Klass

[karamelldrottningen]

Arbetarklass och underklass är det någon skillnad där? Underklass är ju lätt att identifiera tycker jag, arbetarklass har jag svårt att förstå riktigt vad det innebär.

Det borde det vara! Ser mig själv som en arbetare men definitivt inte som under någon annan. Många som arbetar tjänar dessutom mer än de som troligen är mer medelklass

 

[monster1]

Det borde det vara! Ser mig själv som en arbetare men definitivt inte som under någon annan. Många som arbetar tjänar dessutom mer än de som troligen är mer medelklass

Vad är det då som gör dig till arbetarklass, är det det där med att man inte har akademiker i familjen?

 

[karamelldrottningen]

Vad är det då som gör dig till arbetarklass, är det det där med att man inte har akademiker i familjen?

Jag vet inte, därav tråden

Edit: min mamma har hög utbildning om det påverkar

 

[monster1]

Det sker ju liksom förskjutningar hela tiden. Förr var ju bönder medelklass, de ägde mark medan deras drängar var arbetarklassen. Idag anser sig bönderna vara arbetarklass, man har alltså kopplat sin klasstillhörighet till något annat än inkomst lite som överklass kan man bara vara via gener. Uppkomlingar (dvs nya pengar) de fastnar ständigt i medeklassens överskikt .

 

[Hedinn]

Klass är ju mycket mer än ekonomiska förutsättningar. Du ”byter” inte per automatik klass om du ändrar dina ekonomiska förutsättningar.
Det handlar om vilken kultur människor konsumerar, vad de äter och dricker, vart de bor, vad de läser, studerar osv.

Absolut, men även sånt är ju enkelt att förändra i vårt samhälle. Som JAG ser det (säger inte att det är korrekt, om det nu finns nåt sånt i den här frågan) handlar ju klassamhälle om att du är "fast" i en viss del och stämplad resten av livet utifrån dina föräldrar. Med vårt utbildningssystem har man ju i princip fulla möjligheter oavsett familjens ekonomi och även om ekonomin inte är allt påverkar den ju vad du har råd med när det gäller boende och konsumtion.

Att tänka i klasser blir för mig att begränsa sig själv. Fine att det finns folk som lever på ett visst sätt, men att man följer sina föräldrars/släkts fotspår är för mig ett aktivt VAL man gör, inget att skylla bostadsort eller ekonomiska förutsättningar på. Precis som att det är ett aktivt val att se ned på arbetarklass/överklass och tycka det är "fult" om en familjemedlem väljer en annan väg, då väljer man ju själv att skapa klasser.

 

[karamelldrottningen]

Det sker ju liksom förskjutningar hela tiden. Förr var ju bönder medelklass, de ägde mark medan deras drängar var arbetarklassen. Idag anser sig bönderna vara arbetarklass, man har alltså kopplat sin klasstillhörighet till något annat än inkomst lite som överklass kan man bara vara via gener. Uppkomlingar (dvs nya pengar) de fastnar ständigt i medeklassens överskikt .

Ja det kan nog stämma. Överklass handlar mer om historian, generationer tillbaka. Pengar är alltså ingen definition på vilken klass man tillhör. Det är intressant.

 

[Hedinn]

Det här är bara delvis sant.

Har dina föräldrar högre utbildning så gör du, generellt sett, bättre ifrån dig i skolan och får större möjligheter att välja gymnasie och eftergymnasial-utbildning. Det finns en stark koppling mellan betyg och socio-ekonomisk bakgrund. Tyvärr

Absolut, men det är väl lite det jag ser som förutsättningar. För en sån grej bör ju rimligtvis kunna grunda sig i fler saker.

 

[Tokyo]

Jag har märkt av klasskillnader betydligt mer sedan jag flyttade till Stockholm, började på universitet och började röra mig i "konstnärliga/kulturella" kretsar. De konstnärer jag känner är t ex nästan uteslutande övre medelklass. Talang verkar ofta vara synonymt med oerhörda privilegier Det är viktigt att nämna att det inte alltid är pengarna som utgör största skillnaden, men snarare det symboliska kapitalet. Det är definitivt en myt att alla har samma möjlighet att utbilda sig och "bli vad de vill". Den "teorin" har blivit någon form av modern teodicé och misskänner ju helt de övre klasskiktens privilegier. Den med mer kapital (kulturellt/socialt/ekonomiskt) kommer alltid ha ett försprång och har förstås betydligt fler möjligheter än den från lägre klass. Det är inte riskfritt att "bryta sig fri" från underklass/arbetarklass när det inte finns något att falla tillbaka på. En mindre privilegierad människa måste liksom jobba dubbelt så hårt för att ta sig hälften så långt. Folk från medelklass och uppåt har dessutom råd att inte bry sig särskilt mycket om klassfrågor. Det är mer bekvämt att vara ignorant än att erkänna sina privilegier...

Mvh
Arg arbetarunge

 

[Halfrek]

Jag har märkt av klasskillnader betydligt mer sedan jag flyttade till Stockholm, började på universitet och började röra mig i "konstnärliga/kulturella" kretsar. De konstnärer jag känner är t ex nästan uteslutande övre medelklass. Talang verkar ofta vara synonymt med oerhörda privilegier Det är viktigt att nämna att det inte alltid är pengarna som utgör största skillnaden, men snarare det symboliska kapitalet. Det är definitivt en myt att alla har samma möjlighet att utbilda sig och "bli vad de vill". Den "teorin" har blivit någon form av modern teodicé och misskänner ju helt de övre klasskiktens privilegier. Den med mer kapital (kulturellt/socialt/ekonomiskt) kommer alltid ha ett försprång och har förstås betydligt fler möjligheter än den från lägre klass. Det är inte riskfritt att "bryta sig fri" från underklass/arbetarklass när det inte finns något att falla tillbaka på. En mindre privilegierad människa måste liksom jobba dubbelt så hårt för att ta sig hälften så långt. Folk från medelklass och uppåt har dessutom råd att inte bry sig särskilt mycket om klassfrågor. Det är mer bekvämt att vara ignorant än att erkänna sina privilegier...

Mvh
Arg arbetarunge

Håller med dig ca 1000%

 

[monster1]

Jag vet inte, därav tråden

Edit: min mamma har hög utbildning om det påverkar

Jag är definitiv medelklass men medeklassen känns väldigt bred tycker jag här samsas alla möjliga ihopkok. Min farfars familj ägde och drev en köttaffär, min farfar var någon form av mellanchef som startade upp åhlensbutiker runt om i landet och pappa fick sitt jobb via honom, jobbade inom it. På mammas sida är det lite blandat. Mormor var fattig överklass (krugerkraschen) och akademiker och morfar kom från arbetarklassen, men studerade akademisk de träffades där. Blev dock alkoholist och därmed inte till någon större nytta. Mamma jobbade med it. Ingen av mina föräldrar är utbildade utöver gymnasiet. Men det finns ju där via mina morbröder som är kemister och ingenjörer. Vi bodde i radhuskvarteren medan mina vänner med sämre förutsättningar bodde i det intilliggande miljonprogrammet. Så hos oss fanns det väldigt tydligt en medelklass (fler möjligheter) och en underklass (färre möjligheter) som tydligt syntes genom bostadsområden.

 

[monster1]

Jag har märkt av klasskillnader betydligt mer sedan jag flyttade till Stockholm, började på universitet och började röra mig i "konstnärliga/kulturella" kretsar. De konstnärer jag känner är t ex nästan uteslutande övre medelklass. Talang verkar ofta vara synonymt med oerhörda privilegier Det är viktigt att nämna att det inte alltid är pengarna som utgör största skillnaden, men snarare det symboliska kapitalet. Det är definitivt en myt att alla har samma möjlighet att utbilda sig och "bli vad de vill". Den "teorin" har blivit någon form av modern teodicé och misskänner ju helt de övre klasskiktens privilegier. Den med mer kapital (kulturellt/socialt/ekonomiskt) kommer alltid ha ett försprång och har förstås betydligt fler möjligheter än den från lägre klass. Det är inte riskfritt att "bryta sig fri" från underklass/arbetarklass när det inte finns något att falla tillbaka på. En mindre privilegierad människa måste liksom jobba dubbelt så hårt för att ta sig hälften så långt. Folk från medelklass och uppåt har dessutom råd att inte bry sig särskilt mycket om klassfrågor. Det är mer bekvämt att vara ignorant än att erkänna sina privilegier...

Mvh
Arg arbetarunge

Just inom områden där det är svårt att leva på det man gör är det ju extra tydligt. Dels blir ju få personer som inte har en god ekonomi att luta sig tillbaka på uppmuntrade att utbilda sig inom någon som inte ger en säker inkomst.

 

[karamelldrottningen]

Det här är bara delvis sant.

Har dina föräldrar högre utbildning så gör du, generellt sett, bättre ifrån dig i skolan och får större möjligheter att välja gymnasie och eftergymnasial-utbildning. Det finns en stark koppling mellan betyg och socio-ekonomisk bakgrund. Tyvärr

Tänkte ett varv till med detta inlägg. Och funderar. Det blir extra anmärkningsvärt om vi ska ta min mamma igen då som exempel. Kommer från Finland och ingen av föräldrarna har utbildning utan är som sagt bönder och efter kriget var det ingen dans på rosor precis.
Det som ändå är intressant är att inte bara hon utan nästan alla syskon väljer att studera på högre nivå och får framstående positioner på olika områden. Gemensamt är att alla flyttar från Finland och studerar utomlands. Mina kusiner skulle jag nog dela in i medelklass utom en som känns mer som arbetarklass. Ändå är det delvis liknande historia (ena föräldern).
Kan inte sätta fingret på exakt vad som avgör men mer vanor och utbildning samt jobb.

 

[Elo]

Tänkte ett varv till med detta inlägg. Och funderar. Det blir extra anmärkningsvärt om vi ska ta min mamma igen då som exempel. Kommer från Finland och ingen av föräldrarna har utbildning utan är som sagt bönder och efter kriget var det ingen dans på rosor precis.
Det som ändå är intressant är att inte bara hon utan nästan alla syskon väljer att studera på högre nivå och får framstående positioner på olika områden. Gemensamt är att alla flyttar från Finland och studerar utomlands. Mina kusiner skulle jag nog dela in i medelklass utom en som känns mer som arbetarklass. Ändå är det delvis liknande historia (ena föräldern).
Kan inte sätta fingret på exakt vad som avgör men mer vanor och utbildning samt jobb.

1, det är generellt applicerbart. Dvs, individer finns som avviker från normen

2, det är generellt applicerbart för Sverige och för nu, inte då. Tyvärr ses utbildning annorlunda nu än tidigare och då gör förutsättningarna hos individen mer skillnad än tidigare.

 

[karamelldrottningen]

1, det är generellt applicerbart. Dvs, individer finns som avviker från normen

2, det är generellt applicerbart för Sverige och för nu, inte då. Tyvärr ses utbildning annorlunda nu än tidigare och då gör förutsättningarna hos individen mer skillnad än tidigare.

Fast så var de inte. De flesta i närområdet stannade kvar eller flyttade till Helsingfors. Inte till London eller Stockholm. Det var min morfar som var pådrivande och bejakade utbildning.

 

[durachiny]

Det går aldrig att undvika att människor har tillgång till olika nivåer av socialt och kulturellt kapital. Det enda man kan göra är väl att försöka möjliggöra alla att i någon mån ha tillgång till det vilket man gör med sådant som bibliotek, public service, föreningslivet osv men det kommer alltid skilja sig i hur föräldrar och släkt engagerar sig i barn.

 

[Tokyo]

Jag, och de jag känner, som identifierar oss som arbetarklass gör det för att vi helt enkelt kommer från familjer där främsta fokus är just att arbeta. Alltså att det inte finns mycket utrymme att tänka på vare sig resor eller hobbys som kostar pengar. Eftergymnasial utbildning saknas och möjligheten att välja jobb är högst begränsad. Lågbetalda jobb inom industri eller vård är vanligt. Att arbetarfamiljer ofta äter enkel mat, med halvfabrikat, och mestadels bara tar del av "simpel" och lättillgänglig kultur beror, enligt min erfarenhet, lika mycket på pengabrist som på ständig trötthet. De flesta från arbetarklassen uppskattar fin mat och intressant kultur lika mycket som folk från högre klasser, men det finns bara inte tillräckligt med tid/energi/pengar. Tyvärr finns det ju gott om klassförakt och en, ofta outtalad, tanke om att människor från lägre klasser skulle vara dummare och sämre än någon annan...

 

[Voeux]

En mindre privilegierad människa måste liksom jobba dubbelt så hårt för att ta sig hälften så långt. Folk från medelklass och uppåt har dessutom råd att inte bry sig särskilt mycket om klassfrågor. Det är mer bekvämt att vara ignorant än att erkänna sina privilegier...

Jag kan bara hålla med, sociala strukturer styr väldigt mycket. Personligen skulle jag säga att jag kommer från arbetarklass men tillhör väl nu medelklass eller övre medelklass, men jag har stapplat väldigt mycket på vägen. Ingen i min omgivning valde en akademisk utbildning eller pratade om det på gymnasiet, så jag testade en universitetskurs och "hattade runt" ganska mycket i början på roliga med rent arbetsmässigt inte så givande kurser. Först 8 år senare lyckades jag skrapa ihop till en examen. Först nu har jag börjat spara pengar och få ihop ett litet kapital. Mina vänner har aldrig pratat sparande och inte mina föräldrar heller, så som 20+ och med fullt upp med att veta vad jag ville göra av mitt liv så fanns det inte en tanke om sådant. Att spara måste man väl vara rik för att göra? Vi levde från lön till lön och för mig var det norm.

En vän till mig läste dock en väldigt högt aktad akademisk utbildning tidigt. Alla hennes vänner ville gå fina utbildningar så de pluggade hårt på gymnasiet, därav även hon, och kom in. Började därmed jobba tidigare än mig och med mycket högre lön, och eftersom hennes föräldrar lärt henne spara pengar sedan barnsben och dessutom också själva sparat en rejäl pott till henne så har hon gott om pengar. Hon har även ett annat umgänge än mig som hon fått genom utbildningen och dessutom, som ni kanske redan förstått, så kommer hon från en annan bakgrund.

Nu är hon och jag ändå ganska lika, och jag är väldigt privilegierad jag med. Men det visar på hur ens sociala krets påverkar både ens kunskap och ens val. Rent teoretiskt så kan alla som vill göra en klassresa i Sverige. Men sociala strukturer, för att inte tala om bristande kunskaper, kan i praktiken göra det mycket svårt.

 

[durachiny]

På samma sätt finns outtalad tankar om att alla som lyckas (av en högre klass) bara fått allt eller det mesta gratis. Går åt båda hållen.

 

[Hedinn]

Jag har märkt av klasskillnader betydligt mer sedan jag flyttade till Stockholm, började på universitet och började röra mig i "konstnärliga/kulturella" kretsar. De konstnärer jag känner är t ex nästan uteslutande övre medelklass. Talang verkar ofta vara synonymt med oerhörda privilegier Det är viktigt att nämna att det inte alltid är pengarna som utgör största skillnaden, men snarare det symboliska kapitalet. Det är definitivt en myt att alla har samma möjlighet att utbilda sig och "bli vad de vill". Den "teorin" har blivit någon form av modern teodicé och misskänner ju helt de övre klasskiktens privilegier. Den med mer kapital (kulturellt/socialt/ekonomiskt) kommer alltid ha ett försprång och har förstås betydligt fler möjligheter än den från lägre klass. Det är inte riskfritt att "bryta sig fri" från underklass/arbetarklass när det inte finns något att falla tillbaka på. En mindre privilegierad människa måste liksom jobba dubbelt så hårt för att ta sig hälften så långt. Folk från medelklass och uppåt har dessutom råd att inte bry sig särskilt mycket om klassfrågor. Det är mer bekvämt att vara ignorant än att erkänna sina privilegier...

Mvh
Arg arbetarunge

Jag ser mig absolut som privilegierad, det har jag inga som helst problem med. Med samma förutsättningar syftar jag på gratis utbildning, till och med betald sådan, både gymnasial och högre. Det är väl generellt få som tvingas hoppa av skolan och tvingas börja jobba tidigt för att ha råd att leva. Att alla inte kan bli vad de vill ser jag som självklart, vi har olika förutsättningar på andra plan. Jag är brutalt icke-kreativ och utbildar mig därför nu inom ett mer teknisk område, det har liksom inget med klass att göra.

Hur menar du med att det inte är riskfritt att "bryta sig fri" från arbetarklass när det inte finns något att falla tillbaka på? Och vad är det som gör att du ser dig själv som arbetarunge?

 

[monster1]

Jag, och de jag känner, som identifierar oss som arbetarklass gör det för att vi helt enkelt kommer från familjer där främsta fokus är just att arbeta. Alltså att det inte finns mycket utrymme att tänka på vare sig resor eller hobbys som kostar pengar. Eftergymnasial utbildning saknas och möjligheten att välja jobb är högst begränsad. Lågbetalda jobb inom industri eller vård är vanligt. Att arbetarfamiljer ofta äter enkel mat, med halvfabrikat, och mestadels bara tar del av "simpel" och lättillgänglig kultur beror, enligt min erfarenhet, lika mycket på pengabrist som på ständig trötthet. De flesta från arbetarklassen uppskattar fin mat och intressant kultur lika mycket som folk från högre klasser, men det finns bara inte tillräckligt med tid/energi/pengar. Tyvärr finns det ju gott om klassförakt och en, ofta outtalad, tanke om att människor från lägre klasser skulle vara dummare och sämre än någon annan...

Men idag är ju industrijobb väldigt välbetalda, inom vården är det sämre betalt speciellt för uskorna. Är det begränsningarna på den ort man bor på som avgör om man anser sig tillhöra arbetarklass?