Klass

[monster1]

Jag ser mig absolut som privilegierad, det har jag inga som helst problem med. Med samma förutsättningar syftar jag på gratis utbildning, till och med betald sådan, både gymnasial och högre. Det är väl generellt få som tvingas hoppa av skolan och tvingas börja jobba tidigt för att ha råd att leva. Att alla inte kan bli vad de vill ser jag som självklart, vi har olika förutsättningar på andra plan. Jag är brutalt icke-kreativ och utbildar mig därför nu inom ett mer teknisk område, det har liksom inget med klass att göra.

Hur menar du med att det inte är riskfritt att "bryta sig fri" från arbetarklass när det inte finns något att falla tillbaka på? Och vad är det som gör att du ser dig själv som arbetarunge?

Det finns ingen mamma och pappa pengar att stötta upp med om man inte har en egen inkomst tex. Det finns ingen som kan fixa in dig på ett bra jobb eller har kontakter. Det är fortfarande så att rätt efternamn gör väldigt mycket om du vill ta dig fram inom samhället. Tex ens få boka ett möte med någon speciell person eller så.

 

[Hedinn]

Det finns ingen mamma och pappa pengar att stötta upp med om man inte har en egen inkomst tex. Det finns ingen som kan fixa in dig på ett bra jobb eller har kontakter. Det är fortfarande så att rätt efternamn gör väldigt mycket om du vill ta dig fram inom samhället. Tex ens få boka ett möte med någon speciell person eller så.

Men det hindrar en ju inte för att studera för att själv skaffa ett bra jobb? Det måste ju vara få som kan få bra jobb utan utbildning, enbart genom kontakter?

Jag har själv haft bra förutsättningar under uppväxten på flera plan, aldrig fått jobb genom kontakter utan för att det är något jag varit bra på och/eller haft utbildning för. Jag kanske missförstår det här med att "bryta sig fri", men om definitionen på arbetarklass till stor del grundar sig i att vara utan utbildning så borde ju som sagt inte familjens ekonomi eller kontakter vara ett hinder?

 

[Hedinn]

Jag, och de jag känner, som identifierar oss som arbetarklass gör det för att vi helt enkelt kommer från familjer där främsta fokus är just att arbeta. Alltså att det inte finns mycket utrymme att tänka på vare sig resor eller hobbys som kostar pengar. Eftergymnasial utbildning saknas och möjligheten att välja jobb är högst begränsad. Lågbetalda jobb inom industri eller vård är vanligt. Att arbetarfamiljer ofta äter enkel mat, med halvfabrikat, och mestadels bara tar del av "simpel" och lättillgänglig kultur beror, enligt min erfarenhet, lika mycket på pengabrist som på ständig trötthet. De flesta från arbetarklassen uppskattar fin mat och intressant kultur lika mycket som folk från högre klasser, men det finns bara inte tillräckligt med tid/energi/pengar. Tyvärr finns det ju gott om klassförakt och en, ofta outtalad, tanke om att människor från lägre klasser skulle vara dummare och sämre än någon annan...

Fast finns inte klassföraktet åt båda håll i så fall? Eller varför är det annars svårt att komma från en sån familj och välja en annan väg? Jag är uppriktigt nyfiken, alltså. Har generellt svårt för att greppa den här klassynen, eftersom de flestas här uppenbarligen skiljer sig från min.

 

[monster1]

Men det hindrar en ju inte för att studera för att själv skaffa ett bra jobb? Det måste ju vara få som kan få bra jobb utan utbildning, enbart genom kontakter?

Jag har själv haft bra förutsättningar under uppväxten på flera plan, aldrig fått jobb genom kontakter utan för att det är något jag varit bra på och/eller haft utbildning för. Jag kanske missförstår det här med att "bryta sig fri", men om definitionen på arbetarklass till stor del grundar sig i att vara utan utbildning så borde ju som sagt inte familjens ekonomi eller kontakter vara ett hinder?

Om vi pratar konstnärliga utbildningar så handlar ju arbetslivet efteråt nästan enbart om kontakter.

 

[durachiny]

Fast finns inte klassföraktet åt båda håll i så fall? Eller varför är det annars svårt att komma från en sån familj och välja en annan väg? Jag är uppriktigt nyfiken, alltså. Har generellt svårt för att greppa den här klassynen, eftersom de flestas här uppenbarligen skiljer sig från min.

Den som lyckas vill såklart säga att det beror på en själv, den som misslyckas vill säga att det beror på faktorer den inte kunde påverka. Sanningen är väl olika grader av både och.

 

[monster1]

Fast finns inte klassföraktet åt båda håll i så fall? Eller varför är det annars svårt att komma från en sån familj och välja en annan väg? Jag är uppriktigt nyfiken, alltså. Har generellt svårt för att greppa den här klassynen, eftersom de flestas här uppenbarligen skiljer sig från min.

Det gör det, men det är lättare att skaka av sig ju högre upp i näringskjedjan man befinner sig.

 

[Hedinn]

Om vi pratar konstnärliga utbildningar så handlar ju arbetslivet efteråt nästan enbart om kontakter.

Okej, nu var det väl inte vad jag tänkte på, men det är mycket möjligt att det var vad som åsyftades. Jag tänkte nog främst utbildningar över huvud taget.

 

[grodan21]

Men idag är ju industrijobb väldigt välbetalda, inom vården är det sämre betalt speciellt för uskorna. Är det begränsningarna på den ort man bor på som avgör om man anser sig tillhöra arbetarklass?

Som industriarbetare kan du få betydligt mer betalt än många akademiker/tjänstemän.

 

[Amanda_F]

jag tycker att det här är superintressant. Ser klass som mer kulturellt betingat nuförtiden. Den sociala mobiliteten som var så tydlig på 1900-talet har avstannat lite nu och jag upplever att det finns tillgång till större del av samhället för fler.

Samtidigt som det är sociala koder, genvägar och kontakter som spelar allt större roll. Hur du för dig, pratar och är medveten om vilka vägar som tar dig framåt spelar större roll än pengarna. Men det ger dig också pengar. I vissa grupper finns kollektivt dåligt självförtroende och det i kombination med ett förakt för andra grupper och polarisering ser jag som de stora problemen i detta. Men visst finns klasser kvar. På många olika sätt.

 

[Asko]

Jag tror att jag växte upp i en medelklass familj, men nu när föräldrarna är pensionärer och jag arbetar som vaktmästare så känns det mera som arbetarklass. Eftergymnasial utbildning spelar stor roll tycker jag.

 

[Tokyo]

Men idag är ju industrijobb väldigt välbetalda, inom vården är det sämre betalt speciellt för uskorna. Är det begränsningarna på den ort man bor på som avgör om man anser sig tillhöra arbetarklass?

Som industriarbetare kan du få betydligt mer betalt än många akademiker/tjänstemän.

Det finns definitivt högbetalda industrijobb, men alla är inte det. Lönen är förstås högre än för undersköterskornas, men den är inte nödvändigtvis hög. Åtminstone där jag kommer ifrån (norrländsk bruksort) är det väldigt stor spridning på industrilönerna. Därav att jag skrev lågbetalda industrijobb

 

[Voeux]

Hur du för dig, pratar och är medveten om vilka vägar som tar dig framåt spelar större roll än pengarna.

Tänker på min vän som är svart och uppvuxen i London. Här i Sverige berättar han att han oftast får en viss typ av blickar, tills han öppnar munnen och det visar sig att han är väldigt välartikulerad och har en rätt posh brittisk accent. Då sänker folk garden. Under flera år som boende i Sverige lärde han sig aldrig svenska riktigt bra, och han skämtade alltid bort varför han inte ansträngt sig. När han väl öppnade upp kom sanningen fram att han upplever att han blir sedd som "just another n*gger with lacking language" när han försöker prata svenska, och att hans modersmål och brittiska accent är en av få saker som gör att folk visar honom respekt. Det gav mig verkligen förståelse för både rasism och folk bemöter dig olika beroende på social status.

 

[Amanda_F]

Tänker på min vän som är svart och uppvuxen i London. Här i Sverige berättar han att han oftast får en viss typ av blickar, tills han öppnar munnen och det visar sig att han är väldigt välartikulerad och har en rätt posh brittisk accent. Då sänker folk garden. Under flera år som boende i Sverige lärde han sig aldrig svenska riktigt bra, och han skämtade alltid bort varför han inte ansträngt sig. När han väl öppnade upp kom sanningen fram att han upplever att han blir sedd som "just another n*gger with lacking language" när han försöker prata svenska, och att hans modersmål och brittiska accent är en av få saker som gör att folk visar honom respekt. Det gav mig verkligen förståelse för både rasism och folk bemöter dig olika beroende på social status.

Så sorgligt att det är så men det stämmer verkligen. Har en kollega från London som inte pratar svenska med folk han inte känner för folk behandlar ”britter som är arbetskraftsinvandrare” bättre än ”andra invandrare” enligt honom.

Att behärska språket och ha ett rikt ordförråd utan allt för mkt brytning är verkligen en nyckel och tyvärr ofta en klassmarkör..

 

[Voeux]

Så sorgligt att det är så men det stämmer verkligen. Har en kollega från London som inte pratar svenska med folk han inte känner för folk behandlar ”britter som är arbetskraftsinvandrare” bättre än ”andra invandrare” enligt honom.

Att behärska språket och ha ett rikt ordförråd utan allt för mkt brytning är verkligen en nyckel och tyvärr ofta en klassmarkör..

Verkligen. Det drabbar ju folk både med brytning, dialekt och dyslexi. Språket är i allra högsta grad en klassmarkör och en maktmarkör. Det kan man ju se här på Buke också när det blir konflikter och en del använder onödigt akademiskt språk för att markera sin kunskap och trolla bort motparten. Den som "snackar snyggt" kan ta sig väldigt långt bara på det i samhället.

 

[Amanda_F]

@Voeux jag gillar ditt inlägg för att jag håller med. Det är ju en konst att prata så alla förstår. Och det är en härskarteknik som är ganska äcklig att med flit inte göra det, för att exkludera.

 

[monster1]

Det finns definitivt högbetalda industrijobb, men alla är inte det. Lönen är förstås högre än för undersköterskornas, men den är inte nödvändigtvis hög. Åtminstone där jag kommer ifrån (norrländsk bruksort) är det väldigt stor spridning på industrilönerna. Därav att jag skrev lågbetalda industrijobb

Aha, vilken typ av arbeten är det?

 

[gul_zebra]

För mig känns det självklart att vi har ett klassamhälle. Det märktes tydligt redan som barn när den del av klassen som bodde i villaområden gick omkring i det senaste modet hela tiden, sysslade med dyra hobbys och rent allmänt befann sig någon helt annanstans på stegen än vi i miljonprogrammet som fick gå i trasiga byxor och bara kunde drömma om att få rida eller spela badminton eller köpa jazzbyxor och mascara. Likadant syntes det tydligt på både betyg och var folk senare valde att plugga.

Buke är ett så sjukt bra exempel annars. Hur ofta sitter inte bukefalister och raljerar över lägre klasser liksom? Bara det faktum att man glatt använder begreppet white trash är så jäkla talande för såväl klassamhälle som klassförakt.

 

[Halfrek]

@gul_zebra OT men jazzbyxor! Inte igår jag tänkte på dessa underverk.

 

[monster1]

För mig känns det självklart att vi har ett klassamhälle. Det märktes tydligt redan som barn när den del av klassen som bodde i villaområden gick omkring i det senaste modet hela tiden, sysslade med dyra hobbys och rent allmänt befann sig någon helt annanstans på stegen än vi i miljonprogrammet som fick gå i trasiga byxor och bara kunde drömma om att få rida eller spela badminton eller köpa jazzbyxor och mascara. Likadant syntes det tydligt på både betyg och var folk senare valde att plugga.

Buke är ett så sjukt bra exempel annars. Hur ofta sitter inte bukefalister och raljerar över lägre klasser liksom? Bara det faktum att man glatt använder begreppet white trash är så jäkla talande för såväl klassamhälle som klassförakt.

Är det verkligen någon som gör det, använder uttrycket white trash glatt? Om någon uttryckt sig så någon gång tycker jag att den snabbt blivit åthutad.

 

[gul_zebra]

@gul_zebra OT men jazzbyxor! Inte igår jag tänkte på dessa underverk.

Haha ja! Ljuva 90-tal Hellre jazzbyxor än de där med kort kjol över byxorna iaf!

Är det verkligen någon som gör det, använder uttrycket white trash glatt? Om någon uttryckt sig så någon gång tycker jag att den snabbt blivit åthutad.

Just white trash var mer allmänt menat och inte begränsat till just buke.

Raljerande över lägre klasser tycker jag inte alls är speciellt ovanligt här däremot, jag är precis lika skyldig till det själv. Ibland styr någon upp snabbt, ibland dröjer det innan någon reagerar på det.