Okej, så du har helt enkelt gett upp, satt dig tillrätta i bussen och väljer att kalla engagerade strejkande människor för "lata". Du inser att om alla gör som du och bara gömmer huvudet i sanden och i te förändrar ett skit så pratar vi inte längre om enstaka meter högre havsnivåer utan tiotals meter om drygt hundra år när polarisen smält helt (40 meter var den senaste siffran jag läste)?Att solen kommer slockna om miljontals år är liksom inte jämförbart med att våra barnbarnsbarn inte kommer ha en beboelig planet pga något som KAN åtgärdas om man bara kan få stopp på vår kollektiva flathet i frågan och en handfull rika jävlar som säljer ut våra barns framtid.
(Det finns till och med forskning gjord på fenomenet att människor drabbas av den sortens apati inför klimatkrisen som du uppvisar. Ganska intressant, om än deppigt. Ska se om jag kan komma ihåg vad boken om det heter.)
Jag var på GU i veckan på en föreläsning av Kristoffer Ekberg som är forskare i miljöhistoria och klimatförnekelse på Chalmers. Det var väldigt intressant om just hur klimatförnekelsen utvecklats i vår moderna historia. Han gjorde exempelvis väldigt många kopplingar till tobak, och hur tobaksindustrin systematiskt motarbetade de läkare som varnade för cigaretter. Jag plockar in några anteckningar från föreläsningen nedan. Ni får ursäkta att jag inte har hans egna slides, det hade såklart varit bättre.
En del av det han sade var att lyfta förnekelsens olika former:
- Organiserad förnekelse via kol- olja- och gasbolag, samt tankesmedjor såsom ExxonMobile, Klimatsans, Heartland institute.
- Partipolitisk via SD i Sverige, Trump i USA, och högernationalistiska partier i Tyskland och övriga Europa såsom UKIP.
- Politisk respons såsom investeringar i infrastruktor som inte är klimatsmart, fossilgasterminaler, etc.
- Vardagsförnekelse såsom att äta kött, flyga på semestern, köpa ny mobiltelefon varje år…
Den organiserade förnekelsen
Två grupper arbetar emot klimatåtgärder – fossilindustrin/bolag, samt högernationalistiska grupper/partier. 201 miljoner dollar används årligen av fossilbolag och industrin för att slå tvivel angående forskning om klimatet och aktivt hindra politiska åtgärder. (jag skrev inte upp hans källa på siffran tyvärr)
Den organiserade förnekelsen i Sverige är kopplat exempelvis till Klimatsans och Stockholmsinitiativet. Består av äldre män med höga positioner, företagsledare och några pensionerade forskare. Det finns ett utbyte mellan de svenska nätverken och de som finns i USA.
Partipolitisk förnekelse-forskning i USA visar en polarisering, där förnekelsen kopplas ihop med konservativa värderingar. I Sverige sker det främst via Sverigedemokraterna från ledningshåll, som även var det enda partiet som röstade nej till Parisavtalet och till den nya klimatlagen som gick igenom 2018.
Inom klimatförnekelsegrupperna återkommer antietablissemangsretorik – klimatfrågan kopplas till ett globalt etablissemang / elitprojekt som går emot den nationella suveräniteten. Vem som styr elitprojektet (kallas ibland globalisterna) är oklart / varierar. Även individuell identitet är kopplad till köttätande, bilåkande, etc, och att utmana detta blir i förlängningen att utmana självbilden.
Responsförnekelse – kunskapen om klimatet har funnits länge, men politiker har agerat i konflikt med den vetenskapliga forskningen som funnits. Vi har kunskap men agerar inte.
Vardagsförnekelse – nån annan drabbas, det sker i framtiden, det är för stort, jag kan inte påverka ändå… etc. Vi har ett samhälle som är organiserat utifrån vår klimatförnekelse, det är krävande att gå emot den samhällsstruktur där du lever.
Utmaningar för demokratin – länga processer men korta mandatperioder, politiker är delvis styrda av opinionen för att bli omvalda och få stöd för förändringarna. Tydligare polarisering mellan politiska grupper försvårar samarbete. Dessutom det aktiva motståndet med starka ekonomiska intressen för att förhindra miljölagstiftning och förhindra tvingande avtal.