Kockar och vegetarianer

Sv: Kockar och vegetarianer

Det har blivit så att jag brukar undvika att bjuda på middag när några av gästerna är vegetarianer. Jag håller nog fast vid det efter att ha läst den här tråden. O_o Det verkar väldigt svårt att inte ställa för mycket frågor (=okunnig), för lite frågor (=ignorant), laga för tråkig mat (=det är ju fest), laga för veggisar-får-alltid-denna-mat (=tråkig mat), laga för köttlik mat (=normativ) eller att råka missa en tillsats som jag inte begriper i någon förpackning.

Det är liksom den uppfattningen jag också får. Det är helt enkelt för svårt och minsta lilla miss rör upp en katastrofstämning, eller åtminstone en omotiverad upprördhet över sakernas tillstånd.
 
Sv: Kockar och vegetarianer

Det har blivit så att jag brukar undvika att bjuda på middag när några av gästerna är vegetarianer. Jag håller nog fast vid det efter att ha läst den här tråden. O_o Det verkar väldigt svårt att inte ställa för mycket frågor (=okunnig), för lite frågor (=ignorant), laga för tråkig mat (=det är ju fest), laga för veggisar-får-alltid-denna-mat (=tråkig mat), laga för köttlik mat (=normativ) eller att råka missa en tillsats som jag inte begriper i någon förpackning.

Tråkigt att det ska behöva bli så. Jag har varit vegetarian en stor del av mitt vuxna liv, så även en del vänner. Har aldrig varit med om att det har uppstått några problem när vi har blivit bjudna på middag. Folk frågar vad vi har valt bort att äta och är man så snarstucken av sig att man inte tål en sådan fråga tror jag inte att det här med att bli bjuden på middag är det enda problemet man åker på.

Man måste ju kunna prata med varandra. Kan man inte det har man väl ingen större glädje av att dinera tillsammans kan jag tänka.;)
 
Sv: Kockar och vegetarianer

Förtydligande; jag har heller inte upplevt det som ett problem IRL. Jag har heller aldrig bjudit en vegan på mat (dock många vegetarianer som har svarat snällt på frågan om vad som gäller).

(Jag brukar för övrigt ta för vana att fråga om det finns matallergier - en ganska mycket allvarligare fråga i sammanhanget.)

Däremot i alla diskussioner (IRL och annorstädes) får jag den uppfattningen att det är mycket svårt att göra rätt och att minsta lilla misstag är katastrofalt. Men det är ju inte ALLA som gör kostuteslutningar som driver den linjen, ens i den här tråden.
 
Senast ändrad:
Sv: Kockar och vegetarianer

Du ska veta att jag skulle uppskatta ditt erbjudande om du framför det med en ton att du visar att du inte förväntar dig att jag ska kunna allt. Dock skulle jag inte kunna ta emot det, just för att det skulle kännas som att det skulle uppfattas som arrogant (av dig, om du menade frågan som en artighetsfråga, eller av övriga gäster) att inte ens försöka laga mat till alla. Veg i sig är ju inte rocket science (med vissa extrema former av allergier skulle det kännas mer ok att någon tar med sig egen mat), det är mest att det inte "räcker" med att maten är tekniskt sett veg, utan det finns en massa underliggande krav som jag känns väldigt svårt att nå upp till. Jag som inte alltid äter veg har t ex väldigt svårt att märka vad som är veggisar-får-alltid-denna-mat är.

Jag resonerar som så att jag kan inte allt och därför förväntar jag mig inte att andra ska kunna allt heller. Självklart säger jag i trevlig ton att jag kan ta med mig. Jag tycker att det är att begära för mycket att någon som man sällan hälsar på ska göra/köpa specialmat till mig. Om någon absolut vill köpa själv så berättar jag gärna vad jag äter och inte (jag har lite allergier också). Det är väl isåfall människor som man ofta hälsar på som efter ett tag börjar våga experimentera men det är absolut inget jag begär av någon. Om jag skulle få exakt samma vegesnitzel hos dig som jag åt igår så spelar det absolut ingen roll men om jag betalar 150 kr för en måltid på restaurang så förväntar jag mig mer. Är du med mig?
 
Sv: Kockar och vegetarianer

Kl

Jag själv är inte kräsen, finns det bara kokt potatis och sallad så äter jag det utan att börja tjafsa eller bli grinig. Är väldigt lätt att mata så, och tycker inte att jag upplevt att det bara är standardmat ute, jag äter helt enkelt inte sånt hemma.

Det är synd att många inte har provat de bra substituten, har flera vänner som inte är veggisar som köper de produkterna för att de är godare än originalet

Själv är jag väldigt frälst i seitan just nu, det är svårt att köpa och jag har aldrig sett det på restaurang eller vanlig butik. Jag gör min hemma själv och man kan krydda som man vill, ska det bli en grönsakskorv, tacoklump eller skinka får man ju välja själv.

Tar gärna med mig egen mat när jag ska bort om den som bjuder är osäker, gärna liknande mat, ska det vara lite fest med smörgåstårta så vill jag inte äta en miso-soppa, likaså vill jag att maten till mina intoleranta vänner ska vara liknande det vi andra äter, gör inte paj och bjuder dom på makaroner och ketchup...
 
Sv: Kockar och vegetarianer

Det är synd att många inte har provat de bra substituten, har flera vänner som inte är veggisar som köper de produkterna för att de är godare än originalet

Jag provar mer än gärna nya produkter och har provat många sådana produkter - mest för att se vad det är och om det tillför något annat än originalet och man därmed kan variera/komplettera med. Min allmänna uppfattning är att jag föredrar oftast originalet med hästlängder.

Senast provade jag vegetarisk röd kaviar. Och den var inte god....
Quorn är mest bara smaklöst (det smakar som man kryddar den). Fast det funkar ju, många köttfärspaket på lågpris smakar heller inget....

Men däremot tycker jag det är mer intressant att jobba med bara vegetabilier och smakerna hos dem. Dvs att inte leta efter substitut eftersom originalen är bättre.

Seitan har jag inte provat dock.
 
Sv: Kockar och vegetarianer

Förtydligande; jag har heller inte upplevt det som ett problem IRL. Jag har heller aldrig bjudit en vegan på mat (dock många vegetarianer som har svarat snällt på frågan om vad som gäller).

Jag har vid åtskilliga tillfällen bjudit veganer på mat (jag bor ihop med en vegetarian av det slag som äter ägg, mejeriprodukter och fisk, på det sätt som är rätt vanligt bland vegetarianer som inte är helt purunga) och jag är snarast trött på hur dåliga kunskaper om mat de brukar tro att jag har, och att det de säger faktiskt också återspeglar en väldigt låg matkunskap hos dem själva. Nu tror jag att det delvis beror på att de flesta veganer är ganska unga - de jag känner är oftast runt 25 år.

Tex brukar de påpeka hur enkelt och bra det är att använda mjölkfritt margarin. Som om olivolja, rapsolja, sesamolja med mera med mera inte var uppfunnet. Varför i all världen skulle jag köpa en vegansk specialprodukt när det inte alls behövs och inte kommer att göra maten godare än vad redan vedertagna produkter gör den?

Inte heller verkar veganer känna till att väldigt många helt vanliga vardagsrätter som ofta serveras i Sverige faktiskt normalt sett är vegana, även om de inte kallas så. Många soppor, till exempel.
 
Sv: Kockar och vegetarianer

Då har du missat något, seitan har en speciell grundsmak/textur som ofta saknas i vanliga vegetabilier.
(Seitan är gjort på gluten)

Själv så använder jag inte mjölkfritt margarin förutom vid något speciellt, köper kanske en gång per år.

Ja jag erkänner att jag inte kan så mycket om husmanskost, det jag växte upp med blodpudding, pölsa, ärtsoppa med fläsk, fiskbullar osv och har hållit mig därifrån sen dess.
Det jag upplevtmed soppor som nässelsoppa är att det är creme fraiche, ägg mm stoppat i...

Polenta, glasnudlar, quinoa, bovete mm är inte den klassiska svenska maten..

Om nu vanliga soppor är veganska, varför serveras då inte dessa på restaurang?
 
Sv: Kockar och vegetarianer

Polenta, glasnudlar, quinoa, bovete mm är inte den klassiska svenska maten..

Om nu vanliga soppor är veganska, varför serveras då inte dessa på restaurang?

Nej, men det är saker som ofta serveras i Sverige och som är vegana. Jag skrev inte ett ord om husmanskost (jag vet knappt vad det är).

Vegana soppor på restaurang? Tja, jag tänkte på tex linssoppa, spenatsoppa, pumpasoppa och tomatsoppa mm. Som lunch på restaurang tycker jag att det är helt ok, och i sina lite upphottade former kan en del av det fungera som förrätt vid en bättre middag. Den nässelsoppa jag gör är också vegan, även om den brukar serveras med kokta vaktelägg till. Men man kan ju lika gärna äta bröd till.

Själv pratar jag inte om tex den tomatsoppa jag lagar som vegan, utan som tomatsoppa rätt och slätt. En gång när sonen drog hem flera vegana kompisar, råkade jag just vara i färd med att laga tomatsoppa, och det var ju tur. Men kompisarna (som var unga, runt 18) var rätt misstänksamma mot att jag sa att soppan var vegan när det ju inte hade varit min avsikt att laga vegan mat.

Jag tolkade det som att de trodde att vegan mat är något nytt, inte något som alltid har funnits utan att ordet vegan har funnits. Många veganer verkar krångla till det, tycker jag.

Många veganer verkar också äta extremt enahanda, men det gör å andra sidan också många omnivorer.
 
Sv: Kockar och vegetarianer

Just med att veganer ofta blir misstänksamma är ju på grund av tidigare erfarenheter av att många tror att smör, grädde osv är veganska, i God tro.

Att man äter samma mat jämt har ju med vana att göra, det ska va pannkaka på torsdagar, fisk på tisdagar och kyckling på fredag å stek på söndag osv.

Själv kan jag inte direkt säga att jag äter ensidigt, provar nya saker varje vecka. Ena veckan experiment med sjögräsnudlar, nästa en linsvecka, nästa tofuvecka osv.
 
Sv: Kockar och vegetarianer

Tråkigt att det ska behöva bli så. Jag har varit vegetarian en stor del av mitt vuxna liv, så även en del vänner. Har aldrig varit med om att det har uppstått några problem när vi har blivit bjudna på middag. Folk frågar vad vi har valt bort att äta och är man så snarstucken av sig att man inte tål en sådan fråga tror jag inte att det här med att bli bjuden på middag är det enda problemet man åker på.

Man måste ju kunna prata med varandra. Kan man inte det har man väl ingen större glädje av att dinera tillsammans kan jag tänka.;)

Ingen av mina vänner har uttryckt det direkt till mig, på plats så att säga. Men när man läser den här tråden blir man ju förstås fundersam på om det är så de tänker inombords, men liksom av artighet inte säger något.

Sedan ska det väl tilläggas två saker. För det första så är det ju inte bara vegetarianer och veganers krav som ska tillgodoses, utan även alla andras, och tillsammans blir det svårt för mig som ärligt talat inte är så värst duktig i köket. Själv kan jag inte äta bönor och lök, det är inte helt ovanligt att inte äta svamp så det undviker jag oftast, och så har jag en vän som har väldigt svårt för mat där man inte kan urskilja vad det är (tänk grytor, röror etc, gratänger går bra). Även om hon aldrig ställer krav rätt ut när jag bjuder på middag så vet jag ju om hennes problem och ser ju att hon sitter och petar och har svårt att få i sig det, så som god vän vill jag ju helst inte utsätta henne för det. Efter att ha hört sånt som att "man aaaalltid får gratinerad paprika, risotto eller couscous med stekta grönsaker", "quorn är äckligt etc" så vill jag ju förstås inte servera det när jag själv ska bjuda på mat även om ingen har uttryckt det direkt till mig.

För det andra är jag helt enkelt dålig på att laga mat, och jag är inte heller särskilt intresserad av mat (har väl blivit en slags cirkel av det). Jag lagar helst sådant som jag har lagat förr, kronärtskocka som någon nämnde som lyxigt skulle jag t ex aldrig våga mig på eftersom jag inte tycker att det är så gott själv. Så även om jag följer ett recept så har jag svårt att smaka av och känna när den är klar i konsistensen etc.

Men jag kan iofs tycka att det är en tråkig norm att det alltid måste vara mat inblandat när man ska umgås. Uppenbarligen har vi ganska olika tycke, smak och tålighet samt uppfattning om vad som tillhör allmänkunskap i ren kunskap och i hantverk när det gäller matlagning, så om vi umgås lite mer utan just middag så blir det ju lite enklare. Det är ju också lite tråkigt att inte kunna blanda kompisgäng för att det är så svårt att få ihop de olika matpreferenserna, då kan det ju bara bättre att umgås över dryck och snacks och så får folk äta det de vill innan de kommer till mig.
 
Sv: Kockar och vegetarianer

Jag resonerar som så att jag kan inte allt och därför förväntar jag mig inte att andra ska kunna allt heller. Självklart säger jag i trevlig ton att jag kan ta med mig. Jag tycker att det är att begära för mycket att någon som man sällan hälsar på ska göra/köpa specialmat till mig. Om någon absolut vill köpa själv så berättar jag gärna vad jag äter och inte (jag har lite allergier också). Det är väl isåfall människor som man ofta hälsar på som efter ett tag börjar våga experimentera men det är absolut inget jag begär av någon. Om jag skulle få exakt samma vegesnitzel hos dig som jag åt igår så spelar det absolut ingen roll men om jag betalar 150 kr för en måltid på restaurang så förväntar jag mig mer. Är du med mig?

Jag förstår, och jag är övertygad om att du skulle framföra det på ett trevligt sätt, du verkar vara en sådan person. Det gör mina vänner också (skulle de vara otrevliga skulle de nog inte bli bjudna på middag igen O_o), men jag undrar ju ibland vad de egentligen tycker. Jag håller med om att man bör förvänta sig mer av en restaurang/kock som har matlagning som yrke och business än en god vän som mest vill umgås och bjuder på mat bäst hon kan. Och en vardagskväll där jag bjuder på mat för att det är praktiskt (vi behöver/vill ses och båda behöver äta) har jag inte så stora krav, men bjuder man på en helgmiddag vill åtminstone jag piffa till det lite så att det känns lite lyxigare och jag kan lägga längre tid på att göra en 3-rätters middag. Jag vill ju inte laga tråkig mat även om mina vänner högst troligtvis inte skulle hata mig eller säga upp vänskapen. Men jag hoppas ju att de åtminstone uppskattar min inbjudning.
 
Sv: Kockar och vegetarianer

Om man inte är så himla haj på matlagning kan man ju ha knytkalas eller umgås utan att käka just mat.

Jag har en god vän som inte är någon höjdare (säger hen) på matlagningen, men hen behärskar däremot sallader och kallskuret riktigt bra. När vi äter tillsammans brukar vi helt enkelt göra så att hen står för salladen (hen tar då ofta även med sig hembakat bröd) och så tar vi resten.

Jag tror ju att ens vänner är rätt väl insatta i vad man behärskar och man anpassar sig därefter. Det är ju inte så att matlagningsskillsen är avgörande för umgänget. Man lär sig väl vad ens vänner behärskar. Någon är grym på att grilla men kan inte koka makaroner. Någon gör fantastiska grytor men fixar inte det här med att göra roliga sallader osv. Gemene man är inte en kock som behärskar allt.
 
Sv: Kockar och vegetarianer

Det är därför jag blir lite missmodig när jag läser i tråden, för jag uppfattar det som att det räknas som just allmänbildning gällande matlagning att ha information om och kunna laga mat som passar alla (både veg och allergier), som gör att ingen behöver känna sig utanför genom att få specialrätt eller speciella delar (t ex köttsubstitut), som samtidigt är passande för helgmiddag och inte för tråkig och inte heller för vanligt förekommande. Att man sedan ställer högre krav på råvaror och smakupplevelser av en kock verkar alla överens om, men även själva grunden verkar uppfattas som allmänbildning.
 
Sv: Kockar och vegetarianer

På sätt och vis är det ju nästan enklare på en restaurang där alla väljer sin rätt, för då behöver inte allas krav tillgodoses i en och samma rätt. Att just få till de inkluderande middagarna är svårt tycker jag.
 
Sv: Kockar och vegetarianer

Brist på allmänbildning är ett problem när det gäller mat. Jag äter inte däggdjur. Förr sa jag just så, "jag äter inte däggdjur". Jag menar, alla svenskar som passerat tredje klass i grundskolan bör ha koll på vad däggdjur är, trodde jag. Men efter livliga diskussioner med "lamm är alls inte däggdjur, det är ju djurbebisar", samt "vilken otur, vi som tänkte göra kyckling men om du inte äter däggdjur får vi ordna nåt annat" så jag bytt ut orden.

Numera så säger jag att "jag äter fågel, fisk och vegetariskt", och det förstås mycket bättre. (Men bacon kan fortfarande dyka upp på kycklingen, det är tydligen inte kött utan krydda/smaksättning... O_o :banghead: )
 
Sv: Kockar och vegetarianer

Det är därför jag blir lite missmodig när jag läser i tråden, för jag uppfattar det som att det räknas som just allmänbildning gällande matlagning att ha information om och kunna laga mat som passar alla (både veg och allergier), som gör att ingen behöver känna sig utanför genom att få specialrätt eller speciella delar (t ex köttsubstitut), som samtidigt är passande för helgmiddag och inte för tråkig och inte heller för vanligt förekommande. Att man sedan ställer högre krav på råvaror och smakupplevelser av en kock verkar alla överens om, men även själva grunden verkar uppfattas som allmänbildning.

Fast jag anser att när man tar steget att bli vegetarian så måste man också inse att man gör det svårare för sig själv när det gäller matbiten och man bör läsa på själv så att man först och främst kan äta så bra att man inte får brister. För mig var det inget alternativ att fortsätta äta kött men endel blir det ju av andra skäl än att de inte tycker om kött och då kanske man ska fundera ytterligare en gång om man är rädd för att stå ut för stå ut gör man när man inte äter som "alla andra". Jag tycker inte att man kan ställa krav på andra att de ska kunna laga mat för alla olika dieter som finns idag + alla olika allergier och överkänsligheter. Jag tycker inte alls att du ska känna som du gör utan fråga på vad folk äter och var inte rädd för att be dem ta med det de tycker om. I värsta fall så får du väl ge dem en slant om det känns fel för dig att de tar med sig när du hade tänkt bjuda. Ärligt talat så tar jag gärna med mig själv. Det är jag så van vid att göra så jag tänker inte ens på det längre och det gör mig absolut ingenting :)

Om du vill laga lite mer avancerad mat så fråga om den personen har någon bra kokbok du kan låna eller något bra tips om recept eller så. Jag hade blivit glad om någon hade frågat efter recept för det betyder ju att hen vill försöka och lägga ner tid på att laga mat till mig och det betyder jättemycket för mig :) Det är jag verkligen inte van vid.
 
Sv: Kockar och vegetarianer

Det har blivit så att jag brukar undvika att bjuda på middag när några av gästerna är vegetarianer. Jag håller nog fast vid det efter att ha läst den här tråden. O_o Det verkar väldigt svårt att inte ställa för mycket frågor (=okunnig), för lite frågor (=ignorant), laga för tråkig mat (=det är ju fest), laga för veggisar-får-alltid-denna-mat (=tråkig mat), laga för köttlik mat (=normativ) eller att råka missa en tillsats som jag inte begriper i någon förpackning.

Men precis! Nar jag var i Sverige sist lagade jag middag till ett tjej gang. En som inte at kott eller vissa gronsaker, en som var vegan och en som var Muslim och ett par till som at vad som helst, utom allergikern som inte kunde ata notter. :crazy:

SA ... jag lagade en liknande ratt med fylld fisk och flask file, en gronsaks gratang (med gradde) och en jatte lik sallad. Alla SA i allafall att de var glada och nojda och kunde ata sig matta ... och vi hade en jatte trevlig kvall.
Hade jag last den har traden innan hade jag aldrig vagat mig pa att bjuda hem alla pa middag.
 
Sv: Kockar och vegetarianer

Hade jag last den har traden innan hade jag aldrig vagat mig pa att bjuda hem alla pa middag.
Men, som vi upprepat flera gånger:
Det handlar mer om vad man kan kräva när man beställer vegetariskt på en restaurang, där det faktiskt är utbildade kockar som jobbar.

När jag blir bjuden till vänner så kan jag absolut leva med att äta potatisgratäng och tomater. Eller sådär rent generellt att äta det som serveras men låta bli köttbiten.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp