Kollega som söker upp mig hela tiden

[Fru_Tuvstarr]

Jag arbetar på kontor och är den enda med min profession på plats. Det betyder att jag måste vara tillgänglig för rådande konversationer mm.
Jag har en jättetrevlig kollega som jag absolut tycker om. Problemet är att denna kollega enbart pratar med mig, vill fika flera gånger per dag, dyker upp på mitt kontor ofta (kan tom knacka på när jag har stängd dörr. Kollegan vill göra allt tillsammans med mig (ska vi sitta tillsammans där, ska vi gå tillsammans dit mm). Det blir för mycket och jag känner mig oerhört stressad av det. När kollegan kommer in stänger den dörren så att jag får säga till att öppna pga tillgängligheten som jag måste erbjuda.
Jag är extremt introvert och hatar att småprata. Då jag och kollegan kommer bra överens så är det ok att prata lite då och då men jag orkar inte varje dag och ibland timmar varje dag., det inkluderar också samtal om arbetsrelaterade frågor.
Jag har försökt att uppmuntra kollegan till att umgås med andra på kontoret men det vägrar den. Jag klarar inte av att ha någon som går efter mig och jag vill och behöver ibland prata med andra också (jobbmässigt).
Jag har ett krävande arbete som tar mycket tid och som innebär mycket problemlösning. Jag behöver få gör det.
Jag känner dock dåligt samvete över att inte kunna bemöta kollegan så mycket som denna vill. Jag har den senaste tiden istället blivit kort och avvisande vilket jag egentligen inte känner är ok men annars hade kollegan kunnat sitta på mitt kontor hur länge som helst.
Vi har heller inga gemensamma intressen och skiljer oss åt ganska mycket så det är inte så att vi har massor av intressanta saker att prata om.,
Jag vill absolut ha kvar en förtrolig kontakt med denna kollega men jag orkar inte vara underhållaren och den enda som denne kan prata med. Någon som har tips på hur jag lite fint kan göra. Jag har väldigt svårt för sådant här. Jag blir bara kall och avvisande när det blir för mycket.

 

[Skojamindoja]

Jag vet hur det känns. Har också en kollega som jag i grunden trivs väldigt bra med och gärna fikar med, men som har en trist ovana att bara ringa non stop när det passar hen för att prata om ingenting alls. Vi hade Skype förut men har nu Teams, och jag upplevde nog att det var lite bättre på Skype-tiden för att det var mer tydligt då när man satt i digitala möten. Nu kan det vara så att man pratar med en annan kollega, pratar i vanliga telefonen eller sitter i digitalt möte, hen ringer ändå. Jag har till och med varit med om att människan ringt när jag uttryckligen satt mig som upptagen/stör ej och när jag varit iväg på lunch och alltså datorn är låst och visar "inte vid datorn"...!

Jag blir jättestressad av det, men känner mig ändå taskig om jag inte svarar. Men vi har inte samma arbetsuppgifter, och den här personen har ganska lite att göra medan jag i perioder kan ha mycket. De allra flesta andra brukar först skicka ett meddelande, typ "har du tid?", det tycker jag känns mycket bättre för då kan man antingen svara ja eller säga att man sitter lite illa till just nu, kan jag ringa om tio minuter?

Jag hade också haft lättare för det här beteendet om personen verkligen ville något arbetsrelaterat när hen ringer, men det är ju aldrig det. Hen vill bara småprata. Hen har en otrevlig ovana att också ringa preeeeeecis före att man ska gå på lunch eller preeeeeeecis före att man ska avsluta för dagen, så man känner bara ännu mer frustration.

Vi har till och med haft detta uppe på APT och motsvarande, och det som alla kom överens om då var att försöka skicka ett meddelande innan man ringer, framför allt för att telefonerna och Teams inte synkar.

Jag har egentligen inga bra tips att komma med, för inget jag försökt med för egen del har fungerat. Vi hade ett tillfälle precis före semestern här när personen ringde x antal gånger när jag satt med en annan kollega och försökte reda ut en grej som behövde avslutas innan semestern, då sa jag faktiskt ifrån. Det är väl kanske det man får göra, typ "jag har lite mycket att göra just nu, jag har inte riktigt tid för småprat/fika/vad det nu är personen vill". Kanske komma med ett förslag på ett annat tillfälle där man kanske gör sig tid för människan?

 

[monster1]

Jag arbetar på kontor och är den enda med min profession på plats. Det betyder att jag måste vara tillgänglig för rådande konversationer mm.
Jag har en jättetrevlig kollega som jag absolut tycker om. Problemet är att denna kollega enbart pratar med mig, vill fika flera gånger per dag, dyker upp på mitt kontor ofta (kan tom knacka på när jag har stängd dörr. Kollegan vill göra allt tillsammans med mig (ska vi sitta tillsammans där, ska vi gå tillsammans dit mm). Det blir för mycket och jag känner mig oerhört stressad av det. När kollegan kommer in stänger den dörren så att jag får säga till att öppna pga tillgängligheten som jag måste erbjuda.
Jag är extremt introvert och hatar att småprata. Då jag och kollegan kommer bra överens så är det ok att prata lite då och då men jag orkar inte varje dag och ibland timmar varje dag., det inkluderar också samtal om arbetsrelaterade frågor.
Jag har försökt att uppmuntra kollegan till att umgås med andra på kontoret men det vägrar den. Jag klarar inte av att ha någon som går efter mig och jag vill och behöver ibland prata med andra också (jobbmässigt).
Jag har ett krävande arbete som tar mycket tid och som innebär mycket problemlösning. Jag behöver få gör det.
Jag känner dock dåligt samvete över att inte kunna bemöta kollegan så mycket som denna vill. Jag har den senaste tiden istället blivit kort och avvisande vilket jag egentligen inte känner är ok men annars hade kollegan kunnat sitta på mitt kontor hur länge som helst.
Vi har heller inga gemensamma intressen och skiljer oss åt ganska mycket så det är inte så att vi har massor av intressanta saker att prata om.,
Jag vill absolut ha kvar en förtrolig kontakt med denna kollega men jag orkar inte vara underhållaren och den enda som denne kan prata med. Någon som har tips på hur jag lite fint kan göra. Jag har väldigt svårt för sådant här. Jag blir bara kall och avvisande när det blir för mycket.

Kan du inte bara säga som det är. Jag behöver fokusera på x,y,z just nu är det något viktigt så kan vi ta det lite snabbt nu/sedan?

 

[SiZo]

Det enklaste här är att säga som det är. Du tycker om kollegan, men är introvert och behöver bli lämnad ifred mer. Jag tror att du krånglar till det mer än du behöver, troligen lite konflikträdd i grunden? Sanningen här är att konflikten blir mindre om man bara säger som det är med en gång. Att verka sur bäddar grogrund för större konflikt.

 

[the_connemara]

Jag tänker att på jobbet kan man ju alltid hänvisa till att man är just på jobbet, för att jobba med sina egna arbetsuppgifter i första hand. Behöver själv ganska ofta kräva arbetsro, det är faktiskt aldrig några problem även om det ju inte är kul att sabba en god stämning eller liknande. Blir folk stötta av att man försöker göra sitt jobb så är det helt klart en uppgift för chefen!

 

[Fru_Tuvstarr]

Jag tänker att på jobbet kan man ju alltid hänvisa till att man är just på jobbet, för att jobba med sina egna arbetsuppgifter i första hand. Behöver själv ganska ofta kräva arbetsro, det är faktiskt aldrig några problem även om det ju inte är kul att sabba en god stämning eller liknande. Blir folk stötta av att man försöker göra sitt jobb så är det helt klart en uppgift för chefen!

Jag tänker att kollegan ser mig mer som kompis än kollega och därför tänker att vi kan ses ofta. Problemet är att jag inte hinner och att jag faktiskt inte orkar. Jag behöver mina egna pauser utan att ha någon annan där.

 

[Fru_Tuvstarr]

Jag vet hur det känns. Har också en kollega som jag i grunden trivs väldigt bra med och gärna fikar med, men som har en trist ovana att bara ringa non stop när det passar hen för att prata om ingenting alls. Vi hade Skype förut men har nu Teams, och jag upplevde nog att det var lite bättre på Skype-tiden för att det var mer tydligt då när man satt i digitala möten. Nu kan det vara så att man pratar med en annan kollega, pratar i vanliga telefonen eller sitter i digitalt möte, hen ringer ändå. Jag har till och med varit med om att människan ringt när jag uttryckligen satt mig som upptagen/stör ej och när jag varit iväg på lunch och alltså datorn är låst och visar "inte vid datorn"...!

Jag blir jättestressad av det, men känner mig ändå taskig om jag inte svarar. Men vi har inte samma arbetsuppgifter, och den här personen har ganska lite att göra medan jag i perioder kan ha mycket. De allra flesta andra brukar först skicka ett meddelande, typ "har du tid?", det tycker jag känns mycket bättre för då kan man antingen svara ja eller säga att man sitter lite illa till just nu, kan jag ringa om tio minuter?

Jag hade också haft lättare för det här beteendet om personen verkligen ville något arbetsrelaterat när hen ringer, men det är ju aldrig det. Hen vill bara småprata. Hen har en otrevlig ovana att också ringa preeeeeecis före att man ska gå på lunch eller preeeeeeecis före att man ska avsluta för dagen, så man känner bara ännu mer frustration.

Vi har till och med haft detta uppe på APT och motsvarande, och det som alla kom överens om då var att försöka skicka ett meddelande innan man ringer, framför allt för att telefonerna och Teams inte synkar.

Jag har egentligen inga bra tips att komma med, för inget jag försökt med för egen del har fungerat. Vi hade ett tillfälle precis före semestern här när personen ringde x antal gånger när jag satt med en annan kollega och försökte reda ut en grej som behövde avslutas innan semestern, då sa jag faktiskt ifrån. Det är väl kanske det man får göra, typ "jag har lite mycket att göra just nu, jag har inte riktigt tid för småprat/fika/vad det nu är personen vill". Kanske komma med ett förslag på ett annat tillfälle där man kanske gör sig tid för människan?

Ja precis så är det. Alltså jag pratar gärna med henne men inte massor av gånger varje dag.
Jag vill inte känna att jag måste göra tid för att ses för jag orkar inte prata så mycket.

 

[the_connemara]

Jag tänker att kollegan ser mig mer som kompis än kollega och därför tänker att vi kan ses ofta. Problemet är att jag inte hinner och att jag faktiskt inte orkar. Jag behöver mina egna pauser utan att ha någon annan där.

Säkert! Men ni är ju på jobbet. Precis det där kan du säga till kollegan. Ni kanske kan han en fika eller lunch ihop istället?

 

[Vinur]

Jag tror att det enda du kan göra är att markera så hårt som krävs. Du har ingen skyldighet att småprata med någon på jobbet även om hen vill det. Om du säger att du är trött och behöver vila så får kollegan acceptera det.

 

[lingonben]

Usch sån jobbig situation, speciellt att hen inte ens respekterar en stängd dörr. Jag hade nog gått till chefen och lyft det som ett problem, att inte få fokusera på arbetet.

 

[NilHe]

Jag håller med SiZos förslag. Risken är stor annars att det blir en konflikt som kommer att ställa till skada. Just att vara ärlig - att du uppskattar personen men att du har "begränsningar" i vad du pallar tror jag de flesta skulle respektera. Du kan ju också säga att du har mycket att göra, saker du behöver fördjupa dig i vilket är svårt vid avbrott och på så sätt komma fram till att "vi kan ses på fikat"?

Jag rekommenderar inte att prata med en chef innan man själv har försökt hantera det själv, det blir orimligt stort och fel när det inte handlar om trakasserier el dyl.

 

[Skojamindoja]

Ja precis så är det. Alltså jag pratar gärna med henne men inte massor av gånger varje dag.
Jag vill inte känna att jag måste göra tid för att ses för jag orkar inte prata så mycket.

Jag vet ju inte hur du är, men som någon annan föreslog, föreslå att ni istället tar en fika eller en lunch? Men det förutsätter ju att du vill det. Jag är också superintrovert. Jag tar gärna en fika med min översociala och extroverta kollega, men vill inte äta lunch gemensamt, mest p.g.a. att jag har problem med maten och helst inte äter med andra och i ett lunchrum. Jag har försökt lösa problemet med att vi bestämmer en dag på förhand när vi ska fika. Ibland funkar det men oftast blir kollegan extremt pratsjuk ändå och ringer i alla fall.

Och det är okej att säga nej! Man är på jobbet för att jobba i första hand, inte vara kompis. Vet precis hur det är, hade en annan kollega förut som sög sig fast som en sugfisk och vägrade vara med någon annan. Det blev liksom mitt ansvar att hen hade någon att vara med. Så vill jag aldrig ha det igen. Hen blev även sur om jag hade något privat som krockade med typ lunchen så jag inte skulle äta lunch den dagen, eller om jag blev sjuk...! Den här andra kollegan är inte sur, och har massor av andra kontakter också, det är just oförmågan att se att jag kan vara upptagen innan hen börjar ringa för att prata om ingenting alls som stör mig.

 

[MiniLi]

En av mina kollegor är superbra på att just markera att hon inte har tid med småprat. Hon säger bara ”jag måste fokusera på xx nu så jag har tyvärr inte tid”, och sen är det inte mer än så. Du kanske kan göra lika?
Du behöver ju inte blanda in att du inte orkar, är introvert osv utan helt enkelt tydliggöra att du faktiskt måste fokusera på jobbet.

 

[the_connemara]

En av mina kollegor är superbra på att just markera att hon inte har tid med småprat. Hon säger bara ”jag måste fokusera på xx nu så jag har tyvärr inte tid”, och sen är det inte mer än så. Du kanske kan göra lika?
Du behöver ju inte blanda in att du inte orkar, är introvert osv utan helt enkelt tydliggöra att du faktiskt måste fokusera på jobbet.

Precis så gör jag. Har fungerat 100% med alla mina kollegor genom åren. Och jag är bra vän med flera av dem även utanför jobbet. Men vi är ju på jobbet liksom.

 

[Fru_Tuvstarr]

En av mina kollegor är superbra på att just markera att hon inte har tid med småprat. Hon säger bara ”jag måste fokusera på xx nu så jag har tyvärr inte tid”, och sen är det inte mer än så. Du kanske kan göra lika?
Du behöver ju inte blanda in att du inte orkar, är introvert osv utan helt enkelt tydliggöra att du faktiskt måste fokusera på jobbet.

Ja det ska jag göra.

 

[Fru_Tuvstarr]

Jag vet ju inte hur du är, men som någon annan föreslog, föreslå att ni istället tar en fika eller en lunch? Men det förutsätter ju att du vill det. Jag är också superintrovert. Jag tar gärna en fika med min översociala och extroverta kollega, men vill inte äta lunch gemensamt, mest p.g.a. att jag har problem med maten och helst inte äter med andra och i ett lunchrum. Jag har försökt lösa problemet med att vi bestämmer en dag på förhand när vi ska fika. Ibland funkar det men oftast blir kollegan extremt pratsjuk ändå och ringer i alla fall.

Och det är okej att säga nej! Man är på jobbet för att jobba i första hand, inte vara kompis. Vet precis hur det är, hade en annan kollega förut som sög sig fast som en sugfisk och vägrade vara med någon annan. Det blev liksom mitt ansvar att hen hade någon att vara med. Så vill jag aldrig ha det igen. Hen blev även sur om jag hade något privat som krockade med typ lunchen så jag inte skulle äta lunch den dagen, eller om jag blev sjuk...! Den här andra kollegan är inte sur, och har massor av andra kontakter också, det är just oförmågan att se att jag kan vara upptagen innan hen börjar ringa för att prata om ingenting alls som stör mig.

Det är jobbigt! Jag vill heller inte äta lunch varje dag, ibland kan vi absolut göra det men inte alltid.
Jag kan också känna av de besvikna vibbarna om jag pratar med någon annan eller om jag säger nej till något.

 

[the_connemara]

Det är jobbigt! Jag vill heller inte äta lunch varje dag, ibland kan vi absolut göra det men inte alltid.
Jag kan också känna av de besvikna vibbarna om jag pratar med någon annan eller om jag säger nej till något.

Så jobbigt! Hoppas det kan bli bättre.

 

[Skojamindoja]

Det är jobbigt! Jag vill heller inte äta lunch varje dag, ibland kan vi absolut göra det men inte alltid.
Jag kan också känna av de besvikna vibbarna om jag pratar med någon annan eller om jag säger nej till något.

Lättare sagt än gjort kanske, men eftersom det verkligen är jobbet som gör att du behöver fokusera, så säg det? Jag sitter upptagen med *den konkreta arbetsuppgiften*, vi kanske kan ta detta vid ett annat tillfälle? Tror också det är lättare att faktiskt visa på arbetsuppgifterna som behöver göras jämfört med med att dra in det här med att vara introvert och vilja vara ifred (även om det kanske egentligen är en lika stor anledning, det är det i alla fall för mig). Det ska mycket till för att en kollega ska argumentera emot en arbetsuppgift.

 

[Fru_Tuvstarr]

Så jobbigt! Hoppas det kan bli bättre.

Ja verkligen. Jag tycker mycket om kollegan men orkar verkligen inte vara så social så mycket. Men jag ska faktiskt mest skylla på arbetet så att jag inte råkar göra kollegan ledsen.

 

[Fru_Tuvstarr]

Lättare sagt än gjort kanske, men eftersom det verkligen är jobbet som gör att du behöver fokusera, så säg det? Jag sitter upptagen med *den konkreta arbetsuppgiften*, vi kanske kan ta detta vid ett annat tillfälle? Tror också det är lättare att faktiskt visa på arbetsuppgifterna som behöver göras jämfört med med att dra in det här med att vara introvert och vilja vara ifred (även om det kanske egentligen är en lika stor anledning, det är det i alla fall för mig). Det ska mycket till för att en kollega ska argumentera emot en arbetsuppgift.

ja jag tror också på det. Ska göra så.