Kommer jag någonsin kunna rida normalt"

[Lollo25]

Suck. Kommer min ridning någonsin bli så när som okomplicerad? Det känns som att min häst aldrig kommer att ändra sig vid ridningen. O jag blir ledsen. För jag älskar honom. Vill inte ha någon annan!!!! Men varför har det börjat gå utför igen..? Problemen är som följer; Hans tittighet på saker och hans istadighet. Envishet och rädsla. Jag vet inte längre när det är vad. Jag har börjat tappa greppet om hur han fungerar. Haft honom i fyra år. Har alltid jobbat med honom och ridningen och det har gått två steg fram o ett steg bakåt. NH i all sin välsignelse, utan allt jobb med ledarskap skulle vi inte vara där vi är idag. O ändå känner jag mig lägre i min naturliga hantering än jag någonsin varit.. jag uppför mig så illa att jag skäms. Tålamodet är borta. Det rinner av mig. Våldet tar vid. För nu är jag trött på att inte kunna rida normalt. Hemskt trött.
Istadigheten fick jag tydligen vid köpet. Han gick inte en meter från stallplan till en början. Men vi har klättrat framåt. Och stundtals har det varit ett nöje att rida. Fast det kommer alltid något hinder, något han tittar till på och så var vi på andra sidan vägen igen, han är inte helt med mig, han bryr sig för mkt om allt runt omkring honom. Han är LÄRD som utställningsarb att titta på saker o reagera. Vad gör man. Kanske det aldrig försvinner. Kanske han aldrig blir ridbar som ridhäst, som man kan rida långa sträckor rakt fram utan att han hoppar till, skyggar eller stannar. Nu har problemen vid ridningen blivit värre igen. Bytte stall för 2 månader sen. Nu trivs han så bra att han inte vill gå därifrån. Samma problem som jag hade i första stallet. Jättetråkigt. Nu tittar han på allt o tvärstannar. Vill inte. Hjälper inte vad jag gör, o jag blir bara argare och argare, det blir soppa. Spöet hjälper inte. Skänklar hjälper inte. Röst hjälper inte. Som fastfrusen o jag hoppar av o leder- tillbaka på ruta ett. Varför? O varje gång det här händer känner jag att vi glider längre från varandra. Idag var han skräckslagen för mig. Jag snärtade varannan sekund med tygeln på hans rumpa då jag hoppat av o bad honom springa på framför mig, driva honom. Efter ett tag satt jag upp o då var tempot helt annorlunda, men det var också ingen harmoni över honom utan ett nervöst, titta men springa förbi saker så inte matte blir arg om jag stannar igen- beteende som grundade sig i rädsla. Jag hade honom i ett annat stall i vintras och då gick ridningen ute toppen- detta för att han tyckte det var roligt, eftersom det inte hände någonting i stallet och hagen. Därvid blev han motiverad till att bli riden! Men nu, trivs han så bra med hästkompisarna att han blivit omotiverad att ridas. Har ökat på havren men det hjälper inte. Han vill inte. Han vill stanna i stallet. Man ska ju inte behöva stå i ett trist stall för att få fram motiveringen till ridningen? Jag vet inte vad jag ska ta mig till längre. Jag vet inte om jag ska lägga ner ridningen på honom. För jag vill inte att våran relation ska gå förstörd- då är det bättre att inte rida alls. Som det känns nu så bråkar vi bara o jag är ledsen varje gång, både på honom och mig själv. Mest känner jag mig som världens sämsta ryttare. Bäst o ta ett break nu. Men vad gör man åt ridningen? Känner mig så uppgiven. Har inte ens en padock eller rundcorall nu där vi kan leka o ha kul o träna lite tillit.

 

[Djurjouren]

Sv: Kommer jag någonsin kunna rida normalt"

Har du prövat ta bort havren och ge magnesium?
Magnesiumbrist brukar extremtittiga hästar ha och havre är aldrig bra på tittiga hästar. Lucern som krafftfoder brukar funka bra däremot.

 

[mårran]

Sv: Kommer jag någonsin kunna rida normalt"

Detta var lite skrämmande faktiskt när jag satt och läste inlägget så tänkte jag först att hon borde prova att ge hästen magnesium, och sen när jag såg att hon ökat på havren så tänkte jag nej fy usch bort med havren. Och så läser jag ditt inlägg.............

Jag hade ett fullblod förut med lite samma tendenser och då gav jag henne Mustangfoder som är havrefritt och så magnesium och hon blev mkt bättre efter det. Sen fick vi tipset av en ridlärare att snurra runt henne när hon började backa eller vägrade att gå det gjorde också susen.

Lycka till och ge inte upp.

 

[Myy]

Sv: Kommer jag någonsin kunna rida normalt"

Hej!

Jag blir så ledsen när jag läser ditt brev, ditt brev andas förtvivlan och hopplöshet. Jag vet inte om jag är rätt person att ge dig råd men du kan ju själv välja att lyssna om du vill.

Problemet som du tycks ha, är bristande tillit från din häst. Eller också är det så att du och din häst helt enkelt inte passar ihop, och jag vet, det är en hemsk sanning att behöva inse.
Om du har jobbat med NH så har du förmodligen kommit långt från dina tidigare träningsmetoder. Tyvärr är det ju så att man oftast, jag säger inte alltid, men oftast så måste man underhålla det man lärt sig. Detta gäller även hästar. Om din häst har väldigt lätt för att ta till sina flyktinstingter, och blir istadig som följd, så måste du jobba för att stärka din position som ledare ofta. Inte bara då det är problem, utan hela tiden.

Nu tycks ni ha fastnat, du och din häst. När våldet tar vid har det oftast gått för långt, precis som du själv skriver.
Mitt råd är därför att söka hjälp. Hjälp från någon utomstående som kan se med nya ögon på dig och din häst. Kanske är det så att ridningen måste stå tillbaka fram tills dess att din häst litar på dig från marken, när du leder, från marken då du tömkör och sedan kanske, men bara kanske, kan ni börja jobba så smått med ridningen, under vägledning.

Jag hoppas verkligen att ni två hittar tillbaka till varandra. Skriv gärna privat till mig (om du vill) och tala om hur det går.

Lycka till!

 

[zillax89]

Sv: Kommer jag någonsin kunna rida normalt"

Min häst var jättetittig när hon kom ner till mej, hon blev rädd för en STEN, asså ni skulle sett henne, man kunde inte ens stå med henne i andra sidan av hagen utan att hon höll på att dö. Men nu har man jobbat med henne ett år och nu vet hon att så länge jag inte är rädd behöver hon inte vara det heller. Gå ut och gå med hästen, umgås i hagen, hästen skall vänja sig vid dig, först då kan han lägga ansvaret på dej så han slipper hålla så mycket koll på allt runt omkring. Fast han är ju arab och dom är väl rätt heta och tittiga? Jag pratade med gubben uppe i kvarnen om olika fodersorter och sa att jag ville ha ett foder som inte gav hästen en massa överskottsenergi. Prata med folket där du köper fodret hos och förklara problemet och se om de kan hjälpa, för fodret gör väldigt mycket. Havre till exempel, om du vill ha en het häst är det havre man skall ge. Jag ger aldrig mina hästar havre, har aldrig gjort det och kommer nog aldrig göra det heller, beroende på vad man har för häst och vad hästen har för behov.
Jag är ingen expert men så länge man tänker logiskt finns det inte mycket som kan gå fel. Försök bara umgås med hästen och var en bra polare. Snart kommer du förtjäna ledarskapet och då brukar de flesta problemen lösa sig av sig självt

 

[melinda]

Sv: Kommer jag någonsin kunna rida normalt"

Måste bara säga det, du är absolut inte ensam! Jag känner precis samma sak, det kunde lika gärna ha varit jag som skrev det där.
Men min häst är inte tränad att vara tittig, hon har varit hur lugn och trygg som helst. Men nu när jag har köpt henne (för ca 1 år sedan) när jag har ansvar för henne, så går det bara mer och mer utför.
Usch, det är verkligen inte roligt!
Lycka till i alla fall!

 

[cristobal]

Sv: Kommer jag någonsin kunna rida normalt"

Hej!
Jag känner också igen mig i din situation, och de råd jag fått av flera tränare är de som de andra givit. Etablera en funkande kompisrelation i hagen, från marken, ev join-up. Bort med havre, in med magnesium, av mer protein.
Lycka till!

 

[GLOIN]

Sv: Kommer jag någonsin kunna rida normalt"

Det är hur jobbigt som helst att vara fast i en ond cirkel. Du säger att den befästs så fort du gör något, du tappar tålamodet och förstärker rädslan hos hästen. Jag kan inget om nh tekniker så spontant tycker jag att denna cirkel måste brytas - av dig. Gör ingenting som kan tricka igång detta beteende som du beskriver, varken från hästen eller dig på ett långt tag. Gör andra saker, gör roliga saker så att både du och hästen får lyckas. Må så vara att gå ett varv runt stallet! Gå till närmaste grästuva och beta tillsammans. Lägg sedan sakta till en sak i taget, gå längre från stallet, sitt upp på hästen medans den betar och bara sitt och njut i solen. Beröm er själva och njut. Bryt cirkeln, lägg ifrån dig alla måsten och borden. Se det bra i det lilla ni gör - det kan sedan utvecklas!

 

[Lollo25]

Sv: Kommer jag någonsin kunna rida normalt"

Hej alla. Det är så kul att det ALLTID finns folk som bryr sig här. O t o m känner igen min situation!
Jag har inte ridit sen jag skrev inlägget. Däremot hade vi en härlig dag igår, ska berätta om den. Jag åkte upp i underbar sol, hämtade pojken i repgrimma från början, han följde med direkt, gnäggade oroligt ett par ggr (som han gör i nytt stall), sen stod vi ute när jag borstade, jättehärligt väder. Han var lite spänd. Sen gick vi in på banan (padock tyvärr utan staket), vi gjorde cirklar, jag bad honom trava ikapp mig, följde mig jättefint hela tiden, som det var igår vi gjorde det här senast, jag bad honom att gå upp och nerför backar, gå emellan transporter, stanna och backa på kommandon, tillitsövningar. Sen longerade jag honom o vände lite i båda varven, han skrittade, travade, backade och stannade på kommando, allt problemfritt (hallå det här är väl inget?) Sen så gick vi en promenad. Eftersom det var bort från stallet (o den vägen som är trög vid ridningen) så fick han hela tiden gå först, jag snett bredvid o drivande, men bara så smått och obetydligt, men jag var vaksam på varje minskning o var snabb med korrektion, inga kraftiga hjälper alls. Han gick lite mer avslappnat och med jämnare rytm o sen gick vi uppför en backe. Han försökte skygga några gånger o stanna, men jag manade lugnt på o visade tillbaka honom bort från mig, så han fick gå förbi det han skyggat för, o vi fortsatte framåt. Sen la jag repet på hans rygg o han gick lunkande framåt, jag snett bakom. Efter ett tag gick vi tillbaka och då testade jag honom genom att på kommando be honom att stanna, vända och komma till mig, och det gjorde han ,trots att han hade haft valet att fortsätta rakt fram,hem mot stallet, eftersom han var lös. Men han stannade, vände huvudet, såg mig backa och höra mig be honom följa efter, o det gjorde han, stannade sen en meter ifrån mig. Sen vände vi igen o han fick gå lös bort hela vägen. När jag släppte in honom i hagen var han fortfarande så harmonisk o lugn, han lunkade långsamt iväg, det tog en bra stund innan han vaknade till liv o ropade på kompisarna som var utom synhåll.
Jag vet själv vissa brister jag gör som påverkar min ridning.
1. Jag kan vara osäker i trafik t ex. Han har blivit rädd, som tillsammans skrämt oss båda. Om jag säger till mig själv att NEJ, bilar, det är inget farligt, då är jag lugn, o han reagerar inte alls. Men oj, en lastbil ,en buss, pållen tycker inte om dem, de låter så och tar stor plats och dem har skrämt honom förut, det gör mig såklart nervös när de kommer, vilket bidrar, han känner att han inte kan lite på mig, då jag är spänd. Jag ska ju trots allt vara hans ledare och skydda honom. Jag försöker givet att undvika dessa vägar. Man vill sätta sig själv på prövning o få ett positivt resultat så man kan sluta vara rädd. Samtidigt som man är medveten om att det kan gå illa med kombinationen häst - fordon. Undviker hellre, tar hästen långt ut på åkern.
Sen har jag varit en stressad o pressad själ senaste tiden- givetvis påverkar det allt och alla fast man inte själv längre är medveten. Hästen och ridningen. Särskilt då man har en så känslig häst som man har. Det är fingertoppskänsla som gäller. Känns ändå som att jag alltid kan läsa av min häst innan den händelsen, och det är oftast gott. Vi har ändå ett starkt band, har alltid haft folk omkring mig som inte sett, förstått vår kommunikation. Hur kommer det sig att han följer dig som en hund? Varför behöver du knappt be honom stå still (lös) medan våra hästar försöker slita sig i sina grimskaft? Mycket positivt finns nog ändå kvar. Det handlar om disciplin på mig själv. Min häst lyssnar om han tycker att jag är värd det!!

Det här med maten är mycket intressant!! Detta med magnesium har jag inte hört förr, hur mkt ska man ge, är det dyrt?
Min häst har tappat en del senaste tiden, blivit tunn, antagligen p g a foderbyten och stallbyten (samt att jag tagit bort lusernet?). Han äter nu 8 kg hösilage (med bra proteinvärde) , 0,75 kg havre. Han har samt blivit mkt tittigare sen jag ökat på havren (säger medryttaren också, han är jättetittig säger hon, istadigheten har hon inte märkt av eftersom hon alltid rider ut med andra). För fyra år sen då jag hämtade honom var han stirrig, då gav de 1,5 kg havre. De åren jag haft honom har han ätit typ detsamma: ca 7 kg hö, (han står även på halm nu vilket gjort saken ännu bättre) 1 kg lusernpellets och 0,5 kg havre. Han har alltid tittat, mer eller mindre (man tänker ju att det beror på ALLT, kyla, pigg, hungrig, nervös, skrämd, vårkänslor, stel, vind, o så ryttaren förstås).
Finns det någon som skulle vilja titta på hans foder? I stallet kan vi köpa hösilage, havre och krafft grund. Resten får vi ordna med själva o ge själva. Man vill ju inte fixa om för mkt i hans foder! T ex har han inte ätit hösilage innan, bara hö, men det funkar bra.

MEN, tillbaka till mitt problem. Självklart kan jag lägga ner ridningen ett tag. Jag har inget emot att bara vara med min häst. Men det har jag gjort sen jag köpte honom, jag har spenderat så mkt mer tid från marken o det vill jag kunna ta igen med ridningen. Jag saknar att rida!! Jag älskar att rida! Har alltid avundas alla andra som problemfritt ridit iväg. Samtidigt alltid känt att när det väl funkar öfr mig, när jag kommit dit, då är jag lyckligare än alla de där andra. Som ändå har sina problem egentligen kvar på marken. För skulle de ta bort betten ur sina hästars mun skulle de inte kunna stanna på kommando. I alla fall inte många.

 

[cristobal]

Sv: Kommer jag någonsin kunna rida normalt"

Härligt att läsa om er relation på marken. Jag kan inte så mycket om foder, men jag vet att det är bra med magnesium i lsern, så det kanske kan vara bra i st f havren?

 

[oopsie]

Sv: Kommer jag någonsin kunna rida normalt"

Självklart ska du kunna rida din häst. Det är ju därför du ahr honom?
Till att börja med behöver han ju motion för att inte bli mer tittig och bästa sättet är då kanske att göra som medryttaren, rid ut med andra. Du har kul och hästne får motion. Motion är nog det viktigaste mot tittighet.
Magnesium är inte dyrt, 100 kronor för en stor burg, ungefär, tror jag den kostar. Prova absolut. Sen är det nog tyvärr lite obalans in er relation, men jag tro inte du löser det från marken. rid hellre långa promenader med andra varje dag, så att du blir van att vara ute och får tillbaka ditt självförtroende. För det är detr som saknas. Utan självförtroende kan du inte få hästen dit du vill. Rygga den förbi farligheter om den intre går framåt, ta till spö, bli arg. Det som behövs. Inte STRYK men ett rejält rapp i rumpan när han inte går.

Men jag skulle råda dej igen att först bygga upp dej själv genom att rida ut med andra och ha kul.

Det finns annan mat än havre om du tror att det är det. FÖr min del tror jag mest på understimulans och därav stallmodighet. Prova inte att gå mut själv innan du vet att dú kan bestämma en viss sträcka och gå den. Säg tilln hästen att "här ska du gå idag, död eller levande" Och mena det. Ta tid på dej. Det kan vara 300 meter första gången men du ska genomföra det du har bestämt. Sen berömmer du inte överdrivetr den gör bara vad den ska inte mer. Det är ingen stor sak att gå en promenad.
Naturligtvis ska du inte misshandla hästen. Det där med död eller levande ska spegla din inställning, inte något annat. Du ska vara helt bestämd från tårna och upp med att den häst sträckan ska vi gå idag. Det är det enda det betyder.

Låt dej inte luras till att troa tt "lekar" kan ändra detta. Motion och lite jävlaranamma i din inställning hjälper bättre.
Men börja inte med det förrän du har lite mer självförtroende.

Det är så många trådar om hästar som inte går från stallet och det är så sorgligt för att rida ut är ju nästan det bästa av allt. Och alla råd om att sluta rida och att "leka" istället. Lek gärna men sluta inte rida och sluta inte vara beslutsam och trygg ledare för hästen. Det är inte "horsemanship" att låta bli det som är svårt.

Jag hoppas du lyckas, och sluta för allt i världen inte att rida och ge hästen ordenlig tröttande motion varje dag, för tittigheten kommer som ett brev poå posten vid övernergi, hos vissa hästar. Vissa bockar som galningar andra blir tittiga. Och prova gärna magnesium. Hoppas det går bra för er. Och du, mer grovfoder om du ger så lite kraftfoder.

 

[Borkan]

Sv: Kommer jag någonsin kunna rida normalt"

Det finns hästar som inte tål havre - resultatet av detta blir ofta tittiga eller heta hästar. Jag skulle ta bort havren och ge annat kraftfoder istället, själv använder jag Mustangs havrefria mysli.

Ingen aning om vad du har för häst men min islandshäst får mer grovfoder än din häst.
Om han tunnar ur, öka grovfodret istället skulle jag vilja säga. Blir hästen seg öka kraftfodret.
Nu är jag absolut ingen expert på detta område men det har funkat för mig.

"Milly" på foderforumet verkar vara jätteduktig på foder - kanske hon kan hjälpa dig, om du har ett analyserat hösilage.

Jag tror på en kombination i ert fall, lite jädraranamma som någon skrev samt en väl balanserad foderstat.

Lycka till så hemskt mycket!

 

[Lollo25]

Sv: Kommer jag någonsin kunna rida normalt"

Tack för alla svar.
Jag ska åka och köpa lusern igen. Dels så ger det snabbt protein, det är ett grovfoder och han har alltid funkat bra på det. Han har tunnat ut rejält trots att foderstaten är nyräknad, dvs 8 kg hösilage med de värdena (och så äter han halm i boxen) det hade plus 1 kg havre (ger 0,75 kg). Men jag gjorde fel när jag tog bort lusernet för ett par månader sen, mitt i vintern. Han brukar alltid äta lusern året runt förutom juni-augusti slutet. Så det ska han få igen. Sen ska jag fundera över havren. magnesium vet jag inte om jag kanske borde köpa med. Vet inte om det är farligt eller risk att överdosera.
Havren ökade jag på för att han var slö i ridningen.

 

[madelenforsgren]

Sv: Kommer jag någonsin kunna rida normalt"

Hej!
Min kompis har en "busgurka" som kryper ur skinnet ibland
Hon bytte foder till Eggersmanns Örtmusli. Det är bra för hästar som lätt blir upprivna och det funkade super!
Själv använder jag också Eggersmann och kan bara rekommendera det. Det finns olika typer av foder för i princip alla behov och typer av hästar.
Ta kontakt med en försäljare och hämta en katalog att läsa igenom. Kanske hittar du där vad ni behöver i foderväg för att kunna arbeta harmoniskt tillsammans

 

[oopsie]

Sv: Kommer jag någonsin kunna rida normalt"

Det finns hästar som inte tål havre - resultatet av detta blir ofta tittiga eller heta hästar. Jag skulle ta bort havren och ge annat kraftfoder istället, själv använder jag Mustangs havrefria mysli.

Ingen aning om vad du har för häst men min islandshäst får mer grovfoder än din häst.
Om han tunnar ur, öka grovfodret istället skulle jag vilja säga. Blir hästen seg öka kraftfodret.
Nu är jag absolut ingen expert på detta område men det har funkat för mig.

"Milly" på foderforumet verkar vara jätteduktig på foder - kanske hon kan hjälpa dig, om du har ett analyserat hösilage.

Jag tror på en kombination i ert fall, lite jädraranamma som någon skrev samt en väl balanserad foderstat.

Lycka till så hemskt mycket!

Du, det var inte till mej eller hur? Utan till trådskaparen?

 

[EnWisa]

Sv: Kommer jag någonsin kunna rida normalt"

Lollo25!
Jag känner igen så himla mycket som du säger! Kanske inte just hur din häst reagerar, men hur du känner. Jag förstår precis vartenda ord och känner riktigt din ångest! Och jag tycker att det är så synd..
Jag köpte mitt arabsto för två år sedan. Det var ett hastigt o lustigt köp, jag var 16 o visste inte alls vad jag fick lr vad jag egentligen ville ha. Det tog ungefär 1½ år för mig att få ordning på henne; hon var ett skelett när hon kom. Det senaste halvåret har tanken "sälja" dykt upp i mitt huvud... Jag fick mer och mer ångest och tänkte det allt oftare. Jag visste att jag inte kunde fortsätta som förut men skulle jag sälja? Hon och jag hade helt enkelt inte klickat och kommer aldrig göra det. Jag älskar henne men den passion som man kan känna för en häst finns inte mellan oss. Jag är väldigt fäst vid alla mina djur och har lite smått separationsångest så att sälja henne gav mig bara mer ångest. Vi hade kommit till den punkt då det inte fanns så mycket mer att göra. Hon hade inte det jag sökte och ville inte dit jag ville. Ångesten växte. Jag hittade på allt fler olika saker och försökte komma på flera anledningar lr nya grejer att väcka liv i vår relation med. Men det fungerade inte. Tillslut, för några veckor sedan, så bestämde jag mig. Jag ska sälja henne. Det sved och var fruktansvärt tungt, men jag kände ändå en slags lättnad. Nu har jag hittat en underbar köpare som antagligen kommer vilja ha henne. Visst har jag fortfarande ont i magen för om allt inte går som det ska, men jag står ut. Tanken på att hon kommer till en person som älskar henne för den hon är och passar perfekt med henne får mig att hålla ut.
I över ett halvår var jag i förnekelse. Jag har innerst inne vetat hela denna tid att den enda utväg var att sälja henne men jag ville inte se det. Om man ens tänker tanken så är väl något fel? Men det har tagit 6 mån för mig att bara vänja mig vid tanken och sedan kunna ta beslutet. Och jag ångrar mig inte en sekund. Om du har ångest så kan jag lova dig att jag är värre. I början bara skrek jag när någon sa ordet sälja, men nu känns det otroligt skönt att hela denna ångest lyfts från mina axlar. Helt över är det ju som sagt inte än, men jag har iaf tagit beslutet som var det svåraste i mitt liv hittills.
Mitt råd till dig är att sätta dig ner och fundera på om sälja är ett alternativ. För jag tror att om man hittar sin drömhäst som man klickar med så får man inte sådana här ångest-svackor. Visst så kan det inte vara på topp jämt, men ska det verkligen vara så här svart när det är neråt? så tänkte jag iaf!
Ta tid på dig och låt ingen annan bestämma över dig och din häst!
Lycka till!

 

[Ewelina]

Sv: Kommer jag någonsin kunna rida normalt"

var glad att du har en uppmärksam häst och inte en som bara går och sover, det är inte kul med såna hästar. försök att se det positiva, leta upp en bra tränare. Som jag har förstått det så har du en arab och det är ganska typiskt araber att vara (mkt)uppmärksamma. tålamod är viktigt när man håller på med hästar, har själv det problemet. försök att tänka efter innan du blir för arg och tänk på problemet som hästen gör, han/hon kanske har vart med om något otäkt för länge sedan, ta kontakt med en hästpratare kanske? lycka till

 

[Borkan]

Sv: Kommer jag någonsin kunna rida normalt"

Du, det var inte till mej eller hur? Utan till trådskaparen?

Som vanligt trycker jag på "svara inlägg" knappen och tänker att jag svarar trådskaparen!... Sorry!

 

[nytomta]

Sv: Kommer jag någonsin kunna rida normalt"

Jag tror att du stirrar dig blind på ridningen. Jag tror inte att din häst förstår vad du vill att den ska göra. Om den har varit utställnings häst förut och bara gått och visat upp sig så har den ett annat liv nu. Det tar lång tid att ändra på det. Jag har haft många hästar med människo problem, dvs att dom inte vet vad människan vill att den ska göra. Jag tycker att du ska sitta va och rida in din häst från marken. Jobba den i lina kort stunder. Ge mycket bröm när den gör nåt bra. Även fast det är bara ett litet steg mot det du vill. Jobba med ljud. Om inte hästen gör som du vill direkt så ha tålamod. Upprepa ljudet tills hästen gör som du vill. Låt den inte stanna till och vila förrän du säger att det är OK. Om du vill kan jag maila dig mer info om hur du ska gå till väga. Jag har haft kurser för andra ryttate som slitit sitt hår, det har varit last problem, förståelse, motivation mm. Hör av dig

 

[mimmi_pippi]

Sv: Kommer jag någonsin kunna rida normalt"

Hej! Har också en arab som var exakt som din. Trodde aldrig att jag skulle kunna rida den normalt. Den gick på havre och jag fick rådet att byta, från den dagen är han en annan häst!

Byt foder- det är iallafall värt ett försök...
Idag får han mustang müsli.

Lycka till!