Komplikationer vid kejsarsnitt?

[Petruska]

Sv: Komplikationer vid kejsarsnitt?

Ja?
Det jag menar i all enkelhet är att det handlar om planerade snitt (anledning har jag inte berört övht, planerat är planerat
[/I]

Men artikeln betonar ju att det är just de som genomgått planerat snitt enligt sina egna önskemål, inte av medicinska skäl, som är särskilt nöjda. Den skiljer alltså mellan två grupper av kvinnor som kejsarsnittas, men du vill av någon anledning slå ihop dem.

Bland de som genomgår planerat snitt av medicinska skäl, finns det ju all anledning att tro att känslorna kring operationen varierar mer än bland de som inget heller ville än bli opererade, trots att det saknades medicinska skäl för det.

 

[Bebben]

Sv: Komplikationer vid kejsarsnitt?

Enligt överläkaren på "mitt" sjukhus är det hyfsat många som räknas in i gruppen pga medicinska skäl, som alltså snittas för att dom inte VILL genomföra en vaginal förlossning.
Eftersom rädsla, fobier, psykiska sjukdomar etc räknas in i den gruppen.

Jag är en av dom. Enligt papperen så är jag planerat smittad en gång pga medicinska skäl, och blev inbokad för ytterligare ett planerat snitt av samma anledning (Som slutade med akutsnitt i v 35).

 

[TinyWiny]

Sv: Komplikationer vid kejsarsnitt?

Och jag som också gjort båda, har en precis motsatt upplevelse, snittet var så mycket trevligare på alla sätt och vis, även efteråt faktiskt. Men du har helt rätt i att genomsnittligt så är min upplevelse ovanlig och att vaginal förlossning rekommenderas.

Jag har samma upplevelse som du. Efter min vaginala förlossning som tog fyra och ett halvt dygn var jag helt slut väldigt länge efteråt. Det var egentligen först efter tre månader som mina normala krafter kom tillbaka. Jag orkade verkligen ingenting de första månaderna. Sex var överhuvudtaget inget att tänka på för det gjorde alldeles för ont ännu ett år efter förlossningen. Efter min andra förlossning som efter 36 timmar med värkar slutade i katastrofsnitt var jag hur pigg som helst. Jag åkte hem ett och ett halvt dygn efter förlossningen för att sedan pendla mellan hemmet och neontalen i två veckor med promenad på ca två km, tåg och sedan buss. Jag hade inga problem med det alls och sexlusten var tillbaka nästan omgående. När dottern väl fick komma hem så bodde hon i stort sett i bärselen och jag hade inga problem med varken det eller att bära sonen som då var två år. Efter sonens födelse klarade jag inte av att bära honom i bärsele förren han var närmare fem månader och då bara mycket korta stunder.

Jag tror att det är farligt att säga att det är si eller så för en förlossning är en så personlig upplevelse att ingen kan säga att det är si eller så.