Könsbekräftande klädsel - är det viktigt?

[monster1]

Jag tror nog inte alls det är därför. Jag tror det är för att de klippte den frisyren när de var 25-30 och sedan behöll den tillls de är 50-60 helt enkelt. Och jag tror de klippte för att det antingen var modernt att ha den frisyren just då eller för att det var som folk sa när jag (nu 50) var 30 att man skulle ha kort hår efter 30- för att man bara skulle det. Annars såg man oproffsig eller ngt ut.

De jag känner som är 60-70 och har kort pixie/liknande/kommunal klippte det när de var runt 25-30, iom att man kan se det på äldre foton.

Sedan såklart kanske frisörer uppmuntrar det iom det här som någon skrev -kort hår lyfter. Alla gör om mig för kvinnor 40+ klipper ju av till Pixie eller kommunal om de hade långt hår.

Vi måste vara lika gamla för jag är snart 50 och har växlat frenetiskt mellan kort och långt hår sen 2001. Inte särskilt många av mina vänner i samma ålder hade kort hår, varken nu eller då. På jobbet är det samma analys, de flesta kvinnor har långt hår, några har mellan långt dvs mellan axlar och käke och kanske 10% har kort hår och det är oavsett åldersgrupp. Så min analys är helt annorlunda än din. I min mammas generation var det betydligt fler som var korthåriga bland hennes vänner speciellt de som jobbade som tjänstemän. De har dock inte behållit sina frisyer varken längd eller form.

 

[Badger]

Vi måste vara lika gamla för jag är snart 50 och har växlat frenetiskt mellan kort och långt hår sen 2001. Inte särskilt många av mina vänner i samma ålder hade kort hår, varken nu eller då. På jobbet är det samma analys, de flesta kvinnor har långt hår, några har mellan långt dvs mellan axlar och käke och kanske 10% har kort hår och det är oavsett åldersgrupp. Så min analys är helt annorlunda än din. I min mammas generation var det betydligt fler som var korthåriga bland hennes vänner speciellt de som jobbade som tjänstemän. De har dock inte behållit sina frisyer varken längd eller form.

Ja de som har kort är runt 60, vi runt 50 har alla långt. Men jag tror att det kan ha släpat 10 år i vissa områden.

 

[Roheryn]

Nej jag pratar inte om de förskolorna som påverkar normer medvetet. Vilket jag inte tycker är fel.

Utan om en förskola där personalen accepterade barnens val av kläder och beteende så som det var, utan att ändra sig själva beroende på barnets kön. Ett barnbemötande. Det är inte normpåverkande att rita lika många bilar och blommor för flickor och pojkar, det är -ickenormpåverkande. Förutom ruff, där lärde de ut empati.

Ingen fungerar så, det är självklart att någon som går in för att vara "könsneutral" påverkar och det aktivt. Det är ett politiskt projekt jag inte ställer mig bakom för det leder inte till något gott.

Mina föräldrar gjorde detta - de behandlade mig (kvinna) och min bror precis lika och könsneutralt. Vi är födda på 70-talet så möjligen hade de också lite hjälp av tidsandan och normerna då - alla barn var ju liksom "bara barn" och klädda i brunrandig plysch

För mig som kvinna har detta betytt oändligt mycket mer än jag under större delen av mitt liv kunnat förstå (jag börjar förstå det nu, 55 år gammal) och jag är evigt tacksam mot mina föräldrar för detta. Jag uppfostrades som den individ jag är och förutsattes inte varken vilja behaga eller vara omvårdande, utan fick vara precis den jag är med den blandning av "kvinnliga" och "manliga" egenskaper som väl de flesta av oss ändå har. Jag hölls aldrig tillbaka - jag har uppfostrats till att ta den självklara plats i livet som är min, att aldrig förminska mig själv (pga kön eller något annat), att stå stark och gå min egen väg. Självklart har det inte vaccinerat mig mot alla livets motgångar, men det har gjort att jag litar på mig själv och min egen kompetens på ett helt annat sätt än de som uppfostrats i en "traditionell kvinnoroll". Skulle jag ge föräldrar idag ETT ENDA råd så vore det detta - gör inte skillnad på söner och döttrar, ha inte olika förväntningar på dem, bortse helt från traditionella könsroller och se det barn, den individ, ni har framför er!

 

[vilde]

Mina föräldrar gjorde detta - de behandlade mig (kvinna) och min bror precis lika och könsneutralt. Vi är födda på 70-talet så möjligen hade de också lite hjälp av tidsandan och normerna då - alla barn var ju liksom "bara barn" och klädda i brunrandig plysch

För mig som kvinna har detta betytt oändligt mycket mer än jag under större delen av mitt liv kunnat förstå (jag börjar förstå det nu, 55 år gammal) och jag är evigt tacksam mot mina föräldrar för detta. Jag uppfostrades som den individ jag är och förutsattes inte varken vilja behaga eller vara omvårdande, utan fick vara precis den jag är med den blandning av "kvinnliga" och "manliga" egenskaper som väl de flesta av oss ändå har. Jag hölls aldrig tillbaka - jag har uppfostrats till att ta den självklara plats i livet som är min, att aldrig förminska mig själv (pga kön eller något annat), att stå stark och gå min egen väg. Självklart har det inte vaccinerat mig mot alla livets motgångar, men det har gjort att jag litar på mig själv och min egen kompetens på ett helt annat sätt än de som uppfostrats i en "traditionell kvinnoroll". Skulle jag ge föräldrar idag ETT ENDA råd så vore det detta - gör inte skillnad på söner och döttrar, ha inte olika förväntningar på dem, bortse helt från traditionella könsroller och se det barn, den individ, ni har framför er!

Det är något helt annat än vad som görs idag, precis som du skriver var "barn bara barn" förr och sextio-sjuttiotal var väl lite av en guldålder med sitt galonöverall och unisex. Det du beskriver med "manliga" och "kvinnliga" egenskaper är vad som trumfas ut nu, så såg man det generellt inte förr, de flesta yrken har en lång tradition både hos kvinnor och män.

 

[skiesabove]

Det är något helt annat än vad som görs idag, precis som du skriver var "barn bara barn" förr och sextio-sjuttiotal var väl lite av en guldålder med sitt galonöverall och unisex. Det du beskriver med "manliga" och "kvinnliga" egenskaper är vad som trumfas ut nu, så såg man det generellt inte förr, de flesta yrken har en lång tradition både hos kvinnor och män.

Ja, många felkönade mitt barn när hon var bebis pga att jag klädde henne i könsneutralt men färgglatt från svenska märken. Hon såg ut som en 70-tals bebis .

Jättekonstigt tyckte jag att folk överhuvudtaget försökte köna en så liten, men hennes kusiner växte upp med dottern i rosa och sonen i blått, och upprördhet om sonen tog på sig kjol

 

[Roheryn]

Och för att svara på frågan om könsbekräftande klädsel: Superintressant tråd och diskussionsämne! Jag har personligen alltid tyckt om kontrasterna - att kunna vara "både och" i både klädstil och beteende. Vara uppklädd i klänning och smink när det passar likväl som att gå i jeans, hoodie och sneakers till vardags. Generellt gillar jag dock kläder som är gjorda för kvinnokroppen och följer kroppskonturerna någorlunda. Gillar inte oversize som hänger och slafsar runt kroppen, utan vill ha mer kroppsnära både vad gäller arbetskläder, träningskläder och "finkläder" (men absolut inte kompressionsplagg eller kläder som är gjorda för att "forma och hålla in" - jag får klaustrofobi direkt!!!).

Jag har en nära vän som är MtF trans (och numera lever och ser ut som kvinna) och eftersom jag känt henne under hela hennes transitionsperiod - inklusive den tid hon levde som man och funderade över både könstillhörighet, könsöverskridande kläder och mycket annat - så har vi haft många och långa intressanta diskussioner på det här temat. En av slutsatserna vi landat i är att könsuttryck och kläder som bekräftar könstillhörighet är mycket viktigare för henne (vilket jag tycker är förståeligt) än det är för mig. Jag är liksom så mycket som individ som är viktigare än att jag råkar vara biologisk kvinna, så könsbekräftande klädsel kommer väldigt långt ner på listan för mig.

 

[Badger]

Det är något helt annat än vad som görs idag, precis som du skriver var "barn bara barn" förr och sextio-sjuttiotal var väl lite av en guldålder med sitt galonöverall och unisex. Det du beskriver med "manliga" och "kvinnliga" egenskaper är vad som trumfas ut nu, så såg man det generellt inte förr, de flesta yrken har en lång tradition både hos kvinnor och män.

Ja exakt, sedan 80-talet så har ju man ökat könsdifferentieringen på barn när det gäller utseende, färger och kläder.
(vem kan ha en gul eller röd dockvagn nuförtiden? Hur många pojkar har dockvagn?)

Sedan var ju inte skolan o förskolan bara guld och gröna skogar för flickor på 60-80-talen heller. Utan det var ju en hel del könsdiskriminering men på andra sätt än nu.

Så det rimliga vore att ta det bästa ur 70-talet och det bästa ur nu och skippa tex den här pressen på rosaprinsess för ett kön och helt enkelt bara låta barn vara och om någon vill vara rosa/guld/svart/blått/glittrigt kungabarn så kan vilket barn som helst få det.

 

[Roheryn]

Det är något helt annat än vad som görs idag, precis som du skriver var "barn bara barn" förr och sextio-sjuttiotal var väl lite av en guldålder med sitt galonöverall och unisex. Det du beskriver med "manliga" och "kvinnliga" egenskaper är vad som trumfas ut nu, så såg man det generellt inte förr, de flesta yrken har en lång tradition både hos kvinnor och män.

Men det där stämmer ju inte riktigt - könsroller bland vuxna var betydligt striktare under 60- och 70-talen än nu. Det finns till exempel en lång historia av kvinnor i omvårdande roller - sjuksköterskor, barnvårdare osv - och en lång historia av män i ingenjörsyrken och försvaret. När jag gick i lågstadiet hade jag flera klasskompisar med mammor som var hemmafruar och det var bara EN ENDA mamma som heltidsarbetade - och ja, det var min mamma. Så även om barn hanterades som barn oavsett kön, så var vuxenlivet betydligt mer könsrollsuppdelat då än det är nu.

 

[Mia_R]

I en barnfamilj med flera ungar borde det dessutom vara en fördel om de kan ärva kläderna av varandra, precis som alla gjorde när jag växte upp.

 

[vilde]

Ja exakt, sedan 80-talet så har ju man ökat könsdifferentieringen på barn när det gäller utseende, färger och kläder.
(vem kan ha en gul eller röd dockvagn nuförtiden? Hur många pojkar har dockvagn?)

Sedan var ju inte skolan o förskolan bara guld och gröna skogar för flickor på 60-80-talen heller. Utan det var ju en hel del könsdiskriminering men på andra sätt än nu.

Så det rimliga vore att ta det bästa ur 70-talet och det bästa ur nu och skippa tex den här pressen på rosaprinsess för ett kön och helt enkelt bara låta barn vara och om någon vill vara rosa/guld/svart/blått/glittrigt kungabarn så kan vilket barn som helst få det.

Det som sker nu är dels att man vill ta bort den naturliga könsidentiteten och dels att man sexualiserar barn, det drivs politiskt för att vinna makt och är mycket destruktivt för många. 60-70-tal var inte bara guld och gröna skogar men synen på barn var generellt klart sundare än idag. Det bästa ur nu är inte lätt att hitta, vad skulle det vara?

 

[parellikusken]

Det som sker nu är dels att man vill ta bort den naturliga könsidentiteten och dels att man sexualiserar barn, det drivs politiskt för att vinna makt och är mycket destruktivt för många. 60-70-tal var inte bara guld och gröna skogar men synen på barn var generellt klart sundare än idag. Det bästa ur nu är inte lätt att hitta, vad skulle det vara?

Sexualiserar barn? Vad menar du mer exakt med det?

 

[Sel]

Sexualiserar barn? Vad menar du mer exakt med det?

Mycket bra fråga! Hur kan kritik mot samhällets könsnomer vara lika med sexualisering av barn?

 

[vilde]

Sexualiserar barn? Vad menar du mer exakt med det?

Det här har redan tagits upp i andra trådar där du själv varit aktiv och jag har svarat utförligt så varför fråga igen när du redan vet vad jag tycker i den här frågan?

 

[Roheryn]

Det som sker nu är dels att man vill ta bort den naturliga könsidentiteten och dels att man sexualiserar barn, det drivs politiskt för att vinna makt och är mycket destruktivt för många. 60-70-tal var inte bara guld och gröna skogar men synen på barn var generellt klart sundare än idag. Det bästa ur nu är inte lätt att hitta, vad skulle det vara?

Vadå ta bort den naturliga könsidentiteten? Om du menar den inneboende känslan av att ha ett inre i harmoni med sin biologiska kropp kontra att inte ha det (könsdysfori) så tror jag att det är något som är ytterst svårt att påverka. Och dessutom skilt från våra kulturella könsroller. Jag är ju till exempel väldigt tillfreds med min könsidentitet som kvinna och har aldrig velat vara något annat, samtidigt som jag slåss med näbbar och klor för att slippa den kvinnliga könsrollen som jag inte alls är intresserad av att leva i. Jag tycker att det vore väldigt lämpligt av personal i förskola och skola att försöka hålla verksamheten fri från allt vad könsroller heter samtidigt som man bekräftar individerna i de olika identiteter och uttryck de har i sig själva.

 

[vilde]

Vadå ta bort den naturliga könsidentiteten? Om du menar den inneboende känslan av att ha ett inre i harmoni med sin biologiska kropp kontra att inte ha det (könsdysfori) så tror jag att det är något som är ytterst svårt att påverka. Och dessutom skilt från våra kulturella könsroller. Jag är ju till exempel väldigt tillfreds med min könsidentitet som kvinna och har aldrig velat vara något annat, samtidigt som jag slåss med näbbar och klor för att slippa den kvinnliga könsrollen som jag inte alls är intresserad av att leva i

Vad är det för något du "slåss mot med näbbar och klor" mera konkret? Vem försöker tvinga dig och till vad?

 

[SiZo]

Det här har redan tagits upp i andra trådar där du själv varit aktiv och jag har svarat utförligt så varför fråga igen när du redan vet vad jag tycker i den här frågan?

Jag tycker att du kan svara på det, för jag förstår verkligen inte vad du menar alls.

 

[parellikusken]

Det här har redan tagits upp i andra trådar där du själv varit aktiv och jag har svarat utförligt så varför fråga igen när du redan vet vad jag tycker i den här frågan?

Jag minns faktiskt inte, så ta det gärna igen.

 

[Roheryn]

Vad är det för något du "slåss mot med näbbar och klor" mera konkret? Vem försöker tvinga dig och till vad?

Vad jag slåss mot?

• Ojämlik lönesättning där kvinnor de facto får mindre betalt för samma eller likvärdigt jobb som utförs av en man
• Glorifierande av "trad wives" i SoMe
• Synen på kvinnan som primärförälder i alla lägen, vilket leder till sämre anställningsbarhet än för män med samma kvalifikationer
• Synen på kvinnan som av naturen mer omhändertagande än mannen, vilket bland annat leder till förväntningar på att just kvinnor ska ta hand om till exempel sina åldrande föräldrar
• Föreställningar om att vissa sysslor i hemmet är kvinnligt kodade och andra är manligt kodade, vilket ofta gör att kvinnor sliter varje dag med matlagning, städning osv när mannen kommer undan med att byta däck på bilen två gånger om året och klippa gräset en gång i veckan på sommaren
• Ojämlikt uttag av föräldraförsäkring och VAB
• Ojämlig uppdelning av sysslor och ansvar i hemmet där kvinnor tar en oproportionerligt stor del av det obetalda arbetet

Och nej, det är ingen som tvingar mig - eller någon annan - till någonting, men det är ju så normer fungerar. Det liksom bara blir på ett visst vis för att alla eller många andra gör så. Av någon outgrundlig anledning så är det nästan alltid mannens jobb som är så viktigt att han inte kan vara föräldraledig, av samma outgrundliga anledning är det nästan alltid kvinnan som blir hemmafru - och inte mannen som blir hemmaman - om familjen bestämmer att en förälder ska vara hemma med barnen. Och mannen som har ett så viktigt möte att han inte kan ta ut VAB just idag - eller någon annan dag...

Det där är (bland annat) vad jag slåss mot och jag tror att om vi ska lyckas få ett mer jämställt samhälle så behöver vi börja med barnen. Inte heller där tvinga pojkar att ha klänning eller flickor att leka med bilar, men att uppmuntra båda i lika hög grad. Att medvetet anstränga sig för att bemöta pojkar och flickor likadant - för det finns forskning på att det inte görs, och det är till pojkarnas nackdel. För det som vi gör idag som någon sorts default är inte neutralt utan det befäster könsroller om vi inte aktivt anstränger oss för att det inte ska bli så - att vara könsrollsneutral kräver en ansträngning och jag anser att vi alla, och inte minst då skolpersonal, ska göra den ansträngningen.

 

[Badger]

Det som sker nu är dels att man vill ta bort den naturliga könsidentiteten och dels att man sexualiserar barn, det drivs politiskt för att vinna makt och är mycket destruktivt för många. 60-70-tal var inte bara guld och gröna skogar men synen på barn var generellt klart sundare än idag. Det bästa ur nu är inte lätt att hitta, vad skulle det vara?

Vem är man? Föräldrarna? som sätter på flickor rosa och pojkar blått eller HM o leksaksaffärerna som säljer det? Är "man" i USA eller i Europa eller i Sverige. Heter "man" Disney?

Varför tycker du det är dåligt om pedagoger skulle försöka bemöta barnen som barn istället för som kön?

 

[Otherside]

Men det där stämmer ju inte riktigt - könsroller bland vuxna var betydligt striktare under 60- och 70-talen än nu. Det finns till exempel en lång historia av kvinnor i omvårdande roller - sjuksköterskor, barnvårdare osv - och en lång historia av män i ingenjörsyrken och försvaret. När jag gick i lågstadiet hade jag flera klasskompisar med mammor som var hemmafruar och det var bara EN ENDA mamma som heltidsarbetade - och ja, det var min mamma. Så även om barn hanterades som barn oavsett kön, så var vuxenlivet betydligt mer könsrollsuppdelat då än det är nu.

Ja verkligen - vi hade flickslöjd och pojkslöjd!! För att ta ett litet exempel. Flickslöjden var att sy och sticka medan pojkslöjden jobbade med trä och metall. En vecka eller så om året fick vi byta och testa den andra världen.