Du är rätt begränsad i ditt tänkande.Det är väl en flytande gräns. Vad tycker man sig investera i? Att bygga ut huset för att höja värdet? Det är ju uppenbar konsumtion, skulle jag säga.
Aktier? Tja. Det är väl ofta ett slags (hopp om) sparande. Dvs uppskjuten konsumtion. Ibland tom större konsumtion, om aktivärdet har stigit.
Alltså, problemet är ju att med samma eller större mängd pengar, blir konsumtion svårt att undvika.
Därav frågan om syftet.
Alla pengar som investeras går vare sig till nytt kök, eller aktier (i viss mån kan man se aktier som sparande, i andra fall som investeringar), utan en hel del invesyeringar handlar om sådant som ger jobb, och som utvecklar ett företag eller samhället.
Investeringar i forskning och utveckling är definitivt inte vare sig konsumtion eller eller sparande, ett köp av en grävmaskin i en mindre entreprenadfirma är inte konsumtion, liksom inte heller byggandet av en ny skola eller ett nytt reningsverk.
Det som är illa, är när stora mängder pengar hamnar i det läget att de läggs på hög, ofta stora högar, och placeras i diverse värden (t.ex värdepapper), med det huvudsakliga syftet att generera mer pengar.
Sådana pengahögar á la Joakim Von Ankas pengabinge, ger ingen nytta för samhället alls utom för ägaren, i synnerhet om dessutom undviker att betala skatt.
Att diskutera hur och vad vi konsumerar på både det personliga planet och i offentlig eller företagsbaserad verksamhet, och vad hållbar konsumtion är, är vällovligt.
Man kan även med fog diskutera hur vårt ekonomiska system ska fungera, och om tesen om ständig tillväxt är rimlig.
Men att påstå att det finns investeringar som är något annat än uppskjuten konsumtion blir lite underligt...