Sv: Korkade misstag vi alla gjort
*KL*
det finns en brunn av idiotiska missar att ösa ur...egna o andras!
Några exempel:
12 år:Inledningen på mitt hästliv skedde på en fjording. Den var snäll men syrrans shettis hette Nero och gjorde skäl för namnet. Under vår första uteritt på hästarna (vi hade väl haft dem i ca tre dagar, de var hyrda och vi hade ingen riderfarenhet alls) skenade de naturligtvis. Efter en stund tog lille Nero ledningen och syrran gallskrek vilket inte hjälpte henne att återfå kontrollen. Hon hade ju ingen balans och var bara 9 år så jag måste säga att det var bra gjort att sitta kvar

. Misstaget var när Nero slutligen stannade intill en stor och vid gran. Syrran tog ett stadigt tag i en grankvist liksom en drunknande i en livboj, och andades för första gången på 3 km. Då bestämde sig lille Nero för en tur till vilket lämnade min syster hängande i granen och vår lika oerfarna kompis tog upp jakten på den lilla vandalen och som en cowboy red hon ikapp honom och fick fatt i tyglarna. Allt medan jag skrattade mig fördärvad på min trygga (och till skillnad från de andras inridna) fjording.
14 år: Skulle rida kompisens stora häst på betet för hon var på semester. Orkade inte ta med sadel på cykeln utan red barbacka. Kom ca 12 meter innan han börjar bocka. Jag flyger fram över honom och landar på knä med ena benet vridet utåt. Det blev tre veckor med kryckor pga uttänjt ledband.
15 år:Skulle ta av min lite nervösa welsh täcket i hagen. Började framtill att knäppa upp


, varpå hästen skyggar för något, bogdelen på täcket flaxar till och då rusar hon i vild panik framåt, täcket glider långsamt allt längre bak och hamnar så småningom på marken. Den hästen gick inte att täcka på länge!
32 år: Hittade på att hästarna skulle gå själva in genom att sätta upp lite elrep mellan hage och stall. Bångstyriga 2-åriga haflingern vandrar utan tvekan in i stallet, går åt fel håll och korrigerar sig genom att ta genvägen upp på foderbordet

, gick det i hela sin längd, nerför trappan till detsamma och sedan vidare in i boxen. Foderbordet är ihåligt med utrymme för vattenmagasin under träplankor, och där han gick fick vi strax efter byta plankor pga att de knappt höll oss

.
28 år: Försökte köra in welshen med bara en medhjälpare, vilket resulterade i att hästen vände hemåt med vagnen efter sig och det gick väl bra så länge vägen var rak. I svängen fortsatte häst och vagn rakt fram och missade elegant ett stort antal hinder i form av träd och berg. Häst och vagn välte och låg fint inkilade bland klena tallar och kunde komma loss bara hon selats av. Inte en skråma på hästen konstigt nog, men hon blev lite bakskygg får jag medge.
26 år: Var ute och red på en lånad nordsvensk, tog en gammal igenlagd järnväg när jag skulle hemåt. Efter en bit var det stora träd över vägen och ingen hade röjt på många år så det började bli svårt att komma fram. Jag ville dumt nog inte vända om utan tänkte gå förbi vid sidan om banvallen där det inte alls växte några träd! Anledningen till det visade sig vara att det var ett djupt dike under mossan, och givetvis gick vi fast i diket! Hästen kämpade sig svettig, men satt bara mer fast. Efter en längre språngmarsch fick jag tag i en telefon och ringde 112, brandkåren kom över stock och sten med massor av utrustning, de höll på att svimma när de såg hur stor hästen var. Efter brandkåren kom en reporter från en stor lokaltidning så dagen därpå var man på förstasidan.

De drog upp henne med hjälp av att dra en brandslang under henne med sadelgjorden och hon pustade i minst fem minuter innan hon orkade resa sig, men sen ledde jag henne hem och hon var helt skadefri efter detta äventyr. Men jag ville inte visa mig bland folk på orten på ett tag.
Detta var valda delar av mina idiotiska infall och som ni ser minskar de tydligen inte i antal med åren. Håll till godo!
Och till TS: du har förlängt många liv med detta! Skrattar så jag gråter!