Havredryck som är D-vitaminberikad är ett bättre alternativ ur klimat- och djurvälfärdsynpunkt, samt tolereras av i princip alla.
Men smakar havre och det är inte gott. Reservation för att ha smakat bara 2 fabrikanters produkt hittills.
Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Havredryck som är D-vitaminberikad är ett bättre alternativ ur klimat- och djurvälfärdsynpunkt, samt tolereras av i princip alla.
Dricksvatten är normalt inte en bristvara i Sverige.
Fast det kan också sägas att odlingen av trädgårdsbönor i Sverige utan problem (förutom då lönsamheten) skulle kunna ökas till att täcka dagens konsumtion.Nej, det är inte så enkelt.
Grödor som ger högvärdigt protein och som ätas av människor, kan bara i liten utsträckning odlas i Sverige.
Det krävs ett bra klimat, som bara finns fläckvis.
Det odlas bönor (bruna bönor och sedan några år tillbaka även andra sorter som t.ex. svarta bönor, och kidneybönor) på Öland, och på vissa fläckar av Västgötaslätten, samt i liten utsträckning i Skåne. Om man odlar bönor på Gotland vet jag faktiskt inte. På Gotland har man lyckats odla Durumvete, så där kanske man experimenterar med annat än bönor.
I resten av Sverige så funkar det inte, de hinner helt enkelt inte växa färdigt och mogna, eller så är det fel sorts jordar.
På de fläckar där det går att odla bönor, så går det knappast att odla tillräckliga mängder för att förse alla Sveriges innevånare med protein.
Gula ärtor kan odlas i stora delar av Sverige, huvudsakligen söder om Dalälven. Och dessa går också att äta direkt.
Som jag skrivit tidigare:
som ett exempel på otillgängligt proteinfoder (förutom allt gräs och all klöver då), den majs som odlas för att bli proteinfoder till kor, skördas hel och blir ensilage i de allra flesta fall, det blir alltså inte majskolvar som tröskas. Ett annat exempel är åkerböna, som i princip kan odlas där det går att odla gula ärtor, som är en mycket nära släkting till "bondböna". Den kan i dagsläget inte ätas som den är av människor p.g.a. innehållet av tanniner. För åkerbönan pågår både växtförädling för att ändra på tannininnehållet, samt försök att processa bönan, så att man tar bort tanninerna ur den mogna bönan, så att den ska kunna ätas av människor.
Du, som jag antar vet, kan ju upplysa mig om hur många kubik som förbrukas.Här visar du rätt tydligt att du inte vet vilka enorma mängder dricksvatten som går åt, bara till den dagliga rengöringen i slakteri- och förädlingsbranchen. Det är, som tur är, något man satsar mycket på att ändra men fortfarande så är det alltså ett oändligt antal kubikmeter dricksvatten som spolas ut i avloppet vareviga dag.
Hur långt är ett snöre?Du, som jag antar vet, kan ju upplysa mig om hur många kubik som förbrukas.
Jag vet inte hur mycket vatten slakterier använder, det är inget område jag är insatt i, men som du också berör borde det inte vara så jättesvårt att utforma slakterierna så att det vattnet går i ett kretslopp och inte bara spolas ut i havet.Hur långt är ett snöre?
Det beror såklart på en rad olika faktorer. Som till exempel slakthastighet, hur stort slakteriet är, vilket rengöringsprogram de kör efter, hur bra operatörerna hos rengöringsfirman är utbildade, vilken kemi som används, hur bra slakteripersonalen är på att grovskrapa och överlämna, hur inredning och lokaler är planerad, vilken nivå maskinerna har när det kommer till att vara hygieniskt designade, vilka vattentemperaturer man väljer, etc. etc. etc.
Det är en anledning till att man satsar stort på förbättringar gällande vattenåtgången hos slakterierna. Pengarna som man kan spara bara på vatten är hissnande.
Jag vet inte hur mycket vatten slakterier använder, det är inget område jag är insatt i, men som du också berör borde det inte vara så jättesvårt att utforma slakterierna så att det vattnet går i ett kretslopp och inte bara spolas ut i havet.
Jag är dock mer insatt än de flesta och vet därför att det inte är så simpelt. Bland annat eftersom lagstiftningen kräver att vatten som används i livsmedelproduktion är av livsmedelskvalitet (dvs. dricksvattenkvalitet). Men som lekman är din tankegång inte så pjåkig.
Nej, jag hittar inte något från Linköping på det temat.
Jag hittade den här: "Bete eller slåtter i naturliga fodermarker", en magisteruppsats från SLU i Uppsala, från den 19/12 2017. Är det den du menar?
Jag har läst den. Den säger inte att "slåtter är lika bra som bete", utan snarare att "bägge kan fungera" och definitivt beskriver den inte hur man skulle kunna slå naturbetesmarker.
Naturbetesmarker är ofta väldigt annorlunda än gamla slåtterängar, något som inte alls berörs i uppsatsen, som för övrigt är en litteraturstudie, snarare än en genomförd egen studie. Det saknas helt enkelt definitioner av den mark som diskuteras.
Jag har själv en ca 4000 kvm stor slåtteräng (bidragsberättigad för lieslåtter med efterbete), och den är tekniskt möjlig att slå med lie, eller med självgående slåtterbalk. Där hässjas det slagna, och så efterbetas ängen. Där finns måttligt med stenar/stenblock och träd/enbuskar, och marken är relativt jämn, så man kan svepa med sin lie, eller med viss försiktighet köra sin motordrivna slåtterbalk.
Jag har också 5 hektar naturbetesmark med "särskilda värden" och "särskild skötsel" enligt plan från Länsstyrelsen. Den marken är inte möjlig att "slå" annat än om man skulle krypa runt med sax i handen. Det är stenblock invid sten, hasselbuketter, enbuskar, slåbärssnår, rönnar, brakved och lind, ask och solitära björkar, gropar och små kullar, branter och småytor av olika karaktär, någonstans här och där så kanske det finns några ytor om 1000 kvm som har samma karaktär som en slåtteräng, sammanlagt handlar det om kanske 5000 kvm av 50000 kvm. Djuren kan dock beta utmärk även mellan stenarna, i håligheter, på kullar och slänter, och runt träd och buskar. Delar av den marken hyser mycket ovanliga betesgynnade arter av växter, och finns med i LST särskilda program för bevarande av dessa...
I mina trakter är de det.Hur många av de som har köttdjur är självförsörjande med föda från gården undrar jag.
Jag såg precis en film från Djurrättsalliansen som handlar om hur kalvar tas ifrån sina mammor, med budskapet att vi inte ska dricka mjölk. Som med allt så krävs väl olika perspektiv för att man ska kunna bilda sig en uppfattning och som storstadsbo kan jag uppleva att jag har dålig koll på produktionen bakom mjölk, kött och ägg utöver vad som visas i olika dokumentärer och TV-program. Jag äter mycket vegetariskt och veganskt, och köper jag kött så brukar jag handla svenskt och ekologiskt. Ekologiska mejeriprodukter och ägg från frigående höns. Men nu känner jag att jag vill få bättre koll på det här.
Hur ser djurhållningen ut egentligen i svensk produktion? Inte i jämförelse med andra länder då, för det anser jag egentligen är ganska irrelevant. Det jag vill veta är om svensk produktion av ovanstående varor är någonting man vill stödja.
För och nackdelar med kött, mjölk och äggproduktion?
Finns det svenska varor man ska undvika att köpa?
Hur konsumerar en ansvarsfull konsument enligt er?
Jag vet att det här är ett känsligt område för en del så jag önskar att vi kan hålla oss till saklig diskussion och högt till takJag är intresserad av etiskt perspektiv och miljöperspektiv.
All heder till dig som arbetar så aktivt med naturvärden!Nej, jag hittar inte något från Linköping på det temat.
Jag hittade den här: "Bete eller slåtter i naturliga fodermarker", en magisteruppsats från SLU i Uppsala, från den 19/12 2017. Är det den du menar?
Jag har läst den. Den säger inte att "slåtter är lika bra som bete", utan snarare att "bägge kan fungera" och definitivt beskriver den inte hur man skulle kunna slå naturbetesmarker.
Naturbetesmarker är ofta väldigt annorlunda än gamla slåtterängar, något som inte alls berörs i uppsatsen, som för övrigt är en litteraturstudie, snarare än en genomförd egen studie. Det saknas helt enkelt definitioner av den mark som diskuteras.
Jag har själv en ca 4000 kvm stor slåtteräng (bidragsberättigad för lieslåtter med efterbete), och den är tekniskt möjlig att slå med lie, eller med självgående slåtterbalk. Där hässjas det slagna, och så efterbetas ängen. Där finns måttligt med stenar/stenblock och träd/enbuskar, och marken är relativt jämn, så man kan svepa med sin lie, eller med viss försiktighet köra sin motordrivna slåtterbalk.
Jag har också 5 hektar naturbetesmark med "särskilda värden" och "särskild skötsel" enligt plan från Länsstyrelsen. Den marken är inte möjlig att "slå" annat än om man skulle krypa runt med sax i handen. Det är stenblock invid sten, hasselbuketter, enbuskar, slåbärssnår, rönnar, brakved och lind, ask och solitära björkar, gropar och små kullar, branter och småytor av olika karaktär, någonstans här och där så kanske det finns några ytor om 1000 kvm som har samma karaktär som en slåtteräng, sammanlagt handlar det om kanske 5000 kvm av 50000 kvm. Djuren kan dock beta utmärk även mellan stenarna, i håligheter, på kullar och slänter, och runt träd och buskar. Delar av den marken hyser mycket ovanliga betesgynnade arter av växter, och finns med i LST särskilda program för bevarande av dessa...
Min poäng är mest att påpeka hur komplext det faktiskt är med resursåtgång i livsmedelsproduktion. Det finns så oändligt många aspekter som de allra flesta omöjligen kan sätta sig in i. Jag vet till exempel otroligt lite om odling av mark men jobbar med animalieproduktion på diverse sätt och har därför lite svårt för att se helheten. Gemene konsument har ju ännu mindre kunskaper och inte en chans till att ha överblick över vad man sätter i sig! Lägg till lite lobbyism och politik i den ekvationen (typ att importerat kött, även från andra EU-länder, skulle påstås innehålla antibiotika) för att förvirra konsumenten ännu mer, et voila: Kunskapsförvirringen är total!
Nu blev jag lite fundersam. Skrek korna året runt? För mjölkkor kalvar inte samma dag och kalvarna tas därför inte ifrån samtidigt. Dagens mjölkkor kalvar året runt.
Nej, hos den här bonden går korna med kalvarna tills alla i den hagen har kalvat (sommartid), sedan flyttas alla kalvarna på samma gång.
Jag antar det, eftersom det är en Arla-gård. Men jag ska erkänna att jag inte pratat med bonden om saken!Är det verkligen mjölkkor?
@Singoalla
Ett boktips (som jag inte hunnit läsa själv än, men den ligger i läshögen): Hur mår maten? av Per Jensen.
(Någon kunnig i tråden som läst den och har några synpunkter/reflektioner?)
Kan man inte odla proteingrödor här istället och äta det direkt, istället för att låta det passera en ko?
Nej men animaliska livsmedel produceras i fler länder. Länder som vi sedan importerar ifrån.Dricksvatten är normalt inte en bristvara i Sverige.