Det där har jag faktiskt inte hört på länge! (som tur är)
Jag tror mig ha sett den på buke. Men som väl är, inte på länge.
Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Det där har jag faktiskt inte hört på länge! (som tur är)
Borzoi, Irländsk hjort eller varghund? Om det blir för mycket för dig så kan vi dela så han slipper ligga i byrån o damma.Korpulent man i övre medelåldern gärna med höknäsa som gillar god mat och vin. Gott om kulturellt kapital. Lätt alkoholiserad inga problem. Vinthund ett plus, tillika gods i lantligt gärna sjönära läge. Behöver inte uppskatta ett socialt liv men vore en fördel om han ville umgås sporadiskt.
Det luriga är att en kravlista, oavsett innehåll, kommer att medverka till sämre livserfarenhet - så det är bättre att komma fram till det efter träff....
(Älskar att träffa människor från vitt skilda erfarenheter - men dejtar å andra sidan inte för att träffa någon att bo med eller träffa regelbundet framöver)
Fast jag har redan provat att träffa men med barn och behöver inte mer av den livserfarenheten.
Sen tror jag även det beror på hur man är.
Jag tycker inte om att träffa människor alls så så vill jag att de jag faktiskt väljer att träffa ska passa mig så bra som möjligt.
Jag tänker bara på att det är intressant att träffa människor rent generellt - men är syftet att träffa någon att ha en framtid med förstår jag gallringen för att spara tid och kraft.
Får jag spinna lite på det där med kravlistor? Jag tänker att jag skulle kunna göra en kilometerlång sådan lista, där i princip inte en enda punkt handlar om utseende. (Sånt jag kommer på är att en avspänd och enkel och inte alltför genusnormativ klädstil är bra, och sen är det ofta bra om personen är varken för smal eller för vältränad, för då brukar de ha en annan relation till mat än jag trivs med.)
Men, det viktiga för mig handlar om hur det känns när man umgås. Även i början! Är det lätt att prata? Fattar vi varandras sätt att prata? Fattar vi varandras referenser? Fattar vi vad den andra menar när hen pratar om sig och sitt liv?
Fastnar vi i tystnader som känns obekväma? Fastnar vi i att få ideliga följdfrågor som känns som förhör? Fastnar vi i att när vi säger något, så tar den andra inte upp det som var vår poäng, utan något sidospår som hen tycker är intressant?
För egen del vet jag av erfarenhet att en kritiskt medveten inställning i genusfrågor OCH en hög medvetenhet om sin egen genusposition är helt avgörande här. Men det är inte det enda som är avgörande.
Så punkten på en kravlista hade väl blivit just Genusmedveten. Men det ordet triggar tyvärr många män.
Kort sagt: Vad ÄR ens en "kravlista"?
Jag tycker inte det är ett dugg intressant.
Träffar folk så det räcker när jag jobbar, på min lediga tid är jag extremt restriktiv med vem jag träffar, oavsett om jag planerar en framtid med den eller inte.
Fast vissa "lätt mätbara saker" påverkar ju livet utan tvekan. Som det där med att ha barn. Det påverkar männsiskors liv (gör det inte det, då ska nog personerna inte vara föräldrar..). Sedan finns det då folk som jag själv och @Bison, som vet att allt det som följer med när folk har barn, det är sådant vi inte vill ha i våra liv. Visst, när alla inblandade är så gamla att eventuella barn flyttat hemifrån så är det ju en sak, men så länge barn bor hos förälder så kommer det påverka. Alla trivs inte med det och kommer inte kunna trivas med det.Alla är vi olika. Tänker att den person man kommer att ha roligast och bäst samtal med knappast kvalificerar sig genom att inte ha barn och andra lätt mätbara egenskaper. Men trivs man inte med att träffa människor särskilt alls förstår jag idén med gallringen.
Alla är vi olika. Tänker att den person man kommer att ha roligast och bäst samtal med knappast kvalificerar sig genom att inte ha barn och andra lätt mätbara egenskaper. Men trivs man inte med att träffa människor särskilt alls förstår jag idén med gallringen.
Fast vissa "lätt mätbara saker" påverkar ju livet utan tvekan. Som det där med att ha barn. Det påverkar männsiskors liv (gör det inte det, då ska nog personerna inte vara föräldrar..). Sedan finns det då folk som jag själv och @Bison, som vet att allt det som följer med när folk har barn, det är sådant vi inte vill ha i våra liv. Visst, när alla inblandade är så gamla att eventuella barn flyttat hemifrån så är det ju en sak, men så länge barn bor hos förälder så kommer det påverka. Alla trivs inte med det och kommer inte kunna trivas med det.
Jag tror att den största avgörande skillnaden är att ni sätter mer allvar på en dejt än vad jag tänkte. Att inte vilja leva på ett visst vis, men att inte kunna ha en trevlig och intressant träff en kväll? Sen om man inte egentligen vill ha träffar utan ser det mer som ett nödvändigt ont för att kunna hitta någon att leva med / träffa regelbundet, blir det såklart annorlunda.
Men risken är kanske att det blir onödigt struligt om man inte lyckas träffa någon med ungefär samma förväntningar (eller avsaknad av dem) för dejten.
Men varför gå på en dejt ned någon när man vet att det aldrig kommer bli något mer?
Det är svårt nog som det är.
Jag går inte på dejt och tänker att detta är mannen jag ska dela resten av mitt liv med men jag vill ändå ha så bra förutsättningar som möjligt.
Precis som att jag inte går in och rider 120 cm på min häst, vi kommer antingen vägra ut oss eller riva halva banan. Oavsett så blir det ingen rolig upplevelse för någon.