Kris

[Kristall10]

Jag vet inte vad jag vill med det här inlägget mer än att skriva av mig.
Är så svårt att få icke hästmänniskor att förstå.

Min sambo sedan 20 år tillbaka och två barn tillsammans berättade i morse att han skaffat lägenhet och ska således flytta i från mig.
Han har mått psykiskt dåligt många år och nu sedan jag blev sjuk i ME har allt bara gått utför och han tycker inte att det är givande att vara tillsammans med mig längre.
Jag har länge känt det som att jag levt ensam med tre barn men hoppats på att det skulle bli bättre. Chock absolut. Men även lite lättnad då jag skulle få det enklare utan honom då det är jag som sköter hushållet och det mesta på gården trots min sjukdom.
Men, det absolut värsta är att jag inte kommer ha råd att ha kvar hästarna. Har tre stycken nu. Dotterns ponny, min valack och gammelstoet 24 år som bara går som sällskap.
Ponnyn har jag hur som helst funderat på att sälja då dotterns intresse svalnat och hon dessutom börjar gymnasiet till hösten. Men min valack, han är det absolut bästa jag har. Han är mitt allt och det som gör att jag orkar gå upp på mornarna trots att kroppen känns som att jag är levande död. Hela mitt liv nu kretsar kring hästarna. Även om jag inte orkar motionera honom så mycket så gör det min dag bara att kunna gå ut och klappa och pyssla med dom, mocka lite, fixa lite i stallet osv. Jag vet inte vad jag ska ta mig till utan hästar och framförallt utan valacken! Han är så speciell.
Jag är heltidssjukskriven sedan tre år tillbaka och kommer så fortsätta vara om inte en mirakulös spontanförbättring sker eller att forskningen hittar någon medicin/botemedel.
Jag kommer kunna ha kvar gården, vilket jag verkligen vill. Kan inte tänka mig något annat då detta är mitt paradis. Men utan häst vet jag inte vad jag gör.
Jag orkar sällan åka iväg hemifrån. Umgås med folk tar otroligt mycket energi, vänner har tagit avstånd då jag inte är rolig att vara med längre osv.
Jag är i chock och i kris och vet inte vad jag ska ta mig till.
Det ironiska i allt är att jag kommer att få mer tid och ork till tex hästarna när sambon flyttar och han har barnen varannan vecka. Inge städ och plock efter honom och barnen, fixa mat hela tiden osv. Men vad ska jag med all den tiden till då när jag inte har kvar hästarna?!
Har haft häst oavbrutet i 31 år, sedan jag var 11.
Jag går sönder bara av tanken på att förlora valacken

 

[Brie]

Du kan inte sälja ponnyn och hyra ut en plats för att finansiera de andra två? Eller köpa gamla stoet vandra vidare och ta in två hyresgäster?

 

[Nepenthe]

Va skönt att de ändå känns ok/bra och du kan behålla gården

Är det en eller två hästar du inte har råd med? (Vet du behöver två)
Skaffa inhyrda?
Kan du avsluta nått som kostar? Streamingtjänster?
Betala av lite på nått lån o få ner kostnaden? Bilen t.ex
Ta bort/sänka livförsäkringen på hästarna?
Kan hästarna gå oskodda? Köpa boots o brodda
Skaffa medryttare till halvblodet som betalar lite?

Kan en dra ner på nått annat kanske?

 

[Fiorano]

Förstår panikkänslan men saker har en förmåga att lösa sig! Precis som du säger kommer du få både mer energi och tid och kanske kanske finns det en möjlighet då att jobba 25%? Jag är ju också hjärntrött, dock inte så allvarligt som ME. Men min räddning är att kunna jobba i mitt eget företag och helt bestämma mina arbetstider själv.

Sälj ponnyn! Låt de pengarna finasiera de andra två ett tag. Se om du kan få nån helinackordering som behöver läka nån skada under längre tid som kan vila hos dig.

Massa pepp, det kommer bli bättre

 

[mysboll]

Sälj ponnyn, ta bort den gamla och skaffa en eller två inackorderingar som kanske kan avlasta lite med arbetet på gården? Eller skaffa en shettis som inte är så dyr i drift?

 

[Kristall10]

Tyvärr bor vi så till att det inte är så lätt att få bra inackorderingar. Och inackorderingar kan flytta och då står jag helt plötsligt där utan varken sällskap eller pengar.
Vi har haft inackorderingar i många år och det var mer jobb med det än med mina hästar och ingen var villig att betala vad det faktiskt kostade oss i tid och pengar.
Med tanke på min sjukdom så orkar jag inte med inackorderingar.
Som det är nu så kan jag sköta hästarna på mina villkor utefter hur mitt mående är. Det är svårare med inhyrda.

Har funderat på medryttare men det är samma där. Bor så till att de nog förväntar sig betalt för att komma snarare än att jag ska få betalt. Och en medryttare är heller ingen stabil inkomst utan kan sluta när som helst.
Dessutom är det svårt då jag aldrig vet förrän samma dag/stund om jag orkar motionera hästen den dagen. Den dag jag orkar kanske en medryttare har hästen och sedan orkar jag inte på flera dagar. Men samtidigt skulle en medryttare underlätta så jag kanske orkade mer regelbundet. Dock vill jag inte vara beroende ekonomiskt av varken medryttare eller inhyrd utan i så fall se den inkomsten som en bonus.

Jag har redan billigaste försäkringarna, gammelstoet kostar inte många kronor per år. Det är höet och mineralerna. Hon går barfota och verkas av hovslagare ca var annan gång. Har nyss bytt hovslagare pga att jag inte var nöjd och ponnyn hatade hen. Som bonus är denna billigare så det är bra.
Men försäkringen har höjts ca 800kr totalt per år på valacken och gammelstoet (samma bolag) och 1200 per år för ponnyn!
Den första att säljas är absolut ponnyn då dottern tappat intresset en hel del.
Men sedan då?!
Dessutom är det sambon som betalade ponnyn så risken är ju att han vill ha tillbaka sina pengar.
Försöker räkna och vrida och vända på allt men det gör bara mer och mer ont i hjärtat ju mer jag tänker på det.

 

[Mia_R]

Nu vet jag inte var du bor, men kan du hyra ut stallplatser och att hyresgästerna får sköta det själva? Surt att din fd sambo inte kunde berätta det här innan han ställde dig inför fakta med en utflytt.

 

[Kristall10]

Nu vet jag inte var du bor, men kan du hyra ut stallplatser och att hyresgästerna får sköta det själva? Surt att din fd sambo inte kunde berätta det här innan han ställde dig inför fakta med en utflytt.

Det blir nog tyvärr ännu svårare pga hur vi bor. 4 mil från närmsta stad ute i skogen. Drygt en mil från närmsta mindre samhälle så de som har varit inhyrda har hela tiden lagt över mer och mer på mig eftersom jag ändå bor på gården och fixar åt mina hästar.
Jag kan inte låta andras hästar stå utan vatten tex och de lär dom sig tyvärr.

 

[Teilani]

Usch vad tufft, vilken kalldusch.
Förhoppningsvis kommer det en ny morgon, och det dyker upp nya ljus och möjligheter.
Kanske låna ut valacken ett tag tills allt kommit mer på plats.

 

[Sel]

Jag vet inte vad jag vill med det här inlägget mer än att skriva av mig.
Är så svårt att få icke hästmänniskor att förstå.

Min sambo sedan 20 år tillbaka och två barn tillsammans berättade i morse att han skaffat lägenhet och ska således flytta i från mig.
Han har mått psykiskt dåligt många år och nu sedan jag blev sjuk i ME har allt bara gått utför och han tycker inte att det är givande att vara tillsammans med mig längre.
Jag har länge känt det som att jag levt ensam med tre barn men hoppats på att det skulle bli bättre. Chock absolut. Men även lite lättnad då jag skulle få det enklare utan honom då det är jag som sköter hushållet och det mesta på gården trots min sjukdom.
Men, det absolut värsta är att jag inte kommer ha råd att ha kvar hästarna. Har tre stycken nu. Dotterns ponny, min valack och gammelstoet 24 år som bara går som sällskap.
Ponnyn har jag hur som helst funderat på att sälja då dotterns intresse svalnat och hon dessutom börjar gymnasiet till hösten. Men min valack, han är det absolut bästa jag har. Han är mitt allt och det som gör att jag orkar gå upp på mornarna trots att kroppen känns som att jag är levande död. Hela mitt liv nu kretsar kring hästarna. Även om jag inte orkar motionera honom så mycket så gör det min dag bara att kunna gå ut och klappa och pyssla med dom, mocka lite, fixa lite i stallet osv. Jag vet inte vad jag ska ta mig till utan hästar och framförallt utan valacken! Han är så speciell.
Jag är heltidssjukskriven sedan tre år tillbaka och kommer så fortsätta vara om inte en mirakulös spontanförbättring sker eller att forskningen hittar någon medicin/botemedel.
Jag kommer kunna ha kvar gården, vilket jag verkligen vill. Kan inte tänka mig något annat då detta är mitt paradis. Men utan häst vet jag inte vad jag gör.
Jag orkar sällan åka iväg hemifrån. Umgås med folk tar otroligt mycket energi, vänner har tagit avstånd då jag inte är rolig att vara med längre osv.
Jag är i chock och i kris och vet inte vad jag ska ta mig till.
Det ironiska i allt är att jag kommer att få mer tid och ork till tex hästarna när sambon flyttar och han har barnen varannan vecka. Inge städ och plock efter honom och barnen, fixa mat hela tiden osv. Men vad ska jag med all den tiden till då när jag inte har kvar hästarna?!
Har haft häst oavbrutet i 31 år, sedan jag var 11.
Jag går sönder bara av tanken på att förlora valacken

Han berättade det här i morse. Jag tror du behöver sätta dig ned och smälta alltsammans - om du redan haft tankar på att sälja ponnyn så fine, bara att fortsätta med den planen men annars behöver du inte fatta beslut i affekt och panik.
Jag tänker att du behöver ha en dialog med fd sambon också. Lite beroende på hur det ser ut måste han ju ändå vara med och hjälpa och stötta och samarbeta runt barnen. Gällande ponnyn kan jag tänka mig att det bär sig för alla att hålla ut till våren med försäljning i alla fall, om dottern orkar hålla igång den. Lite sådana saker.
Andas först. Landa lite.

 

[Kristall10]

Han berättade det här i morse. Jag tror du behöver sätta dig ned och smälta alltsammans - om du redan haft tankar på att sälja ponnyn så fine, bara att fortsätta med den planen men annars behöver du inte fatta beslut i affekt och panik.
Jag tänker att du behöver ha en dialog med fd sambon också. Lite beroende på hur det ser ut måste han ju ändå vara med och hjälpa och stötta och samarbeta runt barnen. Gällande ponnyn kan jag tänka mig att det bär sig för alla att hålla ut till våren med försäljning i alla fall, om dottern orkar hålla igång den. Lite sådana saker.
Andas först. Landa lite.

Ja, jag ska inte göra något förhastat.
Sambon sa att hans pappa ska betala hans hyra tills vi ordnat med allt så jag kommer inte att stå med alla kostnader direkt han flyttar. Snällt… Vi har inte råd med dubbla bostäder pga att jag är sjukskriven. Pga detta har jag även haft i tankarna att behöva sälja någon eller alla hästarna då man verkligen inte blir rik av att vara sjukskriven.
Mina föräldrar hjälper till så gott dom kan om det skulle behövas tillfälligt så jag har inte panik på så sätt. Det jag har panik över är just att förlora valacken

 

[Kristall10]

Han slängde ur sig det vid frukost precis innan barnen kom ner så vi han inte alls prata om det. Sedan har han varit iväg med barnen och efter middagen drog han på dans.
Barnen är ju hemma på jullov så jag vet inte när vi ska ha möjlighet att prata om detta.
Är otroligt arg och ledsen och fattar inte att en vuxen människa kan bete sig på detta sätt. Men det gör ju saken enklare att han flyttar. Förutom den lilla detaljen med hästarna.

 

[the_connemara]

Men fy så jobbigt och omvälvande

Har bara samma sits vad gäller sällskap att ge input om men fick inte heller in någon stabil inackordering och till sist blev det att låna en liten ponny som sällskap av en kompis. Jag hade ju egentligen inte alls råd med en till men den där lilla ponnyn är bland det bästa som hänt både mig och min häst! Hon var inte van vid någon lyx sedan innan så hon fick hålla hårt i veckopengen första året då jag dessutom var utan skiftlön och hennes ägare betalar ju hennes försäkring. Förutom att hon är billig i drift så är det så otroligt mycket mindre jobb med en så liten. Känns inte ens som att jag sköter 1.5 hästar, snarare 1.2 då hon dessutom såklart dammsuger vartenda strå grovfoder och det hästen spiller så det är ju aldrig något att sopa eller kratta i hagen ens Och hon är med på precis allt hästen gör i ett snöre, superglad och lättar upp varje dag för både mig och min häst

 

[Sel]

Ja, jag ska inte göra något förhastat.
Sambon sa att hans pappa ska betala hans hyra tills vi ordnat med allt så jag kommer inte att stå med alla kostnader direkt han flyttar. Snällt… Vi har inte råd med dubbla bostäder pga att jag är sjukskriven. Pga detta har jag även haft i tankarna att behöva sälja någon eller alla hästarna då man verkligen inte blir rik av att vara sjukskriven.
Mina föräldrar hjälper till så gott dom kan om det skulle behövas tillfälligt så jag har inte panik på så sätt. Det jag har panik över är just att förlora valacken

Jag förstår den initiella reaktionen, det måste vara hemskt! Samtidigt kommer inte mycket att förändras den närmaste veckan eller två - eller kanske längre än så. Du behöver inte ha panik än. Oddsen är höga för att det kommer att ordna sig, eller som någon skrev längre upp kanske det går lämna ut din älskade häst på lån en begränsad period. Det kan ju till och med ge dig ett litet andrum för allt annat, särskilt om han finns inom sådant avstånd att du kanske kan besöka.
Men först och främst tror jag på att sova på saken och sedan öppna en dialog och gå igenom siffror, scheman, barnen, allt som kommer att hända, vad som kommer att förändras. Jag kan förstå att det slår igen i halsen och värsta scenariot målas upp, men samtidigt finns också goda chanser att det löser sig. Måla inte fan på väggen och gör situationen värre än vad den är. Vänta tills du kan se helt nyktert på situationen och inte är i chock.

 

[Sel]

Jag förstår också att det är lättare sagt än gjort.

 

[Kristall10]

Men fy så jobbigt och omvälvande

Har bara samma sits vad gäller sällskap att ge input om men fick inte heller in någon stabil inackordering och till sist blev det att låna en liten ponny som sällskap av en kompis. Jag hade ju egentligen inte alls råd med en till men den där lilla ponnyn är bland det bästa som hänt både mig och min häst! Hon var inte van vid någon lyx sedan innan så hon fick hålla hårt i veckopengen första året då jag dessutom var utan skiftlön och hennes ägare betalar ju hennes försäkring. Förutom att hon är billig i drift så är det så otroligt mycket mindre jobb med en så liten. Känns inte ens som att jag sköter 1.5 hästar, snarare 1.2 då hon dessutom såklart dammsuger vartenda strå grovfoder och det hästen spiller så det är ju aldrig något att sopa eller kratta i hagen ens Och hon är med på precis allt hästen gör i ett snöre, superglad och lättar upp varje dag för både mig och min häst

Ja jag älskar shettisar
Men samtidigt har jag den bästa sällskapshästen i gammeltanten. Enkel, gör inget väsen av sig, kan vara själv och kostar lite. Det kostar mer att ta bort henne än vad hon kostar i drift per år. Så så länge hon är pigg känns det väldigt bakvänt att göra sig av med henne för att köpa/låna en ponny.
Dessutom vill jag ha en sällskapshäst som kan gå på bete då vi har gott om det och det blir billigare och enklare många månader om året. Ponnyn vi har nu tex kan inte gå på bete så det blir ju genast mer passande med hö flera gånger per dygn tex. Och min valack kan inte vara själv.
Men en shettis står absolut högt upp på listan om jag behöver ny sällskapshäst!
De två jag haft var fantastiska, på olika vis

 

[the_connemara]

Ja jag älskar shettisar
Men samtidigt har jag den bästa sällskapshästen i gammeltanten. Enkel, gör inget väsen av sig, kan vara själv och kostar lite. Det kostar mer att ta bort henne än vad hon kostar i drift per år. Så så länge hon är pigg känns det väldigt bakvänt att göra sig av med henne för att köpa/låna en ponny.
Dessutom vill jag ha en sällskapshäst som kan gå på bete då vi har gott om det och det blir billigare och enklare många månader om året. Ponnyn vi har nu tex kan inte gå på bete så det blir ju genast mer passande med hö flera gånger per dygn tex. Och min valack kan inte vara själv.
Men en shettis står absolut högt upp på listan om jag behöver ny sällskapshäst!
De två jag haft var fantastiska, på olika vis

Förstår Jag är ju färgad av att de tidigare var ungefär som min connemara i höjd men bajsade, åt och belastade både mark och bädd som de stora hästar de faktiskt var samtidigt som min är väldigt stillsam. Därför blev det ju en stor skillnad för mig som precis pajat både axlar och rygg när den sista innan ponnyn dessutom hade en sjuk matte som fick lämpa över allt på mig. Hoppas det kan lösa sig på sikt så du kan ha kvar dina två

 

[Kristall10]

La ut en annons på ponnyn i förmiddags. Dottern vet inget ännu då jag och sambon inte kommer kunna prata ostört förrän på lördag…
Har fått massor med meddelanden redan. Vissa låter bra, andra inte direkt det hem vi söker till henne. Hon är ingen tävlingsponny utan en bästa vän främst i skogen men även att göra lite allt möjligt med.
Kommer att vara väldigt noga med vilket hem vi väljer, så länge jag kan.
En liten ridskola har hört av sig. Låter toppen för en ridskola och extra bra att hon i så fall får stanna länge om hon funkar som ridskolehäst. 2-3 lektioner i veckan och resterande dagar har en fodervärd hand om hästen och står för skötsel och uteritt. Lösdrift och kompisar.
Så himla tungt i hjärtat just nu. Vi hade ju aldrig tänkt behöva sälja henne, världens finaste lilla ponny

 

[Kristall10]

Sambon flyttade ut i smyg i lördags kväll. Sa han skulle fixa en sak på jobbet (jobbet är nära) och sedan kom han aldrig tillbaka. Igår söndag berättade han för barnen.
Så nu har jag därmed även pratat med dottern om att vi måste sälja ponnyn. Hon förstår och känner själv att hon inte har samma intresse längre även om hon gärna vill ha kvar henne.
Så nu är ponnyn ”officiellt” till salu och jag hoppas verkligen vi kan hitta ett bra hem fort åt henne.

 

[Hippocampus]

förlåt men vilken fegis! (Om du inte visste att han skulle ”smygflytta” såklart).
Håller alla tummar att det löser sig med hästarna!