Kroppspositivitet, viktminskning och sociala medier

[Singoalla]

Sluta prata om utsidan, när det är insidan som räknas

Rekommenderar att hitta lite inspiration i en del av Friskis kampanjer. Jag tycker dom är duktiga på att prata om rörelseglädje, att hitta energi och att orka mer i vardagen. Ja, om man nu tränat och känner igen sig i sådant.

Viva Friskis!

 

[Gnist]

Det är nog dock gränsfall om man kan kalla sig kroppspositiv om man bantar för utseendets skull, och man är definitivt inte kroppspositiv om man delar sin bantning i sociala medier (alltså gör det öppet att man bantar).

Håller helt med, propagerar man kroppspositivism så blir det ju helfel att öppet banta. Dvs att lägga ut den resan, mot en smalare kropp på nätet.

Kroppspositivitet och bantning går ju inte riktigt hand i hand..

 

[Emtherlia]

Jag följer en tjej på instagram som jag tycker gör det riktigt bra! Hon har gått ner en massa kg och skriver vettigt om det. Hon skriver om hur mycket hon orkar, mål hon har nått (typ lyckats springa x antal km, inte viktmässiga mål) och all bra mat hon får i sig (ej bantningsmat utan vanlig, näringsrik mat). Hon trackar aldrig ner på hur hennes kropp var innan vilket jag tycker är viktigt!

Vet inte om man får skriva ut instagram-namn men pm:a om du vill veta.

 

[AnnDerry]

Funderar lite på det här med kombinationen av kroppspositivitet och viktminskning, och synliggörandet i sociala medier.
Säg att man har anammat kroppspositivitet, men väljer att opereras för att gå ner i vikt. Ser inga motsättningar där, men sen kommer sociala medier in i bilden. Viktminskningsprat göder fetthat och bantning går längre och längre ner i åldrarna. Samtidigt ska man inte behöva gömma sig för att man gått ner heller.

Hur ska man bete sig för att inte bidra till fetthatet och bantningshysterin men ändå kunna posta i sociala medier? Vad ska man tänka på, vilken approach ska man ha? Tankar från kloka bukefalister?

Jag tänker att en viktoperation inte är någon lättvindig skitsak som man gör för att bli snygg. Når man en vikt där operation är ett rimlig alternativ så finns det potentiella, allvarliga hälsokonsekvenser av att inte gå ner i vikt. Alltså hamnar välmående, livskvalitet och hälsa ganska naturligt i förgrunden, om man inte strävar efter att göra en utseendegrej av det. Att ens kropp förändras och blir mindre och siffrorna på vågen är väldigt enkla sätt att se att vikten minskar, men det måste ju för den sakens skull inte vara en utseendehets eller fatshaming om man inte gör det till det.

 

[Miao]

Jag följer en tjej på instagram som jag tycker gör det riktigt bra! Hon har gått ner en massa kg och skriver vettigt om det. Hon skriver om hur mycket hon orkar, mål hon har nått (typ lyckats springa x antal km, inte viktmässiga mål) och all bra mat hon får i sig (ej bantningsmat utan vanlig, näringsrik mat). Hon trackar aldrig ner på hur hennes kropp var innan vilket jag tycker är viktigt!

Vet inte om man får skriva ut instagram-namn men pm:a om du vill veta.

Följer en sån tjej med, hon skriver aldrig något om att hon är bättre nu än då eller något annat dåligt om hennes tid med kraftig övervikt/fetma. Hon skriver alltid om att hon var lycklig då och lycklig nu, men bara att hon orkar mer och är starkare.

Älskar hennes peppiga, opretantiösa och härliga konto .

 

[Singoalla]

Kroppspositivitet och bantning går ju inte riktigt hand i hand..

Vet inte om jag nödvändigtvis håller med om det. Om bantningens syfte är en snyggare kropp så går det väl inte ihop med kroppspositivitet, men är syftet ett annat så ser jag ingen konflikt. Om en person vill tappa i vikt för att denne vill uppnå högre livskvalitet genom att exempelvis orka mer, känna sig starkare, utöva en viss sport, få ökad rörlighet eller bli friskare så ser jag det snarare som en linje i kroppspositiviteten. För mig har träning alltid inneburit motsatsen till vad det inneburit för en del, nämligen att älska och vårda sin kropp. Lägger man sitt fokus där och inte stirrar sig blind på siffrorna på vågen så ser jag det som ett positivt budskap som man sprider. Men då tycker jag man får undvika före och efter-bilder och viktsiffror. Skriv hellre "Jävlar vad jag orkar mycket!" och en skön träningsbild. Att man råkar vara lite mindre på den bilden en den innan kan man undvika att kommentera.

 

[gul_zebra]

Men man måste få bestämma över sin egen kropp. Och vill man gå ner för utseendet så är det ingen sämre orsak än någon annan.
Man måste få må bra i sig själv.
Kroppspositivismen måste gälla alla kroppar.

Självklart får man det, men att banta av utseendeskäl är bra mycket mer problematiskt än att banta för att tex få friska knän eller vad det nu kan vara man vill åt. Det blir ju liksom bekräftat att fet=ful och den där sammankopplingen är så sjukt skadlig när man dessutom visar upp det för omvärlden. Jag är övertygad om att vi inte kan bli av med fetthat utan att först göra upp med synen på fett som nånting fult och dåligt.

Själv vill jag inte gå ner av utseendeskäl men jag skulle ljuga mig blå om jag sa att utseendet inte är det jag klankar på så fort jag misslyckats eller att jag inte ser fram emot vissa utseendeförändringar. Det är förståeligt att det är så med tanke på hur samhället ser ut, men det är ju inte sunt för det liksom.

 

[Pontevecchio]

Jag kan tycka det är så sorgligt när nån lägger ut bild "kolla jag har tappat 15 kg" och så plötsligt alla kommentarer om hur fantastisk personen är, hur snygg den är nu, vilken disciplin den har osv.

Jag känner bara ....... Det är så otroligt enkelspårigt. Gå ned i vikt och du är smart, snygg, har pannben och disciplin och kan bestiga vilket berg som helst. Gå ned i vikt är liksom största prestationen nån kan göra. För att vara tjock är ju ett misslyckande, då är du varken smart snygg eller har pannben. Oavsett om du fostrat 4 barn själv medans du pluggade på läkarlinjen och jobbade extra 150%. Ni hajar.
Jag har så väldigt svårt för den logiken. du får inte skryta om nåt i Sverige, förutom din viktnedgång.

 

[MiniLi]

Vet inte om jag nödvändigtvis håller med om det. Om bantningens syfte är en snyggare kropp så går det väl inte ihop med kroppspositivitet, men är syftet ett annat så ser jag ingen konflikt. Om en person vill tappa i vikt för att denne vill uppnå högre livskvalitet genom att exempelvis orka mer, känna sig starkare, utöva en viss sport, få ökad rörlighet eller bli friskare så ser jag det snarare som en linje i kroppspositiviteten. För mig har träning alltid inneburit motsatsen till vad det inneburit för en del, nämligen att älska och vårda sin kropp. Lägger man sitt fokus där och inte stirrar sig blind på siffrorna på vågen så ser jag det som ett positivt budskap som man sprider. Men då tycker jag man får undvika före och efter-bilder och viktsiffror. Skriv hellre "Jävlar vad jag orkar mycket!" och en skön träningsbild. Att man råkar vara lite mindre på den bilden en den innan kan man undvika att kommentera.

Är det verkligen så enkelt?
Det du beskriver är ju fullt rimliga anledningar till att vilja förändra, men är det samna sak som kroppspositivitet?
Jag tänker att det finns ett mellanting mellan någon slags ”kroppsnegativitet” och kroppspositivitet, där i mitten kanske det där mer neutrala finns?

Jag tycker det verkar lite förenklat att det skulle vara kroppspositivitet bara för att målet är att bli starkare, rörligare osv.
Kroppspositivitet handlar ju om att kroppar bara är kroppar och de duger som de är. Jag har lite svårt att se hur förändring av kroppen oavsett anledning går i linje med kroppspositivitet.

 

[Hyacinth]

Är det verkligen så enkelt?
Det du beskriver är ju fullt rimliga anledningar till att vilja förändra, men är det samna sak som kroppspositivitet?
Jag tänker att det finns ett mellanting mellan någon slags ”kroppsnegativitet” och kroppspositivitet, där i mitten kanske det där mer neutrala finns?

Jag tycker det verkar lite förenklat att det skulle vara kroppspositivitet bara för att målet är att bli starkare, rörligare osv.
Kroppspositivitet handlar ju om att kroppar bara är kroppar och de duger som de är. Jag har lite svårt att se hur förändring av kroppen oavsett anledning går i linje med kroppspositivitet.

Men innebär det då att man aldrig får medvetet förändra sin kropp?

 

[Singoalla]

Är det verkligen så enkelt?
Det du beskriver är ju fullt rimliga anledningar till att vilja förändra, men är det samna sak som kroppspositivitet?
Jag tänker att det finns ett mellanting mellan någon slags ”kroppsnegativitet” och kroppspositivitet, där i mitten kanske det där mer neutrala finns?

Jag tycker det verkar lite förenklat att det skulle vara kroppspositivitet bara för att målet är att bli starkare, rörligare osv.
Kroppspositivitet handlar ju om att kroppar bara är kroppar och de duger som de är. Jag har lite svårt att se hur förändring av kroppen oavsett anledning går i linje med kroppspositivitet.

Förstår hur du tänker. Om man enbart tolkar kroppspositivitet som att kroppar är kroppar och alla lika värda så är det ju inte det. Jag tänkte mer på positiva saker kring kroppen att lyfta fram, mer generellt.

 

[vackerdag]

Kroppspositivism för mig innebär att min kropp är stark, frisk och orkar mycket. För att jag ska kunna vara stark, frisk och orka mycket måste jag äta bra, sova bra och vara hyfsat normalviktig. Nu lägger jag aldrig in bilder på sociala medier med fokus på utseende eller ens träning men om jag skulle följa någon som försöker förändra sitt liv till det bättre så skulle jag också läsa "mellan raderna" tror jag? Elefanten i rummet liksom....någon gör allt för att bli starkare , smalare , friskare men skriver bara om vissa delar? Vad förmedlar det? Man kör samma koncept som alltid men klär det i glansigt papper? Eller...?

Tänker att jag gör inte som du säger utan som du faktiskt gör , alltså krasst, bantar?

 

[AnnDerry]

Är det verkligen så enkelt?
Det du beskriver är ju fullt rimliga anledningar till att vilja förändra, men är det samna sak som kroppspositivitet?
Jag tänker att det finns ett mellanting mellan någon slags ”kroppsnegativitet” och kroppspositivitet, där i mitten kanske det där mer neutrala finns?

Jag tycker det verkar lite förenklat att det skulle vara kroppspositivitet bara för att målet är att bli starkare, rörligare osv.
Kroppspositivitet handlar ju om att kroppar bara är kroppar och de duger som de är. Jag har lite svårt att se hur förändring av kroppen oavsett anledning går i linje med kroppspositivitet.

Jag tänker helt annorlunda. Min grundinställning till självvald förändring (av alla slag) är övervägande positiv. Medvetna förändringar som kommer från ett bra ställe (dvs har bra grund) är, för mig, generellt sett alltid till det bättre eller med målet att det ska bli till det bättre (det går ju tyvärr inte alltid som man vill). Jag tänker mig alltså inte att kroppspositivism motsätter sig förändring som sådan, däremot felaktiga grunder till förändring. Fokus ligger alltså på varför man förändrar, och inte hur man förändrar. Ett tydligt exempel blir ju viktminskning för att passa in i normer jämfört med viktminskning för att bli hälsosammare. Resultatet av de båda kan ju bli exakt det samma, men grunderna är ju helt olika. Ett annat exempel vore att tatuera sig för att passa in i en grupp jämför med att tatuera sig för att man själv vill ha ett visst motiv på kroppen.

 

[gul_zebra]

Fast... Måste allt man gör som kroppspositiv vara kroppspositivt? Jag har svårt att se hur någon förändring av kroppen alls skulle vara kroppspositiv, oavsett anledning. Förändring kan vara och är ofta problematisk och ibland är den varken eller, den bara är liksom. Men alldeles oavsett kan man agera med kroppspositivism i bakhuvudet under tiden och inte sprida utseendefixering och vikthets liksom. Man kanske lägger ut en random selfie ibland men inte en före- och efterbild. Eller man kanske rantar om att det borde finnas bättre utbud av stora storlekar istället för att bara skriva att man äntligen kan handla på Cubus eller nåt. Att skillnaden i storlek är så pass stor och orättvis.

 

[Ryttla]

Funderar lite på det här med kombinationen av kroppspositivitet och viktminskning, och synliggörandet i sociala medier.
Säg att man har anammat kroppspositivitet, men väljer att opereras för att gå ner i vikt. Ser inga motsättningar där, men sen kommer sociala medier in i bilden. Viktminskningsprat göder fetthat och bantning går längre och längre ner i åldrarna. Samtidigt ska man inte behöva gömma sig för att man gått ner heller.

Hur ska man bete sig för att inte bidra till fetthatet och bantningshysterin men ändå kunna posta i sociala medier? Vad ska man tänka på, vilken approach ska man ha? Tankar från kloka bukefalister?

Att vara kroppspositiv är väl inte likamedtecken att vara överviktig. Att vara kroppspositiv är inte att vara nöjd med en bestämd form. Det går att vara kroppspositiv samtidigt som kroppen genomgår en förändring, det är väl liksom hela poängen med att inte ha ett ideal - att helt enkelt basunera ut JAG DUGER, HELA TIDEN. Nu, nu och nu också. Att som kroppspositiv inte "få" gå ned i vikt, men helt okej att gå upp, låter ju helt uppåt väggarna.

 

[gul_zebra]

Kroppspositivism för mig innebär att min kropp är stark, frisk och orkar mycket. För att jag ska kunna vara stark, frisk och orka mycket måste jag äta bra, sova bra och vara hyfsat normalviktig. Nu lägger jag aldrig in bilder på sociala medier med fokus på utseende eller ens träning men om jag skulle följa någon som försöker förändra sitt liv till det bättre så skulle jag också läsa "mellan raderna" tror jag? Elefanten i rummet liksom....någon gör allt för att bli starkare , smalare , friskare men skriver bara om vissa delar? Vad förmedlar det? Man kör samma koncept som alltid men klär det i glansigt papper? Eller...?

Tänker att jag gör inte som du säger utan som du faktiskt gör , alltså krasst, bantar?

Fast om du villkorar en kroppspositiv inställning på det viset så är du ju inte kroppspositiv, då är du ju i stort sett som resten av samhället.
Alla kroppar är bra kroppar, alldeles oavsett om de är starka eller svaga, friska eller sjuka, stora eller små.

 

[gul_zebra]

Att vara kroppspositiv är väl inte likamedtecken att vara överviktig. Att vara kroppspositiv är inte att vara nöjd med en bestämd form. Det går att vara kroppspositiv samtidigt som kroppen genomgår en förändring, det är väl liksom hela poängen med att inte ha ett ideal - att helt enkelt basunera ut JAG DUGER, HELA TIDEN. Nu, nu och nu också. Att som kroppspositiv inte "få" gå ned i vikt, men helt okej att gå upp, låter ju helt uppåt väggarna.

Absolut! Det är så jag tänker jag också. Men när man sen sitter i sociala medier så blir det lätt fel. Det blir lätt att man sprider en bild av att smal är bättre, att man som fet inte dög, och i dagens viktfixerade samhälle är det skadligt. Det är där jag tänker att man får vara medveten om vad man lägger upp, och hur man gör det.

 

[Hyacinth]

Absolut! Det är så jag tänker jag också. Men när man sen sitter i sociala medier så blir det lätt fel. Det blir lätt att man sprider en bild av att smal är bättre, att man som fet inte dög, och i dagens viktfixerade samhälle är det skadligt. Det är där jag tänker att man får vara medveten om vad man lägger upp, och hur man gör det.

Jag tror du kommer klara den balansen fint. Och jag hoppas du når dina mål, oavsett vilka de är och varför. Men du har ett så vansinnigt bra tänk kring frågorna, och jag tycker det är en superintressant frågeställning.

 

[Hero]

Hur ska man bete sig för att inte bidra till fetthatet och bantningshysterin men ändå kunna posta i sociala medier? Vad ska man tänka på, vilken approach ska man ha? Tankar från kloka bukefalister?

Jag förstår inte frågan riktigt. Alla får väl posta vad dom vill på sina sociala medier så länge dom följer regelverket ? Det är fritt fram att följa vem man vill.

 

[karamelldrottningen]

Funderar lite på det här med kombinationen av kroppspositivitet och viktminskning, och synliggörandet i sociala medier.
Säg att man har anammat kroppspositivitet, men väljer att opereras för att gå ner i vikt. Ser inga motsättningar där, men sen kommer sociala medier in i bilden. Viktminskningsprat göder fetthat och bantning går längre och längre ner i åldrarna. Samtidigt ska man inte behöva gömma sig för att man gått ner heller.

Hur ska man bete sig för att inte bidra till fetthatet och bantningshysterin men ändå kunna posta i sociala medier? Vad ska man tänka på, vilken approach ska man ha? Tankar från kloka bukefalister?

Jag tror att man måste sluta posta sin viktnedgång och dokumentera det öppet. Finns väl knappt någon som lägger ut en före och efterbild där man på förebilden är snygg, smal och vacker och i efterbilden tjock, plufsiga kläder, ser sur eller nedstämd ut. Men många gör tvärtom. Det kan vara en bra början att sluta posta sådanna inlägg.