Jag lyssnade på ett poddavsnitt nu på morgonen som handlade om den nya feminismen, eller snarare den historielösa anti-feminismen som de kallar den (Påverkarna). Jag tycker den var intressant på många plan och pratar om hur heroin-chic fått ett nytt uppsving och male gaze tagit mark igen. Hur unga pratar om att ta makten över sina kroppar men det vi ser är samma patriarkat som styr, och hur objektifieringen av kvinnor fortsätter att hålla oss portade från styrelserummen i näringslivet. Jag bara kom att tänka på den nu, apropå könsroller. Så länge traditionellt manliga sysslor anses finare så känns det inte som vi kommer så långt, och jag tycker mig se det här på Buke också även om det förändrats lite med åren. Det är bättre att vara "redig" än "feminin", eller omvårdande.
Jag såg dokumentären "Priset män betalar" där Jan Emanuel pratar om vikten av könsroller och att det är rimligt att män hugger i och bär säckar med sand eftersom de är starkare. Eller att de kan försvara familjen. Jag kände lite, med snälla Jan, hur ofta behöver vi kvinnor hjälp med att bära säckar med sand? Hur ofta behöver vi bli försvarade? De enda som passerar utanför vårt hus är pensionärer med sina småhundar. Om det enda en man kan bidra med i mitt liv är sin fysiska styrka så snälla bespara mig ett förhållande. Jag har bröder om jag behöver hjälp med tunga lyft, vid behov, och jag riskerar hellre den minimala risken av ett överfall än att leva ihop med en muskelknutte som inte anser att han har mer att bidra med, men som däremot anser att jag har en massa "kvinnliga egenskaper" som gynnar honom.
Håller med! Backlash igen.
Jag misstänker starkt att vi nu överarbetat påverkan på kvinnor och faktiskt måste fokusera på mannen/pojken också tyvärr

på förskolor osv.
Alla från Skolverket till förskolan pratar om att förändra flickor/påverka kvinnor till att välja det "manliga" och är kvar i det förflutna men så som det ser ut idag vore det tror jag absolut nödvändigt att påverka män till att välja det "kvinnliga".
Dvs kvinnan/flickan ses alltid som problemet, det som ska fixas och förändras och påverkas och stöttas. Kvinnan ska in i STEM, kvinnan ska in i akademia osv.
Men helt ärligt kan man inte lägga allt ansvar på flickor och kvinnor och det är nog det som inte fungerar nu, att man gjort det.
Man måste kunna lägga ansvar på pojkar/män, att helt enkelt anstränga sig och inte bara retirera från platser de börjar anse vara feminina iom att hälften kvinnor kommer in på platsen. För till slut finns inga platser kvar. (När man retirerat från konsten, litteraturen, juridiken, hela kulturen hela akademia, alla hantverk som kock, alla djur som häst och hund.)
Dvs (manliga och kvinnliga) Aftonbladet kolumnister måste sluta "få en dotter och bli feminist" de måste börja "få en son, se in i hans fantastiska ögon, vilja den underbara söta bebisen allt väl, vilja att han ska få ha samma möjligheter som en flicka, och inse att de nu är feminist!"
Folk måste bli superlyckliga över att få en söt pojkbebis och tänka att nu har de en minimee och de kan klä upp sig tillsammans och leta supergulliga bebiskläder till sin son och se fram emot att pyssla o mysa tillsammans.

(och hugga ved och sådant också såklart, precis som man gör med en liten tös)