Svenska Kyrkan har ingen väjningsrätt att ta bort, den enda som finns är den lagstadgade. Och den kräver inte att man säger upp sig. Lagen ger vigselförrättare vigselrätt, inte vigselplikt. Vigselplikten ligger i stället hos Svenska Kyrkan. Oavsett hur man röstar i kyrkovalet kommer lagen fortfarande att ge vigselförrättare rätten att avstå uppdrag. Det Svenska Kyrkan skulle kunna kräva, och vad som främst diskuteras, är att man inte ska få prästvigas om man inte går med på att viga samkönade par. Där är jag kluven. En prästvigning är inte samma sak som att man kommer att anställas och arbeta i en församling.
Om man vill ändra själva väjningsrätten tycker jag som sagt att det bästa är att satsa på att vigselrätten helt ligger hos staten och trosförbunden enbart har en ceremoniell funktion.
Jag tycker att det är viktigt att Svenska Kyrkan gör tydliga ställningstaganden vad gäller HBTQ, feminism, rasism och alla människors lika värde. Men jag ser inte att det skulle ändra något i praktiken att säga att alla präster ska viga samkönade par. Den enskilda prästen måste fortfaranden kunna säga nej till vissa vigseluppdrag. Dels förstås eftersom alla vigselförrättare har en skyldighet enligt lag att göra det ibland, dels eftersom det annars skulle kunna leda till orimliga arbetssituationer för prästen i fråga. I det senare fallet kan det förstås handla om alla sorters par, samkönade, frånskilda, mörkhyade osv, men det vanligaste är säkert att det är ”normala” par där prästen av någon anledning känner att hen inte vill ta på sig uppdraget som vigselförrättare. Och när man vill viga sig har man rätt att komma med önskemål om vilken präst man vill ha, men man kan inte kräva att få en specifik person.
Jag tror alltså att det, om man inte på riksdagsnivå ändrar lagen, är bättre att detta är något som sköts genom att församlingarna kollar en prästs inställning när de anställer. Att göra skillnad på människor går inte ihop med Svenska Kyrkans värdegrund.