sassiball
Trådstartare
Jag valde att lägga tråden under dressyr eftersom det är meningen att det ska bli en dressyrhäst av den här unga damen, om hon lugnar ner sig.
Jag har en treåring som är väldigt laddad att rida och jag som har ridit in en hel del unghästar har inte haft någon sån här piggelin förut och tycker det är svårt att hantera.
Hon rids ca 40 min 3 ggr i veckan, övriga dagar vilar hon i hagen. Hon har efter 3 mån sommarvila ridits nu i ca 2 månader, och ju mer kondis hon får desto piggare blir hon.
Så fort jag hoppat upp och vi börjar skritta så vill hon genast takta, blir väldigt kort i steget och vill iväg. Jag försöker att inte ta tyglarna utan prata lugnande med henne för att få henne att slappna av och skritta på framåt i stället.
Efter ett par varv (eller om vi rider ut efter 200 m) har hon lugnat ner sig och jag kortar tyglarna för att trava, jag kortar försiktigt och håller bara nätt om henne med benen, hon vill iväg och slänger med huvudet för att dra bettet ur min hand, det går jag inte med på men hon försöker ändå några gånger innan hon accepterar att jag bestämmer när vi börjar trava. Sen är hon likadan i traven, trippig och vill iväg, ligger på i handen, håller jag inte emot så far hon iväg i galopp, håller jag emot så krånglar hon mot handen- bettet för att kunna ta bettet o sticka. Så håller hela ridpasset på, hon kan inte acceptera att gå i lugnt tempo, i så fall protesterar hon mot bettet i stället o sticker ut tungan. De sista fem minutrarna när hon börjar bli trött så slappnar hon av och jobbar och äntligen kommer gångarterna fram.
Hon har lätt för att gå i rätt form, det gör hon nästan hela tiden ändå, fast hon trippar och kivar mot handen, hon är också väldigt lätt att böja och ta några steg sidvärts, när vi gör det börjar hon faktiskt lugna ner sig lite och jobba lugnare istället. Men är det inte lite tidigt att be henne gå sidvärts nu som treåring? Jag tycker att det är de enda gångerna hon går lugnt och accepterar bettet, nästan som om hon mår bra av att få koncentrera sig lite på något.
Jag har kontaktat en tränare som jag vet är duktig, men hon har ännu inte haft tid att hjälpa oss, förhoppningsvis kan hon nästa tisdag.
Utfodringsmässigt får hon bara 2 kg matilda havre, tycker inte det är mycket till en växande unghäst på 171 cm, dessutom har hon gått ner i vikt så mindre kan hon inte få, hon får hö och lucern upptill så mycket jag får i henne.
Tänderna är kollade, drog ut två vargtänder nyligen, har bytat till remontgrimma och även provat olika bett.
Jag vill inte att hon som dressyrhäst ska hålla på och krångla med bettet, jag försöker vara mjuk i handen, men samtidigt är hon så pigg och vill iväg, så det är jättesvårt att göra rätt.
Måste säg att hon var inte alls sån här i våras efter inridningen, då var hon väldigt lugn och sansad, nu är hon som en ny häst!
Jag har en treåring som är väldigt laddad att rida och jag som har ridit in en hel del unghästar har inte haft någon sån här piggelin förut och tycker det är svårt att hantera.
Hon rids ca 40 min 3 ggr i veckan, övriga dagar vilar hon i hagen. Hon har efter 3 mån sommarvila ridits nu i ca 2 månader, och ju mer kondis hon får desto piggare blir hon.
Så fort jag hoppat upp och vi börjar skritta så vill hon genast takta, blir väldigt kort i steget och vill iväg. Jag försöker att inte ta tyglarna utan prata lugnande med henne för att få henne att slappna av och skritta på framåt i stället.
Efter ett par varv (eller om vi rider ut efter 200 m) har hon lugnat ner sig och jag kortar tyglarna för att trava, jag kortar försiktigt och håller bara nätt om henne med benen, hon vill iväg och slänger med huvudet för att dra bettet ur min hand, det går jag inte med på men hon försöker ändå några gånger innan hon accepterar att jag bestämmer när vi börjar trava. Sen är hon likadan i traven, trippig och vill iväg, ligger på i handen, håller jag inte emot så far hon iväg i galopp, håller jag emot så krånglar hon mot handen- bettet för att kunna ta bettet o sticka. Så håller hela ridpasset på, hon kan inte acceptera att gå i lugnt tempo, i så fall protesterar hon mot bettet i stället o sticker ut tungan. De sista fem minutrarna när hon börjar bli trött så slappnar hon av och jobbar och äntligen kommer gångarterna fram.
Hon har lätt för att gå i rätt form, det gör hon nästan hela tiden ändå, fast hon trippar och kivar mot handen, hon är också väldigt lätt att böja och ta några steg sidvärts, när vi gör det börjar hon faktiskt lugna ner sig lite och jobba lugnare istället. Men är det inte lite tidigt att be henne gå sidvärts nu som treåring? Jag tycker att det är de enda gångerna hon går lugnt och accepterar bettet, nästan som om hon mår bra av att få koncentrera sig lite på något.
Jag har kontaktat en tränare som jag vet är duktig, men hon har ännu inte haft tid att hjälpa oss, förhoppningsvis kan hon nästa tisdag.
Utfodringsmässigt får hon bara 2 kg matilda havre, tycker inte det är mycket till en växande unghäst på 171 cm, dessutom har hon gått ner i vikt så mindre kan hon inte få, hon får hö och lucern upptill så mycket jag får i henne.
Tänderna är kollade, drog ut två vargtänder nyligen, har bytat till remontgrimma och även provat olika bett.
Jag vill inte att hon som dressyrhäst ska hålla på och krångla med bettet, jag försöker vara mjuk i handen, men samtidigt är hon så pigg och vill iväg, så det är jättesvårt att göra rätt.
Måste säg att hon var inte alls sån här i våras efter inridningen, då var hon väldigt lugn och sansad, nu är hon som en ny häst!
Hon måste tjäna på att göra rätt, annars ligger hon bara på. Sidförande övningar har hjälpt supermycket. Kanske är det lite tidigt för din häst, men det är ju mkt bättre att den gör något konstruktivt än bara sjavar på och kanske blir okänslig med tiden för att man msåte sitta och bromsa. 
Hon är än idag en oerhört röstberoende häst, min röst kan göra hela skillnaden hur hon arbetar. 
