Läkningstid på böld/knöl?

Magiana

Trådstartare
Jag har fått en böld/knöl på ena bröstet. Av flera anledningar tror jag inte att det är cancer i alla fall.

1. Den kom väldigt plötsligt över en natt för två dagar sedan och växte till rätt snabbt.
2. Jag har alltid haft en liten ytlig "knöl" just där så den har väl fått spunk eller något.
3. En googling gav mig info om att man kan få en knöl på bröstet precis före mens och det stämmer helt klockrent i det här läget.

Men hur lång tid kan det dröja innan den läker? Den är väldigt röd, svullen och gör ont. Jag har aldrig haft det så här.
 
Sv: Läkningstid på böld/knöl?

Själv så skulle jag ge det några dagar innan jag ringer vc. Ta något antiinflammatoriskt och se om det hjälper.
Blir det värre så skulle jag ringa sjukvårdsrådgivningen direkt. Eller så ringer du och rådfrågar direkt :)
 
Sv: Läkningstid på böld/knöl?

Jag är ju av den åsikten att ALLA knölar i bröst ska undersökas. Asap.
 
Sv: Läkningstid på böld/knöl?

Jag får nog ge mig till tåls. Tänkte bara det kunde vara kul att veta när man kunde förvänta sig att bli av med eländet.

Jag vet inte vilken sorts antiinflammatorisk medicin jag kan ta. Ipren och liknande tål jag inte. Min mage är superkänslig.
 
Sv: Läkningstid på böld/knöl?

Jag har tappat räkningen på hur många kvinnor med bröstcancer jag suttit och hållt i hand när de gått över till sankte per. Jag lovar, aggressiv bröstcancer är bland det aggressivaste man kan få och SE. Man kan se knölarna växa med blotta ögat.
Men du kanske vet att behandlingen är värre, jag är _inte_ benägen att hålla med dig en endaste millimeter på det påståendet.
 
Sv: Läkningstid på böld/knöl?

Då blir det svårare förstås. Kan det inte funka med sån där gel, zon/voltaren eller vad dom heter, att smörja på?
 
Sv: Läkningstid på böld/knöl?

Du vet att man kan ta livet av sig när det blir för svårt? :meh:
 
Sv: Läkningstid på böld/knöl?

Så varför gör inte alla starka kvinnor det? Och då syftar jag inte på starka kvinnor som de som fixar den hemska stockholmstrafiken som du beskriver och anger som skäl till att avstå behandling. Fundera ett varv till på det. Eller tre.
 
Sv: Läkningstid på böld/knöl?

Jag har panikångest. Jag har blodfobi. Att bli utsatt får nålar skulle vara tortyr. Jag skulle svimma varje gång men en enorm ångest som följd. Jag tror en svimning känns ungefär som att dö. Varför göra det hur många gånger som helst istället för bara en gång så man får det överstökat? Dör gör man ändå på slutet. Frågan är bara vad man gör med sitt liv och upplever under tiden det tar att komma till den dagen.

Jag skulle inte kunna ta hand om mig själv under en behandling vilket jag skulle uppleva som enormt svårt. Att vara utsatt för att vara beroende av andras välvilja är detsamma som att ge dem en fribiljett att behandla mig illa. Tyvärr är det min erfarenhet. Jag skulle bara bli satt i en enorm tacksamhetsskuld. Ingen ska någonsin behöva göra något för mig. Så jag ber aldrig om hjälp.
 
Sv: Läkningstid på böld/knöl?

Det låter som du är i stort behov av hjälp. Oavsett du gillar det eller inte. Alla människor riskerar att plötsligt drabbas av skador, olyckor, sjukdom som innebär lidande om man inte får/tar hjälp av andra. Det är ett lidande som kanske även går utanför ditt personliga, som på ett eller annat sätt också drabbar andra.

Om du bara för en mikroskopisk stund reflekterar över hur det skulle kännas att ändra ditt synsätt på att tex söka KBT(eller liknande) för dina fobier inte skulle vara att 'be om hjälp' utan istället se det som ett sätt att hantera fobierna. Att söka KBT(eller liknande) för att kunna ha makten över fobierna istället för att låta fobierna ha makten över dig. Hur skulle det kännas?
 
Sv: Läkningstid på böld/knöl?

Jag har samma tänkesätt som dig faktiskt. Förutom att jag inte är vidare rädd för behandlingen eller så, jag ser den bara som onödig.

Vi ska alla dö, jag bryr mig inte nämnvärt om det händer imorgon eller om 50 år. Jag är inte självmordsbenägen på något sätt, jag ser bara inte döden som det hemskaste som kan hända en i livet.

Jag ser inte varför man skulle slänga iväg så mkt skattepengar på mig som inte uppskattar livet något nämnvärt, och som dessutom inte är till speciellt stor nytta för samhället. Lägg till att jag dessutom inte har någon familj eller partner som kommer sakna mig.

Då är det bättre att de pengarna läggs på någon som vill leva, någon som har mkt livslust, kanske har familj och barn o allt det där.
 
Sv: Läkningstid på böld/knöl?

Jag har panikångest. Jag har blodfobi. Att bli utsatt får nålar skulle vara tortyr. Jag skulle svimma varje gång men en enorm ångest som följd. Jag tror en svimning känns ungefär som att dö. Varför göra det hur många gånger som helst istället för bara en gång så man får det överstökat? Dör gör man ändå på slutet. Frågan är bara vad man gör med sitt liv och upplever under tiden det tar att komma till den dagen.

Jag skulle inte kunna ta hand om mig själv under en behandling vilket jag skulle uppleva som enormt svårt. Att vara utsatt för att vara beroende av andras välvilja är detsamma som att ge dem en fribiljett att behandla mig illa. Tyvärr är det min erfarenhet. Jag skulle bara bli satt i en enorm tacksamhetsskuld. Ingen ska någonsin behöva göra något för mig. Så jag ber aldrig om hjälp.

Det är ditt val och jag förstår hur du tänker även om jag inte håller med dig om slutsatsen du kommer till.

En väldigt god vän har genom livet varit hysteriskt rädd för nålar och blod (sitt eget, inte andras). Svimningar odyl vid provtagning. Denne vän har nu en kronisk sjukdom som inte slutar väl (ej cancer men den är progressiv och varianten vännen har är aggressiv). Behandlingen som sattes in är tuff och består bla av intravenös medicinering var fjärde vecka. Min vän gav sig fan på att det inte skulle bli hysteriskt varje gång den var dit så med hjälp av förstående personal (min vän berättade hur svårt det var med nålar osv) har fobin blivit lindrigare. Vännen tycker fortfarande inte om nålar men det går bra.

Att be om hjälp av sjukvården/hemtjänst ställer en inte i någon tacksamhetsskuld, det är det vi betalar skatt för! Om man blir så dålig under en cancerbehandling att man inte klarar sig själv och inte har närstående som kan hjälpa går hemtjänsten in. Själv skulle jag bli glad om en vän frågade om hjälp i en sådan situation för då vet jag vad jag kan göra för att hjälpa, då behöver jag inte gissa.

Att svimma är inte så farligt, det värsta är om man ramlar och gör illa sig (vilket jag aldrig gjort, tackochlov). Under en period svimmade jag lite nu och då, jag har lågt blodtryck och då fick jag ofta ett snabbt blodtrycksfall när jag reste mig för snabbt. Jag var undersökt och enl läkaren var det helt normalt, det var så jag fungerade helt enkelt.

Gå och gör mammografin, skulle det mot förmodan vara något behöver behandlingen inte bli så jävlig om det tas tidigt!
 
Sv: Läkningstid på böld/knöl?

Jag har samma tänkesätt som dig faktiskt. Förutom att jag inte är vidare rädd för behandlingen eller så, jag ser den bara som onödig.

Vi ska alla dö, jag bryr mig inte nämnvärt om det händer imorgon eller om 50 år. Jag är inte självmordsbenägen på något sätt, jag ser bara inte döden som det hemskaste som kan hända en i livet.

Jag ser inte varför man skulle slänga iväg så mkt skattepengar på mig som inte uppskattar livet något nämnvärt, och som dessutom inte är till speciellt stor nytta för samhället. Lägg till att jag dessutom inte har någon familj eller partner som kommer sakna mig.

Då är det bättre att de pengarna läggs på någon som vill leva, någon som har mkt livslust, kanske har familj och barn o allt det där.

Men varför förutsätter man att bröstcancer automatiskt leder till döden? Obehandlad ja, men idag finns bra behandlingar som gör en hög överlevnads procent.
 
Sv: Läkningstid på böld/knöl?

Fast när det väl ställer sig på sin spets tror jag att överlevnadsinstinkten kickar in. Jag tror inte att man självmant lägger sig och dör "bara sådär"...
 
Sv: Läkningstid på böld/knöl?

Nu var det inte just bröstcancer jag syftade på, utan alla dödliga sjukdomar.

En behandling där läkaren inte kan garantera att jag överlever, eller en behandling som innebär mkt lidande under mer än väldigt kort tid kommer jag att vägra som läget ser ut idag.

Skulle jag skaffa familj så kan jag ju dock inte tänka så egoistiskt längre, givetvis.
 
Sv: Läkningstid på böld/knöl?

Kanske? Det kan vi egentligen inte veta förens vi faktiskt står där, och väldigt ofta så är det kanske inte alls reaktionen som varken vi själva eller omgivningen hade trott att vi skulle få.
 
Sv: Läkningstid på böld/knöl?

Förutom panikångesten så hade det kunnat vara jag som skrev ditt inlägg för många år sedan. Nu måste jag ha hjälp med det mesta och jag har slutat tänka som att jag står i tacksamhets skuld till allt och alla. Visst kommer det ibland folk i min väg som sitter och tycker synd om och som ska "hjälpa" med allt och inget bara för att de själva ska kunna känna sig duktiga men de blir inte långvariga i mitt liv.

Jag har alltid klarat mig själv. Sedan jag var runt två-tre år så har jag klarat mig själv med det mesta och sedan jag var drygt tretton har jag klarat mig helt själv. Att jag skulle be om hjälp fanns verkligen inte på kartan. Oavsett vad det var och vad som hände så klarade jag allt själv. Så jävla onödigt kan jag tycka såhär i efterhand. För vems skull fortsatte jag? Varför var jag så rädd för att visa mitt verkliga jag? Jag har dippar som alla andra och jag är inte stark jämt men det skulle jag aldrig vågat säga. Skulle mitt liv varit annorlunda om jag hade vågat visa mig svag då och då? Hade jag haft andra vänner då? Som kanske hade ställt upp på mig också och inte bara krävt att jag skulle ställa upp på dem i all evighet.

Som sagt, idag klarar jag inte mycket själv och självklart säger jag tack när någon har hjälpt mig men jag står inte i tacksamhetsskuld. Jag betalar för hemtjänsten och jag försöker göra saker för mina vänner och för min sambo med och trots att jag mycket väl vet att jag aldrig kommer kunna göra lika mycket för dem som de gör för mig så står jag inte i någon tacksamhetsskuld. Vet du varför? Tacksamhetsskuld finns inte mellan vänner. Om man älskar någon och bryr sig om någon så räknar man inte millimeterrättvisa utan man gör det som behövs och är glad att man har personen som vän. Bara för att någon håller upp dörren för en så innebär inte det att du måste hålla upp nästa dörr. Du kanske istället lyssnar när personen har bekymmer eller tar in hennes häst den där gången när hon blev sjuk. Allt jämnar ut sig och man behöver inte räkna gånger man har ställt upp utan man får vara som man är. Trots att min kropp är så sjuk så mår jag ändå bra psykiskt. Jag har bättre och fler vänner än vad jag hade förut för idag vågar jag släppa in människor inpå mig. Jag vågar berätta hur jag tänker och känner. Det hade varit otänkbart innan olyckan hände och jag hade några riktigt tuffa år där i början när jag inte längre klarade en hel radda med saker rent fysiskt. Att vara stark innebär inte att man säger nej till behandling. Att vara stark innebär inte att man klarar allt ensam. Att vara stark innebär att våga gråta inför andra människor, att våga säga att man inte klarar en sak, att vara stark innebär att man vågar vara sig själv och att tro på att man duger som man är.

Självklart ska du uppsöka en läkare direkt på måndag om du står ut över helgen. Annars finns det säkert någon jourläkare som kan hjälpa dig. Förmodligen behöver du antibiotika för att bölden ska läka. Om det hade varit ditt djur som hade haft en sådan böld, vad hade du gjort då? Gör detsamma med dig själv så blir det säkert bra.

Och du, ta tag i din panikångest. Den ska väl inte behöva styra ditt liv? Livet har så enormt mycket att ge så varför tillåta att en sak som går att behandla, som går att göra något åt, begränsar en?
 
Senast ändrad:
Sv: Läkningstid på böld/knöl?

Jag har gått på kbt. Det fungerade inte. Jag har även fått hypnosbehandling. Det hjälpte inte heller. När den terapeuten misslyckades skulle hon försöka få tag i någon med mer erfarenhet och utbildning på just min problematik eftersom hon var ganska nyutbildad men jag hörde aldrig av henne igen.
 
Sv: Läkningstid på böld/knöl?

Att svimma är inte så farligt, det värsta är om man ramlar och gör illa sig.

Jag har svimmat rätt många gånger, flera gånger som barn och ett par gånger som vuxen. Det är lika obehagligt nästan varje gång. Så jag vet hur det känns.

Min tid för mammografi var i förra veckan så det har redan passerat.

Skulle jag behöva hjälp under en behandling så är det inte bara hemma. Jag behöver någon som kan skjutsa mig till sjukhus och som följer med hela vägen. Det blir nog svårt att få. När jag bröt benet för 15 år sedan fick jag klara mig bäst jag ville. Hade inte några i min bekantskapskrets handlat mat åt mig hade jag fått svälta eftersom jag inte klarade av att handla mat själv då jag gick på kryckor.
 

Liknande trådar

Skola & Jobb Kan man skriva en skriva-av-sig-tråd här? Den kanske bör ligga under Dagbok, men samtidigt kanske det funkar lika bra här? För er som...
2
Svar
24
· Visningar
4 121
Senast: Sasse
·
Hästmänniskan Hej, Jag vet att det finns många trådar om detta men av de som jag hittat är det många inaktiva och jag önskar verkligen stöd just nu...
Svar
10
· Visningar
2 276
Kropp & Själ Det här kommer bli ett väldigt långt inlägg :angel: :p Jag är 31 år, har aldrig varit gravid, och började i vintras (december) få...
2
Svar
21
· Visningar
3 237
Senast: __sofia__
·
  • Artikel
Dagbok Jag är uppvuxen med katter och har haft en katt själv också i vuxen ålder. Det har varit ganska lättsamt och enkelt och katten jag hade...
Svar
3
· Visningar
1 844
Senast: Zpunk
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Hämta eller sälja? Toyota Auris
Tillbaka
Upp