Läs det här innan du kastrerar din hund.

[AlmostEasy]

Du kan ju inte ta fler kullar på tiken bara för att den löper oftare. I Sverige får du bara ta 5 kullar under hela hundens liv ändå så vad skulle vi tjäna på att hunden löpte oftare

Alltså detta var ju ny information för mig så jag är inte rätt person att bedöma sannolikheten i det, tyvärr. Det kanske @Efwa kan svara på, såvida jag inte missuppfattat något på vägen.

Ur "Hunduppfödning i teori och praktik, som är en handbok från SKK.

Här kan du läsa om uppkomsten till fler löp.

Tackar!

Man har heller inget att gå på hur de var innan kastering så man vet inte om de blir försämrade mentalt. Men tyvärr träffar man ju många mentala vrak som tas hit. Fast då skyller man på deras tragiska bakgrund

Ja, vi människor verkar vilja ha något att skylla på när saker och ting inte blir som vi tänkt oss, som med våra hundar.

 

[Liran]

Borde inte det då leda till att hundar kastreras i högre utsträckning då det ställs högre krav på att de ska "fungera i ett civiliserat samhälle" där en stark könsdrift kanske inte är önskvärd?

Om hunden behöver könshormonerna för att bli vuxen, och kunna arbeta på ett vuxet sätt ska man alltså kastrera den? Nu förstår jag inte hur du tänker.

Dessutom har jag väl aldrig sagt att stark könsdrift är önskvärd, lagom drift är önskvärd. Det enda jag nämnde var att könshormoner behövs för att få en hund som är mogen i huvudet.

Östeuropa kastreras inte hingstar i samma utsträckning som här. Där säger de att en hingst som kastreras i vuxen ålder ofta blir feg och osäker precis som hundarna.

 

[AlmostEasy]

Kanske for att gatuhundar sallan ar kastrerade?

Nja, vore det enda orsaken borde osäkerhet och aggression inte förekomma hos intakta tamhundar, vilket det ju gör. Sen finns det faktiskt länder som fångar in och kastrerar "strays" för att sedan släppa tillbaka dem igen.

 

[Raderad medlem 94602]

Nja, vore det enda orsaken borde osäkerhet och aggression inte förekomma hos intakta tamhundar, vilket det ju gör. Sen finns det faktiskt länder som fångar in och kastrerar "strays" för att sedan släppa tillbaka dem igen.

Finns det någon studie som följer upp dessa hundar som släpps ut igen? Och någon förstudie?

 

[Hazel]

Jag förstår inte riktigt hur man ska kunna jämföra temperament på gatuhundar och vanliga svenssonhundar? Dom lever så totalt olika liv att det blir omöjligt, det som får en gatuhund att överleva ett helt liv på gatan är ju något långt ifrån vad jag vill ha hos min hund hemma i soffan, och säkert ännu längre ifrån vad @Voff vill ha när hon tränar sina hundar i skydd. Dessutom blir det märkligt att säga att dom inte skulle ha någon ångest eller aggression? att det inte visar sig i hundmöten eller att lämnas ensam säger ju sig självt eftersom det inte förekommer på det viset

 

[AlmostEasy]

Om hunden behöver könshormonerna för att bli vuxen, och kunna arbeta på ett vuxet sätt ska man alltså kastrera den? Nu förstår jag inte hur du tänker.

Dessutom har jag väl aldrig sagt att stark könsdrift är önskvärd, lagom drift är önskvärd. Det enda jag nämnde var att könshormoner behövs för att få en hund som är mogen i huvudet.

Östeuropa kastreras inte hingstar i samma utsträckning som här. Där säger de att en hingst som kastreras i vuxen ålder ofta blir feg och osäker precis som hundarna.

Jag syftade till det du sa att det ställs högre krav på hundars mentala kapacitet. Tänker att en kastrerad hund (eller häst) får ett behov mindre att uppfylla och därmed kan risken för könsrelaterad aggressivitet och stress minska. Dock har jag förstått det som att effekten blir motsatt om du kastrerar en hund som redan är rädd och/eller reaktiv och att det därför att viktigt att få bukt med detta innan ingreppet.

Kan tillägga att jag inte är en inbiten kastreringsivrare men jag ser heller inte riktigt problemet med det. Var kan man läsa att könshormon är viktigt för mental mognad och att du inte ska kastrera utan medicinska skäl? Borde inte mognad komma med livserfarenhet?

 

[AlmostEasy]

Jag förstår inte riktigt hur man ska kunna jämföra temperament på gatuhundar och vanliga svenssonhundar? Dom lever så totalt olika liv att det blir omöjligt, det som får en gatuhund att överleva ett helt liv på gatan är ju något långt ifrån vad jag vill ha hos min hund hemma i soffan, och säkert ännu längre ifrån vad @Voff vill ha när hon tränar sina hundar i skydd. Dessutom blir det märkligt att säga att dom inte skulle ha någon ångest eller aggression? att det inte visar sig i hundmöten eller att lämnas ensam säger ju sig självt eftersom det inte förekommer på det viset

Stress och ångest sa jag men väljer att hålla mig till det sistnämnda. Såvitt jag vet är ångest inte en känsla som förekommer naturligt hos djur utan något som utvecklas när de lever med människor och vår ångest. Det är ju inte obekant att våra hundar speglar vårt beteende, eller hur? Jag tränar inte skydd/hundsport men där kan jag såklart förstå att aveln är viktig för att få fram de egenskaper som krävs. Jag vill bara ha en hund som funkar i vardagen.

 

[escodobe]

Stress och ångest sa jag men väljer att hålla mig till det sistnämnda. Såvitt jag vet är ångest inte en känsla som förekommer naturligt hos djur utan något som utvecklas när de lever med människor och vår ångest. Det är ju inte obekant att våra hundar speglar vårt beteende, eller hur? Jag tränar inte skydd/hundsport men där kan jag såklart förstå att aveln är viktig för att få fram de egenskaper som krävs. Jag vill bara ha en hund som funkar i vardagen.

Jag tycker att aveln för sällskapshundar bör vara minst lika noga som för brukshundar.
Det är ju väldigt höga krav vi ställer på ett rovdjur. De ska vara glada och pigga, men inte för krävande, de ska vara snälla mot barn och kunna hanteras av alla - men gärna skydda en mot läskiga typer när man joggar i mörker. De ska kunna umgås med främmande hundar i rastgården och på promenader på ett väldigt onaturligt sätt...

 

[Liran]

Jag syftade till det du sa att det ställs högre krav på hundars mentala kapacitet. Tänker att en kastrerad hund (eller häst) får ett behov mindre att uppfylla och därmed kan risken för könsrelaterad aggressivitet och stress minska. Dock har jag förstått det som att effekten blir motsatt om du kastrerar en hund som redan är rädd och/eller reaktiv och att det därför att viktigt att få bukt med detta innan ingreppet.

Kan tillägga att jag inte är en inbiten kastreringsivrare men jag ser heller inte riktigt problemet med det. Var kan man läsa att könshormon är viktigt för mental mognad och att du inte ska kastrera utan medicinska skäl? Borde inte mognad komma med livserfarenhet?

Paul D McGreevy et al. " Behavioural risks in male dogs with minimal lifetime exposure to gonadal hormones may complicate population-control benefits of desexing". Finns i PubMed bl. a.

Studera referenserna till den artikeln också. Livserfarenhet hjälper inte om hjärnan inte har förmåga att dra någon nytta av den, och ju tidigare hunden kastreras, ju tidigare stannar hundens mentala utveckling.

 

[Sel]

Jag tycker att aveln för sällskapshundar bör vara minst lika noga som för brukshundar.
Det är ju väldigt höga krav vi ställer på ett rovdjur. De ska vara glada och pigga, men inte för krävande, de ska vara snälla mot barn och kunna hanteras av alla - men gärna skydda en mot läskiga typer när man joggar i mörker. De ska kunna umgås med främmande hundar i rastgården och på promenader på ett väldigt onaturligt sätt...

Tack! Precis det här håller jag med om. Det ställs otroligt höga krav på dagens sällskapshundar och det är förbaskat trist att inte alla uppfödare/köpare/ägare engagerar sig och lobbar mer för mentaliteten inom just de raserna.

@AlmostEasy Personligen är jag övertygad om att djur som inte lever tillsammans med människa i rätt hög grad utsätts för och upplever såväl ångest som stress. Däremot har de oftast "fly" som alternativ, något våra hundar oftast inte har och därför uppstår andra beteenden istället.

 

[Raderad medlem 94602]

Stress och ångest sa jag men väljer att hålla mig till det sistnämnda. Såvitt jag vet är ångest inte en känsla som förekommer naturligt hos djur utan något som utvecklas när de lever med människor och vår ångest. Det är ju inte obekant att våra hundar speglar vårt beteende, eller hur? Jag tränar inte skydd/hundsport men där kan jag såklart förstå att aveln är viktig för att få fram de egenskaper som krävs. Jag vill bara ha en hund som funkar i vardagen.

Prio ett för att få en hund som funkar i vardagen är att välja från utvärderade linjer.
Så om mycket kasteras kommer du aldrig få veta om du köper en hund från linjer med hormonproblem osv.

Prio två är att träna och jobba med hunden för att få den att funka i vardagen.

Visst finns känsliga hundar som snappar upp vibbar från ägare och "går ner sig". Men det är ingen önskvärd mentalitet och inget att avla på. Om hundar lätt skulle präglas av vårat mående så skulle många tjänstehundar och servicehundar inte finnas.

 

[escodobe]

Jag syftade till det du sa att det ställs högre krav på hundars mentala kapacitet. Tänker att en kastrerad hund (eller häst) får ett behov mindre att uppfylla och därmed kan risken för könsrelaterad aggressivitet och stress minska. Dock har jag förstått det som att effekten blir motsatt om du kastrerar en hund som redan är rädd och/eller reaktiv och att det därför att viktigt att få bukt med detta innan ingreppet.

Kan tillägga att jag inte är en inbiten kastreringsivrare men jag ser heller inte riktigt problemet med det. Var kan man läsa att könshormon är viktigt för mental mognad och att du inte ska kastrera utan medicinska skäl? Borde inte mognad komma med livserfarenhet?

Jag tror inte du ser några fel med det på grund av att du inte är så kunnig när det gäller hund. Du kan liksom inte jämföra med katter och hästar.

Vi har avlat fram ett fantastiskt anpassningsbart djur. Och vi har kunnat göra det tack vare förutsättningrna.

Det är något väldigt fel både om man avlar fram så extremt könstypade hundar att de inte fungerar utan kastrering och om man vill fövandla alla raser till mellanmjölk som passar alla svenssons.

 

[escodobe]

Jag tror inte du ser några fel med det på grund av att du inte är så kunnig när det gäller hund. Du kan liksom inte jämföra med katter och hästar.

Vi har avlat fram ett fantastiskt anpassningsbart djur. Och vi har kunnat göra det tack vare förutsättningrna.

Det är något väldigt fel både om man avlar fram så extremt könstypade hundar att de inte fungerar utan kastrering och om man vill fövandla alla raser till mellanmjölk som passar alla svenssons.

Som sagt, jag har haft två kastrerade hundar av totalt 4 stycken. En kastrerades av mediciska skäl (mycket svårt inflammerad prostata) när han var 8-9 år och drabbades av biverkningar och fick bland annat medicineras livet ut.

Den jag har nu kastrerade på grund seperationsångestproblematik när han var 1.5 år, i ungefär samma veva som den äldre hunden jag grep efter halmstrån helt enkelt. Där gjorde det nog varken till eller från, så det var mest onödiga pengar. (Vilket ändå är en piss i missisippi jämfört vad han kostat i hundvaktutgifter under 11år....) Men jag var desperat helt enkelt.

 

[AlmostEasy]

Jag tycker att aveln för sällskapshundar bör vara minst lika noga som för brukshundar.
Det är ju väldigt höga krav vi ställer på ett rovdjur. De ska vara glada och pigga, men inte för krävande, de ska vara snälla mot barn och kunna hanteras av alla - men gärna skydda en mot läskiga typer när man joggar i mörker. De ska kunna umgås med främmande hundar i rastgården och på promenader på ett väldigt onaturligt sätt...

Ja, det är väl ingen som skulle säga emot det? Jag menar att du inte kan förvänta dig goda resultat om du tar en hund ifrån gatan i syfte att använda i en specifik gren som när du tar en hund som är noga framavlad till detta specifika syfte, typ vall eller skydd. Är du däremot bara ute efter en hund som ska fungera i vardagen, kastrerad eller inte, kan en fd gatuhund vara helt perfekt förutsatt att matchningen är väl genomförd. Det säger ju sig självt. Dessa hundar är i regel rutinmässigt kastrerade för att förhindra framtida avel (antar jag?) vilket jag tycker är helt rimligt.

Jag tror inte du ser några fel med det på grund av att du inte är så kunnig när det gäller hund. Du kan liksom inte jämföra med katter och hästar.

Vi har avlat fram ett fantastiskt anpassningsbart djur. Och vi har kunnat göra det tack vare förutsättningrna.

Det är något väldigt fel både om man avlar fram så extremt könstypade hundar att de inte fungerar utan kastrering och om man vill fövandla alla raser till mellanmjölk som passar alla svenssons.

Om du tror att jag tycker att alla hundar helst ska upplevas som att de är stöpta ur samma form i syfte att passa "alla Svenssons" och därmed ska de kastreras har du missat målet rejält i din bedömning av mig. Att du avfärdar mig som okunnig är en väldigt onödig härskarteknik som bara skapar ett tråkigt diskussionsklimat, så kan vi skippa det tro?

 

[Hazel]

Stress och ångest sa jag men väljer att hålla mig till det sistnämnda. Såvitt jag vet är ångest inte en känsla som förekommer naturligt hos djur utan något som utvecklas när de lever med människor och vår ångest. Det är ju inte obekant att våra hundar speglar vårt beteende, eller hur? Jag tränar inte skydd/hundsport men där kan jag såklart förstå att aveln är viktig för att få fram de egenskaper som krävs. Jag vill bara ha en hund som funkar i vardagen.

Fast om man pratar om ångest såsom separationsångest så är det ju en form av stress, det är ju inte den form av ångest som människor känner? det kräver en helt annan tankeverksamhet än hundar har. Självklart upplever en gatuhund enorma mängder stress.

Och jag menar inte att det skulle kräva mindre nogrann avel för en sällskapshund, utan bara att det skiljer sig i vad man är ute efter för egenskaper likadant som det skiljer sig vad som är bra när man ska överleva utan människor och när man ska jobba väldigt nära människor, jag va utomlands förra veckan och såg några gatuhundar, jag stod och tittade på en inne vid en ganska vältrafikerad väg där den nogrannt kollade sig för innan den korsade gatan, självklart är det en delvis inlärd sak, men antagligen också en stor portion försikthet/skepsis som vi inte har någon nytta av i våra sällskapshundar. Min egen hund hade varit påkörd på under en kvart om han va lös i samma situation men det är ju inte heller viktigt att han vet hur man korsar en trafikerad gata utan mig.

 

[AlmostEasy]

Fast om man pratar om ångest såsom separationsångest så är det ju en form av stress, det är ju inte den form av ångest som människor känner? det kräver en helt annan tankeverksamhet än hundar har. Självklart upplever en gatuhund enorma mängder stress.

Och jag menar inte att det skulle kräva mindre nogrann avel för en sällskapshund, utan bara att det skiljer sig i vad man är ute efter för egenskaper likadant som det skiljer sig vad som är bra när man ska överleva utan människor och när man ska jobba väldigt nära människor, jag va utomlands förra veckan och såg några gatuhundar, jag stod och tittade på en inne vid en ganska vältrafikerad väg där den nogrannt kollade sig för innan den korsade gatan, självklart är det en delvis inlärd sak, men antagligen också en stor portion försikthet/skepsis som vi inte har någon nytta av i våra sällskapshundar. Min egen hund hade varit påkörd på under en kvart om han va lös i samma situation men det är ju inte heller viktigt att han vet hur man korsar en trafikerad gata utan mig.

Med stress menar jag den inlärda stressen vi omedvetet lär upp/förstärker hos våra tamhundar som kan yttra sig på flera olika sätt. Nu förväntar jag mig inte att någon i detta forum har hundar med psykiska besvär man har sig själv att skylla för då kunskapsnivån verkar vara through the roof och sådär , men jag tycker mig stöta på det ofta.

 

[Raderad medlem 94602]

Med stress menar jag den inlärda stressen vi omedvetet lär upp/förstärker hos våra tamhundar som kan yttra sig på flera olika sätt. Nu förväntar jag mig inte att någon i detta forum har hundar med psykiska besvär man har sig själv att skylla för då kunskapsnivån verkar vara through the roof och sådär , men jag tycker mig stöta på det ofta.

Min sällskapshund har stressproblematik runt andra hundar. Jag kallar det ett problem och det är pga hans nuvarande psyke.
Det utvecklades när han var 4,5 år och kasterades.
Det fanns inga sådana tendenser öht i honom innan. Han var lika självsäker och trygg som våra Schäfrar.
Det är ingen stress som vi fört över, som är inlärd och det fanns där inte innan och verkar inte finnas i syskonen.

 

[Efwa]

Alltså detta var ju ny information för mig så jag är inte rätt person att bedöma sannolikheten i det, tyvärr. Det kanske @Efwa kan svara på, såvida jag inte missuppfattat något på vägen.

Nej, jag har inget att tillägga. @Voff har rätt. Det jag menar är att två löp ger ju fler alternativ och du kan välja när du vill ha kullen vilket ju är en stor fördel, pengamässigt som mycket annat.

 

[Efwa]

Finns det någon studie som följer upp dessa hundar som släpps ut igen? Och någon förstudie?

Det fanns ett referat i Hundsport för kanske 10 år sedan där erfarenheten av att släppa ut kastrerade hundar var negativa. De hade problem med att accepteras tillbaka och bieffekten var att de blev mer aggressiva.

 

[Raderad medlem 94602]

Det fanns ett referat i Hundsport för kanske 10 år sedan där erfarenheten av att släppa ut kastrerade hundar var negativa. De hade problem med att accepteras tillbaka och bieffekten var att de blev mer aggressiva.

Jag kan förstå det. Det är ju inte ovanligt att hundar reagerar negativt på kastrater.