Låna ut pengar.

[tanten]

Jag ger hellre bort pengar till vänner än lånar ut. De få gånger jag gjort det har det handlat om småsummor och jag är insatt i vännernas ekonomi och vet att de i den situationen de befann sig i skulle ha svårt att betala tillbaka. Vänskapsrelationen värdesätter jag högre än att få tillbaka ett par hundringar - som de antagligen inte hade haft utrymme att betala tillbaka heller.

I mitt huvud finns en klar skillnad mellan pengar och saker.

Jag skulle inte skänka pengar, men jag har gett bort saker värda flera tusenlappar. Har sålt saker väldigt billigt till vänner. Den mellanskillnaden skullejag inte ha gett i kontanter.
Lite oklart varför jag betraktar det så olika.

 

[hoppsann]

Jag lånar ut när det verkligen behövs. Lånar aldrig ut pengar som jag inte klarar mig utan för stunden.
Lägger man ihop alla småsummor genom åren, hamnar man runt 100' i utestående skulder. Men jag tänker sällan på det. Visst, när det kärvar ihop sig tänker man att det kunde ha varit härligt att ha dom. Men inte mer än så. Med det sagt, har jag fått tillbaka merparten av det jag lånat ut.

Det är främst kvinnor i kris jag har lånat ut pengar till, för hyror osv. Svenska och nysvenska.
När livet slagit till eller när de försökt sig ta sig (och ibland barnen) från en våldsam partner.
Eller någons djur som har blivit sjuka och det inte finns pengar för veterinär.

En del vet jag att jag aldrig kommer få tillbaka pengarna ifrån. De har helt enkelt inga pengar.
Men jag vet att jag gör samma sak om jag ställs inför sådana situationer igen.

 

[kökshäxan]

Jag skulle nog bara låna ut om det var en ren investering som jag bedömde som ekonomisk lönsam för mig att gå in i. I alla andra fall om jag vill hjälpa någon ger jag pengarna rakt av, skulle inte alls gilla att någon vän eller närstående var skyldig mig pengar.

 

[TheRedLightning]

Hur ser ni på att låna ut pengar?

Lånar ej ut pengar till vänner, möjligen familjen/släktingar.

Däremot har jag ställt upp med annat, men får jag inget tillbaka slutar jag ställa upp.
Har tyvärr stött på ”vänner” som utnyttjat mig så har börjar bli mer avvaktade och gör det endast om jag litar på personen i fråga.

 

[Lilla]

Tack för alla svar.
Jag är nog genomgående lite för snäll. Men men.

 

[escodobe]

Numera lånar jag bara ut pengar ytterst restriktivt och som jag kan överleva utan.
Jag var generösare förr men insåg att det ledde till att jag blev rätt bitter.

 

[Raderad medlem 68338]

Jag skulle nog bara låna ut om det var en ren investering som jag bedömde som ekonomisk lönsam för mig att gå in i. I alla andra fall om jag vill hjälpa någon ger jag pengarna rakt av, skulle inte alls gilla att någon vän eller närstående var skyldig mig pengar.

Samma här!

 

[tanten]

Detta med att få pengar....

Jag har en pengamugg. Där har jag småsedlar och mynt som lite reservkassa. Jag har hittat en hundring där en gång. Fann den nån dag efter att jag haft en vän på besök och han bjöds på mat eftersom jag ändå skulle äta. Han visste att jag var pank då och att jag inte tar emot pengar. Han vet också var min pengamugg står (spiselkransen ) Så han gav mig en slant "baraföratt" och i smyg. Rart gjort.

Annars tar jag inte emot pengar. Gåvor är en annan sak. Elelr om jag blir bjuden på något

 

[Freazer]

Tittade på lyxfällan och där tog en person lån för att kunna låna ut pengar till vänner.
Jag har lånat ut pengar på olika sätt. Tidsbegränsad och obegränsad tid. Till olika typer av människor. I olika situationer. Mest till vänner som antagligen gjort detsamma för mig.
Jag lånar inte ut pengar jag inte har eller inte har råd att förlora.
Om pengarna inte betalas tillbaka är vänskapsförlusten värre än pengaförlusten.
Oftast är det jag som erbjuder. Det är också en känslig situation. Att erbjuda utan att förminska personen. Ibland vet jag inte om det är rätt eller fel.
Många tycker att jag är dum som riskerar så mycket genom att låna ut. Själv försöker jag vara en god vän, på dom sätten jag kan.
Hur ser ni på att låna ut pengar?

Lånar inte ut pengar till någon förutom min pappa om han behöver för jag vet att jag alltid får tillbaka dem. Pappa har också lånat ut till mig och vi är noga med att betala tillbaka till varandra det datumet vi har sagt. Litar inte på ngn annan när det gäller pengar.

 

[Lilla]

I mitt huvud finns en klar skillnad mellan pengar och saker.

Jag skulle inte skänka pengar, men jag har gett bort saker värda flera tusenlappar. Har sålt saker väldigt billigt till vänner. Den mellanskillnaden skullejag inte ha gett i kontanter.
Lite oklart varför jag betraktar det så olika.

Kanske för att det täcker det specifika behovet på ett tydligare sätt?

 

[Petruska]

Det har i stort sett aldrig hänt att någon vän bett mig om att få låna pengar. Jag vet inte hur jag skulle hantera den situationen. Men troligen skulle jag känna mig obekväm och helst vilja säga nej. Däremot händer det ju att jag lägger ut för tex biljetter och sådant, som även @Görel nämner. Efter att Swish uppfanns, har ju sådant blivit väldigt lätt att reglera, också.

Å andra sidan är jag inte särskilt fästad vid mina pengar, och jag lever med att jag och många av mina vänner betalar lite hipp som happ åt varandra, utan att direkt hålla räkning på det.

 

[sassiball]

Jag har lånat ut till föräldrar och syskon, partners, partners bror också .
Summor upp till 50 000 har det varit vid något tillfälle. Då skrev vi något papper (inte för att jag inte trodde jag skulle få tillbaka utan för att om personen ifråga skulle avlida utan att ha hunnit betala tillbaka)
Jag är glad att jag kan erbjuda familjemedlemmar den här möjligheten. De frågar inte utan vidare utan har verkligen behövt pengarna vid tillfällena. Jag har fått tillbaka det mesta - en person har fortfarande lite skuld till mig. Egentligen hade jag kunnat efterskänka de pengarna - men jag gör inte det för då skulle personen säkert skaffa sig nya skulder då sinnet för ekonomi inte är det bästa. (Enligt mig då alltså )

 

[Bonica]

Skulle aldrig låna ut pengar till någon annat än familjen. Inte en chans. Däremot bjuder jag gärna på lunch,vin och liknande.

 

[Raderad medlem 68338]

Å andra sidan är jag inte särskilt fästad vid mina pengar, och jag lever med att jag och många av mina vänner betalar lite hipp som happ åt varandra, utan att direkt hålla räkning på det.

Samma för mig. Häromdagen tog min polare notan på Sturehof när vi käkade. Var nog en tusenlapp per pers. Samtidigt är hon ofta hos mig och äter efter jobbet då det är på vägen hem för henne.

Jag har inga problem med att bjuda men bjuder gör man ju frivilligt liksom

Har faktiskt varit med om att en fd kollega hörde av sig och ville låna 15 000 pga hen satt i skiten. Jag tyckte att det kändes minst sagt obekvämt och sa nej.

 

[Petruska]

Samma för mig. Häromdagen tog min polare notan på Sturehof när vi käkade. Var nog en tusenlapp per pers. Samtidigt är hon ofta hos mig och äter efter jobbet då det är på vägen hem för henne.

Jag har inga problem med att bjuda men bjuder gör man ju frivilligt liksom

Har faktiskt varit med om att en fd kollega hörde av sig och ville låna 15 000 pga hen satt i skiten. Jag tyckte att det kändes minst sagt obekvämt och sa nej.

Jättemärklig upplevelse. Det händer liksom inte. Känns det som.

 

[Sleepy]

Min erfarenhet är att det alltid är "fel" personer som lånar; dvs där en aldrig ser röken av pengarna igen. Eller verktygen, eller vad det nu är. Jag har bara känt mig utnyttjad och det har i längden inte hjälpt personerna ändå. Så nej, jag lånar inte ut något längre.

 

[tanten]

Min erfarenhet är att det alltid är "fel" personer som lånar; dvs där en aldrig ser röken av pengarna igen. Eller verktygen, eller vad det nu är. Jag har bara känt mig utnyttjad och det har i längden inte hjälpt personerna ändå. Så nej, jag lånar inte ut något längre.

Ja - så är det nog?

Jag har nog knappt varit utsatt för låneförsök annat än som ung.Och då var det faktiskt människor som jag var väldigt tveksam till. Svaren blev alltså nej.

Käns som att själva frågan är anledning nog till att säga nej? Dvs att den sortens person som vill låna sällan är en sådan man vill låna ut till. Ingen regel utan undantag men generellt har det varit så i mitt llv.

Dessutom är min erfarenhet att just relationen till pengar och ägodelar inte alltid hänger ihop med personligheten i övrigt.
En bekant fick stalla sina hästar hos mig i samband med en uppslitande skilsmässa. En betrodd och halvt offentlig person som jag litade på. Det visade sig att vi fick kämpa rätt ordentligt med att få pengarna för uppstallningen och personen är fortfarande - efter 25 år - skyldig för ett gäng sprutor Ivomec. Vi debiterade väldigt lite, i stort sett bara foder och strö, men det var ändå svårt att få pengarna.

Efter det har jag blivit mer uppmärksam på hur människor förhåller sig till pengar, att bjuda och att vara skyldig. Jag noterar. En del lämnar igen minsta lilla slant. Andra har noll koll på även större summor. Dt gäller självklart inte vänner - där är man sällan klar över vem som är skyldig vem eftersom det brukar jämna ut sig. Men annat random folk som t.ex. kollegor eller personer i middagssällskap.

Däremot hoppas jag att jag bland vänner betraktas som generös?

 

[Raderad medlem 68338]

Jättemärklig upplevelse. Det händer liksom inte. Känns det som.

Ja så kändes det. Vi hade liksom jobbat ihop för 3-4 år sen. Hade inte haft kontakt efter det. Oerhört märkligt men tänker att personen måste varit desperat. Hen sa också att hens föräldrar sagt nej...

 

[lil-sis]

Jag har lånat ut. Inga jättesummor och de har alltid återbetalats.

 

[Lilla]

Jag har sällan fått frågan utan erbjudit mig.
Jag försöker hjälpa dom jag bryr mig om oavsett om det handlar om pengar, samtal eller en tjänst.
Räknar egentligen inte med något tillbaka (mer än lånade pengar såklart) men kan ändå bli besviken. Det är mitt eget fel. Känner överlag att jag nog kommer ge lite mindre av mig själv framöver.