Långtidsamning

[Madick]

Jag tyckte det var supersmidigt att bara slänga fram tutten och sedan hade jag världens separationsångest från barnet, så ville ändå bara vara med henne 24/7 första halvåret typ... Det är så himla olika. FÖR MIG hade det varit tusen gånger krångligare att fixa med flaskor och disk och komma ihåg att köpa och blanda ersättning.

Håller med 100%.

Vad gäller kläder underlättar bra amningskläder.

 

[Linn-Nora]

Jag tyckte det var supersmidigt att bara slänga fram tutten och sedan hade jag världens separationsångest från barnet, så ville ändå bara vara med henne 24/7 första halvåret typ... Det är så himla olika. FÖR MIG hade det varit tusen gånger krångligare att fixa med flaskor och disk och komma ihåg att köpa och blanda ersättning.

Detta känner jag igen mig i

Och jag tror ju att det är just så. Vi känner olika och därför finns de olika alternativen. Problemet är nog kanske att eftersom folk ändå har åsikter och i vissa fall inte kan hålla dessa för sig själv så får man kommentarer lite oavsett hur man gör. Och man ser kanske de som är ifrågasättande mot ens eget val mest, eftersom det är de som triggar. Jag upplever att det "trendiga" nu (förlåt uttrycket) är att vara karriärskvinna och gå tillbaka snabbt till arbetet. Då gick jag som sagt själv tillbaka tidigt. Något jag ångrar idag.
Lite som när man blir gravid och plötsligt ser barnvagnar överallt, eller vad det nu kan vara. Man relaterar utefter sitt egna liv. Jag tror det är fullt mänskligt.

Jag hade helst velat vara hemma med mitt barn i alla fall tre år. Men var tvungen att börja jobba när hon var 8 månader. Visserligen inte på heltid, men ändå. Jag slutade vilja åka till stallet när hon kom. Hästintresset försvann helt. Jag vill bara vara hemma och bonda med min bebis och nöjde mig med att åka till affären som egentid. Så allt det där är olika och man får ju se till sig själv. Jag tror att en sak är det bästa för barnet, någon annan har en annan åsikt. Och så är det.

Jag hade heller inte fixat flaskmatning. Vi hade ingen diskmaskin när hon kom och jag hade aldrig mäktat med att hålla på att diska och koka flaskor och allt man behöver göra. Mycket enklare att hänga ut bröstet, det är ju alltid där

 

[prallan]

Finns det fler här inne som ammar längre än normen (i västvärlden)? Varför har ni valt det? Jag ammar själv min tvååring och kommer fortsätta ett tag till (kanske dubbelt så länge om vi vill) av mysskäl, bekvämlighetsskäl och hälsoskäl för både mig och min dotter.

Ni som tycker det är konstigt att amma små barn får gärna ställa frågor så får ni mer kunskap.

Jag har inte läst hela tråden.

Jag fick min dotter när sonen var 3 år, då tog hon över ammandet helt pö om pö. Hon ammade nog också upp till 3-4. Men inte endast amning utan varierat med mat.

Det var bekvämast för oss, de sov med oss och bara för mig, med extremt stort sömnbehov , att ge en tutte ist för att gå upp.

Inga krusiduller. De åt när vi åt, och ammade där mellan när de ville.

 

[Whirlie]

Hear hear! Just med den upplevelsen så är det så himla intressant att få höra dem som VILL amma LÄNGE, eftersom jag och mina närmare vänner alla flydde den (upplevda) fällan så snart vi kunde/vågade/ville.

vem har sagt att vi (i alla fall vissa av oss) VILL amma länge? Jag har fått min beskärda del av mjölkstockning, svamp, skav, bett mm och de uppkommer fortfarande trots att minsta är snart två år. Troligtvis har båda mina barn kort tung- och läppband så mina amningsresor har, och är, inte lätt.

Men mitt barn vill amma. Och jag har inte hjärta att neka henne. Jag skulle aldrig sömnträna henne för att få henne att sova hela natten i egen säng eller tvinga henne att sluta amma för att JAG önskar det. Det är jag som valt att skaffa barn och jag får helt enkelt anpassa mitt liv efter det.

Som svar på din fråga så ammar jag länge för att jag bedömer det passa mina barns behov bäst. Andras barn har säkert andra behov och gör därför andra prioriteringar. Men ofta framställs långtidsamning lite som om det är mamman som driver långtidsamningen, men jag tror att det väldigt ofta är tvärt om.

Sedan får man skörda fördelarna med det också, så klart. Men ur mitt personliga bekvämlighetsbehov hade det varit skönast att resa bort en eller två veckor och låta maken ta kaoset som skulle uppstå. Och allt kaos efter det. För jag tror mina barn skulle bli svårare att hantera på vissa plan utan amningen.

 

[Heulwen]

Jag måste säga att jag fascineras lite över långtidsamning och hur det funkar. Hur löses det rent praktiskt? Vilka mål ersätter man med bröstmjölk på förskolebarn och hur klarar man sig som ammande mamma under de timmar då man inte är vid barnet och ammar? Jag som tyckte livet var ett enda stort amningsplanerande under det halvår då jag i vart fall deltidsammade (och kände mig som ett produktionsdjur snarare än människa, även om själva stunderna med barnet var mysiga så övervägde de liksom inte den där jobbiga känslan av ofrihet) är helt fascinerad över hur man får ihop det sen när man börjar jobba, reser och gör andra saker. Jag tyckte de där första tre månaderna med heltidsamning som jag tvingade mig till "för att man bör" var jobbiga nog mentalt. Hur löser ni t.ex. de dagar då ni inte träffar barnet/barnen och hur hinner ni? Det är ett så annorlunda mind-set för mig som bara längtade tills jag inte längre var livsavgörande för barnet så att pappan fullt ut kunde ta samma roll som jag i delaktigheten i barnets överlevnad att jag måste medge att min personliga, högst subjektiva, känsla är att "herregud, varför utsätter man sig för det där"... Sedan gör ju folk som de vill och jag dömer ingen som vill långtidsamma, men tja, jag måste erkänna att jag tycker det verkar vara att göra livet väldigt besvärligt för sig som mamma utifrån egna erfarenheter.

När man långtidsammar äter barnet vanlig mat också så det blir inte riktigt samma sak som när man ammar barn upp till sex månader som (nästan?) enbart äter bröstmjölk.

Nu har jag aldrig varit ifrån mitt barn längre än en jobbdag och kväll men man kan mjölka ur brösten själv om det skulle börja spänna. Oftast producerar man inga supermängder när barnet är större och äter mer vanlig mat då brösten ställer in sig på efterfrågan. Jag ser långtidsamning som mysigt och en nyttighetsspäckad boost till barnet. Då jag söver om med bröstet sover vi dessutom mer och längre än många andra har jag märkt, välkommet då jag älskar att sova! Sedan är det positivt för min egen hälsa också. Ger även väldigt mycket extra oxytocintillskott till mig och barnet vilket gör livet lättare.

 

[Heulwen]

Hear hear! Just med den upplevelsen så är det så himla intressant att få höra dem som VILL amma LÄNGE, eftersom jag och mina närmare vänner alla flydde den (upplevda) fällan så snart vi kunde/vågade/ville.

Det var jobbigt det första halvåret minns jag. Sedan började jag jobba och ammade när jag var hemma. Då blev plötsligt amningen något att längta efter under jobbdagen och inget jobbigt krav. Amningen är som svårast i början då det är nytt för barnet, mamman och barnet måste sitta fast i bröstet för att stimulera mjölkproduktionen. Efter ett halvår tyckte jag det blev supersmidigt.

 

[prallan]

Det var jobbigt det första halvåret minns jag. Sedan började jag jobba och ammade när jag var hemma. Då blev plötsligt amningen något att längta efter under jobbdagen och inget jobbigt krav. Amningen är som svårast i början då det är nytt för barnet, mamman och barnet måste sitta fast i bröstet för att stimulera mjölkproduktionen. Efter ett halvår tyckte jag det blev supersmidigt.

Jag ÄLSKAR ljudet av ett ammande barn

 

[vemsomhelst123]

Detta känner jag igen mig i

Och jag tror ju att det är just så. Vi känner olika och därför finns de olika alternativen. Problemet är nog kanske att eftersom folk ändå har åsikter och i vissa fall inte kan hålla dessa för sig själv så får man kommentarer lite oavsett hur man gör. Och man ser kanske de som är ifrågasättande mot ens eget val mest, eftersom det är de som triggar. Jag upplever att det "trendiga" nu (förlåt uttrycket) är att vara karriärskvinna och gå tillbaka snabbt till arbetet. Då gick jag som sagt själv tillbaka tidigt. Något jag ångrar idag.
Lite som när man blir gravid och plötsligt ser barnvagnar överallt, eller vad det nu kan vara. Man relaterar utefter sitt egna liv. Jag tror det är fullt mänskligt.

Jag hade helst velat vara hemma med mitt barn i alla fall tre år. Men var tvungen att börja jobba när hon var 8 månader. Visserligen inte på heltid, men ändå. Jag slutade vilja åka till stallet när hon kom. Hästintresset försvann helt. Jag vill bara vara hemma och bonda med min bebis och nöjde mig med att åka till affären som egentid. Så allt det där är olika och man får ju se till sig själv. Jag tror att en sak är det bästa för barnet, någon annan har en annan åsikt. Och så är det.

Jag hade heller inte fixat flaskmatning. Vi hade ingen diskmaskin när hon kom och jag hade aldrig mäktat med att hålla på att diska och koka flaskor och allt man behöver göra. Mycket enklare att hänga ut bröstet, det är ju alltid där

Och det är väl helt rimligt. Det jag vänder mig emot är varken att man vill vara hemma med sitt barn (även om jag tycker man får bekosta det själv om man inte vill dela) eller att långtidsamma vilket det ju absolut inte finns några nackdelar med, utan att man väljer att lyfta fram det som att det görs pga skäl som vi inte vet om de stämmer eller inte och där det finns många andra livsstilsval som påverkar betydligt mer. Jag tycker det du beskriver blir mkt bättre och lättare att förhålla sig till för att uppmuntra kvinnor som vill långtidsamma att göra det och för kvinnor som inte vill att låta bli. Jag har aldrig känt något av det du beskriver utan mitt dåliga samvete på jobbresor/utövande av fritidsaktivitet har varit gentemot min sambo, barnet har varit i trygga händer.
Jag tror fortfarande att det kanske är så att jag är en usel mor ur ett biologiskt perspektiv (det låter ju som att @SaraMara är det oxå, förlåt ) men vi lever ju inte i den tiden där en perfekt biologisk förälder behövs, och därför behöver argumenten vinklas annorlunda.

 

[Sastra]

Som jag skrivit tidigare så är jag enbart intresserad av att vi som önskar amma länge ska få göra det utan drömmande och tyckande. Så är det inte idag. Rätt tröttsamt att få kommentarer om att "är inte barnet lite stort för det där?" "Hen kommer ju aaaaaldrig bli självständig" "Du knyter hen för nära för din egen skull". Och allt vad man hört. Samt även att det är äckligt, har jag fått höra.

Detta. Vad är det som gör att människor anser sig ha rätt att framföra sin åsikt om någon annans amningsval?? För att dra in ytterligare ett perspektiv i diskussionen verkar många kvinnor av någon anledning känna sig påkallade att (otillfrågade) instruera och tillrättavisa andra kvinnor om vad och hur de ska göra med sina barn och sina egna kroppar. Det innefattar (men begränsar sig absolut inte till) amning och jag kan inte begripa varför det är så hotfullt och provocerande för vissa att andra går utanför den egna uppfattningen om hur något "ska" vara, förutsatt givetvis, att det inte skadar någon annan (eller inverkar menligt på någon annans rättigheter/skyldigheter, yada yada osv osv, jag tror att ni förstår vad jag menar ).

 

[vemsomhelst123]

Detta. Vad är det som gör att människor anser sig ha rätt att framföra sin åsikt om någon annans amningsval?? För att dra in ytterligare ett perspektiv i diskussionen verkar många kvinnor av någon anledning känna sig påkallade att (otillfrågade) instruera och tillrättavisa andra kvinnor om vad och hur de ska göra med sina barn och sina egna kroppar. Det innefattar (men begränsar sig absolut inte till) amning och jag kan inte begripa varför det är så hotfullt och provocerande för vissa att andra går utanför den egna uppfattningen om hur något "ska" vara, förutsatt givetvis, att det inte skadar någon annan (eller inverkar menligt på någon annans rättigheter/skyldigheter, yada yada osv osv, jag tror att ni förstår vad jag menar ).

Jag förstår precis och jag hoppas det är dit den här debatten kan komma på samhällsnivå.

 

[et_flickan]

Detta. Vad är det som gör att människor anser sig ha rätt att framföra sin åsikt om någon annans amningsval?? För att dra in ytterligare ett perspektiv i diskussionen verkar många kvinnor av någon anledning känna sig påkallade att (otillfrågade) instruera och tillrättavisa andra kvinnor om vad och hur de ska göra med sina barn och sina egna kroppar. Det innefattar (men begränsar sig absolut inte till) amning och jag kan inte begripa varför det är så hotfullt och provocerande för vissa att andra går utanför den egna uppfattningen om hur något "ska" vara, förutsatt givetvis, att det inte skadar någon annan (eller inverkar menligt på någon annans rättigheter/skyldigheter, yada yada osv osv, jag tror att ni förstår vad jag menar ).

Vissa tycker ju amning är äckligt överhuvudtaget. Att man ska täcka sig med en filt ute bland folk eller amma på toaletten. Så att det finns folk som lägger sig i långtidsammning förvånar mig inte ett dugg.

Jag läste kommentarer på ett fb inlägg igår och förfasade mig över hur dumma i huvudet folk är ang amning.

 

[Pontevecchio]

Jag tyckte det var supersmidigt att bara slänga fram tutten och sedan hade jag världens separationsångest från barnet, så ville ändå bara vara med henne 24/7 första halvåret typ... Det är så himla olika. FÖR MIG hade det varit tusen gånger krångligare att fixa med flaskor och disk och komma ihåg att köpa och blanda ersättning.

Hör ofta det där ”slänga fram tutten”. Men hur smidigt är det i stallet i november, på motorvägen i bilen, på tunnelbanan osv osv.
Svaret är väl att vi alla lever olika, jag kan inte se disken (ingen maskin) som nåt problem.

Jag tror att mångas sömnbrist skulle kunna lösas med flaska. För min erfarenhet från forum, vänner osv är att barn börjar sova hela nätter när de slutar amma. Men det är långt från ämnet och vill nån amma so go ahead, det påverkar inte mig.

 

[prallan]

Hör ofta det där ”slänga fram tutten”. Men hur smidigt är det i stallet i november, på motorvägen i bilen, på tunnelbanan osv osv.
Svaret är väl att vi alla lever olika, jag kan inte se disken (ingen maskin) som nåt problem.

Jag tror att mångas sömnbrist skulle kunna lösas med flaska. För min erfarenhet från forum, vänner osv är att barn börjar sova hela nätter när de slutar amma. Men det är långt från ämnet och vill nån amma so go ahead, det påverkar inte mig.

Fast, jag tror du missat poängen. Långtidsamning innebär varierad kost. På motorvägen, i tunnelbanan osv får barnen äta något annat om de är hungriga

 

[prallan]

Apropå detta önskar jag en långvarig studie på hur amning/flaskmatning kan påverka barnens framtid. Jag är iaf nöjd med mina självständiga ungdomar, långtidsamningen har inte iaf gjort dem till hjälplösa, curlingkrävande som jag ser många andra vara. Sen är det givetvis massor av faktorer som påverkar, därför skulle jag vilja se en riktig avhandling i ämnet.

 

[Pontevecchio]

Fast, jag tror du missat poängen. Långtidsamning innebär varierad kost. På motorvägen, i tunnelbanan osv får barnen äta något annat om de är hungriga

Jag syftade på bebisar.

 

[Pontevecchio]

Apropå detta önskar jag en långvarig studie på hur amning/flaskmatning kan påverka barnens framtid. Jag är iaf nöjd med mina självständiga ungdomar, långtidsamningen har inte iaf gjort dem till hjälplösa, curlingkrävande som jag ser många andra vara. Sen är det givetvis massor av faktorer som påverkar, därför skulle jag vilja se en riktig avhandling i ämnet.

Vad tänker du det är med amningen som funkar där? En sån studie blir lite svår, svårt att definiera curlad tänker jag.

 

[Tualma]

Hör ofta det där ”slänga fram tutten”. Men hur smidigt är det i stallet i november, på motorvägen i bilen, på tunnelbanan osv osv.

Jag tyckte, helt ärligt, att det var jättesmidigt att amma i de flesta situationer. Åker man bil får man ju stanna någonstans förstås.
Jag använde alltid amningstopp. På vintern amningskupor i ull, amningstopp (modell med fleece över bysten på vintern), bärsjal och/eller vid jacka/kappa. Inga problem, upplevde jag, alltså.
Jag har full förståelse för att inte alla delar min upplevelse eller gillar amningen som jag gjorde.
Ammade respektive barn i 15 månader, 11 månader, två och ett halvt år och tre och ett halvt år.

 

[Tualma]

Tillägg: Att det blev längre med de två sista var av den anledningen att jag var tryggare och säkrare i min modersroll än med de första två barnen och följde det jag kände var rätt för mig och mina barn, trots omvärldens åsikter. Med de första två var jag mer påverkbar och man "skulle ju sluta innan de började på förskolan", fick jag höra....

 

[Lazy Lady]

Hör ofta det där ”slänga fram tutten”. Men hur smidigt är det i stallet i november, på motorvägen i bilen, på tunnelbanan osv osv.
Svaret är väl att vi alla lever olika, jag kan inte se disken (ingen maskin) som nåt problem.

Jag tror att mångas sömnbrist skulle kunna lösas med flaska. För min erfarenhet från forum, vänner osv är att barn börjar sova hela nätter när de slutar amma. Men det är långt från ämnet och vill nån amma so go ahead, det påverkar inte mig.

Jag hade varit jätteglad om vår minste började sova hela nätter samtidigt som vi slutade amma... Jag hade liksom den förhoppningen Men det sket sej

 

[Sedna]

Jag hade varit jätteglad om vår minste började sova hela nätter samtidigt som vi slutade amma... Jag hade liksom den förhoppningen Men det sket sej

Samma här Men fördelen med att sluta nattamma är att det är enklare att dela på uppvaken, så lite botar det sömnbristen kanske.