Långtidsamning

[Madick]

Men en del mammor vill gärna bli avlastade med just matning eftersom att matning är så regelbundet och på många sätt begränsande. Då är det ingen hjälp med råd som framhåller det som problematiskt att introducera flaska eller att betona att pappan kan göra annat. Amning och byta blöja är inte likvärdigt.

Personligen så önskar jag att jag hade försökt introducera flaska tidigare, då hade det kanske fungerat. Men man blir ju så matad med att barn slutar amma om de får flaska. Borde oftare påpekas att har man bra utdrivning så vågar man prova flaska!

Något som faktiskt går framåt är utvecklingen av flaskor/nappar. Vi fick tips den här gången om Calma som barnet måste suga som på bröstet för att få ut mjölk, det är inte lätt som det annars kan bli. Funkade super för oss och min BB-kompis som också fick ge flaska. Det är ju supertråkigt när man ser mammor som börjat ge flaska och sen är förtvivlade för barnet inte vill amma mer och det hade hon tänkt. Det är ju suveränt om man kan hjälpas åt om det behövs och med bra grejer så inget riskerar störa det man vill.

 

[Whirlie]

Att bröstmjölk är fantastisk mat för barn behöver ju inte innebära att amningen i sig inte betyder något annat för den som ammar/blir ammad. Däremot är det magstarkt att påstå att det är det biologiskt korrekta och att barn som ammas/kvinnor som ammar länge har hälsofördelar som vi faktiskt inte vet om de kommer från långtidsamning, tex så kommer ju kvinnor med sjukdomar som kräver viss medicin aldrig hamna i den statistiken, troligen inte heller missbrukare, rökare, svårt sjuka barn osv osv. Dvs gruppen kvinnor som ammar och gruppen barn som blir ammade har ofta redan ett hälsomässigt försprång mot de som inte ammas/ammar alls bara genom att ha möjligheten.

Du får gärna kontakta WHO och be dem ta bort amning som en av de 12 livsstilsfaktorer som påverkar risken för cancer. För så länge WHO har med amning i sin cancer-codex tycker jag det är helt ok att lyfta fram amning som ett av många sätt att minska risken för cancer.

https://cancer-code-europe.iarc.fr/index.php/sv/

För övrigt brukar man ta bort andra kända påverkande faktorer när man gör livsstilsforskning och fundera över om det är ett rimligt samband. Så om man bara viftar bort all livsstilsforskning som osäker pga andra påverkande faktorer så kan vi lika gärna strunta i alla rekommendationer om kost, dieter, alkohol (t ex vid graviditet men även mängd mm), droger, rökning, asbest, radon osv osv. För vi VET ju inte om det finns andra faktorer som påverkar.

 

[Madick]

Jag måste säga att jag fascineras lite över långtidsamning och hur det funkar. Hur löses det rent praktiskt? Vilka mål ersätter man med bröstmjölk på förskolebarn och hur klarar man sig som ammande mamma under de timmar då man inte är vid barnet och ammar? Jag som tyckte livet var ett enda stort amningsplanerande under det halvår då jag i vart fall deltidsammade (och kände mig som ett produktionsdjur snarare än människa, även om själva stunderna med barnet var mysiga så övervägde de liksom inte den där jobbiga känslan av ofrihet) är helt fascinerad över hur man får ihop det sen när man börjar jobba, reser och gör andra saker. Jag tyckte de där första tre månaderna med heltidsamning som jag tvingade mig till "för att man bör" var jobbiga nog mentalt. Hur löser ni t.ex. de dagar då ni inte träffar barnet/barnen och hur hinner ni? Det är ett så annorlunda mind-set för mig som bara längtade tills jag inte längre var livsavgörande för barnet så att pappan fullt ut kunde ta samma roll som jag i delaktigheten i barnets överlevnad att jag måste medge att min personliga, högst subjektiva, känsla är att "herregud, varför utsätter man sig för det där"... Sedan gör ju folk som de vill och jag dömer ingen som vill långtidsamma, men tja, jag måste erkänna att jag tycker det verkar vara att göra livet väldigt besvärligt för sig som mamma utifrån egna erfarenheter.

Med större barn så ersätter inte direkt mjölken något mål, se det mer som små mellanmål. Jag jobbade från trean var 6,5 mån och fortsatte alltså amma till 4,5 år, flera gånger var jag borta på jobb dygn i sträck. I början fick jag pumpa ur en aning för att inte det skulle ömma och spänna men brösten vande sig vid det med, kroppen är fantastisk! Jag har inte planerat någon amning mer än att jag kan räkna ut att barnet skulle vilja ha tutte efter förskolan eller om jag varit borta. Att amma ett litet barn som nu (fyran) är något helt annat och än så är en stor del av dagens planering efter hur hon kommer sova och äta.

 

[Whirlie]

Något som faktiskt går framåt är utvecklingen av flaskor/nappar. Vi fick tips den här gången om Calma som barnet måste suga som på bröstet för att få ut mjölk, det är inte lätt som det annars kan bli. Funkade super för oss och min BB-kompis som också fick ge flaska. Det är ju supertråkigt när man ser mammor som börjat ge flaska och sen är förtvivlade för barnet inte vill amma mer och det hade hon tänkt. Det är ju suveränt om man kan hjälpas åt om det behövs och med bra grejer så inget riskerar störa det man vill.

Det är inte forskning, det är marknadsföring. Det enda calma gör är att bebis måste skapa ett vakum och jobba lite för maten. Och det är toppen om man vill kombinera bröst och flaska. Men det går lika bra att ta valfri flaska och använda ”flaska-lugnt-metoden” (paced bottle feeding).

Dock gör ett ammande barn så mycket mer än suger (tyvärr verkar många i vården tro det då de ser en stor öppen mun runt bröstet och meddelar mamman att ”taget ser jättebra ut” trots dålig viktuppgång och/eller såriga bröstvårtor). Först stimuleras bröstet med små korta ”darrningar” med haka och tunga. Därför hakan ska vara i bröstet för bra tag, och att man ska lägga Håkan vid knölen vid mjölkstockning. De små rörelserna stimulerar utdrivningen, och detta tar olika lång tid hos olika mammor. Det kan ta ett par minuter eller längre ibland utan att det är fel. Men bebis måste ha tålamod att stimulera fram en utdrivning. När utdrivningen kommer igång och mjölken börjar flöda blir det mer ett sugande, och vakuumet behöver behållas. Och när mjölkflödet avtar så behöver bebis ha tålamod att stimulera en ny utdrivning (här kan det underlätta att byta bröst för mer aktiv amning, men det är en annan diskussion).

Så på marknaden i dag finns INGEN flaska som efterliknar amning. Och risken att bebis får flaskpreferens är pga att bebis inte längre har tålamod, eller glömmer bort, att sätta igång mjölkflödet vid utdrivning.

 

[Sedna]

Så på marknaden i dag finns INGEN flaska som efterliknar amning. Och risken att bebis får flaskpreferens är pga att bebis inte längre har tålamod, eller glömmer bort, att sätta igång mjölkflödet vid utdrivning.

Man kan väl hjälpa till att sätta igång utdrivningen om barnet ”glömt”?

Man märker väl också om barnet får jobba mycket för mjölken och då kanske man ska vara lite mer försiktig med flaskontroduktion än om utdrivningen är stark.

Jag vet att det händer att barn föredrar flaska för att det är enklare för en del barn, men jag tycker det så ofta fokuseras på potentiella problem och sällan på lösningar. Målet måste ju vara att de som vill kombinera med flaska ska kunna göra det.

 

[Whirlie]

Man kan väl hjälpa till att sätta igång utdrivningen om barnet ”glömt”?

Man märker väl också om barnet får jobba mycket för mjölken och då kanske man ska vara lite mer försiktig med flaskontroduktion än om utdrivningen är stark.

Jag vet att det händer att barn föredrar flaska för att det är enklare för en del barn, men jag tycker det så ofta fokuseras på potentiella problem och sällan på lösningar. Målet måste ju vara att de som vill kombinera med flaska ska kunna göra det.

Det är svårt att i början ha koll på utdrivning, om barnet klunkar mm. Så det är mkt ansvar att lägga på mamman.

Jag har själv kombinerat amning och flaska med båda barnen, då pappan matat när jag varit i stallet. Så jag har inget generellt emot flaskmatning eller delamning på något sätt. Det jag vänder mig emot är Medelas marknadsföring av Calmaflaskan. Och att en del mammor får tips om att flaskmatning ska lösa alla deras amningsproblem, och det i stället blir pannkaka pga minskad mjölkproduktion (om man ger ersättning) och flaskpreferens.

En undersökning visar att 97% av gravida mammor vill amma sitt barn. Men att bara 64% helammar vid 2 månaders ålder. Det tycker jag är ett anmärkningsvärt tapp, som för mig symboliserar dåligt stöd från omgivningen (helamningrnett 24-timmarsjobb så någon annan måste sköta all marktjänst första 3-6 månaderna) och vården.

https://www.regionuppsala.se/Global...ingsstudien_Sammanfattning_BMM_2018-10-10.pdf

 

[lil-sis]

Man kan väl hjälpa till att sätta igång utdrivningen om barnet ”glömt”?

Man märker väl också om barnet får jobba mycket för mjölken och då kanske man ska vara lite mer försiktig med flaskontroduktion än om utdrivningen är stark.

Jag vet att det händer att barn föredrar flaska för att det är enklare för en del barn, men jag tycker det så ofta fokuseras på potentiella problem och sällan på lösningar. Målet måste ju vara att de som vill kombinera med flaska ska kunna göra det.

Självklart ska målet vara att kombinera om man vill men då måste man ju också berätta om vad som kan hända (att barnet föredrar flaskan) och hur man bäst gör för att undvika det i den mån det går.

(Min unge vägrade flaska oavsett innehåll så jag sket i det till slut, det blev en för stor mental påfrestning jämfört med att "sitta fast i bebis").

 

[Sedna]

Det är svårt att i början ha koll på utdrivning, om barnet klunkar mm. Så det är mkt ansvar att lägga på mamman.

Jag har själv kombinerat amning och flaska med båda barnen, då pappan matat när jag varit i stallet. Så jag har inget generellt emot flaskmatning eller delamning på något sätt. Det jag vänder mig emot är Medelas marknadsföring av Calmaflaskan. Och att en del mammor får tips om att flaskmatning ska lösa alla deras amningsproblem, och det i stället blir pannkaka pga minskad mjölkproduktion (om man ger ersättning) och flaskpreferens.

En undersökning visar att 97% av gravida mammor vill amma sitt barn. Men att bara 64% helammar vid 2 månaders ålder. Det tycker jag är ett anmärkningsvärt tapp, som för mig symboliserar dåligt stöd från omgivningen (helamningrnett 24-timmarsjobb så någon annan måste sköta all marktjänst första 3-6 månaderna) och vården.

https://www.regionuppsala.se/Global...ingsstudien_Sammanfattning_BMM_2018-10-10.pdf

Man skulle kunna börja prata om att utdrivning är väldigt individuell och inte bara pratat om att barnet måste jobba för mjölken mm. Alla måste inte det. Det pratas nästan inget alls om problem relaterat till stark utdrivning. Som du säger är de jättesvårt att själv bedöma sin egen utdrivning utan kunskap och erfarenhet. Det tog ett bra tag med första barnet innan jag förstod att jag har väldigt kraftig utdrivning.

Däremot talas det om vikten av att stimulera utdrivningen, att barnet måste ha tålamod, att barnet måste jobba, att inte störa med flaska osv. Man framstår som ett unikum om så inte är fallet.

Flaska funkade aldrig för oss och min slutsats är att mina barn inte hade intresse eller tålamod att lära sig flaska då de blev matade med högtryck under amning. Jag hade gärna fått adekvat information om hur jag kunde tänka och göra. Flaska som komplement hade varit toppen!

För att så många som möjligt ska få en så tillfredställande amningssituation som möjligt tror jag man måste börja individualisera amningen, för den är så olika för alla. Det om något skulle kunna vara amningsfrämjande.

 

[SaraMara]

En undersökning visar att 97% av gravida mammor vill amma sitt barn. Men att bara 64% helammar vid 2 månaders ålder. Det tycker jag är ett anmärkningsvärt tapp, som för mig symboliserar dåligt stöd från omgivningen (helamningrnett 24-timmarsjobb så någon annan måste sköta all marktjänst första 3-6 månaderna) och vården.

https://www.regionuppsala.se/Global...ingsstudien_Sammanfattning_BMM_2018-10-10.pdf

Jag tror personligen, endast baserat på mina och omgivningens erfarenheter, att det snarare handlar om att den lätt (?) romantiserade mammabilden som pådyvlas under graviditeten vad gäller amning liksom krockar rätt rejält med verkligheten när ungen väl är ute och det går upp för mamman att heltidsamning innebär att ge upp typ hela sitt liv under några månader och liksom säga upp sig från rätten till sin kropp och sitt liv. För vissa av oss väger de eventuella fördelarna med amning upp detta, för andra inte. Skulle jag ha skaffa ett barn till tror jag inte att jag skulle vara så självuppoffrande som jag var i början (och då pumpade jag ändå så att jag hade fritid på kvällarna i stallet och maken fick mata), jag kände mig helt livegen, trots att amningen funkade perfekt och inte gjorde ont, barnet stack iväg i vikt och längd osv. Jag upplever snarare ett enormt tryck om att mamma, än ett bristande stöd för dem som vill?

 

[Sedna]

Självklart ska målet vara att kombinera om man vill men då måste man ju också berätta om vad som kan hända (att barnet föredrar flaskan) och hur man bäst gör för att undvika det i den mån det går.

(Min unge vägrade flaska oavsett innehåll så jag sket i det till slut, det blev en för stor mental påfrestning jämfört med att "sitta fast i bebis").

Ja konstruktiv rådgivning och så ser det sällan ut. Och i den mån det går med en individualiserad utgångspunkt. Att tala om amning på ett snävt sätt, med utgångspunkt att det fungerar lika för alla, kan aldrig bli amningsfrämjande. När kan flaska fungera och hur ska man då göra för att det ska fungera optimalt.

Att t.ex avråda från flaska för att man själv fick problem är inte till hjälp för någon. Har personerna ens samma amningsupplevelse? Eller ännu värre skräckexempel genom hörsägen.

 

[vemsomhelst123]

Jag tror personligen, endast baserat på mina och omgivningens erfarenheter, att det snarare handlar om att den lätt (?) romantiserade mammabilden som pådyvlas under graviditeten vad gäller amning liksom krockar rätt rejält med verkligheten när ungen väl är ute och det går upp för mamman att heltidsamning innebär att ge upp typ hela sitt liv under några månader och liksom säga upp sig från rätten till sin kropp och sitt liv. För vissa av oss väger de eventuella fördelarna med amning upp detta, för andra inte. Skulle jag ha skaffa ett barn till tror jag inte att jag skulle vara så självuppoffrande som jag var i början (och då pumpade jag ändå så att jag hade fritid på kvällarna i stallet och maken fick mata), jag kände mig helt livegen, trots att amningen funkade perfekt och inte gjorde ont, barnet stack iväg i vikt och längd osv. Jag upplever snarare ett enormt tryck om att mamma, än ett bristande stöd för dem som vill?

Så kände jag med. Och många jag känner också. Och att i princip alla som slutat amma oavsett orsak ursäktar sig med en lång harang (så gjorde jag oxå första månaden, då slutade jag ändå efter 3 månader så inte så tidigt) om varför.

 

[vemsomhelst123]

Du får gärna kontakta WHO och be dem ta bort amning som en av de 12 livsstilsfaktorer som påverkar risken för cancer. För så länge WHO har med amning i sin cancer-codex tycker jag det är helt ok att lyfta fram amning som ett av många sätt att minska risken för cancer.

https://cancer-code-europe.iarc.fr/index.php/sv/

För övrigt brukar man ta bort andra kända påverkande faktorer när man gör livsstilsforskning och fundera över om det är ett rimligt samband. Så om man bara viftar bort all livsstilsforskning som osäker pga andra påverkande faktorer så kan vi lika gärna strunta i alla rekommendationer om kost, dieter, alkohol (t ex vid graviditet men även mängd mm), droger, rökning, asbest, radon osv osv. För vi VET ju inte om det finns andra faktorer som påverkar.

Nej det är inte det jag skriver, jag tycker amning är jättebra och beundrar de som orkar/vill fortsätta länge. I stora delar av världen så är ju amning fortfarande överlägset bäst beroende på tillgång till rent vatten, kunskap etc etc. Att WHO rekommenderar det är väl alldeles ypperligt.
Det är inte så lätt att exkludera andra faktorer när man ser över ett helt liv, man kan ta bort kända faktorer men de är ofta inte kända i så stora studier som krävs för att säga något
Vettigt om något. Och många restriktioner kring gravidas kost kan man säkert plocka bort utan att riskera något. Rökning är väl i princip det enda vi vet är farligt som enskild faktor (inte vid graviditet utan i största allmänhet).

 

[Sedna]

Jag tror personligen, endast baserat på mina och omgivningens erfarenheter, att det snarare handlar om att den lätt (?) romantiserade mammabilden som pådyvlas under graviditeten vad gäller amning liksom krockar rätt rejält med verkligheten när ungen väl är ute och det går upp för mamman att heltidsamning innebär att ge upp typ hela sitt liv under några månader och liksom säga upp sig från rätten till sin kropp och sitt liv. För vissa av oss väger de eventuella fördelarna med amning upp detta, för andra inte. Skulle jag ha skaffa ett barn till tror jag inte att jag skulle vara så självuppoffrande som jag var i början (och då pumpade jag ändå så att jag hade fritid på kvällarna i stallet och maken fick mata), jag kände mig helt livegen, trots att amningen funkade perfekt och inte gjorde ont, barnet stack iväg i vikt och längd osv. Jag upplever snarare ett enormt tryck om att mamma, än ett bristande stöd för dem som vill?

Tror du har en poäng. Mitt intryck är att stödet främst är inriktat på att helamning ska fungera. Känslan av livegenhet ska undertryckas. Att ta till flaskan måste motiveras (stödmatning, krånglande amning osv) det är inte okej att tycka att det bara är väldigt kvävande att amma.

 

[SaraMara]

Tror du har en poäng. Mitt intryck är att stödet främst är inriktat på att helamning ska fungera. Känslan av livegenhet ska undertryckas. Att ta till flaskan måste motiveras (stödmatning, krånglande amning osv) det är inte okej att tycka att det bara är väldigt kvävande att amma.

Nej, precis så upplevde jag det. Jag hade tack och lov en jättebra sköterska både på MVC och BVC som pejlade av mig och min personlighet, med stort integritets- och frihetsbehov, så så länge jag hade dem vid besöken så var allt fine. Det var värre med vissa inhoppare, för att inte prata om andra mammor i typ mammagrupper osv. Att vilja pumpa för att kunna åka och rida var liksom supermärklig ("tääääänk om amningen inte funkar sen"). I efterhand kan jag liksom glorifiera myset, eftersom det mest är det man minns, men minns också obekväm amning i en kall bil när vi var på väg till Stockholm från Göteborg, på en mörk rastplats och där pappan liksom lite handfallet fick stå och hålla en filt över oss för att vi inte skulle frysa ihjäl osv.

 

[Madick]

Inte nog med att det är individuellt, varje barn är nytt också. Jag blev väldigt förvånad när det plötsligt var så svårt med fjärde barnet. Fick som tur var grym hjälp från amningsmottagningen på vårt sjukhus.

 

[Roheryn]

Jag måste säga att jag fascineras lite över långtidsamning och hur det funkar. Hur löses det rent praktiskt? Vilka mål ersätter man med bröstmjölk på förskolebarn och hur klarar man sig som ammande mamma under de timmar då man inte är vid barnet och ammar? Jag som tyckte livet var ett enda stort amningsplanerande under det halvår då jag i vart fall deltidsammade (och kände mig som ett produktionsdjur snarare än människa, även om själva stunderna med barnet var mysiga så övervägde de liksom inte den där jobbiga känslan av ofrihet) är helt fascinerad över hur man får ihop det sen när man börjar jobba, reser och gör andra saker. Jag tyckte de där första tre månaderna med heltidsamning som jag tvingade mig till "för att man bör" var jobbiga nog mentalt. Hur löser ni t.ex. de dagar då ni inte träffar barnet/barnen och hur hinner ni? Det är ett så annorlunda mind-set för mig som bara längtade tills jag inte längre var livsavgörande för barnet så att pappan fullt ut kunde ta samma roll som jag i delaktigheten i barnets överlevnad att jag måste medge att min personliga, högst subjektiva, känsla är att "herregud, varför utsätter man sig för det där"... Sedan gör ju folk som de vill och jag dömer ingen som vill långtidsamma, men tja, jag måste erkänna att jag tycker det verkar vara att göra livet väldigt besvärligt för sig som mamma utifrån egna erfarenheter.

Igenkänning på den! Hur i hela friden man kan anse att amning är "praktiskt förpackad mat" övergår liksom mitt förstånd - jag kände att det var oerhört opraktiskt att alltid behöva befinna mig på samma plats som mitt barn och att alltid behöva krångla med mina kläder för att kunna mata! FRIHETEN i att sluta amma var fantastisk, tyckte jag!

 

[SaraMara]

Igenkänning på den! Hur i hela friden man kan anse att amning är "praktiskt förpackad mat" övergår liksom mitt förstånd - jag kände att det var oerhört opraktiskt att alltid behöva befinna mig på samma plats som mitt barn och att alltid behöva krångla med mina kläder för att kunna mata! FRIHETEN i att sluta amma var fantastisk, tyckte jag!

Hear hear! Just med den upplevelsen så är det så himla intressant att få höra dem som VILL amma LÄNGE, eftersom jag och mina närmare vänner alla flydde den (upplevda) fällan så snart vi kunde/vågade/ville.

 

[pajaztar]

Igenkänning på den! Hur i hela friden man kan anse att amning är "praktiskt förpackad mat" övergår liksom mitt förstånd - jag kände att det var oerhört opraktiskt att alltid behöva befinna mig på samma plats som mitt barn och att alltid behöva krångla med mina kläder för att kunna mata! FRIHETEN i att sluta amma var fantastisk, tyckte jag!

Jag tyckte det var supersmidigt att bara slänga fram tutten och sedan hade jag världens separationsångest från barnet, så ville ändå bara vara med henne 24/7 första halvåret typ... Det är så himla olika. FÖR MIG hade det varit tusen gånger krångligare att fixa med flaskor och disk och komma ihåg att köpa och blanda ersättning.

 

[Roheryn]

Jag tror personligen, endast baserat på mina och omgivningens erfarenheter, att det snarare handlar om att den lätt (?) romantiserade mammabilden som pådyvlas under graviditeten vad gäller amning liksom krockar rätt rejält med verkligheten när ungen väl är ute och det går upp för mamman att heltidsamning innebär att ge upp typ hela sitt liv under några månader och liksom säga upp sig från rätten till sin kropp och sitt liv. För vissa av oss väger de eventuella fördelarna med amning upp detta, för andra inte. Skulle jag ha skaffa ett barn till tror jag inte att jag skulle vara så självuppoffrande som jag var i början (och då pumpade jag ändå så att jag hade fritid på kvällarna i stallet och maken fick mata), jag kände mig helt livegen, trots att amningen funkade perfekt och inte gjorde ont, barnet stack iväg i vikt och längd osv. Jag upplever snarare ett enormt tryck om att mamma, än ett bristande stöd för dem som vill?

Håller helt med dig!

 

[Roheryn]

Jag tyckte det var supersmidigt att bara slänga fram tutten och sedan hade jag världens separationsångest från barnet, så ville ändå bara vara med henne 24/7 första halvåret typ... Det är så himla olika. FÖR MIG hade det varit tusen gånger krångligare att fixa med flaskor och disk och komma ihåg att köpa och blanda ersättning.

Jag fixade aldrig med flaskor o ersättning, eftersom min dotter tvärvägrade flaska. Så jag helammade i 4 månader och delammade därefter tills dottern var 7 månader. Lyckades dock ändå genom planering och pusslande vara i stallet ca 2 timmar per dag/kväll, och det var ett fullständigt livsviktigt andningshål för mig, hade aldrig fixat att "sitta ihop med" bebis 24 timmar om dygnet, det räckte så bra med 22....