Lära äldre häst att gå på tygeln

[ameo]

Jag behöver få lite input om olika vägar att nå målet, så frågan gäller - hur hade Du gjort?

Bakgrund.
Jag har en 12-årig kallblodstravare, med mycket nerv och motor. Den har varit ridhäst sedan ca 3 års ålder, men är endast riden helt kravlöst och "kan inte" gå på tygeln. Jag rider oftast bara i skritt på lång tygel i skogen och då bär hon upp mig på ett bra sätt (balanserad och lyfter ryggen) men när jag travar så sätter hon upp nacken i vädret och sänker ryggen, så det blir ganska obekvämt att rida henne. Och det är inte i den formen jag vill ha henne.
Jag är generellt av åsikten att de flesta hästar "hamnar" i rätt form om man rider dem rätt från början och ger dem chansen. Men i detta fallet har hästen inlett karriären som ridhäst hos annan ägare och det har liksom bara inte blivit rätt.
Och jag skulle verkligen vilja kunna "rida" henne ordentligt, inte enbart åka häst. Jag vill kunna rida henne i rätt form och därifrån utbilda henne vidare så hon blir ännu trevligare att rida. Men jag vet inte riktigt vilken väg jag ska gå.
Om jag gör som jag gjort med alla andra hästar jag haft (under de snart 50 år jag varit ryttare...) så visar hon bara att hon inte förstår vad jag menar att hon ska göra.
Jovisst, jag skulle kunna ta hjälp av en tränare - men det känns som lite överkurs för den ridning jag ägnar mig åt, vilket är huvudsakligen sjukgymnastik på hästryggen. Så åtminstone inledningsvis har jag för avsikt att göra arbetet själv. Det är inte så att jag inte har kunskapen, bara att jag inte har lyckats lista ut vilken väg jag bör gå får att nå mitt mål. Det är en ny situation helt enkelt. Tränare är inte på något sätt uteslutet, men det är i nuläget inte den vägen jag vill gå.

Såå, HUR hade Du gjort för att lära en äldre häst att gå på tygeln (kalla det "gå i rätt form" eller vad du vill, strunta i ordvalet och berätta vilken väg du hade valt...) Och vad hade du undvikit att göra?
Annat bett?
Hjälptyglar?
Tips om bra övningar?
Stå på huvudet och vissla en trudelutt?
Eller?

Och i förebyggande syfte.
Jag kommer läsa och begrunda alla svar jag får, även om jag kanske inte kommenterar allt. Jag hoppas att få lite tankar om hur jag ska kunna nå mitt mål, kanske genom att plocka russin ur kakan och kombinera dem på ett vettigt sätt.
Tack för hjälpen, på förhand!

 

[Fabian In Memoria]

Jag hade börjat med longering med kapson i rundkorall för att hitta balans och form. Absolut inga hjälptyglar eller inspänning. Först i skritt och sedan i trav. Och över bommar. Även arbete för hand för att hitta böjning och sidförande. När detta fungerar motsvarande arbete uppsuttet. Mycket skritt och korta travpass.

 

[Sryoqwe]

Jag har skolat om en stressad irländare med hjälp av inspiration av western. Vet inte om det är så man vanligtvis gör där, men det var från någon gammal video. Hästen var ca 13 år, tävlad och riden mycket men inte skolad ordentligt. Löste allt genom att springa fortare.

Vi red på en stor volt i trav. Inner hand styr ställningen, ytter styr höjden på hästens huvud. Klart att resten av kroppen också har sin roll, men i den här proceduren var det främst tygelhjälperna vi använde. När hästen gick åt rätt håll (t ex sänkte huvudet i en ryckig rörelse) släppte jag efter helt på tygeln. När han höjde huvudet lade jag lite tryck i tygeln igen. Blir väldigt tydligt för hästen när eftergiften är helt avsaknad av tryck och inte bara lite mildare.

Har för mig att jag satt ner i traven och uppmuntrade hästen till att trava sakta, men då var ju också ett av våra problem just att hästen ökade farten om man inte aktivt höll i honom. Det här tog en stund men gick faktiskt ganska snabbt och resulterade i en häst som bar upp sig väl och höll hastigheten han var satt i.

Jag hade nog testat något likande på din häst. Så få hjälper som möjligt, för att hålla det simpelt för hästen. Korta pass om kanske 15-20 minuter.

 

[DarkInNight]

Tömkörning/dressyrarbete på töm. Stärk hästen därifrån och ta det sedan vidare till ridningen.

 

[Habina]

Nåt som hjälpte min gamla fjordvalack som ridits fel hos tidigare ägare och sen varit ridskolehäst i fyra år, det var att jobba massor med övergångar. Främst skritt-trav, men även halt-skritt. När han blev starkare och kunde sätta sig mer, så gjorde vi det svårare med rygga-skritt, halt-trav eller skritt-galopp. Även framdelsvändning-rygga-skritt gjorde underverk. På slutet (tog nog ett år) gjorde han superfina fattningar ur rygga.

Han var dock så felriden att han alltid gick lite för högt med nosen. Min tränare brydde sig inte i det dock, då han satte sig väl under med bakdelen och höjde fronten, vilket var det viktiga hållbarhetsmässigt.

 

[ameo]

Tack för era svar! Några reflexioner kommer nedan.

Jag hade börjat med longering med kapson i rundkorall för att hitta balans och form. Absolut inga hjälptyglar eller inspänning. Först i skritt och sedan i trav. Och över bommar. Även arbete för hand för att hitta böjning och sidförande. När detta fungerar motsvarande arbete uppsuttet. Mycket skritt och korta travpass.

På vilket sätt menar du att det skulle få henne att förstå vilken form hon ska gå i? Det är inte på något sätt så att hon saknar balans, hon är väldigt självbärande. Det är bara det där sista lilla, att jag som ryttare vill att hon ska gå på tygeln, som saknas. Hade jag börjat med henne som unghäst (och kanske före hennes korta travkarriär...) så hade det säkerligen inte varit något problem att få henne att gå i önskad form utan hjälpmedel. Men hon är riden med typ lösa tyglar och huvudet rakt fram, så hon förstår inte vad jag vill.

Jag har skolat om en stressad irländare med hjälp av inspiration av western. Vet inte om det är så man vanligtvis gör där, men det var från någon gammal video. Hästen var ca 13 år, tävlad och riden mycket men inte skolad ordentligt. Löste allt genom att springa fortare.

Vi red på en stor volt i trav. Inner hand styr ställningen, ytter styr höjden på hästens huvud. Klart att resten av kroppen också har sin roll, men i den här proceduren var det främst tygelhjälperna vi använde. När hästen gick åt rätt håll (t ex sänkte huvudet i en ryckig rörelse) släppte jag efter helt på tygeln. När han höjde huvudet lade jag lite tryck i tygeln igen. Blir väldigt tydligt för hästen när eftergiften är helt avsaknad av tryck och inte bara lite mildare.

Har för mig att jag satt ner i traven och uppmuntrade hästen till att trava sakta, men då var ju också ett av våra problem just att hästen ökade farten om man inte aktivt höll i honom. Det här tog en stund men gick faktiskt ganska snabbt och resulterade i en häst som bar upp sig väl och höll hastigheten han var satt i.

Jag hade nog testat något likande på din häst. Så få hjälper som möjligt, för att hålla det simpelt för hästen. Korta pass om kanske 15-20 minuter.

OM jag förstår din beskrivning rätt så tror jag tyvärr inte att den funkar i detta fallet. Hon är liksom van vid att gå med mer eller mindre lösa tyglar och huvudet rakt fram. Så jag kan inte riktigt se att "släppa på tygeln" skulle få henne att förstå något nytt. (hon är dessutom ganska oförstående till sidförande hjälper, även om jag har påbörjat det litegrann, så det där med att forma runt skänkel är än så länge "överkurs")

Tömkörning/dressyrarbete på töm. Stärk hästen därifrån och ta det sedan vidare till ridningen.

Jag har tänkt den tanken, men just arbete på töm har jag för dålig kunskap om. Och det är ju en av det försvårande faktorerna med detta. Det gör det väl inte direkt bättre att jag mest hamnar i att ha henne på ganska lös töm och det ger egentligen inget alls. Dessutom verkar hon associera tömkörningen med sin tidigare travkarriär, för hon blir rätt stressad av det. (hon såldes som ridhäst pga hur stressad hon var) Men, har du något tips på övningar man kan göra för att nå målet? För, att bara sätta på en gjord och tömmar behöver ju egentligen inte göra någon skillnad alls, om jag inte har några vettiga övningar att (försöka) utföra.
Sen är det inte styrka som behövs, som jag ser det (även om styrka i sig inte är fel!), utan jag behöver få henne att förstå att jag helt enkelt vill att hon ska böja på nacken. Jag kommer inte vidare med min ridning på henne innan jag har fått henne dit.

Nåt som hjälpte min gamla fjordvalack som ridits fel hos tidigare ägare och sen varit ridskolehäst i fyra år, det var att jobba massor med övergångar. Främst skritt-trav, men även halt-skritt. När han blev starkare och kunde sätta sig mer, så gjorde vi det svårare med rygga-skritt, halt-trav eller skritt-galopp. Även framdelsvändning-rygga-skritt gjorde underverk. På slutet (tog nog ett år) gjorde han superfina fattningar ur rygga.

Han var dock så felriden att han alltid gick lite för högt med nosen. Min tränare brydde sig inte i det dock, då han satte sig väl under med bakdelen och höjde fronten, vilket var det viktiga hållbarhetsmässigt.

Det skulle inte störa mig särskilt mycket om hon går lite högt med nosen, om jag bara kunde få henne att låta bli att släppa bettet, höja nacken och sänka ryggen och istället lyssna lite mer på mina hjälper. Men bra tips på övningar. Vi ska bara öva lite mer på sidförande hjälper först...
Just nu känns övergångar som ett oöverstigligt hinder att jobba med, men det är kanske däråt jag behöver sikta.

 

[super]

När jag ridit till "gamla" travare så har jag lärt dom eftergift i tygeln från marken. Gärna med någon morotsslant som beröm. Börja med att bara stå still bredvid och ta innertygeln så det blir ett lätt tryck, dom flesta har lärt sig att gå emot tygeln så man får ha tålamod och bara hålla och lirka lite. Minsta tendens att hästen mjuknar så beröm och morot. Dom brukar fatta ganska snabbt efter första eftergiften sas. Man kan sedan jobba vidare och lära hästen att flytta sig undan tryck med hjälp av handen mot sidan samtidigt som du ställer hästen i nacken. Samma här så fort hästen mjuknar samt flyttar sig undan tryck så beröm och morot. Jobba från marken tills eftergiften i nacken är befäst och börja sedan testa från ryggen, i början stillastående att hästen bara ska ge efter i nacken vid ställning sas, sedan jobba vidare med att kunna flytta hästen för sidförande hjälper även uppsuttet. Viktigt är ju att aldrig bli hård eller sågande i handen utan hästen måste ju kunna lita på handen och våga gå fram till den.

 

[Habina]

Tack för era svar! Några reflexioner kommer nedan.

På vilket sätt menar du att det skulle få henne att förstå vilken form hon ska gå i? Det är inte på något sätt så att hon saknar balans, hon är väldigt självbärande. Det är bara det där sista lilla, att jag som ryttare vill att hon ska gå på tygeln, som saknas. Hade jag börjat med henne som unghäst (och kanske före hennes korta travkarriär...) så hade det säkerligen inte varit något problem att få henne att gå i önskad form utan hjälpmedel. Men hon är riden med typ lösa tyglar och huvudet rakt fram, så hon förstår inte vad jag vill.


OM jag förstår din beskrivning rätt så tror jag tyvärr inte att den funkar i detta fallet. Hon är liksom van vid att gå med mer eller mindre lösa tyglar och huvudet rakt fram. Så jag kan inte riktigt se att "släppa på tygeln" skulle få henne att förstå något nytt. (hon är dessutom ganska oförstående till sidförande hjälper, även om jag har påbörjat det litegrann, så det där med att forma runt skänkel är än så länge "överkurs")


Jag har tänkt den tanken, men just arbete på töm har jag för dålig kunskap om. Och det är ju en av det försvårande faktorerna med detta. Det gör det väl inte direkt bättre att jag mest hamnar i att ha henne på ganska lös töm och det ger egentligen inget alls. Dessutom verkar hon associera tömkörningen med sin tidigare travkarriär, för hon blir rätt stressad av det. (hon såldes som ridhäst pga hur stressad hon var) Men, har du något tips på övningar man kan göra för att nå målet? För, att bara sätta på en gjord och tömmar behöver ju egentligen inte göra någon skillnad alls, om jag inte har några vettiga övningar att (försöka) utföra.
Sen är det inte styrka som behövs, som jag ser det (även om styrka i sig inte är fel!), utan jag behöver få henne att förstå att jag helt enkelt vill att hon ska böja på nacken. Jag kommer inte vidare med min ridning på henne innan jag har fått henne dit.


Det skulle inte störa mig särskilt mycket om hon går lite högt med nosen, om jag bara kunde få henne att låta bli att släppa bettet, höja nacken och sänka ryggen och istället lyssna lite mer på mina hjälper. Men bra tips på övningar. Vi ska bara öva lite mer på sidförande hjälper först...
Just nu känns övergångar som ett oöverstigligt hinder att jobba med, men det är kanske däråt jag behöver sikta.

Tänk att övergångar också (i början) kan vara inom gångarten. Dvs tempoväxlingar. Det gör också stor skillnad på bärighet. Om det underlättar kan man även växla spår, så tempot går ner lite på böjt spår och ökar lite på rakt.

Jag försöker alltid tänka lite som ett gummiband. I början tar man bara nåt kortare/längre steg, successivt kan man leka med allt större förändringar och under kortare intervall. För min valack blev enkla byten just så, även om jag inte visste att det hette så när vi lekte runt ängen med tre galoppsprång, ett par meter trav, några skrittsteg, ny galopp några språng etc.

Sen har jag jobbat massor med nuvarande valack med att (när vi tränar, inte alltid såklart) uppförsbackar är högre tempo, nedförsbackar är lägre tempo. På så vis har jag fått fram ivrigare skritt uppför, som sen ledde till trav uppför och när sen signalen för trav var satt kunde jag få fram den även på plan mark. Kommer leka fram galopp på samma sätt.

 

[ameo]

Tänk att övergångar också (i början) kan vara inom gångarten. Dvs tempoväxlingar. Det gör också stor skillnad på bärighet. Om det underlättar kan man även växla spår, så tempot går ner lite på böjt spår och ökar lite på rakt.

I hear you.
Och tänker att jag ska försöka. Men det är svårt med övergångar och tempoväxlingar när man inte har kvar kontakten med hästens mun utan bara en kort, hög nacke framför sig och en alldeles för het häst som inte riktigt förstår vitsen med det man försöker göra...

 

[Marvin]

@ameo
Jag tror det är just de sidförande hjälperna du behöver för att komma vidare.

Lära henne att flytta undan bakdelen så att du kan rida upp henne på yttertygeln. Det kan ibland vara lättare på töm, eller helt i början bara i träns/grimma längs en vägg.

Jag fick börja med att lära min 7 åriga importerade hopphäst sidförande, hon har gått med nacken böjd innan, men inte varit på tygeln. När jag red henne på vanligt tränsbett så gick hon i giraff-form. Började flytta längs med vägg, hon försökte klättra på väggen, fattade inte alls vad jag menade. Men fick beröm så fort hon korsade benen och då började hon förstå.
Bästa övningen sen var att minska volten och sen flytta henne ut på större volten igen för innerskänkeln mot yttertygeln.

Jag har också ridit med samsidiga hjälper i början, inner skänkel och inner tygel för att få henne att börja böja i sidled, då får man låta ytterbogen flyta ut lite i början.

 

[Fabian In Memoria]

Böja på nacken är ju inte målet, utan att hon ska jobba på rätt sätt med rygg, buk och bakben. Då behövs många av de övningar som har beskrivits och gärna från marken först. Om man jobbar i rundkorall i skritt på lina är det lättare att hitta rätt ställning och böjning och balans. Den tar man med sig in i trav, bara några steg, bryt av innan ryggen sänks och huvudet åker upp. Börja om. Jobba också i öppna och förvänd öppna, hitta stöd på yttertygel och kontroll på innerbog. Flytta bakben. Fungerar inte dessa grunder är det inte dags att trava uppsuttet i form.

 

[Oknytt]

Jag har en kallblodstravare som jag red in själv och försöker nu så smått utbilda till en vettig ridhäst. Tycker det faktiskt är enklare med honom jämfört med när jag hade kallisar som redan varit ridna några år innan, då det, precis som du beskriver ovan, lätt händer att de hamnar i "rida rakt fram i skogen"-facket.

Jag hade om jag var du börjat om helt och hållet från backen, precis som @super beskriver.

 

[Roheryn]

När jag ridit till "gamla" travare så har jag lärt dom eftergift i tygeln från marken. Gärna med någon morotsslant som beröm. Börja med att bara stå still bredvid och ta innertygeln så det blir ett lätt tryck, dom flesta har lärt sig att gå emot tygeln så man får ha tålamod och bara hålla och lirka lite. Minsta tendens att hästen mjuknar så beröm och morot. Dom brukar fatta ganska snabbt efter första eftergiften sas. Man kan sedan jobba vidare och lära hästen att flytta sig undan tryck med hjälp av handen mot sidan samtidigt som du ställer hästen i nacken. Samma här så fort hästen mjuknar samt flyttar sig undan tryck så beröm och morot. Jobba från marken tills eftergiften i nacken är befäst och börja sedan testa från ryggen, i början stillastående att hästen bara ska ge efter i nacken vid ställning sas, sedan jobba vidare med att kunna flytta hästen för sidförande hjälper även uppsuttet. Viktigt är ju att aldrig bli hård eller sågande i handen utan hästen måste ju kunna lita på handen och våga gå fram till den.

Just precis detta @ameo - jag tror att det är snabbaste och enklaste sättet att faktiskt LÄRA hästen att ge efter för tygeln (och gå undan för skänkeln). Det är lättare från marken att först renodla en hjälp i taget och sedan sätta ihop dem så att hästen förstår. Noga med ordentlig eftergift för minsta lilla tendens att göra rätt!

 

[ameo]

Böja på nacken är ju inte målet, utan att hon ska jobba på rätt sätt med rygg, buk och bakben.

jag har kanske varit otydlig.
Hon bär sig rätt med "rygg, buk och bakben", helt naturligt. Det är den sista detaljen med böja på nacken som är det problem jag vill lösa. Jag vill att hon ska förstå att det är det jag vill att hon ska göra.

 

[MiniLi]

Böja på nacken är ju inte målet, utan att hon ska jobba på rätt sätt med rygg, buk och bakben. Då behövs många av de övningar som har beskrivits och gärna från marken först. Om man jobbar i rundkorall i skritt på lina är det lättare att hitta rätt ställning och böjning och balans. Den tar man med sig in i trav, bara några steg, bryt av innan ryggen sänks och huvudet åker upp. Börja om. Jobba också i öppna och förvänd öppna, hitta stöd på yttertygel och kontroll på innerbog. Flytta bakben. Fungerar inte dessa grunder är det inte dags att trava uppsuttet i form.

Rundcorall och lina är ju inte enda vägen framåt. Och om man inte skulle trava uppsuttet förrän hästen kan öppna så blir det kämpigt med utbildningen

 

[Novisis]

jag har kanske varit otydlig.
Hon bär sig rätt med "rygg, buk och bakben", helt naturligt. Det är den sista detaljen med böja på nacken som är det problem jag vill lösa. Jag vill att hon ska förstå att det är det jag vill att hon ska göra.

Men du skriver i trådstarten att hon sänker ryggen?

 

[MiniLi]

jag har kanske varit otydlig.
Hon bär sig rätt med "rygg, buk och bakben", helt naturligt. Det är den sista detaljen med böja på nacken som är det problem jag vill lösa. Jag vill att hon ska förstå att det är det jag vill att hon ska göra.

@super hade bra råd, jag hade också börjat med att lära in eftergift för tygeln från marken. Och håller med @Marvin om att lära in sidförande hjälper

 

[animalasia]

jag har kanske varit otydlig.
Hon bär sig rätt med "rygg, buk och bakben", helt naturligt. Det är den sista detaljen med böja på nacken som är det problem jag vill lösa. Jag vill att hon ska förstå att det är det jag vill att hon ska göra.

För mig blir det en reaktion på när hästen blir lösgjord. Tex om jag gör en framdelsvändning där hästen tar stora steg in under kroppen och korsar sina bakben. Då blir reaktionen att hästen tuggar och sänker sitt huvud och söker sig framåt nedåt. Det är liksom en indikation på avslappning och lösgjordhet. Nästa steg blir att behålla den känslan ur rörelsen och till nästa rörelse.

Jag tror att du behöver använda mycket beröm och eftergift, för att hästen ska kunna förstå vad du är ute efter. Den verkar ju vara van vid något annat och ska nu lära nytt. Precis som en unghäst.

 

[ameo]

Men du skriver i trådstarten att hon sänker ryggen?

Hon bär sig rätt, naturligt. Är rätt byggd för att bära sig korrekt. Eller rättare sagt, bära upp ryttaren korrekt - vilket hon gör när hon skrittar avspänt. Det är inte det hon behöver lära sig. Vet inte riktigt hur jag ska formulera mig, men hon förstår liksom inte sitt eget bästa, utan sätter upp huvudet och sänker ryggen när vi travar, för att hon är het och outbildad. Hade jag kunnat få henne att förstå vilken form jag vill ha henne i (eftergift i nacken) så hade det varit lättare för mig att komma vidare med hennes utbildning.

 

[ameo]

@super hade bra råd, jag hade också börjat med att lära in eftergift för tygeln från marken. Och håller med @Marvin om att lära in sidförande hjälper

jag ska fundera på supers råd.
Och jag har påbörjat inlärning av sidförande hjälper. Men det blir i många fall lite av en ond cirkel, för hon uppfattar det ibland som framåtdrivande och när jag tar förhållningar hamnar vi i "kör upp huvudet och sänk ryggen"-läge, vilket ju är det jag vill komma ifrån.

(det är fanimej inte lätt med hästutbildning....)

Den verkar ju vara van vid något annat och ska nu lära nytt. Precis som en unghäst.

Inte riktigt "precis som en unghäst", det är svårare att lära om än lära nytt.