Läsa andras brev och dagböcker?

[Otherside]

Mina föräldrar, födda 1925 (mamma) och 1927 (pappa) skrev brev till varandra. De tvingades bo på olika håll sedan de träffats pga pappas arbete, innan de gift sig. Under den tiden skrev de dagligen (!!) brev till varandra. Jag har dem hos mig, sparade i lådor, nog ett par hundra. De skrev dagbok också. Inte allt handlade om deras förhållande, somligt är tidigare. Men allt finns sparat. Båda har gått bort sedan flera år.

Hade ni läst breven? Dagböckerna? Vore det att göra övergrepp på deras integritet? Jag har inte läst dem, bara bitar ur de senare åren, och de som handlade om naturobservationer etc, väder, fåglar….

 

[bettysmatte]

Mina föräldrar, födda 1925 (mamma) och 1927 (pappa) skrev brev till varandra. De tvingades bo på olika håll sedan de träffats pga pappas arbete, innan de gift sig. Under den tiden skrev de dagligen (!!) brev till varandra. Jag har dem hos mig, sparade i lådor, nog ett par hundra. De skrev dagbok också. Inte allt handlade om deras förhållande, somligt är tidigare. Men allt finns sparat. Båda har gått bort sedan flera år.

Hade ni läst breven? Dagböckerna? Vore det att göra övergrepp på deras integritet? Jag har inte läst dem, bara bitar ur de senare åren, och de som handlade om naturobservationer etc, väder, fåglar….

Jag hade läst. Jag kan liksom inte se hur det skulle kunna skada någon?

 

[Sel]

Jag skulle absolut läsa dem. Varför spara dem annars?

 

[Bison]

Jag hade också läst.

Läste min mammas dagböcker hon skrev som barn, är väldigt tacksam för att jag hittade dem. På så vis fick jag lära känna min mormor och morfar som dog långt innan jag föddes.

 

[Hoarfrost]

Jag hade läst, Låter mysigt tycker jag.

 

[Skojamindoja]

Mamma och hennes syskon håller på att tömma sitt barndomshem och har hittat massor av brev som deras farmor och farfar skrivit. Även dagboksliknande anteckningar. Ser inget fel eller fult med att läsa dem, det är ju jätteintressant. De är också stendöda sen minst 40 år tillbaka. Min moster som bara var elva år när deras farmor dog (den äldre släkting som levde längst) och aldrig ens hann träffa sin farfar får ju litegrann lära känna dem nu.

Tycker inte det är jämförbart med att läsa syrrans dagbok i tonåren. Det är väl fortfarande väldigt fel.

 

[Fjordfrälst]

Vad kan hända? Att de kommer och spökar för dig? (Jo den risken finns ju, om man tror på det ! ) annars tycker jag med det mest låter som mysig läsning

 

[kolblakkur]

Hade absolut läst!

 

[abc]

Klart du kan läsa. Om de hade varit angelägna att det inte lästs har ju funnits möjlighet att rensa bort sånt tidigare.

 

[Lady_S]

Mina föräldrar, födda 1925 (mamma) och 1927 (pappa) skrev brev till varandra. De tvingades bo på olika håll sedan de träffats pga pappas arbete, innan de gift sig. Under den tiden skrev de dagligen (!!) brev till varandra. Jag har dem hos mig, sparade i lådor, nog ett par hundra. De skrev dagbok också. Inte allt handlade om deras förhållande, somligt är tidigare. Men allt finns sparat. Båda har gått bort sedan flera år.

Hade ni läst breven? Dagböckerna? Vore det att göra övergrepp på deras integritet? Jag har inte läst dem, bara bitar ur de senare åren, och de som handlade om naturobservationer etc, väder, fåglar….

Jag har sparat mina dagböcker. Jag tänkte att mina syskonbarn skulle få läsa dem när de blev tonåringar för att ofiltrerat få komma in i en annan tonårings huvud, att det kanske skulle kunna hjälpa? Nu när jag har syskonbarn är jag nog inte bekväm med att de läser dem medan jag lever! Men när jag är borta tänker jag att mina släktingar får läsa dem om de vill, även om de inte direkt lär vara några lyriska mästerverk.

Mvh,
Lady_S

 

[Palermo]

Min mamma hade inte velat att jag läste, så det hade jag inte gjort. Jag tror inte att jag hade gjort det oavsett, jag tycker att det känns väldigt gränslöst.

 

[LenaH]

Jag tänker att ingen tar skada av att du läser men att du kanske bör fundera över om du vill att din bild av dina föräldrar eventuellt förändras?

 

[Tantan]

Jag tänker att ingen tar skada av att du läser men att du kanske bör fundera över om du vill att din bild av dina föräldrar eventuellt förändras?

Denna!
Min äldre släkting skrev dagböcker och var en väldigt stängd person. Min mamma och moster sneglade i nån när hen dött och konstaterade att det var inget som var menat för dem eller någon annan. Men vi konstaterade att bilden av hen stämde, ett liv i total missnöjdhet. Över ALLT. Det hade min mamma mått bättre av att inte veta, bara misstänka.

 

[Sassy]

Jag tänker att ingen tar skada av att du läser men att du kanske bör fundera över om du vill att din bild av dina föräldrar eventuellt förändras?

Jag skulle vara försiktig med att läsa om just mina föräldrar, av den här anledningen. Skulle jag kunna hantera eventuella jobbiga insikter, utan möjligheten att prata med dem om det?

 

[Soapbubble]

Min man läste sin mormors dagbok som hon skrev som ung. Vissa sidor var utrivna så det hon inte ville att någon skulle läsa kunde ingen läsa. Han uppskattade läsningen mycket, men det var ingen personlig dagbok utan mer en inblick hur livet var på 30-taket och 40-talet.

Min pappa hade sparat alla brev han skrev under tiden som ung vuxen och det var många. Efter hans död läste jag en del av dem och det förstärkte min bild av honom. Jag ångrar inte att jag läste dem för jag hade nog ångrat om jag hade slängt dem olästa. Det blev ett avslut. Jag läste och slängde dem.

 

[Lilla]

Jag hade inte läst.

 

[clusia]

Jag hade inte läst. Jag hade inte läst någons men särskilt inte någon så nära som mina föräldrar.

 

[vilde]

Min farmor skötte ett stort hushåll och det var intressant att i hennes skrifter läsa hur hon planerade kosthållningen. Trots det var länge sedan så var det noga med balansen mellan protein, kolhydrater och fett, mellan animaliska och vegetabiliska protein, hur stor andel kött, fisk och fågel som skulle ingå och totalt kaloriintag samt hur efterrätter lades in för förgylla lagom mycket. Och hur årstiderna och vad som fanns tillgängligt noga beaktades, ett helt år i taget. Vilket arbete som lades ned men så var det aldrig någon som var missnöjd med maten heller

 

[Palermo]

Jag skulle vara försiktig med att läsa om just mina föräldrar, av den här anledningen. Skulle jag kunna hantera eventuella jobbiga insikter, utan möjligheten att prata med dem om det?

Ja, och kanske skriver man mest när saker är jobbiga? Vem vill läsa om sin mammas eventuella ambivalens kring sitt eget föräldraskap, tex. Det var väl bra om hon höll det till dagboken, och inte belastade barnen med det.

Sen har flera av mina äldre släktingar skrivit ett slags levnadsteckningar, med sånt som de har känt att de vill lämna till efterlevande. Det har jag läst med intresse och behållning.

 

[Skojamindoja]

Sen har flera av mina äldre släktingar skrivit ett slags levnadsteckningar, med sånt som de har känt att de vill lämna till efterlevande. Det har jag läst med intresse och behållning.

Det här kände jag nog efter att ha läst ditt inlägg är ganska avgörande för mig. De brev och anteckningar vi läst och kommit över är precis den typen som du skriver här. Väldigt intressanta beskrivningar av livet på främst 30- och 40-talen men även en del äldre. Morfar har även gått igenom dessa en gång när han arkiverade sitt föräldrahem så han har lite okejat att detta skulle sparas för eftervärlden.

Däremot hade jag nog inte velat läsa typ mammas dagbok från tonåren. På samma sätt som jag kan tycka att mina egna brev från när jag hade brevvänner i mellanstadiet skulle vara helt okej för mig om mina systersöner om 50 år skulle läsa, men inte en dagbok från just tonåren. För det är väl oftast när man mår som sämst som man får utlopp för en dagbok, om man inte för anteckningar över vädret typ. Påminner mig även om att man kanske ska rensa bort sånt man inte vill att andra ska se och läsa, det ska jag själv ta tag i tack vare den här tråden.