Vad är orfiril till för något?
Stabiliserande, valproat, antiepeleptikum... (Kanske bara blev virrigt)
Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Vad är orfiril till för något?
Mamma får ringa och be om en läkartid i morgon, i fredags kväll var det på vippen att jag fick åka in till psykakuten.
Diskuterade för övrigt litium med min syrra som är läkare (dock narkosläkare...) och hon tyckte absolut att det kunde vara en god idé, i alla fall att ta upp det med min psykiatriker. Krånglet är väl att det är provtagningar och annat men det fixar jag om jag vet att jag måste. Att jag redan nu äter Levaxin för sköldkörteln menade hon inte var några problem utan det går att justera.
Det känns verkligen som att det här går utför och det snabbt .
Mamma får ringa och be om en läkartid i morgon, i fredags kväll var det på vippen att jag fick åka in till psykakuten.
Diskuterade för övrigt litium med min syrra som är läkare (dock narkosläkare...) och hon tyckte absolut att det kunde vara en god idé, i alla fall att ta upp det med min psykiatriker. Krånglet är väl att det är provtagningar och annat men det fixar jag om jag vet att jag måste. Att jag redan nu äter Levaxin för sköldkörteln menade hon inte var några problem utan det går att justera.
Det känns verkligen som att det här går utför och det snabbt .
Tack @Mammadutt ,@Monstermom och @Azalea!
Mamma ringde Kontaktpunkten idag som menade att det inte lät så bra men några läkartider fanns inte bara sådär. Nu skall i alla fall någon ringa mig under veckan så får vi hoppas att det leder någonvart. Och jag har fått nytt mail med en ny tid till psykkontakten, hon har klämt in mig på fredag em. Skönt, fast jag vet egentligen inte vad hon kan göra men ju fler som drar i trådarna så...
@Lona bra att du fått tid och att dom ska ringa men det är inte ok att det tar sådan tid, speciellt inte att du ska behöva vänta på telefonsamtal.
När du träffar kontaktpersonen känner du att du kan säga exakt hur läget är?
Ibland har jag inte vågat berätta hur risigt jag mår, hur jag tänker och känner... Har istället skrivit ett "brev" och låtit kontaktpersonen läsa.
Vi har rätt att ta del av våran vård och vi har rätt att sätta ner foten och ifrågasätta.
Det är till och med ok att bli förbannad. Det kan leda till tid inom några timmar
Ja, jag kan säga i princip vad som helst till henne, utom när jag har allvarliga suicidtankar för om jag berättar det kan hon ju lättare hindra mig.@Lona bra att du fått tid och att dom ska ringa men det är inte ok att det tar sådan tid, speciellt inte att du ska behöva vänta på telefonsamtal.
När du träffar kontaktpersonen känner du att du kan säga exakt hur läget är?
Ibland har jag inte vågat berätta hur risigt jag mår, hur jag tänker och känner... Har istället skrivit ett "brev" och låtit kontaktpersonen läsa.
Vi har rätt att ta del av våran vård och vi har rätt att sätta ner foten och ifrågasätta.
Det är till och med ok att bli förbannad. Det kan leda till tid inom några timmar
Jag hade min kontaktpersons telnr tidigare (vilket man inte får) men nu skall ALLA ringa via Kontaktpunkten vilket är helt värdelöst. Jag har visserligen hennes mail (vilket man inte heller får) och kan nå henne hyfsat fort men det är inte samma sak.Och är man väl inne i systemet så är hjälpen oftast bara ett samtal bort.
Skulle jag ringa min psykolog och säga att jag mår superdåligt skulle hon ringa mig direkt om jag lämnat meddelande på hennes svarare eller skickat ett sms till henne (fått hennes mobilnr) och fixa in mig på psykakuten eller få en tid hos henne direkt. Eller träffa min läkare, sjuksköterska eller någon annan om ingen av dom är tillgängliga.
När vården funkar så är den super (för mig iaf som inte kunde vara mer nöjd).
Jag hade min kontaktpersons telnr tidigare (vilket man inte får) men nu skall ALLA ringa via Kontaktpunkten vilket är helt värdelöst. Jag har visserligen hennes mail (vilket man inte heller får) och kan nå henne hyfsat fort men det är inte samma sak.
Gick tidigare privat hos en psykiatriker och det bra med honom var att han verkligen ställde upp vad det än gällde. Han erbjöd sig till och med att åka upp till Stockholm (jag bor i Göteborg) och hämta mig en gång när jag hade kraschat i ett jobbsammanhang. Tyvärr hände det senare en grej som gjorde att jag helt tappade förtroendet för honom så nu är jag instoppad i allmänpsykiatrin som inte funkar så värst bra.
Jag skall ju flytta och sannolikt byta kommun, tänkte först att jag kanske skulle byta psykiatrimottagning också men i den nya kommunen får man 10 besök och sedan är det tack och hej , helt vrickat.
Både bra och dåligt...Hur har det gått för dig @Lona ?
KBT i all ära men det är ganska meningslöst i en djup depression. Dessutom är det inte alltid det finns en "rot till det onda", ibland är det rent neurologiskt, precis som det inte finns en rot till det onda när man får cancer eller lunginflammation.Jag har inte läst hela tråden (var många sidor med mycket text) ber om ursäkt för det.
Men jag undrar varför det är just mediciner du letar som en utväg? På något sätt måste du försöka ändra ditt tankesätt. mediciner kommer aldrig kunna hjälpa dig att ändra ditt tankemönster. Att befinna sig i djup depression är inte ett normaltillstånd utan något har gjort att man hamnat där, och jag är övertygad om att terapi (förespråkar KBT terapi) kan få dig programmera om hjärnan. Du måste bestämma dig för att det får vara nog nu, det är ingen annan som kommer kunna göra det åt dig. Jag vet att det är super tufft att ens orka ta tag i allt (been there, haft djup depression själv) men du måste satsa allt i terapi. Mediciner kan vara en hjälp på vägen, men dom dämpar bara symptomen, du måste göra något åt roten till det onda.
Kram!