Litium mot depression?

[Rosett]

Det jag SKA göra är att duscha minst var tredje dag (jag vet, det låter ofräscht men jag ORKAR inte duscha så ofta som jag borde) samt gå ut med hundarna.

Jag orkar bara duscha 1-2 ggr i veckan (rör mig inte så mkt iofs så blir inte så grisig), brukar inte orka tvätta håret samtidigt så det tar jag andra dagar. Var tredje dag låter ju bra.

 

[_FiA_]

@Mixoman KBT var vad som fick upp mig ur min djupa depression, där jag låg inne på psyk. Så det är inte alls meningslöst.

Jag är inte helt övertygad om att det skulle kunna vara enbart neurologiskt, finns inga bevis för att antidepressiva har någon effekt på depression mer än placebo. Dock vet jag orkar ge mig in i den diskussionen som jag nu gissar kommer med det uttalandet. Så jag lämnar det där vid.

 

[Mixoman]

@Mixoman KBT var vad som fick upp mig ur min djupa depression, där jag låg inne på psyk. Så det är inte alls meningslöst.

Jag är inte helt övertygad om att det skulle kunna vara enbart neurologiskt, finns inga bevis för att antidepressiva har någon effekt på depression mer än placebo. Dock vet jag orkar ge mig in i den diskussionen som jag nu gissar kommer med det uttalandet. Så jag lämnar det där vid.

Då lämnar vi det där.

 

[Monstermom]

Jag har inte läst hela tråden (var många sidor med mycket text) ber om ursäkt för det.

Men jag undrar varför det är just mediciner du letar som en utväg? På något sätt måste du försöka ändra ditt tankesätt. mediciner kommer aldrig kunna hjälpa dig att ändra ditt tankemönster. Att befinna sig i djup depression är inte ett normaltillstånd utan något har gjort att man hamnat där, och jag är övertygad om att terapi (förespråkar KBT terapi) kan få dig programmera om hjärnan. Du måste bestämma dig för att det får vara nog nu, det är ingen annan som kommer kunna göra det åt dig. Jag vet att det är super tufft att ens orka ta tag i allt (been there, haft djup depression själv) men du måste satsa allt i terapi. Mediciner kan vara en hjälp på vägen, men dom dämpar bara symptomen, du måste göra något åt roten till det onda.


Kram!

Det här skrev TS redan på första sidan (inlägg #14):
"Det har snarare blivit värre med åren, det som är lättare är att jag som person har en bättre plattform att stå på och att omgivningen är mer förstående. Sen har det även hjälpt att få ordentlig diagnos och inte bara någon sorts depressionsbludder och orden att "ansträng dig lite mer så blir du mer normal".
Jag ÄR inte normal och sedan jag accepterade det så har livet trots allt blivit lättare, jag slipper försöka så förbaskat mycket att bli "normal"."

Då kan jag tycka det är lite olyckligt att gå in och säga saker som "Du måste bestämma dig för att det får vara nog nu, det är ingen annan som kommer kunna göra det åt dig."...

Jag har inget emot terapi över huvud taget, men jag tror man är inne på en jäkligt farlig väg om man ser terapi som den allenarådande lösningen och medicin som mer eller mindre värdelöst. Jättebra att terapi hjälpte dig, och fint att du delar med dig av dina erfarenheter! Men därifrån är steget rätt långt till "Jag har lösningen för dig, det är bara att göra som jag!".

@Lona Jag tycker din kontaktperson låter väldigt bra, vilken tur att du har henne! Men det var då själva fanken att teamet ska ha tappat bort sin läkare sådär! Men kanske är det något positivt i slutändan, att få komma till en riktigt erfaren psykiatriker på Sahlgrenska.
Har du någon koll på hur snabbt den där listan rör sig, eller är det en "vänta och se"-situation?

Och självklart är det inte fel att åka till psykakuten när man behöver det! Det är vård, och vård behöver man när man mår dåligt.
Starkt av dig att ta tag i det praktiska kring att bli inlagd utifallatt också! Det gör mig faktiskt jätteimponerad. Jag tror du tänker rätt kring att behålla hundarna hos dig också, de vill garanterat vara hos matte även om du inte är så pigg alla dar.

 

[Mammadutt]

Det här med hygien, här är en till som 'förfaller'... I ca 3 veckor har jag tänkt raka mina ben.

 

[Mammadutt]

@_FiA_ det kanske var så att för just dig handlade depressionen om ditt sätt att tänka och hantera livet. Men för andra kan det mycket väl vara neurologiskt.

Jag har alla nycklar som finns tex, har gått i terapi i ungefär 11 år, men likförbaskat kan det gå neråt. Och det är otroligt viktigt att fokusera på att få balans i hjärnan kemiskt. Jag kan inte tänka mig ur depressioner som beror på obalans och fel i överföringen mellan hjärnhalvorna.

Om din depression satt mentalt och du kunde ta dig upp med tankens kraft och terapi så är det jättebra men det funkar inte så för alla.

 

[MM]

Jag orkar bara duscha 1-2 ggr i veckan (rör mig inte så mkt iofs så blir inte så grisig), brukar inte orka tvätta håret samtidigt så det tar jag andra dagar. Var tredje dag låter ju bra.

Så länge man inte jobbar i grisstall så lär ju 1-3 duschar i veckan räcka bra. Jag tror ju ändå inte man är ute och springer en mil varje morgon och blir svett när man mår dåligt.

 

[MM]

Det här med hygien, här är en till som 'förfaller'... I ca 3 veckor har jag tänkt raka mina ben.

Jag fixade mina förra veckan. Senast var väl i våras så har gått runt med kjol och håriga ben (!) i somras
Jag orkade fan inte bry mig. Det kändes mer som jag skulle rakat benen för alla andras skull. För inte kan man ha håriga ben och kjol liksom
(Det funkade alldeles utmärkt!)

 

[Lona]

@ alla möjliga: Vad skönt att höra att man inte är ensam! Mina friska kompisar eller vad man nu skall kalla dem kan inte alls sätta sig in i min orkar-inte-duschasituation och dessvärre blir i alla fall inte jag direkt fräsch efter att ha legat och haft ångest ett bra tag... Brukar försöka dela upp det med att tvätta håret ena dagen och kroppen nästa eller liknande så blir det inte SÅ jobbigt.
Blev faktiskt lite stärkt av den här tråden trots allt, även om det egentligen kanske är tragiskt så är det skönt att veta att man inte är ensam.
Tack för att ni finns och orkar bry er hörrni!

 

[Lona]

@_FiA_ : Det är ju en viktig del du tar upp men jag HAR gått i KBT (och annan terapi) i flera olika omgångar och psykologerna anser inte att vi kommer så mycket längre då det faktiskt inte finns någon bakomliggande orsak till mina depressioner. Det hjälper liksom inte att jag "vill ta mig ur situationen" vilket jag för den delen inte orkar efter mer än 30 års sjukdom. Det är ju inte bara depressioner jag har utan annat också som alltihop samverkar till att putta ner mig i det djupa hål jag befinner mig i för tillfället.
Därmed inte sagt att KBT kan hjälpa andra med depression men jag tror inte att det är allena saliggörande.

 

[Rosett]

Brukar försöka dela upp det med att tvätta håret ena dagen och kroppen nästa eller liknande så blir det inte SÅ jobbigt.

Precis så gör jag också.

 

[Mammadutt]

Jag fixade mina förra veckan. Senast var väl i våras så har gått runt med kjol och håriga ben (!) i somras
Jag orkade fan inte bry mig. Det kändes mer som jag skulle rakat benen för alla andras skull. För inte kan man ha håriga ben och kjol liksom
(Det funkade alldeles utmärkt!)

Jag tittar på rakhyveln och rakgelén i duschen, när jag nu kommer mig så långt. Samma med tandborste, hudkräm, hårborste osv...

Det är en liten tröst att se att vi är flera med liknande 'problem'...

 

[Mammadutt]

Någon fler här som depersonaliserar? Vet inte hur sjutton jag ska hantera det...

Nu ska jag duscha Heja heja!

 

[MM]

depersonaliserar?

Betyder?

Lyckades du hoppa in i duschen?

 

[Mammadutt]

Betyder?

Lyckades du hoppa in i duschen?

Yes jag duschade kroppen

Funkar inte att länka för mig men kolla på "depersonalisation" på wikipedia

Var till läkaren idag taggad på att ta lithiumdiskussionen... Så bedömer han mig där som mixad/instabil och föreslår annan meditation efter 4 års tjat om L. Haha, så snopen jag blev

 

[Lona]

Yes jag duschade kroppen

Funkar inte att länka för mig men kolla på "depersonalisation" på wikipedia

Var till läkaren idag taggad på att ta lithiumdiskussionen... Så bedömer han mig där som mixad/instabil och föreslår annan meditation efter 4 års tjat om L. Haha, så snopen jag blev

Hade faktiskt inte ens hört talas om det men kände igen det när jag läste, tror dock inte att jag hamnar i den fållan men många psykiska diagnoser har ju suddiga gränser. Hoppas att du får något annat som hjälper nu då!

 

[Azalea]

Yes jag duschade kroppen

Funkar inte att länka för mig men kolla på "depersonalisation" på wikipedia

Var till läkaren idag taggad på att ta lithiumdiskussionen... Så bedömer han mig där som mixad/instabil och föreslår annan meditation efter 4 års tjat om L. Haha, så snopen jag blev

Jag känner igen mig i det till viss del, overklighetskänslan. Den har dock alltid funnits där så det är väl inget jag upplever som onormalt för mig. Har aldrighört talas om begreppet förr.
Vad är det som känns ohanterbart i det för dig? Och vad säger doktorn om det?

Haha, förstår förvirringen, när man väl förberett sig liksom. Vad föreslog han istället?

 

[Mammadutt]

Jag känner igen mig i det till viss del, overklighetskänslan. Den har dock alltid funnits där så det är väl inget jag upplever som onormalt för mig. Har aldrighört talas om begreppet förr.
Vad är det som känns ohanterbart i det för dig? Och vad säger doktorn om det?

Haha, förstår förvirringen, när man väl förberett sig liksom. Vad föreslog han istället?

Haha oj... meditation... Medicinering menar jag aummmm!

Det är 'vanligt' med disasocciation (stavas?) och det finns inte så mkt att göra, har ju redan antipsykotiska Men det är frustrerande när hjärnan går ner i slow-motion och huvudet börjar 'händer det här, finns jag, vad är jag' som om ja vore en andligt sökande filosof! Och så att stå i spegeln och tänka massa om främlingen där i... Eller om jag blir uppvarvad och lämnar kroppen helt och blir ett vittne. Det som är bra med fenomenet är ju att man inte tappar verklighetsuppfattningen (fast nu låter det ju lite så), så det är ju inte psykotiskt... Men sjukt obehagligt att inte känna sig som en hel enhet! Det är som att livet är suddigt, även om jag är väldigt här och nu och övar mindfulness, meditation etc. Igår hjälpte vädret lite, ruskigt, stormigt, isande... Då känner jag mig själv rent fysiskt kände mig levande!

Fyra års prat, varje gång vi möts prat om lithiumet, jag går äntligen med på det fullt ut............ och så säger han.... Ergenyl eller tegretol... Fast fick tid igen om 2 veckor ska se hur mitt läge är då. Har fått plocka bort en medicin och lägga till lugnande vid behov. Han ser mig som mixad nu, instabil, jag ser mig som depp, ångest... Fast han har def mer koll på mitt mående än mig

 

[Raderad medlem 132722]

Haha oj... meditation... Medicinering menar jag aummmm!

Det är 'vanligt' med disasocciation (stavas?) och det finns inte så mkt att göra, har ju redan antipsykotiska Men det är frustrerande när hjärnan går ner i slow-motion och huvudet börjar 'händer det här, finns jag, vad är jag' som om ja vore en andligt sökande filosof! Och så att stå i spegeln och tänka massa om främlingen där i... Eller om jag blir uppvarvad och lämnar kroppen helt och blir ett vittne. Det som är bra med fenomenet är ju att man inte tappar verklighetsuppfattningen (fast nu låter det ju lite så), så det är ju inte psykotiskt... Men sjukt obehagligt att inte känna sig som en hel enhet! Det är som att livet är suddigt, även om jag är väldigt här och nu och övar mindfulness, meditation etc. Igår hjälpte vädret lite, ruskigt, stormigt, isande... Då känner jag mig själv rent fysiskt kände mig levande!

Fyra års prat, varje gång vi möts prat om lithiumet, jag går äntligen med på det fullt ut............ och så säger han.... Ergenyl eller tegretol... Fast fick tid igen om 2 veckor ska se hur mitt läge är då. Har fått plocka bort en medicin och lägga till lugnande vid behov. Han ser mig som mixad nu, instabil, jag ser mig som depp, ångest... Fast han har def mer koll på mitt mående än mig

Jag fick ergenyl utskrivet för en och en halv månad sedan. Gick hem, läste biverkningslistan och la undan burken och tänkte aldrig att jag tar det där rävgiftet. Då jag verkligen var/är i behov av medicin och litar på min läkare så till vida att hon skulle ta mig på allvar om ergenylen inte funkar för mig, så bestämde jag mig till slut att prova. Är uppe i 1500 mg nu, och känner inte av några som helst biverkningar. Självklart ska mina värden kollas, lever osv, det kan ju bli problem där utan att jag känner av det. Jag var i mixed state och jag tror läkaren sa att ergenyl kan vara ett bra val då. Jag kombinerar med escitolopram.

@Lona Angående litium har jag som bipolär självklart provat det också. Första gången jag fick det utskrivet befann jag mig i en mycket djup depression. Efter fyra dagar med litium var det som att någon tände lampan åt mig samt startade om min hjärna. Det var mirakulöst faktist. Dock trivdes inte vad det senare visade sig med litium. Kände mig svullen bland annat, tyckte jag gick upp i vikt och var allmänt negativ så jag bytte till något annat. Har sedan dess provat litium utan att få någon wow-effekt.

 

[Raderad medlem 132722]

Någon fler här som depersonaliserar? Vet inte hur sjutton jag ska hantera det...

Nu ska jag duscha Heja heja!

Heja dig! Visst är det skönt när det väl är gjort? För min del funkar det bra bara jag fått av mig kläderna och kommit in i duschen. Då är det ju skönt! Men att det kan vara så jobbigt att komma till skott!? Duscha, som går av bara farten när man är i farten och mår ok.