Livets hårda skola?

[Elektronen]

Vad ger det dig för associationer ?
Varför använder människor det uttrycket?
Jag vet att det kommer från en film med namnet. Jag tänker mer på vad för associationer personen vill ge.

Jag visste inte att det fanns en film med det namnet. Men jag associerar det till att man inte direkt haft ett smärtfritt liv men också att man inte har pluggat vidare och verkligen inte ser någon mening med det heller.

Jag har nog bara stött på det uttrycket på dejtingsidor och det är inget som tilltalar mig.

 

[Rina]

Och med "alla" så menar du alla som har de fysiska, psykiska och sociala förutsättningarna för det?

Jag blir faktiskt sjukt provocerad av såna grova generaliseringar, vet inte om det är ett skuldbeläggande av de som INTE KAN skapa sitt liv "som de vill" (av olika anledningar), typ som att de bara inte vill tillräckligt, eller om det är ett förnekande om deras existens, att man inte räknas in i de där "alla" om man inte har de fördelar jag försöker få fram att man kan ha fast man även haft en tuff uppväxt.

Fysiska och psykiska. Jag menar att alla oavsett social bakgrund kan välja ett annat liv. Det är inte lätt Men möjligheten finns
Om min pappa är alkoholiserad så kan jag välja att vara försiktig med alkohol istället för att supa ner mig.

 

[Rina]

Jag visste inte att det fanns en film med det namnet. Men jag associerar det till att man inte direkt haft ett smärtfritt liv men också att man inte har pluggat vidare och verkligen inte ser någon mening med det heller.

Jag har nog bara stött på det uttrycket på dejtingsidor och det är inget som tilltalar mig.

Det är en film från 1995 men uttrycket är mycket äldre än så. Filmen handlar om tre universitets studenter där en blir nazist, en är afroamerikan som diskrimineras och en tjej som blir våldtagen. Jag har inte sett den själv. Tilltalar inte alls mig

 

[Rina]

Och med "alla" så menar du alla som har de fysiska, psykiska och sociala förutsättningarna för det?

Jag blir faktiskt sjukt provocerad av såna grova generaliseringar, vet inte om det är ett skuldbeläggande av de som INTE KAN skapa sitt liv "som de vill" (av olika anledningar), typ som att de bara inte vill tillräckligt, eller om det är ett förnekande om deras existens, att man inte räknas in i de där "alla" om man inte har de fördelar jag försöker få fram att man kan ha fast man även haft en tuff uppväxt.

Ja jag är hård och skuldbeläggande. Jag ser inte ner på de som varit missbrukare och är nyktra eller som som faktiskt kämpar. Men det stora antal jag träffat som sätter sig och tycker synd om sig själva och saknar drivkraft att förändra. Det antal som hyser bildningsförakt och och ser ner på människor som har ett bra ordnat liv. De som minsann vet met om livet som tycker de vet mer om livet för att de missbrukat. Som tycker allt är invandringens fel etc etc etc. Som min pappas vänner. Dessa personer ser jag ner på.

 

[Rina]

Kan ju finns fler aspekter, som är hinder för andra på olika sätt...

Det som provocerar är att säga att alla kan och sedan börja göra tillägg där man reserverar sig för en del människor som då blir undantagsmänniskor.
Istället för att från början säga att några (kanske många?) kan. - Vilket ju är jättebra. Ingen missunnar dig eller andra det. Och ingen ifrågasätter att det ibland kan vara en kamp för att genomföra det.

Men du kan helt enkelt inte veta vilka som kan och inte kan göra det som du pratar om när det kommer till andra människor. Mer än att vi aldeles säkert vet att det inte är en möjlighet som finns för ALLA.

Kanske ett missförstånd. Men jag tog för givet att vi pratade om friska människor från början, inte de som uppenbarligen inte kan fysiskt och psykisk. Självklart kan en person med Dawns syndrom inte förväntas studera vidare. Förr talade man om "rätta fattiga" och "orätta fattiga" de som hade en självklar anledning att inte kunna. Så nej jag gör inte undantag för fler människor än jag gjorde i trådstarten.

 

[Problematisk]

Kanske ett missförstånd. Men jag tog för givet att vi pratade om friska människor från början, inte de som uppenbarligen inte kan fysiskt och psykisk. Självklart kan en person med Dawns syndrom inte förväntas studera vidare. Förr talade man om "rätta fattiga" och "orätta fattiga" de som hade en självklar anledning att inte kunna. Så nej jag gör inte undantag för fler människor än jag gjorde i trådstarten.

Det är väl bl.a. just det som blir så vansinnigt provocerande. Du säger "alla" men utgår från att alla ska fatta att det är en stor grupp människor som inte räknas med i "alla".

 

[karamelldrottningen]

Om någon känner sig manad att söka in till LHS så är Carl Stanleys klipp om det ganska klockren

 

[MiaMia]

Kanske ett missförstånd. Men jag tog för givet att vi pratade om friska människor från början, inte de som uppenbarligen inte kan fysiskt och psykisk. Självklart kan en person med Dawns syndrom inte förväntas studera vidare. Förr talade man om "rätta fattiga" och "orätta fattiga" de som hade en självklar anledning att inte kunna. Så nej jag gör inte undantag för fler människor än jag gjorde i trådstarten.

Så det finns de människor som räknas till ALLA.
Och sedan har vi de andra.
Som delas upp efter om de har en godtagbar ursäkt att hamna utanför eller inte.

Vad är godtagna anledningar och vem bestämmer ifall man är rätt eller orätt i den andrarangsgruppen då?
Och hur sjutton vet du vad som är bakgrunden till att de olika individerna hamnar där de hamnar och hur mycket de har ansträngt sig och vilka förutsättningar de haft?

Att formulera sig exkluderande kan jag ha förståelse för om det sker av förbiseende. Men att ha det som medveten utgångspunkt och värdera de således sorterade människorna utifrån tankemönster som ens är i närheten av gamla tidens rätta och orätta ser jag bara som uttryck för en otrevlig människosyn.


Edit: fick inte med citatet jag svarade på först

 

[honung]

Fysiska och psykiska. Jag menar att alla oavsett social bakgrund kan välja ett annat liv. Det är inte lätt Men möjligheten finns
Om min pappa är alkoholiserad så kan jag välja att vara försiktig med alkohol istället för att supa ner mig.

Du har verkligen fortfarande inte förstått något av vad som sagts till dig här i tråden.

 

[Rina]

Jag har aldrig hört någon med svåra funktionshinder säga att de gått Lvets hårda skola inte heller någon förälder till ett svårt funktionshinder barn. De som verkligen inte på något vis har varit privilegiade. Jag har aldrig hört uttrycket från någon med funktionshinder som inte samtidigt också haft ett missbruk. Jag har enbart hört uttrycket användas av missbrukare, fd missbrukare, kriminella eller SD anhängare. Personer som säger att ändra människor eller samhället är ansvariga för deras olyckor inte de själva.

 

[avslutat medlemskap]

Kanske är det min bakgrund som gör att jag är tacksam över tak över huvudet, varmvatten och mat på bordet. Jag suktar inte efter dyra utlandssemester eller nyrenoverade kök. Det är inte det jag menat med det liv man vill ha. Jag menar att det går att göra en klassresa och ta sig från sin bakgrund om man vill.

Och där håller jag fullständigt med dig. Som uppväxt med en nedvärderande dysfunktionell far (narcissist) så har jag gjort precis det jag ville i livet trots att han ansåg och ofta påpekade att "det där kan du inte, det där får du inte göra" och liknande och jag har fått vänner som genom div. företag, både små och multinationella, sponsrat mig med mycket och det gäller både kunskap och material. Finns viljan och man inte beter sig som en äkta fullblods-skitstövel samt är ärlig även med var man står i livet så öppnas många dörrar.

Kunskap förresten är nåt man inte behöver gå speciella utbildningar för, har man bara intresse, är läskunnig och ser målet så tar man sig dit på ett eller annat sätt även om det kan ta lite tid.

 

[lbb]

Och där håller jag fullständigt med dig. Som uppväxt med en nedvärderande dysfunktionell far (narcissist) så har jag gjort precis det jag ville i livet trots att han ansåg och ofta påpekade att "det där kan du inte, det där får du inte göra" och liknande och jag har fått vänner som genom div. företag, både små och multinationella, sponsrat mig med mycket och det gäller både kunskap och material. Finns viljan och man inte beter sig som en äkta fullblods-skitstövel samt är ärlig även med var man står i livet så öppnas många dörrar.

Kunskap förresten är nåt man inte behöver gå speciella utbildningar för, har man bara intresse, är läskunnig och ser målet så tar man sig dit på ett eller annat sätt även om det kan ta lite tid.

I det verkliga livet är det ju oftast en kombination av själv förvärvad kunskap/erfarenhet och via studier inlärd kunskap som ger framgång. Och att intresse kan skapa kunskapsbanker utan akademisk utbildning ser man rätt ofta. Segelmakare, biltrimmare, personer som arbetar med djuravel , musiker, och så vidare

 

[avslutat medlemskap]

I det verkliga livet är det ju oftast en kombination av själv förvärvad kunskap/erfarenhet och via studier inlärd kunskap som ger framgång. Och att intresse kan skapa kunskapsbanker utan akademisk utbildning ser man rätt ofta. Segelmakare, biltrimmare, personer som arbetar med djuravel , musiker, och så vidare

Precis så är det, min mormor sa alltid "den intet vågar, den intet vinner" och hon hade så rätt i det. Faran i att fastna och få allt att gå bakåt är att bara se bakåt och aldrig se framåt men det är lika farligt att inte heller se en smula bakåt och undvika föregående, egna eller andras, misstag.

Framgång är konsten att göra misstag när ingen ser på.

 

[lbb]

Precis så är det, min mormor sa alltid "den intet vågar, den intet vinner" och hon hade så rätt i det. Faran i att fastna och få allt att gå bakåt är att bara se bakåt och aldrig se framåt men det är lika farligt att inte heller se en smula bakåt och undvika föregående, egna eller andras, misstag.

Framgång är konsten att göra misstag när ingen ser på.

Det är som på sjön, känner du din tidigare kurs och din nuvarande position så har du alla förutsättningar att ta ut en säker kurs för framtiden.

 

[Blue]

Menar du i tråden? I såna fall är det ju sjukt fult att inte vända sig till dem direkt, istället för att skriva OM dem.

Du tycker inte att det känns lite fegt att inte ens vända sig direkt till de personer du kritiserar?

Jag håller med dig, även om det var du som nyligen hånade mig i tråden "Att vara feminist" utan att skriva till mig överhuvudtaget.

 

[Youma]

Fysiska och psykiska. Jag menar att alla oavsett social bakgrund kan välja ett annat liv. Det är inte lätt Men möjligheten finns
Om min pappa är alkoholiserad så kan jag välja att vara försiktig med alkohol istället för att supa ner mig.

Det finns liksom fler saker man kanske vill i livet förutom att "supa ner sig".

Jag har själv växt upp med en alkoholiserad förälder, med allt som hör till (psykisk och fysisk misshandel), har avstått från alkohol helt, men det liksom räcker inte.

Änsålänge så har ett tjugotal år gått åt för att lära sig hantera alla beteenden och reaktioner som kommer från den tiden jag var illa tvungen att bo med mina föräldrar. Jag flyttade hemifrån när jag var 16. Det går hyggligt nu, men det har tagit sin lilla tid så att säga, och jag är långt ifrån klar än.

Självklart anstränger man sig för att kunna ha det liv man vill ha. Jag har flera gånger startat om på högskolan, det saknas inte kapacitet för vare sig komma in, eller fixa några kurser. Men vad gör man när ångest och depressioner dyker upp som gubben ur lådan, när högre arbetsbelastning och lite sämre sömn triggar fram det?

Men jag får väl "ta mig i kragen" eller nåt. Jag har nog bara offerkoftan på och försöker inte tillräckligt hårt.

Jag har valt istället att se klart vad jag har för förutsättningar för tillfället, och navigera runt de saker som inte fungerar, och utifrån det ha så bra som det bara går. Det går ingen direkt nöd på mig numera, jag reser runt och har det gott. Ganska länge så var det inte så dock, och det svenska skyddsnätet är inte jättebra på hjälpa människor som har sina problem på insidan istället för utsidan.

Jag skulle inte själv säga att jag har gått "livets hårda skola" , inte för att jag tar avstånd från uttrycket, utan för att de dåliga delarna i mitt liv har verkligen inte gett något positivt att ta med sig som någon lärdom, det har varit bara nedbrytande. Jag ger inte mycket för växprocessen heller. Hade mycket hellre velat befinna mig mentalt där jag är nu, redan för 20 år sen.

 

[Rina]

Det finns liksom fler saker man kanske vill i livet förutom att "supa ner sig".

Jag har själv växt upp med en alkoholiserad förälder, med allt som hör till (psykisk och fysisk misshandel), har avstått från alkohol helt, men det liksom räcker inte.

Änsålänge så har ett tjugotal år gått åt för att lära sig hantera alla beteenden och reaktioner som kommer från den tiden jag var illa tvungen att bo med mina föräldrar. Jag flyttade hemifrån när jag var 16. Det går hyggligt nu, men det har tagit sin lilla tid så att säga, och jag är långt ifrån klar än.

Självklart anstränger man sig för att kunna ha det liv man vill ha. Jag har flera gånger startat om på högskolan, det saknas inte kapacitet för vare sig komma in, eller fixa några kurser. Men vad gör man när ångest och depressioner dyker upp som gubben ur lådan, när högre arbetsbelastning och lite sämre sömn triggar fram det?

Men jag får väl "ta mig i kragen" eller nåt. Jag har nog bara offerkoftan på och försöker inte tillräckligt hårt.

Jag har valt istället att se klart vad jag har för förutsättningar för tillfället, och navigera runt de saker som inte fungerar, och utifrån det ha så bra som det bara går. Det går ingen direkt nöd på mig numera, jag reser runt och har det gott. Ganska länge så var det inte så dock, och det svenska skyddsnätet är inte jättebra på hjälpa människor som har sina problem på insidan istället för utsidan.

Jag skulle inte själv säga att jag har gått "livets hårda skola" , inte för att jag tar avstånd från uttrycket, utan för att de dåliga delarna i mitt liv har verkligen inte gett något positivt att ta med sig som någon lärdom, det har varit bara nedbrytande. Jag ger inte mycket för växprocessen heller. Hade mycket hellre velat befinna mig mentalt där jag är nu, redan för 20 år sen.

Din beskrivning stämmer väl in på mitt liv. Jag lider också av ångest, depressioner. Jag har även lidit av PTSD från min tidigare relation. Det berikade inte alls mitt liv och lärde mig ingenting om livet. Jag har dessvärre inte råd att resa så mycket eller ha häst just nu men jag har det på det hela taget bra. En bra avslutad utbildning, fast anställning och ett hus. Jag har det mycket bra om jag jämför med starten i mitt liv. Jag skulle aldrig säga att jag gått livets hårda skola. Min uppväxt har varit en dålig erfarenhet, inget som berikat mitt liv. Jag har arbetat hårt för att komma dit jag är, lära mig sociala koder. Det som berikat mitt liv mest är min man, industriarbetare, mina studiekompisar och kollegier. De här lärt mig mer om livet än min pappas vänner som konsumerade stora mängder alkohol, är invandrarfientliga och skriver att de gått livets hårda skola. Den skolan är ganska smal, begränsad och trångsynt.

 

[mandalaki]

@Rina du nämner din pappas fyllekompisar flera gånger. Är det egentligen dem, dvs ditt personliga trauma, som tråden handlar om? Det förklarar ju varför diskussionen blir svår, eftersom jag tror att de flesta i tråden diskuterar mer generellt.

 

[Rina]

@Rina du nämner din pappas fyllekompisar flera gånger. Är det egentligen dem, dvs ditt personliga trauma, som tråden handlar om? Det förklarar ju varför diskussionen blir svår, eftersom jag tror att de flesta i tråden diskuterar mer generellt.

Jag vill diskutera generellt. Jag drar upp det eftersom det påstås att jag måste ha haft en privilegiad bakgrund för att ha de åsikter jag har. Så är det inte. Det blir omöjligt att motargumentet ett sådant påstående eftersom det bygger på en förutfattad mening om mig. Det blir en personlig diskussion istället där jag går i försvar.

 

[mandalaki]

Jag vill diskutera generellt. Jag drar upp det eftersom det påstås att jag måste ha haft en privilegiad bakgrund för att ha de åsikter jag har. Så är det inte. Det blir omöjligt att motargumentet ett sådant påstående eftersom det bygger på en förutfattad mening om mig. Det blir en personlig diskussion istället där jag går i försvar.

Jag har varit inne på det tidigare men man måste inte vara född privilegierad. Man kan bli det genom en klassresa och då tillskansar man sig gärna de privilegierades värderingar - som att alla har möjligheter att ”bli” något (för att man själv blev det)