Lyans nya tråd!

Status
Stängd för vidare inlägg.
Försöker att få saker gjorda men jag har stora problem med att fastna vid datorn och jag blir väldigt snabbt trött när jag gör något. Sista dagarna har det blivit rätt mycket promenader, korta men flera gånger om dagen istället för en lång. Jag går med den ena av hundarna på eftermiddagen och den andra på kvällen och så har det blivit några med båda också. Marsvinen har jag knappt varit hos utan jag kollar så att de mår bra och så får de mängder med gräs så de är nöjda. Det tar jättemycket emot att vara där nere i "mörkret" när det är ljust och soligt ute. Idag och igår är det dock för kallt för att ta ut dem i hagarna.

Jag gör ett försök att ta tag i maten för jag har gått upp i vikt igen. Är bara på andra dagen än så länge så jag får se hur länge det funkar. Jag försöker att lägga upp det så att jag äter lite och nyttigt under dagen så kan jag äta mer och vad jag vill framåt kvällen som belöning. Jag ska också försöka att inte äta något godis mer än något litet kanske två gånger i veckan eller om jag blir bjuden. Drömmen hade varit att gå ned 10kg men går jag ned 4 så är jag mer än nöjd. Just nu har jag inte mycket aptit så det är ganska lätt men jag hoppas att jag ska lyckas hålla fast vid detta nya även när jag blir hungrig igen och depressionen kommer tillbaka
 
Varit hos läkaren nu och fick abilify utskrivet att ta om jag känner för det. Just nu så mår jag ju rätt okej och trots att jag vet att det troligen inte kommer att hålla i sig så kan jag inte låta bli att hoppas att det ska hålla i sig. Han gick igenom listan på vad jag har ätit för mediciner och sa att jag har i princip provat allt han kunde komma på, plus några utöver det. Så därför blev det ett val mellan abilify och zyprexa för att försöka häva depressionerna när de kommer och se vad som händer. Han skulle ringa i juli och se hur det har gått.
 
Varit hos läkaren nu och fick abilify utskrivet att ta om jag känner för det. Just nu så mår jag ju rätt okej och trots att jag vet att det troligen inte kommer att hålla i sig så kan jag inte låta bli att hoppas att det ska hålla i sig. Han gick igenom listan på vad jag har ätit för mediciner och sa att jag har i princip provat allt han kunde komma på, plus några utöver det. Så därför blev det ett val mellan abilify och zyprexa för att försöka häva depressionerna när de kommer och se vad som händer. Han skulle ringa i juli och se hur det har gått.
Vad skönt att du mår någorlunda bra just nu. Försök att vila i det och inte tänka så mycket framåt. Det kan vara gott nog att må någorlunda just nu.
 
Bra att du mår såpass bra för tiden. :) Verkar den nya läkaren okej?

Så härligt att höra att du mår bättre nu och varit hos läkaren. Bra att läkaren skulle höra av sig igen!

Vad skönt att du mår någorlunda bra just nu. Försök att vila i det och inte tänka så mycket framåt. Det kan vara gott nog att må någorlunda just nu.
Ja, det är skönt! Försöker att ta en dag i taget och göra det jag orkar och känner för. Det har blivit ganska mycket promenader men nästan ingen tid hos marsvinen. Fast de klarar sig så länge de har mat och varandra. Jag ska gå ut med några av dem i eftermiddag tänkte jag.

Den nya läkaren verkade okej på den lilla stunden jag var där. Han var lite stressad men lyssnade ändå på vad jag hade att säga och kollade både nuvarande mediciner och dem jag ätit tidigare för att försöka komma på vad som skulle kunna funka. Det lär ju vända innan han ringer i juli så då kommer jag troligen veta om abilify funkar eller inte.
 
Hur snabbt kan man börja gå ned i vikt? Jag har bara ätit nyttigare i tre dagar men det känns redan som att byxorna sitter lösare. Överlag funkar det rätt bra men jag blir så hungrig på kvällen efter att jag har tagit seroquel och det är jobbigt för det går inte över om jag inte äter supermycket, typ en hel middag eller massor av mackor men jag försöker att lära mig att acceptera att jag helt enkelt kommer att vara så hungrig så länge jag äter seroquel
 
Nu är jag hypomanisk. Vilket iofs passar rätt bra för imorgon ska jag och min vän till Köpenhamns zoo. Jag har aldrig varit där så det är hennes födelsedagspresent till mig :bump: Det ska bli jättekul! Fast jag är lite nervös också för jag har aldrig varit utanför Sverige utan mamma eller pappa tidigare trots att jag är vuxen :o Eller jo, en gång i nian när vi var på koncentrationsläger och det väldigt jobbigt för jag vågade varken äta eller sova för då klarade jag inte av att ens sova över hos kompisar.

Vägde mig idag när jag var hos mormor och jag har redan gått ned 1kg :eek::laugh: Jag känner mig varken godissugen eller särskilt hungrig men det är inte så konstigt när jag är hypomanisk, får se om jag kan hålla samma rutiner när depressionen kommer tillbaka. På dagarna så äter jag så mycket frukt och grönsaker jag vill och om jag blir hungrig eller om jag ska iväg någonstans så äter jag havregryn med mjölk (för jag blir skittjurig och får ångest om jag blir hungrig när jag är hemifrån). På kvällen får jag äta typ vad jag vill men ändå inte allt för mycket. Idag blev det smörgåstårta, men de flesta dagarna har det blivit ris för det är det jag är sugen på just nu. När jag blir sugen på godis så har jag tinat frysta hallon och blandat med sötningsmedel så det blir som sylt och ätit det och det har funkat så jag har inte ätit godis alls på flera dagar. Idag blev det godis eftersom vi har handlat till imorgon men nu har jag det bredvid mig och är inte ens sugen!
 
Jättebra med maten, verkligen! :up: :D Det låter som ett bra upplägg.

Ha det så kul i Köpenhamn! :) Och grattis till födelsesdagen! :banana:
 
ina_dance5.gif
 
Tack :laugh: Vi hade jättekul!!
Fast min mage är inte glad nu, blev en jättechock troligen att äta så extremt mycket skräp som jag tryckte i mig igår och även idag har jag ätit massor för det blev över från matsäcken. Imorgon blir det till att börja om med nyttigheterna igen! Hade specialpris på pannkakor på Ica så jag köpte det i fredags. De brukar ha lång hållbarhet men denna gången råkade jag få en förpackning som gick ut redan i fredags visade det sig. Var så sugen pannkakor men tar det som ett tecken på att jag ska skärpa till mig med maten igen :p
Idag har jag varit jättetrött men håller nu på att städa till marsvinen för det är så smutsigt att jag kan inte vänta en enda dag till :wtf:
 
Jag hatar att vara svag, och jag hatar att behöva skriva om det. Bit ihop och stå ut. Hur jävla svårt ska det vara?
 
Ordet depression kommer från engelskans depress, trycka ner. Vilket är vad man gör då man biter ihop. Man trycker ner känslor. Av att trycka ner känslor blir man till slut deprimerad.

Så att bita ihop är inget som är hälsosamt.

Det man måste göra är att lära sig sluta tänka de tankar och föda de känslor som är negativa för ens mående. Men det måste många av oss få rätt terapi för att lära oss.
Att bara bita ihop är inte rätt väg.
 
Jag har ingen att prata med och det känns dumt att skriva här för jag bara gnäller om samma saker precis hela tiden. Jag kommer ingenstans känns det som. Att bita ihop och stänga av är enda sättet att hantera att jag fortfarande lever trots att jag inte vill.
Och det här med att äta nyttigare funkar inte för nu väger jag MER än när jag började :cry:
 
Jag har ingen att prata med och det känns dumt att skriva här för jag bara gnäller om samma saker precis hela tiden. Jag kommer ingenstans känns det som. Att bita ihop och stänga av är enda sättet att hantera att jag fortfarande lever trots att jag inte vill.
Och det här med att äta nyttigare funkar inte för nu väger jag MER än när jag började :cry:

Fast alla vi som svarar i din tråd och läser den gör det för att vi vill. Du tvingar ingen lyssna eller läsa.
Så du behöver inte oroa dig för oss i form av att du inte ska kunna skriva hur du känner.
Hade vi tyckt det vore jobbigt hade vi inte läst och svarat. De flesta här är ju rörande överens om att vi vill att du skriver.
Så tänk inte att du gör något dumt när du pratar om hur du mår.
Det är något bra för både dig och oss andra.

Du har säkert svarat på det förut. Men jag har glömt.
Kan du få hjälp med terapi?
 
Och det här med att äta nyttigare funkar inte för nu väger jag MER än när jag började :cry:

Fast vänta nu - ha inte så bråttom... Om du äter nyttigare så orkar du göra mer och du mår förhoppningsvis bättre. När du mår bättre och har mera ork SÅ kan du ta tag i vikten - om det ens behövs.

Jag tycker att du ska skita i vad du väger tills vidare. Det verkar inte bra för dig att fokusera på det. Dessutom är det vanligt att vikten svänger några kilo upp och ner genom en månad, så om det inte är tal om en viktuppgång på 10 kg eller mer så skulle jag anta att det är helt normala variationer.
 
Fast alla vi som svarar i din tråd och läser den gör det för att vi vill. Du tvingar ingen lyssna eller läsa.
Så du behöver inte oroa dig för oss i form av att du inte ska kunna skriva hur du känner.
Hade vi tyckt det vore jobbigt hade vi inte läst och svarat. De flesta här är ju rörande överens om att vi vill att du skriver.
Så tänk inte att du gör något dumt när du pratar om hur du mår.
Det är något bra för både dig och oss andra.

Du har säkert svarat på det förut. Men jag har glömt.
Kan du få hjälp med terapi?
Jo, iofs. Men jag känner mig dum ändå. Känner mig alltid dum oavsett vad jag gör.

Jag skulle ha en att prata med när min läkare gick i pension men den människan blev sjukskriven på obestämd tid direkt så jag har inte pratat med någon på säkert två månader. Kanske till och med mer, jag har ingen tidsuppfattning.
Fast vänta nu - ha inte så bråttom... Om du äter nyttigare så orkar du göra mer och du mår förhoppningsvis bättre. När du mår bättre och har mera ork SÅ kan du ta tag i vikten - om det ens behövs.

Jag tycker att du ska skita i vad du väger tills vidare. Det verkar inte bra för dig att fokusera på det. Dessutom är det vanligt att vikten svänger några kilo upp och ner genom en månad, så om det inte är tal om en viktuppgång på 10 kg eller mer så skulle jag anta att det är helt normala variationer.
Vad jag äter påverkar inte vad jag orkar, men såklart orkar jag mer om jag inte är hungrig. Dock är jag alltid hungrig pga medicinerna. Sista tiden har jag orkat mindre, till och med när jag var hypomanisk. Långpromenad är bara att glömma, högst en halvtimme orkar jag, men jag vet inte om det beror på fysisk ork eller ångest.

Om jag hade vägt mindre så hade jag mått bättre för då hade jag haft en sak mindre att ha ångest för. Jag väger över 69 kg nu och jag brukar ligga relativt stadigt på 65,5-67. Jag vill väga 64, gärna mindre men jag är nöjd med hur jag ser ut vid 64kg och vet att den delen av mig som vill väga mindre än det inte är sund
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

Kropp & Själ Jag tror att jag kan upplevas som smart. Jag läser mycket, har en akademisk utbildning och är bra på mitt jobb. Men jag har också läst... 2 3 4
Svar
65
· Visningar
3 244
Kropp & Själ Lyssnar just på en pod från Medicinvetarna om att slippa ha mens om man inte vill. Och känner mig ungefär så här: 🤯 Jag har alldeles... 6 7 8
Svar
145
· Visningar
7 147
Senast: Humla
·
Kropp & Själ Jag har funderat lite på det här med att tappa intresse för något, vad är det egentligen som händer i kropp och själ när ett intresse...
Svar
11
· Visningar
1 319
Senast: Soapbubble
·
Kropp & Själ Inspirerad av tråden om att det blivit tråkigare (och lite orolig att jag skapat en sådan här tråd förr) tänkte jag att det kunde vara... 2
Svar
35
· Visningar
1 456
Senast: Sel
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Tillbaka
Upp