Män som förväntas fria

Mycket romantiskt! :D Eller, dramatiskt i alla fall! :nailbiting:

Vi är praktiskt lagda :D Jag hade nog faktiskt velat förlova mig iaf men han hävdar att han provat på det redan (han har varit gift). På något vänster blir han döv när jag säger att jag inte provat det :rofl:

Men på allvar, jag blir rejält grinig om vi inte gifter oss i den situationen. Det ska inte finnas några frågetecken om arvet (lite pengar i kontanter - mycket pengar i fastigheter) för mina sabla övriga släktingar ska inte ha ett öre. Det är så mycket tryggare än ett testamente.
 
Jag är medveten i allra högsta grad pga min morfar. Hans krav på sina tre döttrar var att de skulle skaffa sig ett yrke, skit samma vilket. Det var för att de inte skulle behöva bli försörjda av en man. Han ordnade också föreläsningar om kvinnors sexuella hälsa i 50-talets Rättvik O_o:D Det i kombination med hans fackliga aktivitet fick honom sparkad. Min morfar :heart

Vilken karl! :heart

Jag är ju smygkonservativ och lite av en sucker för traditioner, men undrar varför tusan folk inte kan välja icke-skadliga traditioner om man nu ska envisas med att upprepa någonting om och om igen. Typ som att binda blomsterkransar på midsommarafton och skippa att supa sig redlös. Att smyga in julkryddning i maten när det blir december och börja lyssna på julmusik, och skippa att konsumera upp en årslön på kött och oönskade presenter. Att gifta sig och ha festligheter kring det utan att bli överlämnad från en man till en annan osv. Traditioner kan vara ganska trevligt men kan vi inte behålla guldkornen och peta det skadliga?
 
Vi är praktiskt lagda :D Jag hade nog faktiskt velat förlova mig iaf men han hävdar att han provat på det redan (han har varit gift). På något vänster blir han döv när jag säger att jag inte provat det :rofl:

Men på allvar, jag blir rejält grinig om vi inte gifter oss i den situationen. Det ska inte finnas några frågetecken om arvet (lite pengar i kontanter - mycket pengar i fastigheter) för mina sabla övriga släktingar ska inte ha ett öre. Det är så mycket tryggare än ett testamente.

Vill inte pissa på paraden men om det är så viktigt angående arvet borde ni lösa det snarast. Vänta inte på sjukdom.
 
Vilken karl! :heart

Jag är ju smygkonservativ och lite av en sucker för traditioner, men undrar varför tusan folk inte kan välja icke-skadliga traditioner om man nu ska envisas med att upprepa någonting om och om igen. Typ som att binda blomsterkransar på midsommarafton och skippa att supa sig redlös. Att smyga in julkryddning i maten när det blir december och börja lyssna på julmusik, och skippa att konsumera upp en årslön på kött och oönskade presenter. Att gifta sig och ha festligheter kring det utan att bli överlämnad från en man till en annan osv. Traditioner kan vara ganska trevligt men kan vi inte behålla guldkornen och peta det skadliga?

Jag är barn och barnbarn till två fantastiska män :heart

Helt enig, jag gillar verkligen vissa traditioner :up:
 
Kan fö berätta att min fars uppvaktning av min mor var garanterat gammaldags... de träffades på ett 50-årskalas (mamma var inhyrd och hyresvärdarna tyckte synd om den lilla lärarinnan som satt ensam i lillstugan så de drog med henne :D). Han blev förtjust i henne och bjöd ut henne på en slädtur :love:
 
Vill inte pissa på paraden men om det är så viktigt angående arvet borde ni lösa det snarast. Vänta inte på sjukdom.
Min ingång var ungefär som @athena_arabians . Fast: om jag ramlar av hästen och bryter nacken måste det stå klart att partner skulle ansvara för SONEN och lite annat. Och försäkringarna via jobbet ska gynna honom. Vi bodde inte ihop då, så giftermålet blev ett sätt att stärka den formella sidan av saken. I övrigt vill jag inte vara gift, men det skyddar partner bättre om vi är det så därför var jag pådrivande i frågan. Gifte oss gjorde vi på lunchen en vardag utan gäster.
 
Precis som du inte alls förstår grejen med att männen förväntas fria, förstår jag inte grejen med kvinnor i grupp vars främsta samtalsämne är barn. Jag tänker att det är delar av sociala normer som är svåra att komma åt, för de skaver inte på samma sätt som andra faktorer som redan beskrivits angående jämställdhet.

Säger detta i all välmening, för jag hade nog kunnat tänka likadant som du för några år sen. :) Det har inte slagit dig att de kanske pratar barn enbart för att de VILL prata barn? Föräldrar kan vara sjukt trist fixerade vid sånt som barnlösa får spader av att höra på (absolut inte alla men vissa av oss, i perioder iaf :angel:) Innan jag fick barn deltog jag inte mer än nödvändigt i såna samtal eftersom de inte intresserade mig ett dugg. Från att jag ville ha barn blev de mer intressanta och nu när jag har barn är det ju helt plötsligt givande som sjutton att få prata av sig med andra, har fått många bra tips den vägen. Det hade känts lite underligt idag om nån erkänt att de "stört sig" på oss som pratar för att vederbörande tycker att vi utgör nån form av social norm. Jag pratar typ aldrig barn när det INTE är sociala tillställningar eftersom hela mitt yrkesliv går ut på annat och min hobby likaså.


Jag är medveten i allra högsta grad pga min morfar. Hans krav på sina tre döttrar var att de skulle skaffa sig ett yrke, skit samma vilket. Det var för att de inte skulle behöva bli försörjda av en man. Han ordnade också föreläsningar om kvinnors sexuella hälsa i 50-talets Rättvik O_o:D Det i kombination med hans fackliga aktivitet fick honom sparkad. Min morfar :heart

Låter som en fantastisk människa! :heart
 
Jag har nog inte hört talas om TS typ av frieri i min generation? Mer att man resonerat ihop sig och bestämt att man ska låta viga sig. Med eller utan fest.
Sånt verkar ha uppkommit på senare år. Ungefär samtidigt som de överdådiga bröllopen och den VEDERVÄRDIGA överlämningen från far till blivande make.

Snacka om backlash.....


För att fortsätta på anekdotlinjen.
Vi pratade om vigsel. Han ville gita sig i kyrkan. Jag småkräktes över att ha en religiös välsignelse och att lova gud att vi ska älska varann. Alltså kom vi inte vidare i frågan.

Så var det skottår och på skoj friade jag på skottdagen. Och han svarade -vi tar det nån gång när det känns bra. Så på sommaren vigde vi oss. I hemlighet.
Men stämmer det verkligen att det är först på senare år som det uppkommit en norm som säger att mannen ska fria?
Det låter inte så troligt. Menar du verkligen att det ”i din generation” inte förekom att majoriteten av de som initierar frieri varit män?

För det är ju vad det handlar om. Normen som säger att män ska fria är ju gammal. Den har väl aldrig varit borta?
Sen har kanske frierierna sett olika ut.

Idag gifter man sig väl också senare än ”förr”? Dvs fler år som sambo innan giftemål/förlovning. Tidigare kanske inte kvinnorna hann vänta frustrerat på samma sätt som en del upplever idag?

Det vi ser idag i vissa sammanhang/grupper är ju att män har slutat fria/väntar längre med att fria men kvinnorna väntar fortfarande = mer frustration.
 
Jag har friat till min särbo... typ. Jag har sagt att är jag döende (inte helt otänkbart att det sker när jag är förhållandevis ung för något sådant pga sjukdom/medicinering) ska vi gifta oss för att det inte ska bli krångel med arvet :D
Vid närmare eftertanke har jag friat till min sambo minst två gånger. Och han har tackat nej.
Den ena gången när jag berättade att en fjällstation ordnade toppbestigning och bröllop och jag tyckte att vi kunde åka dit och slå två flugor i en smäll och den andre var något år senare när vi köpte lägenheten, det hade nästan varit billigare med ett litet bröllop än advokaten vi var tvugna att anlita...
 
Vi är praktiskt lagda :D Jag hade nog faktiskt velat förlova mig iaf men han hävdar att han provat på det redan (han har varit gift). På något vänster blir han döv när jag säger att jag inte provat det :rofl:

Men på allvar, jag blir rejält grinig om vi inte gifter oss i den situationen. Det ska inte finnas några frågetecken om arvet (lite pengar i kontanter - mycket pengar i fastigheter) för mina sabla övriga släktingar ska inte ha ett öre. Det är så mycket tryggare än ett testamente.
Så länge ingen av er har barn så duger ett testamente.
Det jag inte riktigt vet hur man löser är egentligen förvaringen, skulle lägenheten brinna upp så brinner ju även testamentet.
 
Men stämmer det verkligen att det är först på senare år som det uppkommit en norm som säger att mannen ska fria?
Det låter inte så troligt. Menar du verkligen att det ”i din generation” inte förekom att majoriteten av de som initierar frieri varit män?

För det är ju vad det handlar om. Normen som säger att män ska fria är ju gammal. Den har väl aldrig varit borta?
Sen har kanske frierierna sett olika ut.

Idag gifter man sig väl också senare än ”förr”? Dvs fler år som sambo innan giftemål/förlovning. Tidigare kanske inte kvinnorna hann vänta frustrerat på samma sätt som en del upplever idag?

Det vi ser idag i vissa sammanhang/grupper är ju att män har slutat fria/väntar längre med att fria men kvinnorna väntar fortfarande = mer frustration.
Alltså - hur mycket av ett sanningsvittne jag är vet jag ju inte. :confused:

Men - jag har faktiskt knappt hört om nån som friat på det där låtsat gammeldags viset. Utan just snarare att man pratat ihop sig och kommit överens.

För mig känns det helt sjukt att mannen ska fria. Vigsel är en gemensam handling som borde föregås av ett väl genomtänkt och diskuterat gemensamt beslut.
 
Vid närmare eftertanke har jag friat till min sambo minst två gånger. Och han har tackat nej.
Den ena gången när jag berättade att en fjällstation ordnade toppbestigning och bröllop och jag tyckte att vi kunde åka dit och slå två flugor i en smäll och den andre var något år senare när vi köpte lägenheten, det hade nästan varit billigare med ett litet bröllop än advokaten vi var tvugna att anlita...

Mitt drömbröllop om vi skulle göra det när jag är frisk är på en fjälltopp med endast vigselförrättaren och vittnena :love:

Absolut ingen stor fest eller så. Hans släkt skulle dock ha ihjäl oss om vi gjorde på det sättet :angel: De gillar kalas :laugh:
 
Alltså - hur mycket av ett sanningsvittne jag är vet jag ju inte. :confused:

Men - jag har faktiskt knappt hört om nån som friat på det där låtsat gammeldags viset. Utan just snarare att man pratat ihop sig och kommit överens.

För mig känns det helt sjukt att mannen ska fria. Vigsel är en gemensam handling som borde föregås av ett väl genomtänkt och diskuterat gemensamt beslut.
Sånt där man hör om bland yngre bekanta, knäfallande frierier med en ros, tror jag har en sorts övre åldersgräns. Dvs det är en trend som kommit efter att personer födda sådär runt 1960 vanligtvis gifte sig i alla fall. Åtminstone i de samhällsklasser jag tillbringar min tid.
 

Liknande trådar

  • Låst
Relationer Gammal användare, men nytt konto, mest på grund av att jag... vet inte, men nästan skäms över mina egna tankar? Jag vet att det finns...
6 7 8
Svar
151
· Visningar
20 239
Senast: Gunnar
·
  • Artikel
Dagbok På något sätt känns det som ett skifte har skett den senaste veckan. Som att jag mentalt har gått igenom en portal. Det känns som att...
Svar
4
· Visningar
2 048
Senast: Pratsch
·
  • Artikel
Dagbok Den bättre känslan inombords som jag började känna i början av mars har hållt i sig. Det känns som att det har ljusnat - både om dagarna...
Svar
1
· Visningar
864
Senast: _Taggis_
·
Övr. Hund Lite bakgrund: Jag och min sambo har beslutat oss efter 2års funderande och diskuterande, att nu är perfekt tid för oss att adoptera en...
2 3 4
Svar
63
· Visningar
7 673
Senast: Elektron
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp