Mansdominerade vs kvinnodominerade arbetsplatser (utbruten från Vad gör vi CXXIV)

[TygerTyger]

Men, jag skulle också vilja tillägga att det nog sällan är så enkelt som kvinnor eller män på jobbet. Mycket handlar nog om branch. Finansgrabbarna är olika byggrabbarna, och vårdtjejerna säkert olika mediatjejerna osv. Olika branscher attraherar olika människor, så jag tror ens erfarenhet av hur folk är på jobbet sannolikt kommer mycket där ifrån. Jag arbetade ett kort tag med TV-produktion och min erfarenhet blev vidriga människor, både män och kvinnor

För att spinna vidare så tror jag också att olika branscher skapar olika människor. Passar man inte in i kulturen så anpassar man sig gradvis, mer eller mindre medvetet, eller så byter man i den mån det går.

 

[MiaMia]

Men, jag skulle också vilja tillägga att det nog sällan är så enkelt som kvinnor eller män på jobbet. Mycket handlar nog om branch. Finansgrabbarna är olika byggrabbarna, och vårdtjejerna säkert olika mediatjejerna osv. Olika branscher attraherar olika människor, så jag tror ens erfarenhet av hur folk är på jobbet sannolikt kommer mycket där ifrån. Jag arbetade ett kort tag med TV-produktion och min erfarenhet blev vidriga människor, både män och kvinnor

Och inte minst är det olika människor som känner sig tvungna att fly från olika kulturer pga olika element i miljön. Vilket jag tror kan styra mer mot hur det konserveras än vilka som kanske kommer dit från början.
De som kan flyta med i tjej-tjatter-gängen utan att bli måltavla blir kvar i omsorgen, den som inte har kraft att aktivt hävda sin plats och integritet är den som lämnar byggsfären osv.

 

[cirkus]

Pratade precis med en kollega. Vi har haft en föreläsning i veckan om machokultur inom byggbranschen och tydligen har det blivit rena ramaskri hos några män på vårt jobb Så är det minsann inte alls inom bygg och våldspyramiden är skit och bla. bla. "Män och kvinnor har olika humor", sa en av dem. Ja det verkar onekligen så, vi brukar inte tycka att vårt förtyck är särskilt roligt.

Saknar att jobba med enbart kvinnor. "Jaha, hur går det egentligen?" fick jag alltid frågan om då. Ja jävligt mycket bättre än det här i alla fall ska jag säga. Baserat på min lilla erfarenhet av bygg så ska jag börja fråga folk hur fasen det går att jobba med manliga kollegor egentligen. För mig går det SÅDÄR.

jag jobbar på en liten arbetsplats med 2 kvinnor och 13 män. Skulle säga att branschen domineras män men inte så stort som i många andra branscher.

Jag och den andra tjejen behöver ibland vara rätt stränga med snubbarna när de kommer med sånt som de tycker är manligt roligt. Jag brinner lätt av och det vet dom så de "skärper" sig ofta i min närvaro, sorgligt men sant.

Det som är bra är tex att de män som varit föräldralediga varit lediga länge och att de med småbarn verkar vara mycket jämställda med många VAB dagar/hämtningar osv, viss anpassning för arbetesplatsen men jag tycker det är jättebra

 

[Hippocampus]

Jag har ju jobbat på både kvinnodominerande och mansdominerande platser. Sist jag jobbade på en kvinnodominerat ställe bad jag om att få byta förvaltning (inom kommun), jag klarade inte det. Jag är verkligen inte bra på att vara så "kvinnlig" som det krävdes, det var mode och enbart prat om barn, diskmaskinstabletter, matlagning och fika på alla raster. Sen var de trevliga, absolut, men det där tog lusten ur mig, dessutom kunde de aldrig tillföra en sak inom mitt område, för det "var så konstigt". Och då brukar jag inte fråga detaljer utan mer "om du ser detta, förstår du det då?" osv för att kunna hitta vägar hur man pedagogiskt kan visa människor som inte kan ämnet.
Dessutom blev det svårt tycker jag när det kom till konflikter och mobbing, kvinnor tjafsar och mobbar på helt annat sätt in män.

Där är jag är idag kan det komma lite höhö bland killarna (otroligt sällan och aldrig kommentarer om kvinnor) men är jag inte ok med det säger jag till och de ber om ursäkt, på riktigt. Såklart finns det konflikter där med, men det är lite enklare för mig att hantera faktiskt.

 

[Malibu_Stacy]

Jag känner inte alls igen det här med att man måste vara ”kvinnlig” för att passa in på en kvinnodominerad arbetsplats.

Jag jobbar i en extremt kvinnodominerad bransch, och även kvinnodominerad arbetsplats. Känner inte alls igen mig i det flera skriver. Faktiskt aldrig upplevt något större problem med att jobba ihop med så många kvinnor och det pratas ytterst sällan om mode, skönhet eller smink. Många som inte följer normen varken utseendemässigt eller livstilsmässigt och jag har inte upplevt att det skulle innebära någon typ av nackdel. Kanske spelar just branschen också en roll, och att vi på min arbetsplats har en stor fördelning vad gäller ålder, bakgrund och etnicitet.
Däremot, så är det ändå så att dom få männen som finns på arbetsplatsen har högre lön trots lägre kompetens, och sitter på flera maktpositioner och åker räkmacka när det gäller fortbildning och utbildning. Supertrist.

 

[Masqueradee]

Det jag tycker är synd är hur kvinnor och mäns beteende möts olika.
Kvinnors dåliga beteende möts med byte av arbetsplats och bedöms allvarligare för att det inte syns öppet. Kvinnor pratar bara om smink och mode.
Mäns dåliga beteende står man ut med, det rycks på axlarna, benämns som "höhö"-ande och "de ber ju om ursäkt när jag säger till.

Säger inte att det dåliga beteende är bra från något håll, men varför säger man inte till kvinnor medan man daltar och uppfostrar vuxna män?

 

[_Taggis_]

Det jag tycker är synd är hur kvinnor och mäns beteende möts olika.
Kvinnors dåliga beteende möts med byte av arbetsplats och bedöms allvarligare för att det inte syns öppet. Kvinnor pratar bara om smink och mode.
Mäns dåliga beteende står man ut med, det rycks på axlarna, benämns som "höhö"-ande och "de ber ju om ursäkt när jag säger till.

Säger inte att det dåliga beteende är bra från något håll, men varför säger man inte till kvinnor medan man daltar och uppfostrar vuxna män?

Ja tänk att det undrar jag med....

 

[Tonto]

Det jag tycker är synd är hur kvinnor och mäns beteende möts olika.
Kvinnors dåliga beteende möts med byte av arbetsplats och bedöms allvarligare för att det inte syns öppet. Kvinnor pratar bara om smink och mode.
Mäns dåliga beteende står man ut med, det rycks på axlarna, benämns som "höhö"-ande och "de ber ju om ursäkt när jag säger till.

Säger inte att det dåliga beteende är bra från något håll, men varför säger man inte till kvinnor medan man daltar och uppfostrar vuxna män?

Jag säger till. Men det är svårare att bemöta mobbing och riktade elakheter ifrån kvinnor än generaliserat skitsnack ifrån män. Det är skillnad när det blir personligt och när det är generaliserat. Handlar absolut inte om att jag hellre uppfostrar män, utan vad jag orkar stå ut med och hur personligt det blir.

 

[athena_arabians]

Det jag tycker är synd är hur kvinnor och mäns beteende möts olika.
Kvinnors dåliga beteende möts med byte av arbetsplats och bedöms allvarligare för att det inte syns öppet. Kvinnor pratar bara om smink och mode.
Mäns dåliga beteende står man ut med, det rycks på axlarna, benämns som "höhö"-ande och "de ber ju om ursäkt när jag säger till.

Säger inte att det dåliga beteende är bra från något håll, men varför säger man inte till kvinnor medan man daltar och uppfostrar vuxna män?

Enligt min erfarenhet blir det värre om man säger ifrån på en kvinnodominerad arbetsplats... Givetvis baserar jag det på mina egna upplevelser men långvarig mobbing har gjort att den striden tar jag inte igen. Då "flyr" jag hellre.

 

[_Taggis_]

Jag har jobbat i en högst kvinnodominerad bransch men hade förmånen att bara jobba natt med en enda kollega, så ska inte säga hur det var i arbetsgrupperna.

Sedan jag bytte bransch har jag jobbat med nästan uteslutande män. Höhö-jargongen är stark men mer eller mindre stark beroende på arbetsplats. Däremot kan jag säga att den värst strukturerade mobbingen, dreven, skitsnacket och skvallret är på den arbetsplatsen med den värsta och mest uttalade höhö-jargongen. Män i grupp är inte ett dugg "bättre" än kvinnor i grupp, när det gäller att snacka skit och intrigera, även om de själva kallar sådana företeelser som kärringaktigt. Jag har aldrig fått slåss så mkt för min existens som när jag jobbade där. Saknar det inte en minut och det har gått 3.5 år sedan jag slutade....

 

[Tonto]

Enligt min erfarenhet blir det värre om man säger ifrån på en kvinnodominerad arbetsplats... Givetvis baserar jag det på mina egna upplevelser men långvarig mobbing har gjort att den striden tar jag inte igen. Då "flyr" jag hellre.

Samma här!

 

[julgrisen]

Min upplevelse är samma som det som @Voeux och @Malibu_Stacy beskriver, jag har superbra erfarenheter av kvinnodominerade arbetsplatser. Skulle aldrig vilja jobba på ett mansdominerat ställe, har aldrig tyckte direkt om att umgås med män, särskilt inte i grupp. Jag upplever de arbetsplatser jag varit på, som samtliga varit kvinnodominerade, som väldigt relationsskapande och sammanhållningen är stark. Jag känner heller inte igen att det skulle vara mycket fokus på utseende och mode, det är jag totalt ointresserad av. Visst finns det kollegor som pratar om detta med varandra men inte alla och framförallt inte hela tiden. Jag har lite svårt för det där med att kvinnor skulle vara elaka mot andra kvinnor som nån grundlag som jag hört sedan jag var barn, jag fattar att det såklart händer precis som det händer bland män, men det känns trist när det sprids som en sanning och inte en egen upplevelse bara.
Sen kan såklart, som andra skrivit, det påverka vilken bransch man är i osv, jag är socionom och arbetar med socionomer och det är ju en relationsinriktad utbildning som såklart drar till sig en viss typ av människor.

 

[Hoarfrost]

Min arbetsplats var kvinnodominerad när jag började. Det var då två läger som var emot varandra, med en ledare på var sida, så himla underligt och lite high school drama filmkänsla.
Varenda ny kvinna som kom till jobbet skulle in i det ena eller andra lägret, jag som var ny fattade hur det låg till ganska snart men ville inte vara med i den otroligt konstiga tvålägers kulturen Men oj vad de försökte få mig att välja sida.
Jag var mest chockad för jag trodde inte arbetsplatser var så.

Slutade med att jag snällt och diplomatiskt förklarade för dessa två ledarkvinnor att jag har sett hur det är, och jag förstår vad de försöker göra, men jag vill gärna bli lämnad utanför. Då upphörde försöken att vara trevlig från båda läger, och jag blev i stället utfryst. Ingen större förlust faktiskt.
Allt eftersom personer har bytts ut har de två lägren försvunnit. En av ledarna bytte jobb, och så bara försvann det. Skönt!

Även om min arbetsplats varit kvinnodominerad har mina närmsta arbetskamrater alltid varit män. Vissa höhö-iga, vissa inte. De som höhö-at med mig har jag sagt ifrån till och sedan sluppit den jargongen. De flesta har ändå varit rätt trevliga. De närmsta höhö-ar aldrig, så det känns bra

 

[Hippocampus]

Det jag tycker är synd är hur kvinnor och mäns beteende möts olika.
Kvinnors dåliga beteende möts med byte av arbetsplats och bedöms allvarligare för att det inte syns öppet. Kvinnor pratar bara om smink och mode.
Mäns dåliga beteende står man ut med, det rycks på axlarna, benämns som "höhö"-ande och "de ber ju om ursäkt när jag säger till.

Säger inte att det dåliga beteende är bra från något håll, men varför säger man inte till kvinnor medan man daltar och uppfostrar vuxna män?

varför skulle man inte säga till kvinnor?

 

[Wysiwyg]

Jobbat med män, kvinnor och blandat. Tycker inte det är någon skillnad i varesig arbetsdynamiken eller sättet att "mobba" folk på bland könen, alla kön tycker jag kan vara lika jävliga.

I nuvarande jobb har jag en arbetsledande position. Tycker ofta äldre som varit i branschen länge kan ha svårt för att jag bestämmer vad och någonting ska göras eftersom jag är ung och tjej. Upplever inte alls att de ifrågasätter männen på samma sätt. Har varit både kvinnor och män men mestadels män tycker jag.

Generellt tycker jag kvinnor är bättre på att skapa relationer med varandra på arbetsplatserna och ptja, i alla relationer finns det väl ett visst mått drama ibland tänker jag. Ofta tycker jag kvinnor får bära skuld för arbetsplatsers dåliga arbetsdynamik för att de är de enda som faktiskt bryr sig om dynamiken. Upplever att många män skiter i relationerna och att vårda dem eller att ta hand om konflikter och då är det ju klart det är lätt att hålla sig utanför.

 

[tanten]

Det jag tycker är synd är hur kvinnor och mäns beteende möts olika.
Kvinnors dåliga beteende möts med byte av arbetsplats och bedöms allvarligare för att det inte syns öppet. Kvinnor pratar bara om smink och mode.
Mäns dåliga beteende står man ut med, det rycks på axlarna, benämns som "höhö"-ande och "de ber ju om ursäkt när jag säger till.

Säger inte att det dåliga beteende är bra från något håll, men varför säger man inte till kvinnor medan man daltar och uppfostrar vuxna män?

Varför man inte bara säger till? Mest för att det är så olika?

Kvinnors dåliga beteende riktar sig ofta mot en specifik person. Mäns höhö-ande är generellt. Suckar om fruntimmer, blondinskämt, förväntningar om intressesfär baserat på kön. Sexistiska skämt. Det har funkat att bita ifrån.

Kvinnor inriktar sig på att DU är fel. Senast jag råkade ut för det försökte jag gå emot. Fick hela arbetsplatsen på mig. Arbetsledaren kallade in mig och förklarade frankt att INGEN tycker om dig här.
Motsvarande mobbing av en enskild kvinna har jag inte råkat ut för i blandade grupper eller bland enbart män.

 

[Scata]

När jag läser den här tråden så slås jag av hur mycket jag älskar min arbetsplats just för den fantastiska blandningen av människor från hela världen, åldrar och kön. Det känns ganska unikt för att vara en arbetsplats.

Tidigare har jag jobbat på de mest skillda ställen, på några enbart med kvinnor och på andra enbart med män och några blandade.
Det mest trista stället var på ett ställe med blandade kön i ungefär samma åldrar, men det som var unisont var en utbildnings och yrkes-snobbighet som jag har mycket svårt för, den jargongen störde mig mycket mer än vissa "hö-hö-ställen" eller "smussel-skitsnack-ställen" jag jobbat på.

 

[_Taggis_]

Kvinnor inriktar sig på att DU är fel. Senast jag råkade ut för det försökte jag gå emot. Fick hela arbetsplatsen på mig. Arbetsledaren kallade in mig och förklarade frankt att INGEN tycker om dig här.
Motsvarande mobbing av en enskild kvinna har jag inte råkat ut för i blandade grupper eller bland enbart män.

Ptja en grupp medelålders män skapade ett drev med syftet att få arbetsgivaren att dra ner min lön eftersom jag tjänade mkt bättre än dom, fick tom med sig chefen. Han fattade nog inte ens vad han gjorde genom att ens lyssna på dem utan började tala med mig i termer om att jag nog fått lite för bra ingångslön och att vi kunde förhandla den vid fastanställningen. Han hörde inte själv hur det lät. Nu är jag inte den man pissar på, så inget hände med min lön. Men förtroendet för mina kollegor och min chef repade sig inte direkt trots att jag stod ut där i 3 år till.

Så ja, det händer även bland män. Som dessutom ser sig själva som manlighetseliten vad gäller att "inte bete sig som kärringar".

 

[Tora]

Jag tycker inte att vare sig kvinnor eller män är bättre/sämre på att vara en grupp. Har jobbat i alla de möjliga olika blandningar och min erfarenhet är att det viktigaste är att det finns en sund och bra arbetsledning som vågar ta tag i problem men framför allt arbetar på ett sådant sätt att det inte uppkommer några mobbningssituationer.
Att män skulle vara bättre/hantera gruppdynamik bättre än kvinnor tycker jag bara är snick snack. Män är precis lika dåliga på det som kvinnor anklagas för att vara.
Fast det är klart att med tanke på hur dåliga kvinnor är på att hantera konflikter så är det en himla tur att män styr världen. Hade kvinnorna bestämt så hade de säkert bråkat om Gazaremsan fortfarande.........

 

[Lycan]

Pratade precis med en kollega. Vi har haft en föreläsning i veckan om machokultur inom byggbranschen och tydligen har det blivit rena ramaskri hos några män på vårt jobb Så är det minsann inte alls inom bygg och våldspyramiden är skit och bla. bla. "Män och kvinnor har olika humor", sa en av dem. Ja det verkar onekligen så, vi brukar inte tycka att vårt förtyck är särskilt roligt.

Saknar att jobba med enbart kvinnor. "Jaha, hur går det egentligen?" fick jag alltid frågan om då. Ja jävligt mycket bättre än det här i alla fall ska jag säga. Baserat på min lilla erfarenhet av bygg så ska jag börja fråga folk hur fasen det går att jobba med manliga kollegor egentligen. För mig går det SÅDÄR.

Jag föredrar att jobba med män. De är mer rak på sak och det är sällan det blir långvariga konflikter. De gånger jag har jobbat med kvinnor har det blivit massa fulspel med knivar i ryggen osv.