Mansdominerade vs kvinnodominerade arbetsplatser (utbruten från Vad gör vi CXXIV)

[_Taggis_]

Jag tycker det är tråkigt att en sån här tråd reproducerar och cementerar föreställningar om hur kvinnor och män är i grupp. Jag förstår att många pratar om egna erfarenheter men visst måste det gå att prata om jargonger/social arbetsmiljö osv som är mer specifika för olika branscher utan att hamna i fällan ”kvinnor i grupp mobbar och fryser ut, män i grupp kan ha tuff jargong men dom är raka och det blir inga konflikter”. Det känns så himla förenklat och nedlåtande. Vad är det som gör att en viss arbetsplats eller bransch har en viss jargong eller kultur? Jag tycker absolut att en könsuppdelad arbetsmarknad är ett problem på många sätt, och generellt tror jag att både verksamheten och gruppen vinner på en bred representation när det gäller kön, ålder, etnicitet, erfarenheter osv.

Jag må vara trött och lite trög på jobbet nu efter 5 äckliga förmiddagsskift... men jag förstår inte riktigt din poäng här. Folk delger ju sina personliga erfarenheter, de blir ju inte mindre verkliga för att en håller tyst om dem. Jag ser ingen som skriver att "kvinnor är si eller så resp män är si eller så" utan att liksom se ett problem med det? Eller är det en sorts upplevelser som inte ska komma ut för att det på nåt sätt stör en idealbild om att det inte ska vara nån skillnad på män och kvinnor? Jag vill inte provocera, bara försöker förstå vad du menar...

Jag ser verkligen problemen med jargonger och förväntade könsroller. Jag är den första att säga att det finns problem och att det måste jobbas med det. Men det blir ju inte synliggjort genom att bara acceptera det eller vara tyst om verkligheten.
Jag hamnar ofta i diskussioner om just detta, när verkligheten som jag upplevt den genom att jobba på olika ställen i mansdominerade branscher, inte välkomnas för att den inte stöttar en idealbild av hur jämlikt och bra samhället blivit. Ofta är de som opponerar sig mot mig, de som själva inte har nån praktiskt erfarenhet av att jobba på golvet i tex tung industri.

 

[Lingon]

Bevisligen lever vi i väldigt olika världar. Och som sagt, jag orkar inte vara normbrytare och "konstig" i alla sammanhang. Därför väljer jag mina tillfällen.

Edit: Sedan är jag inte så himla ego att jag inte kan anpassa mig efter det sociala spelet, om jag väljer att göra det. Och det är just det, mitt val. Klart jag skulle kunna vara ufot och göra en del andra obekväma men varför ska jag göra det?! Det kan och har jag gjort i sammanhang där det var mycket lämpligt men i ett socialt sammanhang med människor som i grund och botten är trevliga? Nej.

Varför är det ego att på en fest umgås med de man tycker är roliga och intressanta? Det är väl andras problem om de blir obekväma av att jag som kvinna umgås med män. Jag kan inte ta ansvar för när andra människor har konstiga föreställningar om att män och kvinnor inte kan vara vänner.

På jobbet så måste man följa det sociala spelet mer. Men på fritiden och på fester med vänner, inte en chans att jag skulle gå runt och låtsas vara nån annan än den jag är. Om någon jag pratade med på en fest började prata om nåt jag tyckte var ointressant hade jag lyssnat artigt ett litet tag sen lite smidigt börjat prata om nåt annat med nån annan. Personen i fråga får väl också följa det sociala spelet och inse att om hen bara pratar om sina barn så kommer folk tröttna. Jag håller inte på att prata om hästar med folk som ointresserade av det, eller om TV-serier med personen som aldrig tittar på TV.

 

[Fruentimber]

@_Taggis_ Problemet uppstår ju när man uttrycker sig i svepande ordalag och det har jag sett i tråden på många ställen. Kvinnor är si, män är så.

 

[athena_arabians]

Varför är det ego att på en fest umgås med de man tycker är roliga och intressanta? Det är väl andras problem om de blir obekväma av att jag som kvinna umgås med män. Jag kan inte ta ansvar för när andra människor har konstiga föreställningar om att män och kvinnor inte kan vara vänner.

På jobbet så måste man följa det sociala spelet mer. Men på fritiden och på fester med vänner, inte en chans att jag skulle gå runt och låtsas vara nån annan än den jag är. Om någon jag pratade med på en fest började prata om nåt jag tyckte var ointressant hade jag lyssnat artigt ett litet tag sen lite smidigt börjat prata om nåt annat med nån annan. Personen i fråga får väl också följa det sociala spelet och inse att om hen bara pratar om sina barn så kommer folk tröttna. Jag håller inte på att prata om hästar med folk som ointresserade av det, eller om TV-serier med personen som aldrig tittar på TV.

Jag låtsas inte vara någon annan än vad jag är. Men jag orkar och vill som sagt inte vara normbrytare jämt och ständigt. Jag "väsnas" betydligt mer under arbetstid, därför att annars skulle jag inte må bra (jag har varit RIKTIGT obekväm ibland för att det var rätt sak att göra). På fritiden vill jag har lugn och ro.

 

[emma-vsm]

Jag må vara trött och lite trög på jobbet nu efter 5 äckliga förmiddagsskift... men jag förstår inte riktigt din poäng här. Folk delger ju sina personliga erfarenheter, de blir ju inte mindre verkliga för att en håller tyst om dem. Jag ser ingen som skriver att "kvinnor är si eller så resp män är si eller så" utan att liksom se ett problem med det? Eller är det en sorts upplevelser som inte ska komma ut för att det på nåt sätt stör en idealbild om att det inte ska vara nån skillnad på män och kvinnor? Jag vill inte provocera, bara försöker förstå vad du menar...

Jag ser verkligen problemen med jargonger och förväntade könsroller. Jag är den första att säga att det finns problem och att det måste jobbas med det. Men det blir ju inte synliggjort genom att bara acceptera det eller vara tyst om verkligheten.
Jag hamnar ofta i diskussioner om just detta, när verkligheten som jag upplevt den genom att jobba på olika ställen i mansdominerade branscher, inte välkomnas för att den inte stöttar en idealbild av hur jämlikt och bra samhället blivit. Ofta är de som opponerar sig mot mig, de som själva inte har nån praktiskt erfarenhet av att jobba på golvet i tex tung industri.

Det är jätteviktigt att prata om problem och utmaningar kopplat till arbetsmarknaden och som ibland skiljer sig mellan olika branscher. Det är faktiskt en av sakerna jag arbetar med. Det som skaver i den här tråden är just HUR man pratar om det. Det förstärker föreställningar/normer/fördomar om hur kvinnor och män ”är”, på ett väldigt förenklat och onyanserat sätt.

 

[Lingon]

Jag låtsas inte vara någon annan än vad jag är. Men jag orkar och vill som sagt inte vara normbrytare jämt och ständigt. Jag "väsnas" betydligt mer under arbetstid, därför att annars skulle jag inte må bra (jag har varit RIKTIGT obekväm ibland för att det var rätt sak att göra). På fritiden vill jag har lugn och ro.

Jag förstår verkligen inte varför du anser det som normbrytande att umgås med männen på festen med vännerna. Vad du än svarar så blir jag bara mer förvirrad. För mig låter det helt bisarrt att du låter vad det nu är påverka dig så mycket att du på fester inte umgås med de du helst hade umgåtts med. Det får mig att undra vad det är människor du omger dig med. Håller de på med ett ordentligt grupptryck, är de väldigt fördomsfulla eller vad är problemet?

Vad skulle hända om du umgicks med de du ville umgås med på festen? Vad är det du gör som är så normbrytande? Hittills har inget du skrivit visat på nåt som jag skulle se som normbrytande om jag stötte på det.

 

[_Taggis_]

@_Taggis_ Problemet uppstår ju när man uttrycker sig i svepande ordalag och det har jag sett i tråden på många ställen. Kvinnor är si, män är så.

Ok. Jag har väl missat just det. Jag ser mer en tråd som synliggör mönster. Det intressanta för mig är varför mönster uppstår och vad en gör för att bryta dem. Sen är jag också så krass att jag tror inte riktigt det går att få bort helt överallt just för att motivationen till förändring inte är tillräckligt hög hos de står står för den större delen av stereotypierna. Både kvinnor och män. Det betyder inte att jag accepterar det, men jag känner lite som @athena_arabians att jag orkar faktiskt inte alltid ta fajten. Jag slåss alldeles tillräckligt och har slagits desto mer genom mitt yrkesliv. Nu är jag på ett jobb där det är ok jargong och jag är nöjd med det. Däremot opponerar jag mig ofta mot strukturen i samhället i stort när diskussioner om sånt kommer upp. Eller i andra sociala sammanhang.

 

[athena_arabians]

Jag förstår verkligen inte varför du anser det som normbrytande att umgås med männen på festen med vännerna. Vad du än svarar så blir jag bara mer förvirrad. För mig låter det helt bisarrt att du låter vad det nu är påverka dig så mycket att du på fester inte umgås med de du helst hade umgåtts med. Det får mig att undra vad det är människor du omger dig med. Håller de på med ett ordentligt grupptryck, är de väldigt fördomsfulla eller vad är problemet?

Vad skulle hända om du umgicks med de du ville umgås med på festen? Vad är det du gör som är så normbrytande? Hittills har inget du skrivit visat på nåt som jag skulle se som normbrytande om jag stötte på det.

Du fattar inte alls och jag orkar inte förklara men jag kan säga att du har totalt fel i dina antaganden ovan.

 

[Lingon]

Du fattar inte alls och jag orkar inte förklara men jag kan säga att du har totalt fel i dina antaganden ovan.

Jag förstår verkligen inget. Det låter som en väldigt märklig grupp människor som kräver att män umgås med män och kvinnor med kvinnor. Och som anser att de som bryter mot denna oskrivna regel är normbrytande.

Stanna hemma om det är tråkigt. Det gör jag när jag blir bjuden på fester med folk jag inte tycker är roliga eller där jag vet att de ska göra något som jag tycker är tråkigt. Då har jag roligare hemma med min TV och dator.

 

[Vassi]

Jag har arbetat på både mansdominerade och kvinnodominerade arbetsplatser, alltifrån skruva lasbilschassi till Volvo och lift-arbete till skola och sjukvård. Känner mig väldigt främmande till att kvinnor ska vara så mycket värre och elakare. Om vi nu ska uttala oss svepande och generaliserande har männen på mina arbetsplatser istället ägnat sig åt sexuella trakasserier med skämtade om avsugningar på lunchraster eller att kvinnor är bättre på gränsla evakueringsutrustningen för att "de är vana att ha något mellan benen" osv. Det har dessutom helt klart kunnat vara riktat mot individer, både kvinnor och män på arbetsplatserna. Skitsnacket jag råkade höra om "den invandrade, inkvoterade killen som inte kan hantera en skruvdragare" inom industrin. Gruppen av män som under loppet av en säsong både drev bort sin chef och helt öppet gav praktikanten smeknamnet DJ - dumjävel. Tja, dom var ju väldigt raka och öppna med sin mobbning.

Är även lite fascinerad av att det verkar tas för självklart att kvinnor snackar skit om icke-närvarande medan man tror att "nä männen slutade när jag sa ifrån". De kanske bara fortsatte när du gick därifrån?

 

[_Taggis_]

Jag har arbetat på både mansdominerade och kvinnodominerade arbetsplatser, alltifrån skruva lasbilschassi till Volvo och lift-arbete till skola och sjukvård. Känner mig väldigt främmande till att kvinnor ska vara så mycket värre och elakare. Om vi nu ska uttala oss svepande och generaliserande har männen på mina arbetsplatser istället ägnat sig åt sexuella trakasserier med skämtade om avsugningar på lunchraster eller att kvinnor är bättre på gränsla evakueringsutrustningen för att "de är vana att ha något mellan benen" osv. Det har dessutom helt klart kunnat vara riktat mot individer, både kvinnor och män på arbetsplatserna. Skitsnacket jag råkade höra om "den invandrade, inkvoterade killen som inte kan hantera en skruvdragare" inom industrin. Gruppen av män som under loppet av en säsong både drev bort sin chef och helt öppet gav praktikanten smeknamnet DJ - dumjävel. Tja, dom var ju väldigt raka och öppna med sin mobbning.

Är även lite fascinerad av att det verkar tas för självklart att kvinnor snackar skit om icke-närvarande medan man tror att "nä männen slutade när jag sa ifrån". De kanske bara fortsatte när du gick därifrån?

Nu råkar jag ju ha läst i nån gammal tråd om vart du bor, så jag kan ju isf räkna ut vart du jobbat. Kan meddela att jag är från samma region, har samma upplevelser och fö rekryterade vårt företag många från de arbetsplatserna jag tänker att du nog jobbat åt

 

[Fruentimber]

Ok. Jag har väl missat just det. Jag ser mer en tråd som synliggör mönster. Det intressanta för mig är varför mönster uppstår och vad en gör för att bryta dem. Sen är jag också så krass att jag tror inte riktigt det går att få bort helt överallt just för att motivationen till förändring inte är tillräckligt hög hos de står står för den större delen av stereotypierna. Både kvinnor och män. Det betyder inte att jag accepterar det, men jag känner lite som @athena_arabians att jag orkar faktiskt inte alltid ta fajten. Jag slåss alldeles tillräckligt och har slagits desto mer genom mitt yrkesliv. Nu är jag på ett jobb där det är ok jargong och jag är nöjd med det. Däremot opponerar jag mig ofta mot strukturen i samhället i stort när diskussioner om sånt kommer upp. Eller i andra sociala sammanhang.

Ja, alltså jag är helt med på det du skriver? Jag sysslar ju själv med analyser av strukturer och liknande, så jag vet inte riktigt varför du riktar det svaret till mig. Jag påpekade bara att jag också sett det som @emma-vsm påpekar.

 

[Fruentimber]

Jag förstår verkligen inget. Det låter som en väldigt märklig grupp människor som kräver att män umgås med män och kvinnor med kvinnor. Och som anser att de som bryter mot denna oskrivna regel är normbrytande.

Stanna hemma om det är tråkigt. Det gör jag när jag blir bjuden på fester med folk jag inte tycker är roliga eller där jag vet att de ska göra något som jag tycker är tråkigt. Då har jag roligare hemma med min TV och dator.

Men hur läser du inläggen egentligen? Gud så du överdriver.

 

[Ullmerkott]

Jag har bara jobbat på extremt kvinnodominerade arbetsplatser och känner inte alls igen mig i det som skrivs i tråden. Har inte stött på mobbing eller intrigerande. Kompetens respekteras högt (alla chefer har varit kvinnor). Normbrytande ses som lite häftigt och inspirerande.

Pratas det barn handlar det mestadels om hur skönt det är att inte ha några (eller möjligtvis hur icke socialt accepterat det skulle vara att sälja eller avliva dem om man skaffar och ångrar sig.. ). Mestadels pratar vi djur, mat, friluftsliv, politik, karriär, aktuella händelser och annat kul.

Jag gissar att det varierar mer mellan olika grupper av människor, än mellan kön. Även om kön såklart påverkar vilken grupp en vallas in i.

 

[Görel]

Jag hade en gång en kollega som fick alla samtal till att handla om hennes barn. Hon förstörde alla raster när allt gick ut på att berätta hur förträffliga hennes barn var och man ville inte fråga om hon skulle fika.

 

[_Taggis_]

Jag hade en gång en kollega som fick alla samtal till att handla om hennes barn. Hon förstörde alla raster när allt gick ut på att berätta hur förträffliga hennes barn var och man ville inte fråga om hon skulle fika.

Hon hade gärna fått lyssna på mig om hur processen för att framställa papper från barrved går till, inkluderad alla kemiska omvandlingar kring de kemikalier man använder. Och så kan jag hålla ett föredrag om vatten- och ångtabellen avseende tryck, temp och energiinnehåll och hur man driftar rosterpannor eller de med bubblande bäddar. Det vore nog sista gången en sån person ville prata om sig själv med mig...

 

[nullo-modo]

Det är jätteviktigt att prata om problem och utmaningar kopplat till arbetsmarknaden och som ibland skiljer sig mellan olika branscher. Det är faktiskt en av sakerna jag arbetar med. Det som skaver i den här tråden är just HUR man pratar om det. Det förstärker föreställningar/normer/fördomar om hur kvinnor och män ”är”, på ett väldigt förenklat och onyanserat sätt.

Ät ju vanligt att prata om grupper på ett förenklat och onyanserat sätt. Även prat om gruppen outbildade pratas det förenklat om, även så gruppen akademiker och många många fler grupper.
Vet inte hur många gånger jag fått höra från samhället vad den gruppen jag tillhör röstar på, hur mina matvanor ser ut, hur länge jag kommer leva jämfört med andra mm mm.

 

[Fruentimber]

Vet inte hur många gånger jag fått höra från samhället vad den gruppen jag tillhör röstar på, hur mina matvanor ser ut, hur länge jag kommer leva jämfört med andra mm mm.

Jag ser inte hur det kan jämföras med reproducerandet av könsroller.

 

[Görel]

Hon hade gärna fått lyssna på mig om hur processen för att framställa papper från barrved går till, inkluderad alla kemiska omvandlingar kring de kemikalier man använder. Och så kan jag hålla ett föredrag om vatten- och ångtabellen avseende tryck, temp och energiinnehåll och hur man driftar rosterpannor eller de med bubblande bäddar. Det vore nog sista gången en sån person ville prata om sig själv med mig...

Jag pratade hästar och rockband och hoppades att kronan någongång skulle ramla ner angående hur vansinnigt tråkigt det är att tvingas lyssna på någon som pratar på om något som den andra är helt ointresserad av.

 

[emma-vsm]

Ät ju vanligt att prata om grupper på ett förenklat och onyanserat sätt. Även prat om gruppen outbildade pratas det förenklat om, även så gruppen akademiker och många många fler grupper.
Vet inte hur många gånger jag fått höra från samhället vad den gruppen jag tillhör röstar på, hur mina matvanor ser ut, hur länge jag kommer leva jämfört med andra mm mm.

Ja det håller jag med om är vanligt. Men på Buke tycker jag ändå inte diskussionerna brukar vara så svepande och förenklade På många sätt behöver vi ju generalisera och prata om grupper (tex för att lyfta hur lågutbildade kvinnor är enda gruppen som inte ökar i livslängd, utan minskar. Eller att en person med ett namn som uppfattas som svenskt har dubbelt så stor chans att kallas till en arbetsintervju jämfört med någon med arabiskklingande namn, med samma meriter) men det är ju nåt helt annat än hur gruppen män och kvinnor beskrivs och pratas om i den här tråden.