Mansdominerade vs kvinnodominerade arbetsplatser (utbruten från Vad gör vi CXXIV)

[nullo-modo]

Jobbar också helst men män. Varför är enkelt då det inte är män som fryst ut mig, inte män som mobbat mig, inte män som hånat mig och framförallt inte män som viskat och pekat efter mig för det är det kvinnor (xx) som gjort.

Sedan är inte alla män värdens bästa svärsöner utan långt ifrån.

 

[Angel]

Jag föredrar relativt jämställda arbetsplatser och gärna där man behöver vara lite mer utbildad för att jobba där.
De mansdominerade arbeten jag haft har visserligen varit inom relativt okvalificerade områden men det har varit rätt rå stämning, ibland på ett hjärtligt men lika ofta på ett ett otrevligt sätt. De kvinnodominerade arbetsplatserna har varit på har ofta varit överdrivet dramatiska. Folk har blivit extremt upprörda över att kollega A inte har velat småprata med kollega B tex och jag orkar verkligen inte med den typen av människor.

 

[Görel]

Det som jag tycker är allra tråkigast med kvinnodominerade arbetsplatser är att de bara pratar om sina barn. Förutom att det är världens tråkigaste samtalsämne så exkluderar det oss som inte har barn.

Enligt min erfarenhet talar män inte om sina barn alls på samma sätt. För mig som är väldigt musikintresserad är det ofta roligast att prata med män för jag har träffat fler som känner till det som intresserar mig. Män har också ett rakare sätt som passar mig bättre.

Nu har jag dessvärre ett kvinnodominerat yrke men jag brukar söka mig till de män som finns för det är oftast mer intressant att umgås med dom än med kvinnorna. Generellt sett känner jag mig inte lika hemma hos kvinnor som hos män.

 

[Fruentimber]

Det som jag tycker är allra tråkigast med kvinnodominerade arbetsplatser är att de bara pratar om sina barn. Förutom att det är världens tråkigaste samtalsämne så exkluderar det oss som inte har barn.

Enligt min erfarenhet talar män inte om sina barn alls på samma sätt. För mig som är väldigt musikintresserad är det ofta roligast att prata med män för jag har träffat fler som känner till det som intresserar mig. Män har också ett rakare sätt som passar mig bättre.

Nu har jag dessvärre ett kvinnodominerat yrke men jag brukar söka mig till de män som finns för det är oftast mer intressant att umgås med dom än med kvinnorna. Generellt sett känner jag mig inte lika hemma hos kvinnor som hos män.

Det här är hittills det enda jag kan relatera till i tråden och är också anledningen till att jag hellre sitter med karlarna än kvinnorna.

 

[Matt]

Upplever att många män skiter i relationerna och att vårda dem eller att ta hand om konflikter och då är det ju klart det är lätt att hålla sig utanför.

På ett arbete ska man utföra ett jobb. Inte gå runt och vara kompisar.

Det är absolut inte fel om man är det också men med inställningen att alla ska vara vänner, blir det lätt att skitsnack uppstår mot de som är annorlunda: "Hon dricker aldrig kaffe med oss andra", "hon sitter bara på sitt kontor hela dagarna", "något fel är det med henne".

Samtliga exempel är hämtade från verkligheten.

 

[MissFideli]

Jag har ett mansdominerat yrke, sen gammalt. Men det var mest för 20 år sen det var lite mer unken kvinnosyn, nu märker åtminstone inte jag av det. Och ändå har antalet kvinnor minskat på dessa år.
Visst finns det undantag, men vi har lite mer problem med "grupperingar" av religiösa skäl än kön.

Bussföraryrket är trots sin brist på kvinnor, väldigt jämställt vilket jag är stolt över. Däremot inne på verkstan t.ex, kunde man åtminstone tidigare ofta se lättklädda kvinnor på plansch.

 

[_Taggis_]

Det som jag tycker är allra tråkigast med kvinnodominerade arbetsplatser är att de bara pratar om sina barn. Förutom att det är världens tråkigaste samtalsämne så exkluderar det oss som inte har barn.

Enligt min erfarenhet talar män inte om sina barn alls på samma sätt. För mig som är väldigt musikintresserad är det ofta roligast att prata med män för jag har träffat fler som känner till det som intresserar mig. Män har också ett rakare sätt som passar mig bättre.

Nu har jag dessvärre ett kvinnodominerat yrke men jag brukar söka mig till de män som finns för det är oftast mer intressant att umgås med dom än med kvinnorna. Generellt sett känner jag mig inte lika hemma hos kvinnor som hos män.

Det är också anledningen till att jag hellre umgås med män i grupp än med kvinnor i grupp, generellt. Jag har ju inte jobbat i kvinnogruppper på det viset men jag menar i livet i allmänhet. Jag hamnar alltid bland grabbarna. Samma sak när vi har nåt event med jobbet som även inkluderar konstorssidan av vårt företag, vilka sitter på ett helt annat ställe än vi som jobbar med produktion, vi ser dem aldrig annars utom nån enstaka gång per år vid tex kick-off. Jag avskyr att bli ihopbuntad med "tjejgänget", så om jag inte direkt hamnar bland "mina" gubbar från produktion så hamnar jag alltid med den manliga sidan av deras avdelning även om de flesta är sådana jag aldrig träffat Jag klarar helt enkelt inte av att kallprata om de ämnen "tjejgänget" ägnar sig åt dvs relationer, familj, barn. Jag vill prata om tekniska prylar och maskiner

 

[athena_arabians]

Det som jag tycker är allra tråkigast med kvinnodominerade arbetsplatser är att de bara pratar om sina barn. Förutom att det är världens tråkigaste samtalsämne så exkluderar det oss som inte har barn.

Enligt min erfarenhet talar män inte om sina barn alls på samma sätt. För mig som är väldigt musikintresserad är det ofta roligast att prata med män för jag har träffat fler som känner till det som intresserar mig. Män har också ett rakare sätt som passar mig bättre.

Nu har jag dessvärre ett kvinnodominerat yrke men jag brukar söka mig till de män som finns för det är oftast mer intressant att umgås med dom än med kvinnorna. Generellt sett känner jag mig inte lika hemma hos kvinnor som hos män.

Det här är hittills det enda jag kan relatera till i tråden och är också anledningen till att jag hellre sitter med karlarna än kvinnorna.

Samma för mig. Jag håller på att avlida vid festligare tillfällen när jag ska umgås med särbons vänner (även om de är väldigt snälla och trevliga). Jag ska sitta med de andra fruntimren... och jag är militärt ointresserad av deras barn (praktiskt taget alla har barn i plural). När de sedan frågar vad jag jobbar med tittar de konstigt på mig Jag hör liksom inte hemma i deras värld (men återigen, de är absolut inte otrevliga... vi har bara noll och intet gemensamt).

 

[Lingon]

Samma för mig. Jag håller på att avlida vid festligare tillfällen när jag ska umgås med särbons vänner (även om de är väldigt snälla och trevliga). Jag ska sitta med de andra fruntimren... och jag är militärt ointresserad av deras barn (praktiskt taget alla har barn i plural). När de sedan frågar vad jag jobbar med tittar de konstigt på mig Jag hör liksom inte hemma i deras värld (men återigen, de är absolut inte otrevliga... vi har bara noll och intet gemensamt).

Varför ska du sitta med de andra fruntimren?? Varför delar ni upp er efter kön på fester?

 

[_Taggis_]

Samma för mig. Jag håller på att avlida vid festligare tillfällen när jag ska umgås med särbons vänner (även om de är väldigt snälla och trevliga). Jag ska sitta med de andra fruntimren... och jag är militärt ointresserad av deras barn (praktiskt taget alla har barn i plural). När de sedan frågar vad jag jobbar med tittar de konstigt på mig Jag hör liksom inte hemma i deras värld (men återigen, de är absolut inte otrevliga... vi har bara noll och intet gemensamt).

Hög igenkänningsfaktor. När jag säger vad jag jobbar med håller ögonen på att poppa ut ur skallen, förvisso även på män men dom tycker iaf det är spännande att prata vidare om. De flesta kvinnor (ffa de i grupp som bara vill tala om barn och familjeliv) ser mest förfasade ut. Sen brukar jag lägga till att jag kör långtradare som skojs skull på min fritid. Då är det verkligen spiken i kistan i barn-familje-snacket med mig

 

[athena_arabians]

Varför ska du sitta med de andra fruntimren?? Varför delar ni upp er efter kön på fester?

Det är klart att ingen står och delar upp uttryckligt, det förväntas helt enkelt.

 

[emma-vsm]

Jag tycker det är tråkigt att en sån här tråd reproducerar och cementerar föreställningar om hur kvinnor och män är i grupp. Jag förstår att många pratar om egna erfarenheter men visst måste det gå att prata om jargonger/social arbetsmiljö osv som är mer specifika för olika branscher utan att hamna i fällan ”kvinnor i grupp mobbar och fryser ut, män i grupp kan ha tuff jargong men dom är raka och det blir inga konflikter”. Det känns så himla förenklat och nedlåtande. Vad är det som gör att en viss arbetsplats eller bransch har en viss jargong eller kultur? Jag tycker absolut att en könsuppdelad arbetsmarknad är ett problem på många sätt, och generellt tror jag att både verksamheten och gruppen vinner på en bred representation när det gäller kön, ålder, etnicitet, erfarenheter osv.

 

[athena_arabians]

Jag tycker det är tråkigt att en sån här tråd reproducerar och cementerar föreställningar om hur kvinnor och män är i grupp. Jag förstår att många pratar om egna erfarenheter men visst måste det gå att prata om jargonger/social arbetsmiljö osv som är mer specifika för olika branscher utan att hamna i fällan ”kvinnor i grupp mobbar och fryser ut, män i grupp kan ha tuff jargong men dom är raka och det blir inga konflikter”. Det känns så himla förenklat och nedlåtande. Vad är det som gör att en viss arbetsplats eller bransch har en viss jargong eller kultur? Jag tycker absolut att en könsuppdelad arbetsmarknad är ett problem på många sätt, och generellt tror jag att både verksamheten och gruppen vinner på en bred representation när det gäller kön, ålder, etnicitet, erfarenheter osv.

Jag håller absolut med dig, mina åsikter är naturligtvis baserade på mina erfarenheter. Men jag orkar inte ta den fajten... jag ser till att överleva för egen del. Och faktum kvarstår, de enda som varit riktigt vidriga mot mig i grupp är kvinnor.

 

[Lingon]

Det är klart att ingen står och delar upp uttryckligt, det förväntas helt enkelt.

Så otroligt märkligt! Varför går du med på det? Varför sätter du dig inte bara och umgås med de du tycker är roliga?

 

[athena_arabians]

Så otroligt märkligt! Varför går du med på det? Varför sätter du dig inte bara och umgås med de du tycker är roliga?

Men snälla, har du aldrig läst av sociala sammanhang? Det är saker som förväntas av en helt enkelt, en del av det sociala samspelet. För egen del orkar jag inte vara normbrytaren i gruppen mer än vad jag redan är så jag står ut, inte mer komplicerat än så.

 

[emma-vsm]

Jag håller absolut med dig, mina åsikter är naturligtvis baserade på mina erfarenheter. Men jag orkar inte ta den fajten... jag ser till att överleva för egen del. Och faktum kvarstår, de enda som varit riktigt vidriga mot mig i grupp är kvinnor.

Det är synd och jättetråkigt att du har de erfarenheterna. Och jag förstår absolut att man byter arbetsplats eller bransch beroende på arbetsmiljön, den är ju jätteviktig och påverkar allt. Det jag tycker är tråkigt är hur vi pratar om det.

 

[Lingon]

Men snälla, har du aldrig läst av sociala sammanhang? Det är saker som förväntas av en helt enkelt, en del av det sociala samspelet. För egen del orkar jag inte vara normbrytaren i gruppen mer än vad jag redan är så jag står ut, inte mer komplicerat än så.

Oj, nä jag förstår inte vad som är så normbrytande med att som kvinna sätta sig och umgås med männen på fest med vänner. Inte en chans att jag hade gått på en fest och bara umgåtts med de jag tycker är tråkiga och ointressanta. Då hade jag hellre stannat hemma. Vad tror du skulle hända om du umgicks med de du tycker är roliga? Vad spelar det för roll att trista personer som bara pratar om sina barn tycker att du är konstig? Spelar det verkligen nån roll?

Överhuvudtaget tycker jag att det låter mycket märkligt att ha en fest med ett gäng vänner och sen under festen dela upp sig i kvinnor och män så strikt att nån ska behöva känna så som du gör? Det har jag aldrig upplevt! Jag skulle nog inte bry mig heller. På fester umgås jag med de jag tycker är roliga för stunden och byter de samtalsämne till ett jag tycker är tråkigt så minglar jag vidare till en annan grupp/person som är intressantare.

 

[athena_arabians]

Oj, nä jag förstår inte vad som är så normbrytande med att som kvinna sätta sig och umgås med männen på fest med vänner. Inte en chans att jag hade gått på en fest och bara umgåtts med de jag tycker är tråkiga och ointressanta. Då hade jag hellre stannat hemma. Vad tror du skulle hända om du umgicks med de du tycker är roliga? Vad spelar det för roll att trista personer som bara pratar om sina barn tycker att du är konstig? Spelar det verkligen nån roll?

Överhuvudtaget tycker jag att det låter mycket märkligt att ha en fest med ett gäng vänner och sen under festen dela upp sig i kvinnor och män så strikt att nån ska behöva känna så som du gör? Det har jag aldrig upplevt! Jag skulle nog inte bry mig heller. På fester umgås jag med de jag tycker är roliga för stunden och byter de samtalsämne till ett jag tycker är tråkigt så minglar jag vidare till en annan grupp/person som är intressantare.

Bevisligen lever vi i väldigt olika världar. Och som sagt, jag orkar inte vara normbrytare och "konstig" i alla sammanhang. Därför väljer jag mina tillfällen.

Edit: Sedan är jag inte så himla ego att jag inte kan anpassa mig efter det sociala spelet, om jag väljer att göra det. Och det är just det, mitt val. Klart jag skulle kunna vara ufot och göra en del andra obekväma men varför ska jag göra det?! Det kan och har jag gjort i sammanhang där det var mycket lämpligt men i ett socialt sammanhang med människor som i grund och botten är trevliga? Nej.

 

[Kadi]

Instämmer också i detta att det tråkigaste med kvinnodominerade arbetsplats är att det mesta fikasnacket handlar om barn och familjeliv. Lever man som jag inte det livet blir det ju förstås vansinnigt ointressant och tråkigt.

Det övrigt känner jag inte igen alls om de lismande kvinnorna som fryser ut och mobbar, men jag har kanske haft tur. (Skolan var något annat, gud vad skönt att man inte är barn igen)
Men en blandad arbetsgrupp är att föredra tycker jag, absolut.

Jag har en nära vän (kvinnlig) som jobbat ute i byggbranschen i många år och hur snacket går där är helt galet. Hur sjutton står man ut med de grottmänniskorna, känner jag när jag hör detta. Byggbranschen är nog den sista bransch jag skulle vilja jobba i.

 

[athena_arabians]

Instämmer också i detta att det tråkigaste med kvinnodominerade arbetsplats är att det mesta fikasnacket handlar om barn och familjeliv. Lever man som jag inte det livet blir det ju förstås vansinnigt ointressant och tråkigt.

Det övrigt känner jag inte igen alls om de lismande kvinnorna som fryser ut och mobbar, men jag har kanske haft tur. (Skolan var något annat, gud vad skönt att man inte är barn igen)
Men en blandad arbetsgrupp är att föredra tycker jag, absolut.

Jag har en nära vän (kvinnlig) som jobbat ute i byggbranschen i många år och hur snacket går där är helt galet. Hur sjutton står man ut med de grottmänniskorna, känner jag när jag hör detta. Byggbranschen är nog den sista bransch jag skulle vilja jobba i.

Byggbranschen verkar vara rätt vidrig om man är kvinna. Min bransch är mansdominerad på det sättet att våra underleverantörer oftast är män (att vara diamantborrare är helt enkelt för tungt fysiskt för en kvinna, det krävs ofta en ohygglig råstyrka). Jag har aldrig någonsin haft problem med dem och några har faktiskt blivit mina vänner (plus att jag råkade ju bli ihop med en av dem också ).