Måste jag dumpa?

goody

Trådstartare
Jag skrev en tråd för ca tre månader sen då jag behövde råd om vad jag skulle göra med killen jag hade träffat som jag kom på träffade andra tjejer samtidigt. Det slutade med att vi skulle fortsätta vara vänner, men i praktiken föll jag tillbaka till precis samma ställe - vi träffas likadant som innan, fortsätter att ligga med varandra osv. Skillnaden är att vi nu, efter att ha träffats i sammanlagt ett halvår, har en mycket bättre relation till varandra. Han träffar fortfarande andra, inte så mycket dock, vilket vi har kommit överens om att vi får, men nu är både jag och han ärliga angående det. Vi gör mer grejer ihop också, festar fortfarande ihop, tränar ihop ibland, reste bort en långhelg tillsammans för några veckor sen. Problemet är att jag har fått känslor för honom. Vilken idiot som helst skulle ju kunna räkna ut att detta skulle hända, men jag har varit för dum och låtit det hända ändå.

Jag tycker det är jättejobbigt att han träffar andra tjejer. När jag inte är med honom kan jag sitta och ha ångest över det, jag sitter bara och tänker på vad han skriver till andra tjejer, om han träffar dem osv. Är jättejobbigt. Vi pratade lite om det i måndags, och han sa att han tycker jättemycket om mig och tycker det är jobbigt när jag träffar andra killar (jag träffade en kille i helgen, men bara över en fika och ingenting hände), men att han inte vill ha ett förhållande. Så nu står jag här med en kille jag tycker jättemycket om, har känslor för, men som inte vill ha ett förhållande och träffar andra tjejer. Jag vet att det bästa vore att säga upp kontakten, men jag vet inte om jag klarar av det. Jag vill verkligen, verkligen inte. Jag vet att det måste ske en förändring, men finns det något annat sätt än att avsluta allt? Det är inte bara det att jag har känslor för honom, jag tycker jättemycket om honom som kompis också, och vill verkligen kunna vara kompis med honom. Jag vill bara att de jäkla känslorna ska försvinna för jag pallar inte må såhär :cry:

Och jag är så rädd för att behöva "dumpa" honom, för vad ska jag göra? Vad ska jag sysselsätta mig med? Jag är timanställd, har inte fått jobba varken denna veckan eller förra, har en häst två dagar i veckan som jag inte tycker är roligt längre (har inget med killen att göra), mina kompisar bor minst en timme bort så jag har ingen som kan distrahera mig. Dumpar jag honom måste jag ta mig igenom det själv, och jag vetefan hur jag ska fixa det. Och hur ska jag våga träffa en ny kille? Om det känns såhär efter ett halvår, hur ska det då kännas att göra slut med en kille man har varit tillsammans med längre än så? :eek: Och jag känner mig så töntig som känner såhär efter ett halvår! Och när ska jag göra det? Vi ska träna ihop ikväll, sen fyller jag år imorgon och vill inte ligga hemma och gråta på min födelsedag, så vill inte säga något ikväll. Men om jag nu måste säga upp kontakten helt, vilket jag verkligen inte vill, så hade det varit skönt att göra det senast lördag, för på lördagkväll ska jag träffa en kompis, och då har jag någon att prata ut med och som kanske kan få det att kännas bättre. Efter lördag vet jag inte när jag kommer träffa någon kompis igen, och då kommer det kännas ännu jobbigare.

Så hur ska jag göra? Finns det något sätt att behålla kontakten och vara vänner? Eller måste jag dumpa?
 
Sv: Måste jag dumpa?

Jag hade "dumpat" honom/slutat ligga med honom etc. Ni är ju inte tillsammans och han vill inte det.
Däremot tycker du att det är jobbigt att han träffar andra osv osv.
Därför hade jag besparat mig all ångest och dem känslorna du känner eftersom han ändå inte vill ha ett förhållande.
 
Sv: Måste jag dumpa?

Jag hade brutit med honom. Du trivs ju inte med hur ni har det nu och om han har sagt att han inte vill ha ett förhållande så kommer han ju inte att ändra sig…

Du har inte möjlighet att flytta närmare dina kompisar (i och med att du ”bara” är timanställd)? Så kan du ha närmare till dina vänner och samtidigt blir det ett avstånd mellan dig och denna kille?
 
Sv: Måste jag dumpa?

Hålle med got2be, men det låter heller inte som att du är lika mycket upp över öronen förälskad som du faktiskt är rädd för att bli ensam. Det är en känsla som jag av någon kan relatera i, jag var livrädd att bli ensam när jag insåg att mitt förra förhållande nog hade kommit till den punkt där det inte längre gav någon glädje. Så här efteråt är jag så sjukt glad att jag "kastade mig ut för den där Klippan" istället för att stå kvar på kanten som drev mig till vansinne.

Vist var det svårt och sjukt jobbigt, men jag blev aldrig så där ensam som jag trodde jag skulle bli.
För att få ett tydligt slut på den delen av livet så sa jag upp fodervärdskontraktet på den häst jag hade, skrev över lägenheten på exet och gick till arbetsförmedlingen och bad om att få några månades praktik hos några gamla bekanta som driver hästgård 15 mil hemifrån. Arbetsförmedlingen godkände och innan de tre månaderna var över på hästgården hade livet faktiskt på något mirakulöst sett börjat nysta upp sig, en annan vän ringde och erbjöd mig ett halvårs anställning på en skola ( 10mil från hemmet) och jag kunde bo hos henne och hennes man det halvåret. När jag återvände hem, vart jag bjuden på en fest hos en barndomskompis och träffar på den man jag nu lever med:love: .

Heltplötsligt hade jag överlevt 9månader utan att någonsin varit ensam, bara självständig.
Det vart min lösning och räddning från alla de känslor du nu känner. Din lösning kanske är nått helt annat men behöver du en vän i ensamheten så skriv ett pm annars finns det gått om vikarierande vänner i detta forum :love: som alltid verkar ställa upp.
 
Sv: Måste jag dumpa?

Jag hade definitivt brutit med honom. För ett par år sen träffade jag en kille där det var ömsesidigt intresse från början, vi träffades i ett halvår ungefär, men när det väl kom till kritan ville han inte ha ett förhållande (han var ganska mycket äldre och hade ett lite tilltrasslat förflutet med barn sen tidigare, för att göra en lång historia mycket kort), men jag var kär. Vi bröt helt, vilket var något av ett gemensamt beslut, vi ville så olika saker. Det var hemskt först, men jag fick en chans att gå vidare i mitt liv.
 
Sv: Måste jag dumpa?

Dumpa, det är ju ganska uppenbart att han vill ha kakan och samtidigt äta den. Du låter honom dessutom få det. Han utnyttjar dig och kommer troligtvis aldrig vilja ha ett fårhållande med dig, han har ju fått dig precis där han vill ha dig nu, onödigt att ändra det som är bra, så han kör nog hellre på likadant.
Dessutom tenderar killar att tappa respekten för tjejer som alltid är tillgängliga och accepterar dem oavsett hur svinigt de betett sig, tyvärr låter allt för många tjejer dem hålla på (för innerst inne älskar han ju mig, nej han älskar sig själv mest av allt).

Mitt råd är att dumpa, hur jobbigt det än är så går det över, du förtjänar inte att må dåligt för att han ska få leka som han vill.

been there, done that och är på tok för gammal att hänga på ungdom...:crazy:
 
Senast ändrad:
Sv: Måste jag dumpa?

Dumpa, det är ju ganska uppenbart att han vill ha kakan och samtidigt äta den. Du låter honom dessutom få det. Han utnyttjar dig och kommer troligtvis aldrig vilja ha ett fårhållande med dig, han har ju fått dig precis där han vill ha dig nu, onödigt att ändra det som är bra, så han kör nog hellre på likadant.
Dessutom tenderar killar att tappa respekten för tjejer som alltid är tillgängliga och accepterar dem oavsett hur svinigt de betett sig, tyvärr låter allt för många tjejer dem hålla på (för innerst inne älskar han ju mig, nej han älskar sig själv mest av allt).

Mitt råd är att dumpa, hur jobbigt det än är så går det över, du förtjänar inte att må dåligt för att han ska få leka som han vill.

been there, done that och är på tok för gammal att hänga på ungdom...:crazy:

En senior till yttrar sig. Dumpa, du är för honom bara någon som är praktisk att ha till hands när andan faller på.
 
Sv: Måste jag dumpa?

halvt kl

Tack så jättemycket för alla svar.

Jag vet att ni har rätt, jag har egentligen vetat hela tiden att jag bör bryta med honom helt, det är egentligen inget snack om saken, och nu har jag bestämt mig för att göra det. Vi ska träna ihop ikväll igen, och jag ska (försöka) bryta med honom efter träningen. Låter det som ett dumt sätt att göra det på? Först träna ihop som ingenting och sen säga efteråt att jag inte vill träffa honom mer? Det känns skitjobbigt redan nu, börjar gråta bara jag tänker på det. Och jag är rädd att jag inte ska våga, tänka att jag gör det nästa gång istället. Men jag ser ingen anledning till att vänta, tvärt om. Ju fortare jag blir av med skiten desto bättre. Plus att jag ska träffa en av mina bästa kompisar imorgon och vara med henne mer eller mindre hela dagen, och då slipper jag gå och känna mig ensam. Men det känns bara så fruktansvärt jobbigt. Men jag vet att detta är den enda utvägen, han vill inte ha ett förhållande och jag vill inte dela honom med andra tjejer. Och jag vägrar kompromissa.

Tack för att ni tar er tid att svara, kommer väl antagligen hamna här ikväll igen och fortsätta ordbajsa om min (ganska banala) lilla livskris :p:cry:
 
Sv: Måste jag dumpa?

Är han en vettig människa så förstår han nog ändå varför du väljer att bryta. Det finns ju ingenting som säger att ett bryt är för alltid heller, det kan komma en dag mycket längre fram när känslorna är enbart vänskapliga och ni kan träffas som vänner?

Blir han däremot sur för att du vill bryta är han ändå ingen vän att ha. För din egen skull måste du göra det som känns rätt för dig, och för dig är det rätt att inte ha någon kontakt med honom.
 
Sv: Måste jag dumpa?

Grattis på födelsedagen! Och lycka till ikväll, låter inte som något dumt sätt alls. Hoppas att det går bra för dig, håller tummarna för att det ska gå smärtfritt och enkelt! :)
 
Sv: Måste jag dumpa?

halvt kl

Så, nu var det gjort. Höll på att börja gråta hela tiden fram tills vi kom till gymmet, sen lyckades jag hålla mig hela träningen i alla fall. Jag sa det till honom när vi satt i bilen utanför mig efter träningen. Kort sagt så sa jag att jag inte är intresserad av att dela honom med andra tjejer, och han vill inte ha ett förhållande, så jag kan inte fortsätta såhär. Han tog det väldigt bra, kramade mig och lät mig gråta ut, frågade hur jag ville göra och sa att jag skulle tänka endast på mig själv och inte försöka vara snäll som vanligt. Så jag sa att det bästa är att inte träffas mer alls. Vi kommer antagligen aldrig umgås igen, men ses vi så kommer vi kunna prata och bete oss normalt, det är no hard feelings mellan oss nu. Men hans klocka ligger här, så han kommer och hämtar den inom en vecka typ. Det känns jobbigt, för då måste jag träffa honom igen. Inte för att jag är rädd att jag ska vilja ha tillbaka honom, men det är lättare att komma över honom om jag slipper se honom. Har även raderat alla våra tusentals sms nu, vilket var väldigt jobbigt men kände att det var lika bra att göra direkt. Så just nu känns det jävligt jobbigt, men jag känner ändå att jag har gjort rätt och är glad att jag gjorde det. Hade jag inte avslutat det hade det slutat med att han hade sårat mig på ett eller annat vis, och så hade jag suttit ännu djupare i skiten. Och dessutom skäms jag över att jag mår såhär dåligt efter att bara ha träffat en kille i 6 månader, haha. Hade det gått längre tid hade jag skämts ännu mer ;) Så nu tänkte jag äta lite så humöret kanske stiger lite, sen lägga mig och titta på serier. Jag tror inte att jag har fattat riktigt, fastän jag redan har gråtit som en bebis. Men det löser sig, han var ändå inte killen för mig :)
 
Sv: Måste jag dumpa?

Det finns ingen manual som fastställer hur ledsen det är okej att vara efter ett visst antal månader ;) Så du ska absolut inte skämmas över att du är ledsen över uppbrottet :)
 
Sv: Måste jag dumpa?

Jag tycker det var bra gjort av dig, du stod på dig och gjorde det som kändes bäst för dig. Jättebra att du tog tag i problemet med att radera sms med en gång också, det kan jag erkänna att jag inte gjorde, jag sparade dem i evigheter även om jag inte läste dem. Det var faktiskt nästan skönt när min mobil gick sönder, och jag hade glömt att kopiera över alla kontakter till minneskortet, så både hans sms och hans nummer försvann ur min telefon, för alltid, även om vi inte hade haft någon kontakt på över ett år då.
 
Sv: Måste jag dumpa?

Bra Jobbat tjejen!!
Jag vet att det känns skitjobbigt nu, men om ett tag kommer du se tillbaka på det hela med en klarare syn och inse att du gjorde dig själv en tjänt genom att dumpa honom och när du inser det kommer du dessutom må så jävla mycket bättre bara av den vetskapen.:banana:
 
Sv: Måste jag dumpa?

halvt kl

Tack så jättemycket för era råd och stöd! :love:

Det känns betydligt bättre nu faktiskt. Det är skönt att inte längre behöva bry sig om honom, och vem han träffar när han inte är med mig. Och jag vet att han egentligen inte är rätt kille för mig - ett förhållande med honom hade nog inte funkat, och när jag tänker på det med lite avstånd inser jag ju att jag har mycket högre krav på en pojkvän än vad han når upp till, även om han hade varit "trogen". Det jobbiga är att jag ändå saknar honom, för jag tycker verkligen om honom, trots hans (i vissa fall enorma) brister. En del av mig hade önskat att vi kunde umgås som vänner, inte så mycket som innan men kanske ses då och då och se hur det går för varandra. Men det har faktiskt inte varit så jobbigt som jag har trott! Jag var väldigt nere den kvällen då jag hade dumpat honom och fick gråtattacker konstant. Sen dess har jag inte gråtit en enda gång, och då har jag ändå varit noga med att låta mig själv vara ledsen, något jag har hört ska vara nyttigt :D

Det jobbiga, förutom att jag saknar honom, är att jag känner ett behov av att göra saker hela tiden. Och inte bara jobba och träna för att ha något att göra, utan jag känner ett väldigt behov av att träffa kompisar och festa. Komma ut helt enkelt! Vilket är lite jobbigt med tanke på att mina vänner dels bor en liten bit bort, och dels har mycket att göra. Jag får ångest över att sitta hemma en kväll, vilket jag hatar då jag innan jag träffade den här killen var väldigt självständig och lite av en ensamvarg på ett sätt. Det fanns inget bättre än att vara ensam hemma en kväll med en film och en påse godis, typ. Men ja, det kunde ha varit mycket värre så jag är ändå lite stolt över att jag trots allt känner mig så positiv! Och nu känner jag att jag har ordbajsat tillräckligt! :D
 
Sv: Måste jag dumpa?

Att vilja umgås med folk och inte sitta ensam är fullt naturligt efter ett uppbrott, jag har haft likadana infall trots att jag egentligen rätt snabbt blir lite "mätt" av att umgås med folk och aldrig har haft ett särskilt stort behov av det i vanliga fall, mina vänner tyckte jag var väldigt tråkig som liten för jag hellre satt hemma och läste än umgicks så ha kul och hitta på saker :D
 
Alltså, hur kommer man över en kille?

Jag hade som sagt aldrig haft känslor för någon innan jag träffade denna kille. Det har gått över en månad nu, och jag saknar honom fortfarande som fan och tänker på honom hela, hela tiden. Ungefär 2 veckor efter att jag hade "dumpat" honom fyllde han år, så jag smsade ett grattis och påminde honom om att hans klocka låg hos mig. Han ringde då upp mig, och vi pratade lite grann, han nämnde att han inte hade velat höra av sig för att han ville ge mig tid. Men vadå "inte hört av mig?" Det var väl precis det han inte skulle göra? Trodde jag i alla fall, eftersom han sa att vi inte kunde vara kompisar, för det skulle vara som att umgås med ett ex för honom. Sen smsade jag förra veckan igen och sa att han får hämta klockan nu, jag vill inte ha den här längre. Vi smsade lite smått under helgen, och i lördags ringde han mig och pratade lite igen. Säger att han har träffat en ny tjej, och babblar något om att han helt plötsligt vill ha ett förhållande, men "det får vänta, jag jobbar så mycket, blablabla". Och tydligen var det min förtjänst att han vill ha ett förhållande. Jag tolkade det som att han kom på att det vi hade var rätt bra egentligen, nu när han inte har kvar mig längre. Så då var jag ledsen hela dagen, över tanken på att han har en ny tjej. På lördagkväll kom han förbi och skulle hämta klockan. Jag tolkade det som att han hade tänkt stanna och prata en stund och var inställd på det. Istället kör han förbi på väg till en fest, med bilen full med folk. Kom in snabbt, kramade mig, frågade hur det var med mig, kramade mig igen hårt och länge och sa något i stilen med "Nu blev det lite jobbigt...", sen var han väck igen. Och jag låste in mig på rummet och bölade hela kvällen. Var så sjukt jobbigt!

Jag har verkligen försökt tänka på annat så mycket som möjligt, har jobbat så mycket jag har kunnat, har umgåtts mycket med vänner, har festat lite, har till och med varit på dejt med två nya killar, i ett försök att inse att jag kan få någon så mycket bättre. Den första ska jag inte träffa igen, men han andra ska jag nog. Men fortfarande är det egentligen bara den förra killen jag vill ha, och det hjälper inte att tänkta att han inte förtjänar mig, att jag är 100 ggr bättre än honom, att han är omogen och opålitlig och det hade ändå inte funkat - jag är fullt medveten om allt detta. Men jag kan inte göra något åt känslorna. De verkar vara här för att stanna. Så hur göra man? Hur kommer man över någon? Ska jag behöva ta bort honom och alla han umgås med från Facebook och alla andra ställen så jag inte ser honom någonstans? För mig låter det mer som att undvika problemet, jag vill ju kunna se honom på Facebook, på nattklubb, med en ny tjej osv utan att känna såhär. Och hur långt tid tar det?! Jag orkar inte må såhär längre.

Stor eloge till den som orkar läsa allt och svara. Hela grejen låter lite löjlig, det vet jag, men för mig är det skitjobbigt.
 
Kan du inte bara blocka honom på Facebook, eller typ dölja hans profil så du inte ser hans uppdateringar? Det har jag gjort av ungefär samma anledning som den du sitter i, jag är alltså fortfarande vän med personen ifråga, men jag ser inget av vad han skriver, och inte heller om någon annan taggar honom. Det är många år sen nu, och idag skulle jag nog utan problem kunna träffa honom med hans nya flickvän på stan utan att reagera och se hans statusuppdateringar (men jag fattar helt enkelt inte hur man tar bort den inställningen på Facebook, så därför är den kvar :o). Visst, man kanske "undviker problemet" om man minimerar riskerna för att stöta på personen, på nätet eller ute i verkliga livet, men det kanske är det man behöver för sin egen skull för att kunna komma över personen? Och är det inte värt det, då? Ni kanske kommer kunna ha kontakt längre fram, på ett vänskapligt plan, men jag tror inte riktigt på att fortsätta vara vänner när den ena parten fortfarande vill mer. Risken för att någon blir ledsen är alldeles för stor.
 
Hur kommer man över någon.. Den frågan har jag ställt till mig själv flera gånger de senaste månaderna. Men det enda svaret jag kommit på är att det tar tid. Nu kan jag bara utgå ifrån hur jag fungerar. Jag hade tagit bort hans nummer och tagit bort honom ifrån facebook för det är onödigt att strö salt i såren. I framtiden när du kommit över det så kan du återuppta kontakten. Jag och min bröt helt i januari och det är först nu jag börjar känna mig hel. Jag saknar inte honom längre men jag saknar det jag kände. Så det tar tid.
 
Jag förstår hur du känner. I mitt fall var det dock jag som blev dumpad, men det har gått över två månader och jag saknar honom fortfarande varje dag, större delen av dagarna.

Jag bröt kontakten helt men är tyvärr tvungen att träffa personen i fråga eftersom vi går i samma klass på universitetet. Hoppas och tror att det kommer bli bättre med tiden, och det tror jag att det kommer att bli för dig också. Det är helt naturligt att du saknar honom väldigt mycket, men försök att påminna dig om att han faktiskt valde bort dig. Han hade chansen att det skulle bli ni två och han tackade nej. Då är han faktiskt inte mycket att ödsla tid och smärta på, även om det är svårt att tänka så just nu. Hoppas att det blir bättre för dig snart, håll ut!
 

Liknande trådar

Relationer Jag träffade en kille. Världens finaste. Jag föll för honom som jag aldrig fallit för någon tidigare, jag har aldrig känt så starka...
Svar
2
· Visningar
857
Senast: moster_punk
·
Samhälle Dumpen är en organisation som letar reda på pedofiler som man har kontakt med via tex chattar. Efter detta brukar man stämma träff då...
17 18 19
Svar
366
· Visningar
16 988
Senast: Lobelia
·
Relationer Träffade en kille på tinder för lite mer än ett år sedan. Han bodde 5 h ifrån mig men han jobbade mycket i samma stad som mig. Vi...
12 13 14
Svar
265
· Visningar
18 337
Senast: Whoever
·
Relationer I morgon ska jag träffa en person som är genomsnäll... eller nåt. Jag har träffat personen tidigare vid några tillfällen och trots...
15 16 17
Svar
323
· Visningar
19 491
Senast: Shaggy
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Uppdateringstråd 29
  • Bra familjehund? Rasvak😇
  • Valp 2023 -den andra

Hästrelaterat

Omröstningar

  • 🇪🇺EU VALET 2024🇸🇪
Tillbaka
Upp