Precis, man kan ju forma tillvaron så att det passar så som man själv vill ha det.
Älskar portionen under tians 300-kronors veckor! Vi lagar inte heller alla rätter, men tycker det är rätt skönt att få en grovplanering som kan ändras utifrån behov. Första året följde vi planeringen nästan helt, och fick några lite överraskande nya favoriter tack vare det
Jag kan ju inte svara för alla i tråden, men under hela den tid jag varit förälder (snart 22 år, varav ca 10 år som singelförälder) så har jag också haft häst/hästar och periodvis också hund. Det innebär att på vardagarna finns det alltid något annat som jag både vill och behöver hinna med mer än att "bara" handla och laga mat efter jobbet. Att lägga en timme på matlagning (plus tid i mataffären!) dagligen har därför gått bort för mig under stora delar av mitt liv. Det är ju inte "bråttom" att få mat på bordet men tiden är ändå begränsad. Vissa rätter får jag absolut ihop på under 15 minuter (färsk fylld pasta som kokas klar på 4-5 minuter, lite fräst spenat, grädde och parmesan att blanda med, lite rostade solrosfrön på toppen och en näve körsbärstomater eller en stor, skivad tomat med lite olivolja till är min "favoritsnabbmat"), men 30 min för matlagning på vardagar är nog standard, inte mer. Jag kan tycka att det är trivsamt och mysigt att lägga längre tid än så på en maträtt, men det får i så fall bli på helgerna, inte som standard varje dag.
När jag växte upp hade vi alltid söndagsmiddag med stek och efterrätt. Inget jag tagit efter!
Åh, det är min dröm att ta efter! En vacker dagNär jag växte upp hade vi alltid söndagsmiddag med stek och efterrätt. Inget jag tagit efter!
Kanske inte just stek då för min del. Men lagad middag med efterrätt. Egentligen mest efterrätt. Jag tänker att det är skillnad på vad man vill ha för ris. Kokar man vanligt långkornigt uncle bensris så kanske det spelar mindre roll. Har man nu lagt pengar på jasminris eller basmatiris så vill man väll att det ska ha den konsistens man förväntar sig av just basmati och jasminris. Lite som att köpa mandelpotatis och sedan koka den som om den vore bintje eller någon annan allmän fast potatis.
Jo men rätt formad är man väll ändå utifrån hur matvanorna sett ut när man växt upp? Man får ju vara väldigt aktivt engagerad om man ska lyckas bryta så innötta vanor.
Det beror kanske på vad man är för sorts person, jag är en som alltid ifrågasatt och valt att gå min egen väg. För mig är det inte konstigt att reflektera över vad man vuxit upp med, ifall jag är bekväm med det eller tänker annorlunda än mina föräldrar och vill ha det på något annat sätt.
Absolut, men vad man är bekväm med är ju oftast format under uppväxten, så vill man ändra kommer det under en lång period kännas väldigt obekvämt. Jag dricker tex te nästan hela tiden, det är ju för att jag är uppväxt med te till allt. Nu trivs jag med te och känner ingen anledning till att förändra det men det hade säkert inte varit på samma vis om jag inte växt upp med te som dryck till allt från frukost till kvällsfika.
För mig har det aldrig känts obekvämt med mina egna skapande förändringar, bara en lättnad över att jag kommit till insikt om vad jag ska göra istället som känns bättre för mig.
Jag förstår din större poäng och menar inte att märka ord men jag blir lite ledsen över det implicita skammandet här. Mat är ett så otroligt svårnavigerat område för många människor, av olika, vitt skilda anledningar. För vissa är det enda sättet att få i sig något att äta det de är sugna på i stunden. Att försöka tvinga i sig något man inte vill äta, även om det bara är just i stunden, kan vara helt omöjligt och bara konceptet av tvång kring mat kan trigga igång så mycket.
Ja jag förstår kontexten
Ja jag förstår kontexten
Jag äter inte heller precis exakt som vi gjorde när jag växte upp, men många saker kan jag ändå se hörär därfrån. Tex att jag har svårt för att äta tre lagade mål mat, framförallt äter jag sällan middag/kvällsmat om jag ätit lagad lunch eller mitt te drickande då som helt klart kommer från att vi i familjen dricker mycket te.
