Min mormor var ett medium och läste i kort. Hon tog aldrig betalt och var själv helt övertygad om att det hon gjorde var på riktigt. Den hon läste för berättade om dina bekymmer och mormor såg strategier och orsaker i korten.

Oavsett om mormor var klärvojant eller inte - en eftermiddag i någons kök med kaffe och mandelkubb och någon som lyssnade aktivt och tog människor och deras funderingar på alvar var nog värdefullt.
 

Jag är självlärd och har gått flera kurser, vill inte kalla mig medium... än, men medial. DET är jag. Jag har lagt tarot/orakelkort för flera och fått positiv respons men också blivit idiotförklarad, så senaste tre åren har jag suttit på min kammare och dragit kort för mig själv, läst på om mycket annat och är med i flera facebookgrupper.
Igår vid femtiden på eftermiddagen pratade jag lite med en internetspelskompis som bor i finland. Hen är från Ukraina och vi pratar halvknackig engelska... psykologi, ufon, andar, spöken och vad det nu var. Hen berättade om sin farfar som gick bort när hen kompisen var ung... Men att hen i många år kände att farfadern var med, till plötsligt en dag, hen kände droppar på armen och känslan försvann. Jag frågade som man ska, om jag fick lägga en kortläggning. "är du HÄXA" kom det då. Vi svamlade en stund till om tarot och orakelkort. Men jag lade en trekortsläggning, nära dåtid/nutid/framtid...

Jag berättade vad jag fick fram.

Jag hann knappt börja säga något, hen hade alltså inte berättat något särskilt om vad som hänt senaste dagarna jag vet inte hur gammal hen är eller ens vad hen heter på riktigt. Men jag sa som jag såg, att svar på var farfadern är, var på väg.
Det visade sig att en envis geting varit inne i kompisens kök, på eftermiddagen igår... hen försökte slå ihjäl den, men kände att hen av någon anledning inte kunde göra det och efter nån timmes envist fladder flög den ut.
Jag läste i min "djurens språk" om geting och "Geting uppskatta dig själv och se din egen skönhet.Min gåva till dig är att vara nöjd med dig själv."

Det var mkt kärlek i den läsningen jag gjorde och kompisen sa, att "det kan inte du veta". Men min farfar gav mig mer kärlek än mina föräldrar många gånger och betydde mycket under min uppväxt och han försökte alltid ge mig mycket självförtroende. Att jag skulle stå stark, vara nöjd med mig som jag är... Så du har faktiskt gett mig det svar jag vill ha.

Och ja, denne kompis är väldigt skeptisk och trodde som sagt, att jag är häxa. :)

Det finns alla former av lycksökare. Det finns seriösa medium och andra som drar på sig en sjal och svamlar något... lite som Tranan säger. Men är det någon som inte gör dig utfattig och du vill prova, go for it. :heart och gör dig en egen uppfattning.

Hälsningar från mig, som står med en fot i vardera lägret. :) Men börjar luta mer åt ena hållet. Tack vare släktarv genom mamma, mormor och troligen innan dess, bra på fötterna och fantastiska mentorer.
 
Där jag red i USA hade vi en kvinna som jobbade som psychic- främst tarotkort. Jag kunde inte bestämma mig för vilket masterprogram jag skulle sätta som val nr 1, visste att jag skulle komma in på bägge så ville ha det jag helst ville gå först. Så frågade om hon kunde tänka sig att bidra.

Jag valde som hon kom fram till. Hon sa många bra saker under det hela. Vissa rätt så självklara och mer sånt jag behövde höra. Hon nämnde också några andra saker hon såg framöver för mig. Vissa saker har stämt, men inte sådär så man känner WOW. Men det var ändå en kul upplevelse och skönt för min beslutsångest att slippa våndas. :)

Skojar ibland med mina studenter som funderar över vilket masterprogram de ska gå och säger att de kan göra som jag och gå till en spådam. Naturvetare som vi är blir det alltid lite kul. :D
 
Där jag red i USA hade vi en kvinna som jobbade som psychic- främst tarotkort. Jag kunde inte bestämma mig för vilket masterprogram jag skulle sätta som val nr 1, visste att jag skulle komma in på bägge så ville ha det jag helst ville gå först. Så frågade om hon kunde tänka sig att bidra.

Jag valde som hon kom fram till. Hon sa många bra saker under det hela. Vissa rätt så självklara och mer sånt jag behövde höra. Hon nämnde också några andra saker hon såg framöver för mig. Vissa saker har stämt, men inte sådär så man känner WOW. Men det var ändå en kul upplevelse och skönt för min beslutsångest att slippa våndas. :)

Skojar ibland med mina studenter som funderar över vilket masterprogram de ska gå och säger att de kan göra som jag och gå till en spådam. Naturvetare som vi är blir det alltid lite kul. :D
Du får skaffa sorteringshatt som på Hogwarts
 
Min mormor var ett medium och läste i kort. Hon tog aldrig betalt och var själv helt övertygad om att det hon gjorde var på riktigt. Den hon läste för berättade om dina bekymmer och mormor såg strategier och orsaker i korten.

Oavsett om mormor var klärvojant eller inte - en eftermiddag i någons kök med kaffe och mandelkubb och någon som lyssnade aktivt och tog människor och deras funderingar på alvar var nog värdefullt.
Det här tror jag betydligt mer på än att någon faktiskt talar med andar. <3 Eller hästar...
 
Ibland gör jag en gratis tarot läggning på nätet, googla ”facade tarot”, så kommer du till en sida som det inte är så mycket reklam på, och man behöver inte prenumerera på något nyhetsbrev för att få svaret.

Det ger ju inga tydliga svar, men jag får lättare att reda ut mina egna tankar kring frågan genom att se lite vilka ord som fastnar när jag läser svaret. Ibland får jag inte alls det svar jag vill ha, och det säger ju också något om var jag faktiskt tycker egentligen, även om jag trodde jag var osäker.
 
Det beror lite på vad man menar. Ingen har nånsin lyckats visa på att sådan förmåga finns (alltså utan att det ens behöver finnas en förklaringsmodell). Jag menar att alla luras när de gör vissa typer av utsagor, oavsett om det är medvetet eller omedvetet.

Sedan är det ganska stor skillnad på att försöka kommunicera med hästar där och då genom vad många tycker kan vara märkliga metoder och att låtsas som att man vet vad som kommer att hända i framtiden på annat sätt än genom att prediktera med den information man har tillgänglig och då nå hyfsad sannolikhet under vissa omständigheter. Där kan övning ge färdighet, ju mer kunskap om människors öden man har - desto bättre kan man prediktera. Så visst är det ett hantverk på många vis. Om man dessutom ger prediktionen till den berörde så ökar sannolikheten plötsligt en hel del för många typer av utsagor.

Ett problem är att i utkanten av det här "eftersom vi inte vet, så kan det vara sant" så förekommer enorma mängder av rappakalja som ibland tas betalt för. För saker som vi helt säkert redan vet INTE fungerar alls. Som att leta vatten med en träkvist. Eller att äta homeopatiska preparat.

Jag tycker inte man kan klumpa ihop djurkommunikatörer med spåmän/kvinnor; det är väldigt skilda företeelser.
Dom ligger i samma kategori, "sinnen vi ännu inte vet så mycket om". Med spåkvinnor och spåmän är det interna sinnen, med djurpratare är det ett externt sinne.

Personligen så är min "tro" på att man kan prata med djuren inte en tro, jag har personlig erfarenhet och evidens på att det fungerar. Men det gäller ju bara för mig, det är inte en publicerad studie och jag tycker inte att andra kan ta mina erfarenheter som evidens för sig själva, det blir ju "hörsägen".

Jag har studerat min egen hästflock och andras både för privat nöje och inom ramarna för universitetskurser i etologi.

Det jag märkte är dels det som är vetenskapligt accepterad, men ännu inte fullt accepterat bland allmänheten, dvs hästars kroppsspråk är ett språk. Dom pratar hela tiden och dom säger massor av saker. Det är ganska lätt att lära sig dessutom, och vi kan använda våra kroppar för att prata tillbaks. Det blir ju "människodialekt" men de flesta erfarna hästmänniskor kan detta.

Men förutom kroppspråket, så verkade det kommuniceras mer. På något vis, även om alla stod stilla, så delade hästarna känslor. Inga starka individuella barriärer som vi människor ofta har. Och jag har märkt det med mina egna hästar när jag är i flocken, får en av dom syn på något går det som ett "tzzzing" genom nervsystemet på oss alla innan någon rör sig. Jag plockar alltså upp "den osynliga flockvarningen". Och eftersom mina grabbar tycker att jag är klokast, så om jag inte reagerar fysiskt på signalen, eller bara tittar upp lite lugnt, så släpper dom det, och vi går tillbaks till flockens neutralläge. Och att klia varandra när man är accepterad i flocken känslomässigt är en fantastisk känsla, en känslomässig intimitet som vuxna människor oftast bara får uppleva med sina partners eller barn.

Ah, det är svårt att sätta ord på det. Men på något vis så kan vi däggdjur känna av varandra.

Jag har också lyckats säga åt mina hästar att göra saker, om jag kan föreställa mig det som en liten filmsnutt i huvudet. Ibland kan jag känna in vars det är någon av dom har ont, funkar med katterna också. Och sen fått det bekräftat av veterinär. Jag kan däremot inte "ta emot" filmsnuttar från hästarna, jag kan bara fånga upp känslor och kroppsliga känningar. En duktig hästpratare fångar upp filmsnutten, och klarar dessutom av att översätta den.

Det är som sagt bara personliga erfarenheter, som jag får bygga min "trosuppfattning" på, men jag har tagit mig an det med den vetenskapliga metoden och har undersökt det nog mycket för att vara säker på att världen är mycket större än vi lär oss i skolan.

Och den vetenskapsman/kvinna som säger att dom vet allt som går att veta, är inte värd vatten för mig. Då är man i branschen som skrå-hantverkare, inte som forskare eller innovatör, inte den som för fältet framåt. Den som säger att dom inte vet, men är nyfiken på att undersöka saken, där finns dom stora tänkarna som leder till stora förändringar. Och det sker stora förändringar inom kognitionsvetenskapen just nu.

Kom ihåg att det är inte så länge sen som man sa att spädbarn och svarta människor inte kunde känna lika mycket smärta som [vuxna vita män]. Vi lär oss saker om nervsystemet och hjärnor hela tiden.
 
Och den vetenskapsman/kvinna som säger att dom vet allt som går att veta, är inte värd vatten för mig. Då är man i branschen som skrå-hantverkare, inte som forskare eller innovatör, inte den som för fältet framåt. Den som säger att dom inte vet, men är nyfiken på att undersöka saken, där finns dom stora tänkarna som leder till stora förändringar. Och det sker stora förändringar inom kognitionsvetenskapen just nu.
Det är inte en särskilt vetenskaplig inställning, att tro att man redan vet allt. Hela frontlinjen av vetenskapen går ut på att undersöka det vi ännu inte vet, eller det vi börjar få aningar om att vi kan ha fått om bakfoten.

För mig blir det en paradox, att de som säger sig värdesätta "ett öppet sinne", är de som helt utan bevis och sannolikhetsgöranden, bara antar att en teori de fått till sig stämmer och säger att det är sant. Som när en klocka trillar ned från väggen, vet att det är ett "spöke", trots att de inte kan definiera vad ett "spöke" ens är. För mig är det så långt ifrån ett öppet sinne man kan komma.

Kunskapsläget skulle stanna rätt fort och hårt om vi trodde att vi redan visste allt. Eller nästan ännu värre, om vi plötsligt bara antar att saker stämmer för att de känns rätt utan att gå vidare för att skapa riktig kunskap. Jag tycker stora delar av världen är inne på sådana direkt idiotiska spår; där sanningen relativiseras och kunskap inte längre är viktigt. Åsikter blir till sanningar helt utan stöd. Ska vi använda våra duktigaste forskare på ett bra sätt så kan vi inte heller slumpvandra genom alla miljarder teorier man kan skapa i en mänsklig hjärna, utan får vara lite mer träffsäkra under fortsatt öppenhet för att det oväntade också kan vara sant någon gång emellanåt.

Men det är fortfarande en milsvid skillnad mellan att hävda att man är extra bra på att kommunicera med andra varelser och att göra påståenden om att man redan vet vad som kommer att ha hänt i en tid som ännu inte varit.
 
Men det är fortfarande en milsvid skillnad mellan att hävda att man är extra bra på att kommunicera med andra varelser och att göra påståenden om att man redan vet vad som kommer att ha hänt i en tid som ännu inte varit.

Absolut så är dom två olika saker, om vi inte menar att den som siar om en persons framtid egentligen bara läser av personen och är väldigt duktig på det. Och jag tycker inte att det är vetenskapligt osannolikt att däggdjurs förmåga till att läsa av varandra går djupare än vi tror, men för allmänheten är det fortfarande svårt att acceptera tillexempel Panksepps emotional systems of mammals, trots att det är mer än ett decennium sen.

Lite OT men ändå relevant på temat "folks allmänna uppfattning och världsbild vs. forskning i framkant":

Forskning om tid är ett fält som börjar bli så konstigt att jag tycker det är uppenbart varför människan skapade mytologier.

Hur ska man bråka sin hjärna runt ett koncept som tidskristaller? Alltså, att precis som natriumklorid eller vatten eller kol kan bilda kristaller, atomer i fasta mönster, så kan tid också det...

Och jag lovar att "gemene man på gatan" skulle tycka att den fysiker som försöker förklara tidskristaller för dem skulle är en konstig hippie.

Say what liksom 😂. Saker och ting är mycket mer och mycket konstigare än vi trodde på 1900-talet.

https://news.berkeley.edu/2017/01/26/scientists-unveil-new-form-of-matter-time-crystals/
 
Absolut så är dom två olika saker, om vi inte menar att den som siar om en persons framtid egentligen bara läser av personen och är väldigt duktig på det. Och jag tycker inte att det är vetenskapligt osannolikt att däggdjurs förmåga till att läsa av varandra går djupare än vi tror, men för allmänheten är det fortfarande svårt att acceptera tillexempel Panksepps emotional systems of mammals, trots att det är mer än ett decennium sen.

Lite OT men ändå relevant på temat "folks allmänna uppfattning och världsbild vs. forskning i framkant":

Forskning om tid är ett fält som börjar bli så konstigt att jag tycker det är uppenbart varför människan skapade mytologier.

Hur ska man bråka sin hjärna runt ett koncept som tidskristaller? Alltså, att precis som natriumklorid eller vatten eller kol kan bilda kristaller, atomer i fasta mönster, så kan tid också det...

Och jag lovar att "gemene man på gatan" skulle tycka att den fysiker som försöker förklara tidskristaller för dem skulle är en konstig hippie.

Say what liksom 😂. Saker och ting är mycket mer och mycket konstigare än vi trodde på 1900-talet.

https://news.berkeley.edu/2017/01/26/scientists-unveil-new-form-of-matter-time-crystals/

Jag tänker att väldigt mycket inom vetenskapliga specialområden är konstigt för "gemene man på gatan". Jag arbetar med att leverera utrustning till kvantdatorforskning, är civilingenjör i Teknisk Fysik - men det kan ändå vara riktigt svårt att förstå hur man lyckas med vissa saker inom det fältet. Och andra mer avlägsna kunskapsfält är väldigt svårbegripliga om man inte gör en väldig ansats för att försöka förstå från rätt utgångspunkter (som man ofta inte har tillgång till).

Och du har nog rätt, min uppfattning är att siandet om framtiden är en avläsning och en prediktion, och då är det inte milsvid skillnad - den uppstår först när man hävdar att man vet vad som har hänt i framtiden. (Dvs inte när man hävdar att man tror att man har en prediktion av vad som sannolikt kommer att inträffa).

Tidskristaller är ett intressant fenomen; men jag anar att ordet inte alls är bra annat än för fysiker. Det kommer att fångas upp av många stollar, återigen på det sätt som jag tycker är så urkasst "eftersom det här svårförståeliga och konstiga existerar => då kan annat konstigt också vara sant => alltså är min konstiga upplevelse igår en sanning => som förklaras av exakt det här (valfritt ord) som jag fått för mig => osv".
 
Jag tänker att väldigt mycket inom vetenskapliga specialområden är konstigt för "gemene man på gatan". Jag arbetar med att leverera utrustning till kvantdatorforskning, är civilingenjör i Teknisk Fysik - men det kan ändå vara riktigt svårt att förstå hur man lyckas med vissa saker inom det fältet. Och andra mer avlägsna kunskapsfält är väldigt svårbegripliga om man inte gör en väldig ansats för att försöka förstå från rätt utgångspunkter (som man ofta inte har tillgång till).

Och du har nog rätt, min uppfattning är att siandet om framtiden är en avläsning och en prediktion, och då är det inte milsvid skillnad - den uppstår först när man hävdar att man vet vad som har hänt i framtiden. (Dvs inte när man hävdar att man tror att man har en prediktion av vad som sannolikt kommer att inträffa).

Tidskristaller är ett intressant fenomen; men jag anar att ordet inte alls är bra annat än för fysiker. Det kommer att fångas upp av många stollar, återigen på det sätt som jag tycker är så urkasst "eftersom det här svårförståeliga och konstiga existerar => då kan annat konstigt också vara sant => alltså är min konstiga upplevelse igår en sanning => som förklaras av exakt det här (valfritt ord) som jag fått för mig => osv".
Ja precis, avläsning och förutspå vad som kan hända baserat på det man snappar upp, är inte samma sak som att tjuvkika på framtiden.

Men om vi pratar om just att icke-fysiskt försöka se på framtiden eller dåtiden, eller på andra platser än där man fysiskt befinner sig, då blir det lurigare att forska i det eller ens definiera det. CIA höll på att gräva i remote viewing med Monroe institute, men jag vet inte om jag kan kalla det forskning riktigt, de dokument som finns att läsa är mera... Öh, en esoterisk text. Publicerad av CIA hahahhaha.

Men det finns en del intressant forskning om lucida drömmar och olika medvetandetillstånd iaf :).
 
Har varit hos medium två gånger och är efter det helt övertygad om att de kan ha kontakt med andra sidan, även om jag fortfarande har svårt att tro på tarotkort.

Jag har varit på en gruppseans en gång, och en gång en lite mindre seans med ett fåtal personer. Båda gångerna har jag varit förundrad över hur mediumet kunde vända sig till en specifik person i rummet när hen fick kontakt från andra sidan. Sedan är det svårt att förklara hur jag kan vara så säker på att det är äkta. Men det handlar om vad hen vet sedan innan (man bokar aldrig i namn) och detaljer hen kan säga om personen som de får kontakt med. Jag fick kontakt med min mormor en gång, och vi har även kunnat "prata med" sambons bror båda gångerna. En sjukt fascinerande upplevelse båda gångerna som jag mer än gärna skulle göra om 💞

Sambons mamma fann mycket tröst hos mediumet efter att hennes son gick bort.
 
Har varit hos medium två gånger och är efter det helt övertygad om att de kan ha kontakt med andra sidan, även om jag fortfarande har svårt att tro på tarotkort.

Jag har varit på en gruppseans en gång, och en gång en lite mindre seans med ett fåtal personer. Båda gångerna har jag varit förundrad över hur mediumet kunde vända sig till en specifik person i rummet när hen fick kontakt från andra sidan. Sedan är det svårt att förklara hur jag kan vara så säker på att det är äkta. Men det handlar om vad hen vet sedan innan (man bokar aldrig i namn) och detaljer hen kan säga om personen som de får kontakt med. Jag fick kontakt med min mormor en gång, och vi har även kunnat "prata med" sambons bror båda gångerna. En sjukt fascinerande upplevelse båda gångerna som jag mer än gärna skulle göra om 💞

Sambons mamma fann mycket tröst hos mediumet efter att hennes son gick bort.
Det där har jag funderat på. Att söka upp ett medium och hoppas på kontakt med de jag saknar. Men jag skulle bara bli besviken om jag inte fick det. Så länge jag inte provat, kan jag ju fortsätta tro att det finns nåt "på andra sidan".

Det ska finnas förmågor på min farmors sida. Pappa hade vissa. Jag hade det (tidigare). Men efter förluster så vet jag inte riktigt vad jag tror längre.
 
Dom ligger i samma kategori, "sinnen vi ännu inte vet så mycket om". Med spåkvinnor och spåmän är det interna sinnen, med djurpratare är det ett externt sinne.

Personligen så är min "tro" på att man kan prata med djuren inte en tro, jag har personlig erfarenhet och evidens på att det fungerar. Men det gäller ju bara för mig, det är inte en publicerad studie och jag tycker inte att andra kan ta mina erfarenheter som evidens för sig själva, det blir ju "hörsägen".

Jag har studerat min egen hästflock och andras både för privat nöje och inom ramarna för universitetskurser i etologi.

Det jag märkte är dels det som är vetenskapligt accepterad, men ännu inte fullt accepterat bland allmänheten, dvs hästars kroppsspråk är ett språk. Dom pratar hela tiden och dom säger massor av saker. Det är ganska lätt att lära sig dessutom, och vi kan använda våra kroppar för att prata tillbaks. Det blir ju "människodialekt" men de flesta erfarna hästmänniskor kan detta.

Men förutom kroppspråket, så verkade det kommuniceras mer. På något vis, även om alla stod stilla, så delade hästarna känslor. Inga starka individuella barriärer som vi människor ofta har. Och jag har märkt det med mina egna hästar när jag är i flocken, får en av dom syn på något går det som ett "tzzzing" genom nervsystemet på oss alla innan någon rör sig. Jag plockar alltså upp "den osynliga flockvarningen". Och eftersom mina grabbar tycker att jag är klokast, så om jag inte reagerar fysiskt på signalen, eller bara tittar upp lite lugnt, så släpper dom det, och vi går tillbaks till flockens neutralläge. Och att klia varandra när man är accepterad i flocken känslomässigt är en fantastisk känsla, en känslomässig intimitet som vuxna människor oftast bara får uppleva med sina partners eller barn.

Ah, det är svårt att sätta ord på det. Men på något vis så kan vi däggdjur känna av varandra.

Jag har också lyckats säga åt mina hästar att göra saker, om jag kan föreställa mig det som en liten filmsnutt i huvudet. Ibland kan jag känna in vars det är någon av dom har ont, funkar med katterna också. Och sen fått det bekräftat av veterinär. Jag kan däremot inte "ta emot" filmsnuttar från hästarna, jag kan bara fånga upp känslor och kroppsliga känningar. En duktig hästpratare fångar upp filmsnutten, och klarar dessutom av att översätta den.

Det är som sagt bara personliga erfarenheter, som jag får bygga min "trosuppfattning" på, men jag har tagit mig an det med den vetenskapliga metoden och har undersökt det nog mycket för att vara säker på att världen är mycket större än vi lär oss i skolan.

Och den vetenskapsman/kvinna som säger att dom vet allt som går att veta, är inte värd vatten för mig. Då är man i branschen som skrå-hantverkare, inte som forskare eller innovatör, inte den som för fältet framåt. Den som säger att dom inte vet, men är nyfiken på att undersöka saken, där finns dom stora tänkarna som leder till stora förändringar. Och det sker stora förändringar inom kognitionsvetenskapen just nu.

Kom ihåg att det är inte så länge sen som man sa att spädbarn och svarta människor inte kunde känna lika mycket smärta som [vuxna vita män]. Vi lär oss saker om nervsystemet och hjärnor hela tiden.
Hästar hör bättre än oss så de kan höra de andra andas, och dig också såklart. Alltså, någon får syn på något och andas inte längre avspänt. Då tittar de andra i flocken på hen och vänder uppmärksamheten åt samma håll som denna. Min första häst Blesa var nyfiken på allt och lite på tårna sådär. Då jag lärt mig att andas djupt när hon spände sig så blev hon mycket lugnare.
 
Det där har jag funderat på. Att söka upp ett medium och hoppas på kontakt med de jag saknar. Men jag skulle bara bli besviken om jag inte fick det. Så länge jag inte provat, kan jag ju fortsätta tro att det finns nåt "på andra sidan".

Det ska finnas förmågor på min farmors sida. Pappa hade vissa. Jag hade det (tidigare). Men efter förluster så vet jag inte riktigt vad jag tror längre.
Går man på liten seans är nog chansen väldigt stor att du får kontakt med de du vill få kontakt med. Det svåra tycker jag är att hitta bra medium. Finns ju säkert de med bättre och sämre förmåga. Hon Jag gick till var superbra, men hon lever tyvärr inte längre. Har inte vågat gå till någon annan, även om jag skulle vilja.
 
Går man på liten seans är nog chansen väldigt stor att du får kontakt med de du vill få kontakt med. Det svåra tycker jag är att hitta bra medium. Finns ju säkert de med bättre och sämre förmåga. Hon Jag gick till var superbra, men hon lever tyvärr inte längre. Har inte vågat gå till någon annan, även om jag skulle vilja.
Jag misstänker att jag har varit hos samma medium (i Linköping?) som du och hon var verkligen så bra. Trots att jag egentligen är skeptisk till ”flum” så kan jag inte hitta någon vettig förklaring till det hon sa.
Vi får tipsa varandra om vi hittar någon ersättare!
 
Jag misstänker att jag har varit hos samma medium (i Linköping?) som du och hon var verkligen så bra. Trots att jag egentligen är skeptisk till ”flum” så kan jag inte hitta någon vettig förklaring till det hon sa.
Vi får tipsa varandra om vi hittar någon ersättare!
Kan säkert vara samma. Hon fick mig att släppa alla tvivel om medium. Jag är bara så rädd att man lyckas gå till någon annan som inte är lika bra. Svårt att hitta rekommendationer om andra.
 
Absolut så är dom två olika saker, om vi inte menar att den som siar om en persons framtid egentligen bara läser av personen och är väldigt duktig på det. Och jag tycker inte att det är vetenskapligt osannolikt att däggdjurs förmåga till att läsa av varandra går djupare än vi tror, men för allmänheten är det fortfarande svårt att acceptera tillexempel Panksepps emotional systems of mammals, trots att det är mer än ett decennium sen.

Lite OT men ändå relevant på temat "folks allmänna uppfattning och världsbild vs. forskning i framkant":

Forskning om tid är ett fält som börjar bli så konstigt att jag tycker det är uppenbart varför människan skapade mytologier.

Hur ska man bråka sin hjärna runt ett koncept som tidskristaller? Alltså, att precis som natriumklorid eller vatten eller kol kan bilda kristaller, atomer i fasta mönster, så kan tid också det...

Och jag lovar att "gemene man på gatan" skulle tycka att den fysiker som försöker förklara tidskristaller för dem skulle är en konstig hippie.

Say what liksom 😂. Saker och ting är mycket mer och mycket konstigare än vi trodde på 1900-talet.

https://news.berkeley.edu/2017/01/26/scientists-unveil-new-form-of-matter-time-crystals/
Fast har du inte missuppfattat konceptet "tidskristaller" nu?
Det är inte tid som kristalliserats, utan atomer som lägger sig i ett bestämt mönster inte i rymden, utan i tiden. Så har jag uppfattat det iaf, men för all del, jag är kemist, inte fysiker.
 
Fast har du inte missuppfattat konceptet "tidskristaller" nu?
Det är inte tid som kristalliserats, utan atomer som lägger sig i ett bestämt mönster inte i rymden, utan i tiden. Så har jag uppfattat det iaf, men för all del, jag är kemist, inte fysiker.

Ja, det är en tidskristall. Helt sjukt, ett bestämt mönster i tiden.
 

Liknande trådar

Skola & Jobb Ni vet när man hela tiden får höra att ”du är så stark” och hela kroppen och själen skriker ”jag orkar inte mer”. Hela livet har jag...
5 6 7
Svar
120
· Visningar
14 005
Senast: malumbub
·
Juridik & Ekonomi Anonymt nick. Väldigt långt inlägg, då jag delvis behövde skriva ner mina tankar för mig själv också ;) Jag är i 30-års ålder och lever...
2 3
Svar
49
· Visningar
5 135
Kropp & Själ 40 närmar sig. Vikten går uppåt och jag har skaffat gymkort. Att reglera vikten med födointaget fungerar inte på mig, så min tanke är...
7 8 9
Svar
170
· Visningar
11 564
Senast: SiZo
·
Kropp & Själ Jag visste inte om jag skulle lägga tråden här eller på dagbok. Men jag vill nog ha tankar? För att börja från början… Jag har varit...
2
Svar
29
· Visningar
4 229
Senast: skiesabove
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp