Det beror lite på vad man menar. Ingen har nånsin lyckats visa på att sådan förmåga finns (alltså utan att det ens behöver finnas en förklaringsmodell). Jag menar att alla luras när de gör vissa typer av utsagor, oavsett om det är medvetet eller omedvetet.
Sedan är det ganska stor skillnad på att försöka kommunicera med hästar där och då genom vad många tycker kan vara märkliga metoder och att låtsas som att man vet vad som kommer att hända i framtiden på annat sätt än genom att prediktera med den information man har tillgänglig och då nå hyfsad sannolikhet under vissa omständigheter. Där kan övning ge färdighet, ju mer kunskap om människors öden man har - desto bättre kan man prediktera. Så visst är det ett hantverk på många vis. Om man dessutom ger prediktionen till den berörde så ökar sannolikheten plötsligt en hel del för många typer av utsagor.
Ett problem är att i utkanten av det här "eftersom vi inte vet, så kan det vara sant" så förekommer enorma mängder av rappakalja som ibland tas betalt för. För saker som vi helt säkert redan vet INTE fungerar alls. Som att leta vatten med en träkvist. Eller att äta homeopatiska preparat.
Jag tycker inte man kan klumpa ihop djurkommunikatörer med spåmän/kvinnor; det är väldigt skilda företeelser.
Dom ligger i samma kategori, "sinnen vi ännu inte vet så mycket om". Med spåkvinnor och spåmän är det interna sinnen, med djurpratare är det ett externt sinne.
Personligen så är min "tro" på att man kan prata med djuren inte en tro, jag har personlig erfarenhet och evidens på att det fungerar. Men det gäller ju bara för mig, det är inte en publicerad studie och jag tycker inte att andra kan ta mina erfarenheter som evidens för sig själva, det blir ju "hörsägen".
Jag har studerat min egen hästflock och andras både för privat nöje och inom ramarna för universitetskurser i etologi.
Det jag märkte är dels det som är vetenskapligt accepterad, men ännu inte fullt accepterat bland allmänheten, dvs hästars kroppsspråk är ett språk. Dom pratar hela tiden och dom säger massor av saker. Det är ganska lätt att lära sig dessutom, och vi kan använda våra kroppar för att prata tillbaks. Det blir ju "människodialekt" men de flesta erfarna hästmänniskor kan detta.
Men förutom kroppspråket, så verkade det kommuniceras mer. På något vis, även om alla stod stilla, så delade hästarna känslor. Inga starka individuella barriärer som vi människor ofta har. Och jag har märkt det med mina egna hästar när jag är i flocken, får en av dom syn på något går det som ett "tzzzing" genom nervsystemet på oss alla innan någon rör sig. Jag plockar alltså upp "den osynliga flockvarningen". Och eftersom mina grabbar tycker att jag är klokast, så om jag inte reagerar fysiskt på signalen, eller bara tittar upp lite lugnt, så släpper dom det, och vi går tillbaks till flockens neutralläge. Och att klia varandra när man är accepterad i flocken känslomässigt är en fantastisk känsla, en känslomässig intimitet som vuxna människor oftast bara får uppleva med sina partners eller barn.
Ah, det är svårt att sätta ord på det. Men på något vis så kan vi däggdjur känna av varandra.
Jag har också lyckats säga åt mina hästar att göra saker, om jag kan föreställa mig det som en liten filmsnutt i huvudet. Ibland kan jag känna in vars det är någon av dom har ont, funkar med katterna också. Och sen fått det bekräftat av veterinär. Jag kan däremot inte "ta emot" filmsnuttar från hästarna, jag kan bara fånga upp känslor och kroppsliga känningar. En duktig hästpratare fångar upp filmsnutten, och klarar dessutom av att översätta den.
Det är som sagt bara personliga erfarenheter, som jag får bygga min "trosuppfattning" på, men jag har tagit mig an det med den vetenskapliga metoden och har undersökt det nog mycket för att vara säker på att världen är mycket större än vi lär oss i skolan.
Och den vetenskapsman/kvinna som säger att dom vet allt som går att veta, är inte värd vatten för mig. Då är man i branschen som skrå-hantverkare, inte som forskare eller innovatör, inte den som för fältet framåt. Den som säger att dom inte vet, men är nyfiken på att undersöka saken, där finns dom stora tänkarna som leder till stora förändringar. Och det sker stora förändringar inom kognitionsvetenskapen just nu.
Kom ihåg att det är inte så länge sen som man sa att spädbarn och svarta människor inte kunde känna lika mycket smärta som [vuxna vita män]. Vi lär oss saker om nervsystemet och hjärnor hela tiden.