- Svar: 33
- Visningar: 7 402
(VARNING!
Det här kommer att handla om mens. Ingående, detaljerat, närgånget och kladdigt. Är du det minsta känslig bör du sluta läsa nu.
OK?
Säg inte att jag inte varnade dig.)
Jag vaknar med ett ryck mitt i natten. Jag märker att jag ligger på rygg. Nej - fan också! Fan fan fan! Jag FÅR ju inte sova på rygg när jag har mens! Jag reser mig ur sängen, tänder lampan en snabb blink och hinner se blodpölen. Blir så jävla trött och less och uppgiven. Går in på toaletten för att sanera mig själv, byta trosor och byta binda. Konstaterar att det snart är dags att gå upp till jobbet och att min man fortfarande sover. Jag varken har lust eller orkar ställa mig och byta lakan i sängen och väcka och jaga upp min man för det. Jag hämtar en handduk som jag viker dubbel och lägger i sängen. Inte så skönt, men dels vill jag inte ligga och rulla runt i den kladdiga blodpölen och dels vill jag skydda sängen mot fler blodpölar. Det är nämligen ingen ovanlighet...
Jag brukar annars vara bra på att sova lite halvvaken när jag har mens, och jag har faktiskt lärt min kropp att oftast ligga på sidan under lingonveckan - aldrig på rygg eller mage. På rygg eller mage rinner det direkt över. Det rinner visserligen över även om jag ligger på sidan (och även om jag försöker kliva upp åtminstone 1-2 gånger per natt för att byta nattbinda), men då brukar oftast blodet inte hinna rinna längre än till mellan mina lår och då sparar jag åtminstone sängen.
Egentligen vill jag gärna röra mig ganska mycket när jag sover, men vid mens måste jag ligga stilla på sidan, eller möjligtvis får jag rulla över på den andra sidan. Efter en hel natt på sidan brukar jag vakna och vara avdomnad. Fast det märks knappt, eftersom det gör ganska rejält molande ont i hela kroppen ändå när jag har mens, och dessutom är jag så groggy och borta att jag knappt märker nånting av livet överhuvudtaget...
Jag har börjat inse att jag blöder mycket. Jättemycket. Kanske till och med väldigt mycket mer än de flesta andra.
Insikten började ta form för några år sedan när jag hörde en av mina bekanta beklaga sig över att hon var på väg in i klimakteriet, för att hon fått så mycket längre blödningar. “Nu blöder jag FEM dagar i sträck, och jag som aldrig tidigare i hela mitt liv blödit fler dagar än TRE!” Jag verkligen hajade till. Va?? Tre dagar?? Var det ens möjligt?? Hinner kroppen verkligen byta ut allt blod på bara tre dagar? Men så stannade jag upp och hörde vad jag själv hade tänkt. Vaddå byta ut allt blod. Tänk om det inte är det som är poängen med mens? Tänk om det inte är meningen att det ska kännas som att kroppen “byter ut allt blod” en gång varje månad?
Jag fick min första mens när jag var 12 år, och då visste jag ingenting om det. Jag minns att jag trodde att man blödde i två månader i sträck och sen gick utan blödning i tre månader. Har ingen aning om var jag hade fått det ifrån. Man pratade inte heller om mens på den tiden. Jag blev visad var bindorna fanns hemma - gömda längst in i en särskild garderob - och sen pratade jag aldrig mer med någon om mens. Det absolut viktigaste var att aldrig låtsas om det överhuvudtaget. Redan när jag var 12 så blödde jag ofta 9-12 dagar i sträck varje månad, riktiga niagarafallsblödningar. Men jag trodde ju att det skulle vara så. Att det var normalt. Jag tyckte dock att det var lite konstigt att de flesta mensskydd på marknaden inte räckte till. När jag var runt 12 fanns det fortfarande ett mensskydd i affärerna som mer såg ut som en blöja, och den var min storfavorit! Det var faktiskt ganska sällsynt att blöda igenom den bindan. Men sen försvann den från hyllorna tyvärr. Och sedan dess har min kamp för att inte blöda igenom mensskydd pågått!
Det jag i stort sett alltid använder är nattbinda, både dag som natt. Libresse har en variant som är tjock, och den klarar faktiskt av lite större mängder blod än de flesta andra bindor. Jag har försökt att använda tamponger, men jag har alltid lidit av ömtåliga och trasiga slemhinnor, så det gick bara inte. Varje gång jag drog i snöret kändes det som om hela mitt inkråm skulle följa med ut, för tampongen hade bitit sig fast i slemhinnan och dessutom trasat sönder den lite. Det var på tok för smärtsamt!! Jag gav därför snabbt upp idén med tamponger.
När menskoppen kom blev jag nyfiken och testade. Mest för att se om den kunde hjälpa mig i kampen mot genomblödningar. Jag testade olika varianter av koppar under ca fem års tid, men det funkade aldrig riktigt bra. Dels blödde jag ALLTID minst hälften vid sidan av koppen - oavsett hur jag satte in koppen eller vilken storlek jag hade - så jag var ändå alltid tvungen att kombinera kopp med nattbinda. Dels så blödde jag en kopp full på bara någon eller några timmar. Att hålla på att ta ur och sätta in koppen så många gånger om dagen var dels bökigt, men dels slet det trots allt på mina slemhinnor så att det blev alldeles för ömt i fiffi i alla fall. Och det var som att jobba på ett slakteri varje gång jag gick på toaletten… Det var mängder av blod precis överallt - i toaletten, på händerna, i handfatet, på toarullen… Det var bara för jobbigt. Jag gav tillslut upp menskoppen och konstaterade att den inte var något för mig.
Att använda binda har dock inte heller varit helt smärtfritt. Bindor torkar också ut mina slemhinnor. Jag blöder väl kanske vanligtvis 8 dagar per period, men eftersom mensen är lite oregelbunden några dagar hit eller dit vet jag inte riktigt när den kommer utan måste börja använda binda på första dagen som mensen eventuellt skulle kunna dyka upp (eftersom den dessutom kan börja KABOOM direkt med jätteblödning), vilket oftast innebär att jag går med binda i fler än 8 dagar i sträck. Men redan efter ett par dagar med bindor börjar mina slemhinnor bli så torra att de börjar spricka upp. Det är inte bara en gång tårarna har sprutat från mina ögon över smärtan av att bara torka sig efter ett toalettbesök, på grund av att slemhinnorna i fiffi är alldeles uppspruckna och småsåriga… Jag har testat flera saker både utvärtes och invärtes, men det som jag tycker hjälper bäst är olivolja. Därför har jag numera alltid en burk med olivolja vid toaletten, som jag smörjer in fiffi med regelbundet - det avhjälper faktiskt det värsta.
Ekologiska bindor går inte alls lika hårt åt mina slemhinnor som oekologiska. Med ekologiska bindor kan jag gå längre innan slemhinnorna trasas sönder. Problemet är att ekologiska bindor inte rymmer nånting! En ekologisk nattbinda kan jag möjligtvis använda på dagtid från dag 6 och framåt, när blödningen börjar minska något.
De värsta blödningsdagarna använder jag alltså bara de största nattbindor jag hittat i affären och byter varje timme. Det är ju inte så att jag är kissnödig varje timme, men jag måste försöka komma ihåg att springa till toaletten ändå, bara för att byta binda. Det är som om stora kroppspulsådern leds om och mynnar direkt ut mellan benen. Jag kan riktigt känna hur blodet pulseras ut från mig - kabom, kabom, kabom… Ibland känner jag genom hela kroppen hur det kommer en riktigt stor puls, och då vet jag att det är akut - då MÅSTE jag uppsöka en toalett OMEDELBART, för ingen binda i hela världen kan stå emot den mängd som pressas ut då. Har jag ingen möjlighet att komma till en toalett då så vet jag att jag har blödit igenom. Garanterat. Jag önskar att det hade funnits vuxenblöjor i affärerna, för då skulle jag definitivt köpa det!!
Så klädval under mens är också viktigt. Jag måste tänka svarta käder som suger upp bra, och flera lager - helst minst tre. T ex svarta leggings, svart kjol och långtröja/kofta. Då kan det blöda igenom ett eller två lager kläder utan att synas.
Det är jobbigt att vara någon annanstans än hemma under de värsta dagarna. Jobbet funkar om det är en vanlig dag, men det är rena döden om det är långa möten eller om jag ska vara konferenssupport - det funkar knappt. Det har hänt att jag har varit på besök hos andra där det inte har varit läge att gå på toaletten, och där jag har försökt sitta snett på stolen så att jag bara sitter på ena skinkan, för att jag inte ska bloda ner stolen jag sitter på. Det har också hänt att jag har varit tvungen att sova borta under de värsta mensdagarna. Då har jag klätt på mig sovbyxor och tagit med ett par handdukar som jag har sovit på, plus att jag förstås knappt har sovit överhuvudtaget eftersom jag måste bevaka att jag inte rör på mig utan bara ligger blick stilla på sidan med benen tätt ihopknipna… Att resa bort går knappt. Ibland sammanfaller ändå de värsta dagarna med att jag måste göra något eller är bortrest, och det är skitjobbigt, för det enda jag kan koncentrera mig på är om jag kan få tillgång till toalett för att byta binda varje timme och om jag har tillräckligt många mensskydd med mig och att jag inte får blöda igenom. (Jag har verkligen full sympati för de som har problemmagar!)
Under perioden när jag använde menskopp så försökte jag en dag ha lite koll på hur mycket blod som kom. Jag mätte upp att menskoppen rymde 30 ml, och jag tömde en bräddfull menskopp 7 ggr under den dagen, så bara i menskoppen hade det fångats upp 2,1 dl. Sen hade ju hälften runnit brevid som vanligt, så jag bytte ganska full nattbinda kanske 5 ggr den dagen också. Kan det vara 1-2 dl till? Alltså mellan 3-4 dl totalt. Ja, och så plus allt som rinner ut på toaletten förstås som inte går att mäta, men som borde vara ganska mycket också (ibland är det ju svårt att resa sig från toastolen eftersom det aldrig slutar rinna…). Och det var bara under en enda dag. När jag för några år sedan började fundera över om jag kanske blöder ovanligt mycket råkade jag hitta information om att man bara bör blöda max 120 ml per mensperiod. Oj vad jag skrattade! Bara 120 ml totalt under alla dagar!?! Vilket skämt!
(forts. nedan)
Det här kommer att handla om mens. Ingående, detaljerat, närgånget och kladdigt. Är du det minsta känslig bör du sluta läsa nu.
OK?
Säg inte att jag inte varnade dig.)
Jag vaknar med ett ryck mitt i natten. Jag märker att jag ligger på rygg. Nej - fan också! Fan fan fan! Jag FÅR ju inte sova på rygg när jag har mens! Jag reser mig ur sängen, tänder lampan en snabb blink och hinner se blodpölen. Blir så jävla trött och less och uppgiven. Går in på toaletten för att sanera mig själv, byta trosor och byta binda. Konstaterar att det snart är dags att gå upp till jobbet och att min man fortfarande sover. Jag varken har lust eller orkar ställa mig och byta lakan i sängen och väcka och jaga upp min man för det. Jag hämtar en handduk som jag viker dubbel och lägger i sängen. Inte så skönt, men dels vill jag inte ligga och rulla runt i den kladdiga blodpölen och dels vill jag skydda sängen mot fler blodpölar. Det är nämligen ingen ovanlighet...
Jag brukar annars vara bra på att sova lite halvvaken när jag har mens, och jag har faktiskt lärt min kropp att oftast ligga på sidan under lingonveckan - aldrig på rygg eller mage. På rygg eller mage rinner det direkt över. Det rinner visserligen över även om jag ligger på sidan (och även om jag försöker kliva upp åtminstone 1-2 gånger per natt för att byta nattbinda), men då brukar oftast blodet inte hinna rinna längre än till mellan mina lår och då sparar jag åtminstone sängen.
Egentligen vill jag gärna röra mig ganska mycket när jag sover, men vid mens måste jag ligga stilla på sidan, eller möjligtvis får jag rulla över på den andra sidan. Efter en hel natt på sidan brukar jag vakna och vara avdomnad. Fast det märks knappt, eftersom det gör ganska rejält molande ont i hela kroppen ändå när jag har mens, och dessutom är jag så groggy och borta att jag knappt märker nånting av livet överhuvudtaget...
Jag har börjat inse att jag blöder mycket. Jättemycket. Kanske till och med väldigt mycket mer än de flesta andra.
Insikten började ta form för några år sedan när jag hörde en av mina bekanta beklaga sig över att hon var på väg in i klimakteriet, för att hon fått så mycket längre blödningar. “Nu blöder jag FEM dagar i sträck, och jag som aldrig tidigare i hela mitt liv blödit fler dagar än TRE!” Jag verkligen hajade till. Va?? Tre dagar?? Var det ens möjligt?? Hinner kroppen verkligen byta ut allt blod på bara tre dagar? Men så stannade jag upp och hörde vad jag själv hade tänkt. Vaddå byta ut allt blod. Tänk om det inte är det som är poängen med mens? Tänk om det inte är meningen att det ska kännas som att kroppen “byter ut allt blod” en gång varje månad?
Jag fick min första mens när jag var 12 år, och då visste jag ingenting om det. Jag minns att jag trodde att man blödde i två månader i sträck och sen gick utan blödning i tre månader. Har ingen aning om var jag hade fått det ifrån. Man pratade inte heller om mens på den tiden. Jag blev visad var bindorna fanns hemma - gömda längst in i en särskild garderob - och sen pratade jag aldrig mer med någon om mens. Det absolut viktigaste var att aldrig låtsas om det överhuvudtaget. Redan när jag var 12 så blödde jag ofta 9-12 dagar i sträck varje månad, riktiga niagarafallsblödningar. Men jag trodde ju att det skulle vara så. Att det var normalt. Jag tyckte dock att det var lite konstigt att de flesta mensskydd på marknaden inte räckte till. När jag var runt 12 fanns det fortfarande ett mensskydd i affärerna som mer såg ut som en blöja, och den var min storfavorit! Det var faktiskt ganska sällsynt att blöda igenom den bindan. Men sen försvann den från hyllorna tyvärr. Och sedan dess har min kamp för att inte blöda igenom mensskydd pågått!
Det jag i stort sett alltid använder är nattbinda, både dag som natt. Libresse har en variant som är tjock, och den klarar faktiskt av lite större mängder blod än de flesta andra bindor. Jag har försökt att använda tamponger, men jag har alltid lidit av ömtåliga och trasiga slemhinnor, så det gick bara inte. Varje gång jag drog i snöret kändes det som om hela mitt inkråm skulle följa med ut, för tampongen hade bitit sig fast i slemhinnan och dessutom trasat sönder den lite. Det var på tok för smärtsamt!! Jag gav därför snabbt upp idén med tamponger.
När menskoppen kom blev jag nyfiken och testade. Mest för att se om den kunde hjälpa mig i kampen mot genomblödningar. Jag testade olika varianter av koppar under ca fem års tid, men det funkade aldrig riktigt bra. Dels blödde jag ALLTID minst hälften vid sidan av koppen - oavsett hur jag satte in koppen eller vilken storlek jag hade - så jag var ändå alltid tvungen att kombinera kopp med nattbinda. Dels så blödde jag en kopp full på bara någon eller några timmar. Att hålla på att ta ur och sätta in koppen så många gånger om dagen var dels bökigt, men dels slet det trots allt på mina slemhinnor så att det blev alldeles för ömt i fiffi i alla fall. Och det var som att jobba på ett slakteri varje gång jag gick på toaletten… Det var mängder av blod precis överallt - i toaletten, på händerna, i handfatet, på toarullen… Det var bara för jobbigt. Jag gav tillslut upp menskoppen och konstaterade att den inte var något för mig.
Att använda binda har dock inte heller varit helt smärtfritt. Bindor torkar också ut mina slemhinnor. Jag blöder väl kanske vanligtvis 8 dagar per period, men eftersom mensen är lite oregelbunden några dagar hit eller dit vet jag inte riktigt när den kommer utan måste börja använda binda på första dagen som mensen eventuellt skulle kunna dyka upp (eftersom den dessutom kan börja KABOOM direkt med jätteblödning), vilket oftast innebär att jag går med binda i fler än 8 dagar i sträck. Men redan efter ett par dagar med bindor börjar mina slemhinnor bli så torra att de börjar spricka upp. Det är inte bara en gång tårarna har sprutat från mina ögon över smärtan av att bara torka sig efter ett toalettbesök, på grund av att slemhinnorna i fiffi är alldeles uppspruckna och småsåriga… Jag har testat flera saker både utvärtes och invärtes, men det som jag tycker hjälper bäst är olivolja. Därför har jag numera alltid en burk med olivolja vid toaletten, som jag smörjer in fiffi med regelbundet - det avhjälper faktiskt det värsta.
Ekologiska bindor går inte alls lika hårt åt mina slemhinnor som oekologiska. Med ekologiska bindor kan jag gå längre innan slemhinnorna trasas sönder. Problemet är att ekologiska bindor inte rymmer nånting!
En ekologisk nattbinda kan jag möjligtvis använda på dagtid från dag 6 och framåt, när blödningen börjar minska något. De värsta blödningsdagarna använder jag alltså bara de största nattbindor jag hittat i affären och byter varje timme. Det är ju inte så att jag är kissnödig varje timme, men jag måste försöka komma ihåg att springa till toaletten ändå, bara för att byta binda. Det är som om stora kroppspulsådern leds om och mynnar direkt ut mellan benen. Jag kan riktigt känna hur blodet pulseras ut från mig - kabom, kabom, kabom… Ibland känner jag genom hela kroppen hur det kommer en riktigt stor puls, och då vet jag att det är akut - då MÅSTE jag uppsöka en toalett OMEDELBART, för ingen binda i hela världen kan stå emot den mängd som pressas ut då. Har jag ingen möjlighet att komma till en toalett då så vet jag att jag har blödit igenom. Garanterat. Jag önskar att det hade funnits vuxenblöjor i affärerna, för då skulle jag definitivt köpa det!!
Så klädval under mens är också viktigt. Jag måste tänka svarta käder som suger upp bra, och flera lager - helst minst tre. T ex svarta leggings, svart kjol och långtröja/kofta. Då kan det blöda igenom ett eller två lager kläder utan att synas.
Det är jobbigt att vara någon annanstans än hemma under de värsta dagarna. Jobbet funkar om det är en vanlig dag, men det är rena döden om det är långa möten eller om jag ska vara konferenssupport - det funkar knappt. Det har hänt att jag har varit på besök hos andra där det inte har varit läge att gå på toaletten, och där jag har försökt sitta snett på stolen så att jag bara sitter på ena skinkan, för att jag inte ska bloda ner stolen jag sitter på. Det har också hänt att jag har varit tvungen att sova borta under de värsta mensdagarna. Då har jag klätt på mig sovbyxor och tagit med ett par handdukar som jag har sovit på, plus att jag förstås knappt har sovit överhuvudtaget eftersom jag måste bevaka att jag inte rör på mig utan bara ligger blick stilla på sidan med benen tätt ihopknipna… Att resa bort går knappt. Ibland sammanfaller ändå de värsta dagarna med att jag måste göra något eller är bortrest, och det är skitjobbigt, för det enda jag kan koncentrera mig på är om jag kan få tillgång till toalett för att byta binda varje timme och om jag har tillräckligt många mensskydd med mig och att jag inte får blöda igenom. (Jag har verkligen full sympati för de som har problemmagar!)
Under perioden när jag använde menskopp så försökte jag en dag ha lite koll på hur mycket blod som kom. Jag mätte upp att menskoppen rymde 30 ml, och jag tömde en bräddfull menskopp 7 ggr under den dagen, så bara i menskoppen hade det fångats upp 2,1 dl. Sen hade ju hälften runnit brevid som vanligt, så jag bytte ganska full nattbinda kanske 5 ggr den dagen också. Kan det vara 1-2 dl till? Alltså mellan 3-4 dl totalt. Ja, och så plus allt som rinner ut på toaletten förstås som inte går att mäta, men som borde vara ganska mycket också (ibland är det ju svårt att resa sig från toastolen eftersom det aldrig slutar rinna…). Och det var bara under en enda dag. När jag för några år sedan började fundera över om jag kanske blöder ovanligt mycket råkade jag hitta information om att man bara bör blöda max 120 ml per mensperiod. Oj vad jag skrattade! Bara 120 ml totalt under alla dagar!?! Vilket skämt!
(forts. nedan)
