Alexandra_W
Trådstartare
Kort historik.
Fick en knöl på ögonlocket som växte oroväckande fort. Klinik 1 tyckte avvakta, hemmavet skickade mig med expressfart till Ultuna där de kallade in ett antal specialister (eftersom det inte gick att säga om det var en ink eller annan typ av tumör) som fattade beslutet att det fanns inget annat att göra än att operera och hoppas det inte var en ink. Opererades, tog två vet 4 h och de fick göra en hel massa hudplastik (bilder finns). Operationen lyckades, men tyvärr så drabbades en del av den transplanterade huden av vävnadsdöd och avstötning 1½ vecka efter OP. Två veckor efter OP kastade stoet sitt föl med.
Provsvaret visade tyvärr ink =/
Sekundärläkningen såg ut att gå bra, men såret drog ihop sig mer och mer, och ögonlocket blev vanställt och hon kan inte stänga ögat/blinka. Detta har förvärrats undan för undan under läkningen (såret är nu i princip helt läkt sedan någon vecka, men hon opererades sista augusti). Det att hon inte kan blinka eller stänga ögat har gjort att hon har ett envist horhinnesår som vägrar läka, och 'hela ögat' inkl slemhinna etc är kraftigt retat och inflammerat. Vi har 'attackbehandlat' såret senaste tiden men de har lyckats bli ännu värre. Har också fått byta strö till papper då annats trö kom in i ögat, går med blinkerhuva ute.
Igår var det dags för ÅB. Och visst har hornhinnesåret blivit mycket större och mycket sämre precis som jag tyckt. Hela jävla ögat är retat och inflammerat, det är både ärrvävnad och 'utökning' av hornhinnesåret, och slemhinnan är redigt irriterad. Dessutom typ lite ytlig 'vävnadsdöd' där vid det där 'röda köttiga' som syns i ögonvrån.
Jag vet ju att det måste opereras igen, och att vi skulle prata om det idag, och har tänkt och tänkt och kommit fram till att jag orkar inte mer, ta bort skiten. Visst, om hon då skadar det andra ögat så är man (eller hon snarare..) körd, men jag vill inte chansa på en OP till med de följdproblem det ger, och riskera att OP inte lyckas och få göra om det igen. Utan jag vill ta bort det och slippa mer trassel.
OP vet vill plastikoperera, jag tyckte att 'prognosen, vad är prognosen?' och han tyckte bara att 'jag kan inte ge någon prognos, det går inte', och då tyckte jag att tja jag vägrar operera det utan prognos, och han hävdade igen att det går inte ge prognos, men att han 'tror det fungerar bra om operationen lyckas' (politikersvar..). Jag tyckte att 'tja, det du nu tittar på är en operation som lyckades utmärkt men som gick snett sen ändå, get my point?'. Men han tyckte att tekniken använts för lite på häst för att han skulle kunna ge någon prognos alls, vägrade ens gå med på 50 - 50, för det 'berodde på, men han ville operera och trodde det nog skulle kunna gå bra'.
Där kände jag att 'nej, jag vill INTE' och tyckte - på ett väldigt diplomatiskt sätt att - det inte känns som tillräckligt bra odds, att jag inte vill gå igenom samma sak än gång till, och att en narkos per automatik ger snedhet & hälta osv, och iom att vi måste operera så måste jag ju ta det, men jag vill ta bort ögat och slippa problemet.
Då helt sonika konstaterar han att han VÄGRAR ta bort ögat. Han tänker inte göra det. Jag har nog ALDRIG varit så nära att vara riktigt jävla oförskämd mot en veterinär någon gång! Jag fräste mest 'jaha' och tog min pålle och gick (detta var innan hältutredningen).
Men, vad fan är mina alternativ? Jag vill ta bort ögat, punkt. Det är min häst och det är jag som betalar, så jag förstår inte varför det inte är MITT beslut. Det är ju inget som kommer orsaka hästen en massa lidande eller liknande, så jag ser faktiskt inte vad han har för rätt att vägra. Och sist jag kollade så var det JAG som fick lägga tusenlapp på tusenlapp på kiropraktorn (lagt över 5000 kr för att rätta till eländet efter de här två narkoserna), det är inte HAN som får strimla papper till pappersströ, springa som en jävla idiot och ha i ögonsalva åtta gånger per dag, åka totalt 4 h med släp till kliniken på (känns det som) varenda ledig dag, och det är inte HANS häst som får gå igenom en FJÄRDE operation på mindre än ett års tid om den misslyckas... Ja, jag är kräkless, sur och grinig.. Det där jävla ögat har varit nothing but trouble sen den där inkjäveln dök upp, och det har bara blivit värre och värre. Och även om det är svårt att tro ibland så har även jag gränser, och vad gäller ögat så är den nådd - jag varken vill eller orkar hålla på och trassla med det där ögat mer. Varken ekonomiskt, tidmässigt eller ffa känslomässigt..
Men det är tydligen inte mitt beslut, ironiskt nog. Så, hon opereras om två veckor, tredje narkosen på ett halvår.. yey..
Fick en knöl på ögonlocket som växte oroväckande fort. Klinik 1 tyckte avvakta, hemmavet skickade mig med expressfart till Ultuna där de kallade in ett antal specialister (eftersom det inte gick att säga om det var en ink eller annan typ av tumör) som fattade beslutet att det fanns inget annat att göra än att operera och hoppas det inte var en ink. Opererades, tog två vet 4 h och de fick göra en hel massa hudplastik (bilder finns). Operationen lyckades, men tyvärr så drabbades en del av den transplanterade huden av vävnadsdöd och avstötning 1½ vecka efter OP. Två veckor efter OP kastade stoet sitt föl med.
Provsvaret visade tyvärr ink =/
Sekundärläkningen såg ut att gå bra, men såret drog ihop sig mer och mer, och ögonlocket blev vanställt och hon kan inte stänga ögat/blinka. Detta har förvärrats undan för undan under läkningen (såret är nu i princip helt läkt sedan någon vecka, men hon opererades sista augusti). Det att hon inte kan blinka eller stänga ögat har gjort att hon har ett envist horhinnesår som vägrar läka, och 'hela ögat' inkl slemhinna etc är kraftigt retat och inflammerat. Vi har 'attackbehandlat' såret senaste tiden men de har lyckats bli ännu värre. Har också fått byta strö till papper då annats trö kom in i ögat, går med blinkerhuva ute.
Igår var det dags för ÅB. Och visst har hornhinnesåret blivit mycket större och mycket sämre precis som jag tyckt. Hela jävla ögat är retat och inflammerat, det är både ärrvävnad och 'utökning' av hornhinnesåret, och slemhinnan är redigt irriterad. Dessutom typ lite ytlig 'vävnadsdöd' där vid det där 'röda köttiga' som syns i ögonvrån.
Jag vet ju att det måste opereras igen, och att vi skulle prata om det idag, och har tänkt och tänkt och kommit fram till att jag orkar inte mer, ta bort skiten. Visst, om hon då skadar det andra ögat så är man (eller hon snarare..) körd, men jag vill inte chansa på en OP till med de följdproblem det ger, och riskera att OP inte lyckas och få göra om det igen. Utan jag vill ta bort det och slippa mer trassel.
OP vet vill plastikoperera, jag tyckte att 'prognosen, vad är prognosen?' och han tyckte bara att 'jag kan inte ge någon prognos, det går inte', och då tyckte jag att tja jag vägrar operera det utan prognos, och han hävdade igen att det går inte ge prognos, men att han 'tror det fungerar bra om operationen lyckas' (politikersvar..). Jag tyckte att 'tja, det du nu tittar på är en operation som lyckades utmärkt men som gick snett sen ändå, get my point?'. Men han tyckte att tekniken använts för lite på häst för att han skulle kunna ge någon prognos alls, vägrade ens gå med på 50 - 50, för det 'berodde på, men han ville operera och trodde det nog skulle kunna gå bra'.
Där kände jag att 'nej, jag vill INTE' och tyckte - på ett väldigt diplomatiskt sätt att - det inte känns som tillräckligt bra odds, att jag inte vill gå igenom samma sak än gång till, och att en narkos per automatik ger snedhet & hälta osv, och iom att vi måste operera så måste jag ju ta det, men jag vill ta bort ögat och slippa problemet.
Då helt sonika konstaterar han att han VÄGRAR ta bort ögat. Han tänker inte göra det. Jag har nog ALDRIG varit så nära att vara riktigt jävla oförskämd mot en veterinär någon gång! Jag fräste mest 'jaha' och tog min pålle och gick (detta var innan hältutredningen).
Men, vad fan är mina alternativ? Jag vill ta bort ögat, punkt. Det är min häst och det är jag som betalar, så jag förstår inte varför det inte är MITT beslut. Det är ju inget som kommer orsaka hästen en massa lidande eller liknande, så jag ser faktiskt inte vad han har för rätt att vägra. Och sist jag kollade så var det JAG som fick lägga tusenlapp på tusenlapp på kiropraktorn (lagt över 5000 kr för att rätta till eländet efter de här två narkoserna), det är inte HAN som får strimla papper till pappersströ, springa som en jävla idiot och ha i ögonsalva åtta gånger per dag, åka totalt 4 h med släp till kliniken på (känns det som) varenda ledig dag, och det är inte HANS häst som får gå igenom en FJÄRDE operation på mindre än ett års tid om den misslyckas... Ja, jag är kräkless, sur och grinig.. Det där jävla ögat har varit nothing but trouble sen den där inkjäveln dök upp, och det har bara blivit värre och värre. Och även om det är svårt att tro ibland så har även jag gränser, och vad gäller ögat så är den nådd - jag varken vill eller orkar hålla på och trassla med det där ögat mer. Varken ekonomiskt, tidmässigt eller ffa känslomässigt..
Men det är tydligen inte mitt beslut, ironiskt nog. Så, hon opereras om två veckor, tredje narkosen på ett halvår.. yey..
