Min bästa vän och vägen tillbaka

En till. Han är den som hållit mig över ytan de senaste 8 åren och jag vet att jag inte varit vid liv om det inte var för honom. När han kom var det inte hunden jag ville ha men hunden jag behövde och vi har kämpat under dessa år med hans beteendeproblem och gjort enorma framsteg. Många gånger jag velat ge upp har hans livsglädje varit det som fått mig att kliva upp på morgonen. Men för oss är vägen slut nu. Han har en aggressiv och elakartad i munnen och det är tveksam om det finns något att göra. Men vi håller tummar och tassar för er och Semlon. :heart
Stackars, stackars er. Jag lider med er och vet hur ni har det❤❤❤
 
Tack alla för fina ord och stöd och varma tankar till alla er som har det svårt❤❤❤ Det hjälper nog lite att hålla ihop så här så känns det inte lika ensamt och eländigt.

Semlon har sovit i natt. Delvis i sin bur, vilket gått över förväntan, men sen flera timmar hos mig och hussen som har flyttat ner på madrasser på golvet. Det blev lite sporadiskt med sömn för mig då jag har koll så Semlon inte försöker ta sig upp och vinglar iväg ner för madrasskanten. Det känns som att han är gjord av tunt glas men det var så härligt att ha honom nära!
Vi är ordinerade att pilla och ta mycket i hans tassar och ben, vilket ska stimulera nerverna så det har jag gjort i natt:)
Han går nu helt själv med endast lite stöd men tar sig fram som en full grävling ungefär. Det gör lite ont att se men jag gläds åt att han faktiskt inte är förlamad längre!
Magen är halvrisig men igång nu, vilket också känns bättre än förstoppning.
Nu på morgonen har vi packat en dosett och jag har gjort ett schema:
20180127_084120.jpg
 
:heart Gud vad tårarna trillar. Jag är i en lite liknande situation. Min älskade lilla hund som hållt mig uppe under alla år som svårt sjuk har drabbats av en levertumör :cry: Datortomografin gjordes i onsdags och nu väntar vi på svar. Jag ber till alla högre makter att inga metastaser finns utan att det går att operera och att han överlever operationen. Han har gett mig så mycket och jag säger som du, nu är det pay-back time. Jag gör allt för honom sålänge det är för hans skull.
:heart
 
För två år sedan rasade tillvaron hemma. Min man bröt nacken i en olycka och jag blev svårt sjuk i samma veva. En av hästarna dog och en nära anhörig fick cancer. Vi tvingades därför omplacera två av djuren och jag fick stänga ner mitt företag jag drivit med glädje i 17 år. Allt gick ner på noll och vi famlade i totalt mörker.

Men mitt ibland oss stod en liten filur och höll oss ovan ytan. Vår västgötaspets Semlon. Med outtröttlig energi och glädje såg han till att vi tog oss upp och ut. Han tröstade, peppade och skämtade med oss och efter två år av stora vårdinsatser och rehabilitering av både mig och min man så är vi på god väg tillbaka, mycket tack vare Semlon.

Nu har Semlon drabbats av diskbråck i nacken. Helt utan synbar anledning brakade han ihop för en vecka sedan. Vi åkte i ilfart till Ultuna där man direkt misstänkte diskbråck och dag 2 magnetröntgade man och konstaterade en kollapsad disk och ytterligare två med förändringar längre ner i ryggen.
Den trasiga disken tryckte på ryggmärgen och Semlon blev helt förlamad.
Då han fortfarande låg nedsövd efter magnetröntgen och hela teamet med kirurger fanns på plats just då, fick vi alla fakta serverade på bordet och vi blev tvingade att snabbt som attan besluta om vi ville operera eller välja konservativ behandling.
Konservativ behandling innebär ingen operation utan långvarig rehab med smärtlindring. Oddsen för tillfrisknande i Semlons fall bedömdes vara 50/50 då han befann sig i en gråzon mellan de olika graderna av sjukdomstillstånd.
Operation i sin tur brukar hamna runt 85% chans till tillfrisknande. Om de överlever den och dagarna efter då många risker finns.
Vi blev noga informerade om alla risker, arbetet med rehaben och det ekonomiska (som i detta fall är helt oviktig för oss) och vi valde att operera.
Väntan under den 5-6 timmar långa operationen var outhärdlig men samtalet från Ultuna att allt gått mycket bra var bland de lyckligaste stunderna i mitt liv.
Direkt operationen förväntas hunden bli tillfälligt försämrad och risk för blödning med ytterligare ryggmärgspåverkan finns men Semlon klarade allt detta, slog veterinärerna med häpnad och idag, två dagar efter operationen, har han precis ställt sig upp!
Idag fick vi träffa sjukgymnast och veterinär för att sedan ta med vår älskade kompis hem. Tårarna som jag trodde var slut efter den här fruktansvärda veckan rinner nu istället av glädje.

Vägen tillbaka är mycket lång och han kanske aldrig blir som förut men det enda vi bryr oss om är att få återgälda allt det han gjort för oss och att han får ett tillräckligt stimulerande och smärtfritt liv.
Nu är det pay-back.time och jag kommer lägga all min vakna tid på att rehabilitera vår älskade hund och om någon är intresserad och orkar läsa tänkte jag berätta om resan här. Jag skulle gärna höra om andra som också genomgått en större rehabilitering av sin hund och kanske byta lite erfarenheter.
Jag kanske även bör nämna att diskbråcket och förändringarna troligen kommer från ett yttre trauma som unghund. Vi har dock kontakt med uppfödaren som tar detta på yttersta allvar trots att ingen av hennes uppfödningar någonsin haft diskbråck.

Visa bifogad fil 10654
Semlon har just rullats in i rummet och fått syn på oss.
Håller tummarna för Semlon. :heart
 
Tack alla för fina ord och stöd och varma tankar till alla er som har det svårt❤❤❤ Det hjälper nog lite att hålla ihop så här så känns det inte lika ensamt och eländigt.

Semlon har sovit i natt. Delvis i sin bur, vilket gått över förväntan, men sen flera timmar hos mig och hussen som har flyttat ner på madrasser på golvet. Det blev lite sporadiskt med sömn för mig då jag har koll så Semlon inte försöker ta sig upp och vinglar iväg ner för madrasskanten. Det känns som att han är gjord av tunt glas men det var så härligt att ha honom nära!
Vi är ordinerade att pilla och ta mycket i hans tassar och ben, vilket ska stimulera nerverna så det har jag gjort i natt:)
Han går nu helt själv med endast lite stöd men tar sig fram som en full grävling ungefär. Det gör lite ont att se men jag gläds åt att han faktiskt inte är förlamad längre!
Magen är halvrisig men igång nu, vilket också känns bättre än förstoppning.
Nu på morgonen har vi packat en dosett och jag har gjort ett schema:
Visa bifogad fil 10677
:heartheart:heart
 
Ytterligare ett "bra" dygn har förflutit!
Vi tog bort fentanyl-plåstret i går eftermiddag och idag har jag högsta beredskap för att åka till Ultuna och få ett nytt om han får mycket ont. Just nu är allt lugnt iallafall och han har endast fått Gabapentin.
Vi har handikappanpassat ena bilen till Semlon och idag ska jag åka och köpa en barnvagn så Semlon så småningom får komma ut och se sig om lite:D
 
Senast ändrad:
Håller tummarna för att allt går bra!

(Var det inte du som hade en fantastisk kamel-tråd för några år sen?)
 
Håller tummarna för att allt går bra!

(Var det inte du som hade en fantastisk kamel-tråd för några år sen?)
Tack❤
Det stämmer men det var inte "min" tråd men jag presenterade mina kameler i den:)Tyvärr är det kamelerna jag blivit tvingad att omplacera när vi blev sjuka men de har det toppenbra hos en vän till oss och de har fått 15 kamelkompisar❤
 
Tack❤
Det stämmer men det var inte "min" tråd men jag presenterade mina kameler i den:)Tyvärr är det kamelerna jag blivit tvingad att omplacera när vi blev sjuka men de har det toppenbra hos en vän till oss och de har fått 15 kamelkompisar❤

Så var det säkert! Fantastisk tråd :D kul att höra att de mår bra! Hoppas att allt ordnar sig för er!
 
Trodde väl aldrig jag skulle köpa en barnvagn i hela mitt liv men nu är det gjort! En snäll granne, mamma till två, kom och hjälpte till att mecka ihop den och få Semlon på plats:
20180129_104447.jpg

Vagnen är gjord för terräng och är supermjuk i fjädringen och Semlon såg ut som en nöjd kung när vi gick på provtur.
Han sitter fast i selen med två spännband, spända så han kan välja att sitta, ligga eller stå men ändå inte kan ta sig ur.

För övrigt har vi sluppit åka och få mer fentanyl-plåster och han blir mer och mer sig själv - på gott och ont, han har en minst sagt intensiv personlighet och han var vid insjuknandet tränad för att gå upp på Kebnekaise med mig till sommaren. Men det spelar verkligen ingen roll längre, bara han får finnas hos mig och vara nöjd och smärtfri.
 
Trodde väl aldrig jag skulle köpa en barnvagn i hela mitt liv men nu är det gjort! En snäll granne, mamma till två, kom och hjälpte till att mecka ihop den och få Semlon på plats:
Visa bifogad fil 10754
Vagnen är gjord för terräng och är supermjuk i fjädringen och Semlon såg ut som en nöjd kung när vi gick på provtur.
Han sitter fast i selen med två spännband, spända så han kan välja att sitta, ligga eller stå men ändå inte kan ta sig ur.

För övrigt har vi sluppit åka och få mer fentanyl-plåster och han blir mer och mer sig själv - på gott och ont, han har en minst sagt intensiv personlighet och han var vid insjuknandet tränad för att gå upp på Kebnekaise med mig till sommaren. Men det spelar verkligen ingen roll längre, bara han får finnas hos mig och vara nöjd och smärtfri.
Hur länge beräknas han behöva åka vagn? Hur pass frisk kan han bli?
 
Hur länge beräknas han behöva åka vagn? Hur pass frisk kan han bli?
Vi har tid hos den berömda sjukgymnasten nästa torsdag, då vet jag mer om den fortsätta rehaben och det jag vet om den är att den är lång. Fram tills dess får han gå 5-minuterspromenader 6-7 ggr/dag och i övrigt inte röra sig alls.
Prognosen är 85% chans till tillfrisknande eftersom han är opererad och jag tänker att vi kanske har ännu större chans eftersom han är ung och var mycket vältränad och jag aldrig kommer att slarva eller ge upp rehaben.
Utmaningen nu ligger i att hålla honom lugn. Han skrämmer livet ur mig genom sina hastiga rörelser i buren och när man minst anar det:crazy:
 
Vi har tid hos den berömda sjukgymnasten nästa torsdag, då vet jag mer om den fortsätta rehaben och det jag vet om den är att den är lång. Fram tills dess får han gå 5-minuterspromenader 6-7 ggr/dag och i övrigt inte röra sig alls.
Prognosen är 85% chans till tillfrisknande eftersom han är opererad och jag tänker att vi kanske har ännu större chans eftersom han är ung och var mycket vältränad och jag aldrig kommer att slarva eller ge upp rehaben.
Utmaningen nu ligger i att hålla honom lugn. Han skrämmer livet ur mig genom sina hastiga rörelser i buren och när man minst anar det:crazy:
Det låter jobbigt för er alla. Men jag hoppas det blir bra i slutändan.
 
Det låter jobbigt för er alla. Men jag hoppas det blir bra i slutändan.
Inte jobbigt alls faktiskt:) Det är med glädje jag lägger min själ i detta. Det är klart att det är mycket att hålla reda på just nu, mediciner, tider för olika typer av övningar och att han inte kan lämnas ensam men som sagt, det är ett kärt besvär. Det enda som blir jobbigt är om han blir sämre och oron iinför detta men jag har en bra magkänsla och den ska jag försöka behålla tills motsatsen bevisats:)
 

Liknande trådar

Hundhälsa Idag fick min stövarhane på 6 år åka in akut till veterinären, med vad jag trodde var kraftig buksmärta (sa innan jag åkte till min man...
Svar
12
· Visningar
2 287
Hundhälsa För ganska exakt två år sedan drabbades min bästa vän Semlon av ett allvarligt diskbråck i nacken. Han blev i stort sett helt förlamad...
Svar
4
· Visningar
965
Senast: Snurrfian
·
Hundhälsa Jag behöver råd.. Det blev ett långt inlägg, men jag hoppas någon orkar läsa det ändå. Har en schäferhane på fem år, som kort och gott...
2
Svar
20
· Visningar
6 667
Hundhälsa Får varna för ett långt inlägg.. Behöver skriva av mig och samtidigt få råd från andra hundägare.. Har en jack russel tik som är 12,7 år...
2
Svar
26
· Visningar
5 874
Senast: Maddix24
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Burkfisk
Tillbaka
Upp