Min dotter på gränsen till mobbad *SUPERlångt*

angelwings

Trådstartare
Jag sitter med jätteont i magen just nu.
Det har under ett tag varit en viss tjej i klassen som inte är så snäll till min dotter, men samtidigt är det den tjejen hon lekt med på fritiden så jag har tänkt att det kanske inte var så farligt.

Denna tjej började i höstas när de började 2an, och då hade min dotters bästis just flyttat iväg. Så ingen av dem hade någon direkt och ville väl bli kompis med samma tjej (en annan i klassen). Jag tror det började där.

De lekte i princip hela jullovet och det gick bra, men så fort skolan började igen så sa den andra tjejen till min dotter att hon inte ville leka mer med henne. Min dotter som är väldigt känslig blev jätteledsen men sen fortsatte de ändå leka på fritiden ibland.

Sen känns det som att det har eskalerat, dottern kommer hem jätteledsen för den andra tjejen (A hädanefter) sagt att den tjejen båda vill vara kompis med sagt att det är så tråkigt hemma hos oss så hon vill aldrig leka med dottern igen osv.
Mycket sånt, i slutet på terminen var dottern ledsen i stort sett varje dag jag hämtade henne, jag försökte säga till henne att inte vara så känslig, (för det är hon det också) just för att det blir så jobbigt att ta allting till sig som andra säger.

Tänkte ta upp det på utvecklingssamtalet men fröken hann före mig och sa att de noterat problemet och tagit upp det i kompissamtal samt att de skulle ta det med A och hennes mamma på utvecklingssamtalet. Inte specifikt mot dottern men hur man är mot kompisarna. Samtidigt säger fröken att min dotter ju är en sån bra kompis, hon bjuder alltid in alla till lek och att det är tur att hon ändå är envis annars hade detta varit värre.

Sen går det lite bättre och de fortsätter leka kanske 1-2 dagar i veckan. Hemma hos oss går det jättebra men när jag hämtar hos A är dottern på sista tiden ledsen.
På skolavslutningen hade vi verkligen gjort dottern fin (hon och A är de 'söta' tjejerna i klassen vilket kanske ökar problemet) och hon var överlycklig för sina fina kläder. Så kommer A och jag såg direkt på henne att hon inte var nöjd för att dottern var glad och tyckte hon var fin. Så hon försökte trycka till henne direkt och sa att kläderna inte ALLS var fina och hårklämman luktade illa och allt vad det var.
Sen när jag hämtade henne så var hon ledsen och fick inte 'skvallra' för A om varför för då skulle A berätta för alla vem dottern är kär i. Hon hade tvingat fram vem hon var kär i för annars skulle hon inte få komma in i huset igen. :crazy:

Men de ville leka igen idag och nu är min gräns nådd. Dottern jätteledsen när jag kommer. Varför frågar jag? Det får hon inte berätta för A. Struntprat säger jag, för sin mamma kan man berätta allt. Och då är det att A hela tiden stoppar en massa grejer i dotterns hår. Skräp och papper tex. Och om hon skvallrar för mig så ska minsann A berätta för alla på skolan att dottern gjort barn med en kille. :eek:
Och där ungefär fick jag nog.

Jag vet inte vad jag ska göra, ska man prata med föräldrarna? Risken är ju att det bara blir fel, A kommer ju blåneka det vet jag. Det kanske bara blir värre för dottern. Men hon ska inte behöva stå ut med sånt här! Jag är så arg och ledsen så jag inte vet var jag ska bli av.

Just ja, för ett par veckor sedan kallade hon dottern tjock också, och min dotter har ju haft problem med mat sen hon var liten pga att en fröken på dagis sa att man blev tjock om man åt mat. Dottern är inte överviktig öht, men nu har matstrulet börjat igen.

Har ni några tips? Nu är det ju lov så jag kan inte ta upp det i skolan. Ska vi bara tacka nej om de ringer och vill leka? Ska hon få leka?
Jag är lite orolig att det är 'mitt fel' också. För jag har ju bara dottern, A har både storasyskon och småsyskon. Jag har all min tid med dottern för att jag vill ha det så. Jag vill vara med henne så mycket jag kan, A är skickad på aktiviteter i stort sett varje dag fast hon ofta inte vill. De har gott om pengar och materiella ting, stort hus, sommarstuga osv...Vi är inte rika på annat än kärlek. Hon har försökt platta till dottern med att säga att hon är töntig som blir glad och kramar mig när jag kommer och hämtar osv. Dottern sa idag att anledningen till att det går bra när de leker hos oss är att jag ju alltid är där i närheten så hon måste vara snäll annars kan jag höra det. A's mamma är oftast ute eller håller på med nåt av de mindre barnen.

Det känns inte bra och det är en liten klass (14 barn) så det är liksom ingen annan hon kan vara med direkt.
 
Sv: Min dotter på gränsen till mobbad *SUPERlångt*

Vilken svår situation för er båda.

Tveksamt om jag hade låtit dotter och A leka under sommaren.
Kanske är det bra om A får förklarat för sig att så gör man inte,
nu under sommaren då hon inte kan sas 'ta skydd' bakom resten av klassen.

Har din dotter några andra kompisar i närheten?
Det är ju bra att fröken sett problemet och tagit upp det med A´s mamma.
På så sätt har du ett stöd bakom dig om du väljer att inte låta tjejerna leka och
förklarar varför om de frågar.

Jag hoppas att det löser sig och att det blir bättre för dotter i höst.
Mycket hinner ju hända under sommaren.
 
Sv: Min dotter på gränsen till mobbad *SUPERlångt*

Nej, hon har ju inte direkt några kompisar annars. Dels har vi en väldigt speciell situation (vi har ju skyddad id pga mitt ex och en massa annat) och dels har vi inte bott här mer än ett par år.
Man är inte precis så översocial när ingen helst ens ska veta var man bor eller vad man heter egentligen...

Min lilla bär liksom redan på så otroligt mycket och hon behöver bara må bra. Jag funderar på om jag ska ringa vår BUP-kontakt och fråga om råd.
Jag och sambon får väl försöka göra roliga saker med henne i sommar, sen har stallägaren en nästan jämnårig flicka hon brukar leka med om de båda är i stallet. Och hon ska på ridläger sista veckan i juni så hon får lite barn-kontakt. Men hon har ett stort socialt behov av andra barn som jag känner att jag inte kan fylla. :crazy:
 
Sv: Min dotter på gränsen till mobbad *SUPERlångt*

Läste din tidigare tråd och ni har verkligen inte haft det lätt.

Ring dem och fråga, de är ju kunniga på området och har säkert bra råd att ge.
Håller tummarna för att det löser sig för er och att du och dotter får må bra.
Det är ni värda:)
 
Sv: Min dotter på gränsen till mobbad *SUPERlångt*

Jag skulle absolut ta dem med föräldrarna till A. Lägga fram det på ett bra sätt.

Hur du än väljer att göra så tycker jag att det är superbra att du verkligen tar dottern på allvar, ingen ska behöva bli kränkt, varken barn eller vuxna.
 
Sv: Min dotter på gränsen till mobbad *SUPERlångt*

+ Mirre
Tack för era svar. :)

Jag är så osäker på vad jag ska göra. Det kan ju bli så fel om föräldrarna uppfattar det minsta fel. De har flyttat hit från Sthlm och tycker att här är det ju så idylliskt. Man kan låta ungarna gå lite hur som helst och göra typ vad de vill. För det här är ju en småstad. (De bodde på Lidingö innan).

Det känns som att de inte skulle tycka att sånt här var så allvarligt. Och jag vill inte på något vis göra saker värre för min lilla. Jag är inte alls en sån 'elit-förälder' som de är, det enda jag vill är att min lilla mår bra.
Men för dem är prestation så mycket viktigare, känns som de kanske bara kommer tycka att jag är fjantig. Att man behöver lite 'killer-instinct' för att ta sig fram i världen.

Usch, nu sitter jag och gråter. :cry: Tur den lilla sover nu, jag försöker att inte visa hur dåligt jag mår av detta.
 
Sv: Min dotter på gränsen till mobbad *SUPERlångt*

Man är inte precis så översocial när ingen helst ens ska veta var man bor eller vad man heter egentligen...
Fast någonstans måste ni börja leva normalt liv också. Eftersom det drabbar dottern så pass allvarligt som det gör nu, är det dags att tänka om.

Jag vet att det är jättesvårt och väldigt otryggt att känna sig utlämnad, men tänk rationellt på saken. Hittar mannen er lättare för att ni umgås med människor i bygden? Ni måste ju också ha socialt umgänge för att det inte ska bli helt fel. Dottern måste ju få växa upp i ett hem där ni gör ert bästa för att hon ska leva så normalt som möjligt.

Den dagen kommer då hon inte kan skaffa Facebook, Lunarstorm, etc som alla andra i klassen. Hon kommer att vara mer begränsad än andra ifall ni vill skydda henne från pappan. Så det är enligt mig viktigt att hon får leva ett såpass normalt liv som ni kan erbjuda. Det innebär att även ni som föräldrar blir mer sociala.
 
Senast ändrad:
Sv: Min dotter på gränsen till mobbad *SUPERlångt*

Jag hade tagit upp detta med A´s mamma, så här får det verkligen inte hålla på! :eek::mad:

Din dotter ska bara ha vänner som är bra för henne, och nu när hon är så ung så tycker jag att du ska styra detta så mycket som du kan! Om hon är "den söta i klassen" så borde hon inte ha något problem med att vara med dom andra i klassen också, ring runt till andra mammor och se till att hon leker med andra barn istället?

Jag hade inte låtit mitt barn vara ensamt med A igen sålänge som hon håller på såhär! En "elitförälder" är en förälder som står upp för sitt barn som dom bör och jag tycker nog att du borde satt stopp för ett bra tag sen! :crazy:

(Läste nu att du har det lite extra speciellt med skyddat ID osv och då kan jag tycka att ni som föräldrar har en extra stor roll i det hela. Ta detta rätt nu, men hon ska inte behöva lida för att ni måste ha skyddat ID!)
 
Senast ändrad:
Sv: Min dotter på gränsen till mobbad *SUPERlångt*

KL Hinner bara skriva helt kort, men det är jätteviktigt att markera för A att detta INTE är ett okej beteende. A är tillräckligt stor nu för att klart förstå vad hon håller på med, och om ingen säger något bara fortsätter hon i nån slags tro att det är okej och att hon har rätt. Jag känner igen beteendet och det gör mig så arg!
Jag hoppas A:s föräldrar kan ta till sig kritiken. Det handlar helt klart om avundsjuka, förklara detta för din dotter, att A:s beteende INTE har NÅGOT att göra med henne, utan att detta är nåt som A har inom sig och som är A:s problem, inte din dotters. Visserligen är det din flicka som blir lidande, och du får försöka skydda henne. Låt dem leka hos er istället, det är tydligt att A:s mamma inte håller uppsikt över dem.
Men ni måste prata, A:s mamma måste få klart för sig vad hennes flicka sysslar med och A måste få MYCKET tydligt veta att hennes beteende är oacceptabelt. Detta kan ni framföra på ett sakligt sätt utan att attackera flickan, ge henne en möjlighet att ändra sitt beteende, öppna en dörr för henne som ger henne en möjlig väg ut och in i ett nytt förhållningssätt. Om hon vill. Annars tycker jag ni ska klippa kontakten.
 
Sv: Min dotter på gränsen till mobbad *SUPERlångt*

Börja med att inse att de inte på något vis är "elit-föräldrar" eller bättre än vad du är !
Du är INTE i underläge ! Du är en toppenmamma till din dotter.

Tyvärr så finns det barn som är taskiga precis på det sättet som du beskriver och det måste man ta i annars kan det eskalera.
 
Sv: Min dotter på gränsen till mobbad *SUPERlångt*

Jag tycker också du ska prata med A:s mamma men var försiktig, för A är troligtvis som hon är pga sina föräldrar. Jag tror A är avundsjuk på din dotter och på er relation.
Jag tycker inte det låter som om A:s föräldrar är några "elit" föräldrar, snarare tvärtom.
Tror också det är bra att prata med din kontakt på BUP för att bolla lite.
 
Sv: Min dotter på gränsen till mobbad *SUPERlångt*

Tack till alla som har svarat! :)

Jag ska ringa till vår BUP-kontakt när hon kommer tillbaka från semestern. Jag tycker sånt här är så otroligt svårt eftersom jag är så rädd av mig. Både konflikträdd och bara allmänt rädd.

Hon leker ibland lite med en annan tjej från klassen (den som de båda vill vara kompis med) och det funkar bra när de leker, men man vet aldrig om hon är hos mamman eller pappan eller nån helt annan stans så hon är svår att få tag i. Men jag får väl testa att ringa mamman. :) A har sagt att den tjejen ska bo med dem i deras sommarhus i en hel vecka.

En annan tjej vill jättegärna leka med dottern, men hennes föräldrar är ganska stränga (de är äldre och 'strikta' muslimer om man kan säga så) och det har bara blivit en gång de lekt i våras.

Min dotter är ju den som alltid låter alla få vara med och hon är omtyckt av de andra, så det är ju inte så att någon annan är dum mot henne. Men de andra har sina kompisar redan och det är inte lätt att komma in där.
 
Sv: Min dotter på gränsen till mobbad *SUPERlångt*

Har liknande situation med sonens ena kompis så vet hur det känns som mamma. Min son gick också ut tvåan nu. Jag och sonen är själva i familjen så sonen får massor av vuxentid och engagemang vilket jag tror kompisen inte hinner få i deras stora familj. Kompisens familj är en företagarfamilj som jobbar mycket och har det bra mycket bättre ekonomiskt ställt än vad vi har det men ändå upplever jag det som flera skrivit här i tråden om ert fall också, att beteendet är pga kompisens avundsjuka. I vårt fall har jag valt att tackla det så att jag peppar sonen till att plocka ut det trevliga med den här kompisen och att inte gå på hot från kompisen utan helt enkelt när kompisen t.ex. hotar med att gå hem om inte sonen gör si och så så säger man bara ok, hejdå istället för att gå med på kravena för att kompisen inte skall gå hem. Jag försöker också hålla mig inom hörhåll alltid när så är möjligt för då fungerar kompisen jättebra och är en trevlig rolig kompis hela tiden.

Man kan inte påverka andra, men man kan ändra på sig själv och hur man tacklar stundvis taskiga kompisar. Försöker också medvetet jobba på att ge sonen bra självkänsla och eget värde och "världsvana" så att han därmed lättare skall kunna säga nej till dåligt grupptryck.

När vi far ut på "roligheter" (som picknick vid badstranden, pizza, nöjespark och sånt) brukar allt som oftast något annat barn också hänga med vilket kompisarna förstås märkt vilket jag ytterligare hoppas skall peppa den här specifika kompisen till att hålla sig i skinnet och uppföra sig gentemot min son åtmnstone. För annars är det ju aldrig han vi tar med oss.
 
Sv: Min dotter på gränsen till mobbad *SUPERlångt*

Jo, så gör ju jag också. Säger åt henne att inte ta åt sig och jag har försökt förklara mina teorier. Men det är inte så lätt ändå för en 8åring.
Men vi peppar ju henne hela tiden och det är ju hon och jag och sen har jag en sambo som verkligen gör allt för henne. :love:

Sen är det ju så att min dotter och jag har turen att ha samma intressen. Vi älskar djur, därför har hon ju faktiskt både häst och hund som den andra tjejen vill ha. (och de ska ju givetvis köpa det enligt henne) Och vi älskar och rita och att jag läser för henne så det gör vi väldigt ofta. Sen har sambon och hon ett gemensamt intresse för rymden, naturvetenskap och experiment så de hittar på mycket såna saker. A ville ju gå på ridskola men DET ville inte mamma köra till för det ligger ju ute på landet, så det fick hon inte. Grannarna på lantstället har ju ett par shettisar så det fick räcka tyckte mamma.

Den här flickan har en pappa som jobbar i Sthlm fortfarande och veckopendlar så han är bara hemma lördag och söndag och sen har hon som sagt mamma som tycker att barnen klarar sig själv för de är stora nu.
Så visst kan jag FÖRSTÅ varför, men jag vill få bort beteendet.

Ska de leka igen så ska hon ha med mobiltelefonen och det ska inte vara när jag är på jobbet 6 mil bort och så kan hon ringa och jag hämtar henne om det är något. Det var en bra idé. Tack.


*****
Har faktiskt pratat med den andra tjejens mamma under dagen och hon är tyvärr hos sin pappa till v. 30, men efter där skulle det inte vara några problem att de leker. :) Och det lät inte som att hon hört talas om att hennes dotter skulle bo en vecka hos A...som jag misstänkte.
Funderar på att smsa den tredje tjejens mamma, jag är osäker på om de är hemma i sitt hemland hela sommaren eller bara delar så då är det ju lättare (och billigare) med ett sms.
 
Sv: Min dotter på gränsen till mobbad *SUPERlångt*

Nu har jag inte läst hela tråden jätte-noggrant och jag har inte barn, men jag har varit i en liknande situation som din dotter själv så här kommer lite tankar:

Först angående rubriken på tråden, det som du har beskrivit ÄR mobbing. Att säga elaka saker till någon, kalla någon tjock, hota att sprida falska rykten mm det är verkligen kvalificerat som mobbing!
Jag tycker det är jättebra att du har lagt märke till detta och att starta denna tråd är en bra början till att faktiskt göra något åt saken. A behöver få veta att detta inte är OK, A's föräldrar måste få veta vad deras barn håller på med och din dotter har ingen som helst anledning till att bli behandlad såhär. Så en stor eloge till dig som tar ditt ansvar som förälder och verkligen försöker! :bow:

sedan angående detta:
Jag är lite orolig att det är 'mitt fel' också. För jag har ju bara dottern, A har både storasyskon och småsyskon. Jag har all min tid med dottern för att jag vill ha det så. Jag vill vara med henne så mycket jag kan, A är skickad på aktiviteter i stort sett varje dag fast hon ofta inte vill. De har gott om pengar och materiella ting, stort hus, sommarstuga osv...Vi är inte rika på annat än kärlek. Hon har försökt platta till dottern med att säga att hon är töntig som blir glad och kramar mig när jag kommer och hämtar osv. Dottern sa idag att anledningen till att det går bra när de leker hos oss är att jag ju alltid är där i närheten så hon måste vara snäll annars kan jag höra det. A's mamma är oftast ute eller håller på med nåt av de mindre barnen.

Detta är INTE ditt fel! Mobbare hittar anledningar till att mobba. De letar upp saker som är (mer eller mindre) annorlunda (bra eller dåligt) för att kunna trycka ner offret. Som du säkert har hört: mobbare är ofta väldigt osäkra, så på ett visst sätt känner jag ändå med A (även om det såklart inte ursäktar hennes beteende!!).

En annan sak jag tänkte på är att din dotter kanske kan hitta en kompis utanför klassen. Självklart ska hon ha folk att umgås med i klassen också men en bästa kompis behöver ju inte gå i samma klass som en själv. Din dotter kanske kan börja med en aktivitet utanför skolan och på så vis träffa folk?

Och sist men inte minst, hälsa din dotter att jag tycker hon är stark, att hon inte alls är töntig eller 'fel' på något vis (man kan bara vara sig själv, mycket mer kan man inte göra) och att jag vet hur hon känner sig men att det kommer att lösa sig! För det kommer det. Hon har en underbar mamma som vill hennes bästa och allt kommer att bli toppenbra!

*styrkekramar till er båda*
/Lillagoajag - med alldeles för mycket erfarenhet av detta ämne...
 
Sv: Min dotter på gränsen till mobbad *SUPERlångt*

Min spontana reaktion när jag läser tråden är att denna A antagligen mår fruktansvärt dåligt. Hennes föräldrar verkar ju inte speciellt intresserade av sin dotter och hennes mående. Frustrationen över det och avundsjukan över det som din dotter har går tyvärr ut över just din dotter då. helt fel naturligtvis men samtidigt kan jag inte låta bli att tycka synd om flickan. Finns det nån i hennes närhet (vuxen då) som faktiskt ser henne?

Att hon hittar på saker, mobbar och ljuger är väl antagligen ett slags försvar för att slippa visa hur hon eg har det.

Dock måste det ju bli en lösning på saken så din dotter slipper bli utsatt.
Det ska ju inte behöva gå ut över henne. Går föräldrarna alls att prata med?
 
Sv: Min dotter på gränsen till mobbad *SUPERlångt*

Att hon hittar på saker, mobbar och ljuger är väl antagligen ett slags försvar för att slippa visa hur hon eg har det.

Och ett sätt att försöka få uppmärksamhet. Dålig uppmärksamhet är bättre än ingen uppmärksamhet...
 
Sv: Min dotter på gränsen till mobbad *SUPERlångt*

Absolut. Tyvärr är det ju ofta så.
De som mobbar måste hävda sig på något sätt och får andra med sig eftersom de då är rädda för att bli mobbade.
 
Sv: Min dotter på gränsen till mobbad *SUPERlångt*

jo, tyvärr är det så... 'Bästa sättet att vara i toppen är att se till att ingen annan är där'
 
Sv: Min dotter på gränsen till mobbad *SUPERlångt*

Återigen TACK för alla bra och tänkvärda svar. :) Tur man har Buke.

När jag hade samtal med fröken om detta så sa hon även detta, att hon tror att A är så rädd att bli utanför att hon vill putta ut dottern så att HON blir utanför och A slipper.
Varför kan inte alla bara vara vänner istället? Jag hade själv aldrig direkt kompisar i skolan, jag hade hästarna mest så jag har lite svårt för det här.
De var inte så jättesnälla till mig direkt i skolan, iaf inte på högstadiet så jag har liksom den ångesten i bakhuvudet också.

På ridskolan har hon kompisar, men vi kör en bra bit så det blir inte att de leker på fritiden, men de träffas en gång i veckan under terminerna. Vår soc.tant håller på att letar ny kontaktfamilj till henne där det kan finnas barn. (inte pga detta alltså utan det har varit på gång ändå) Den hon har nu är ett äldre par med vuxna barn och det är inte eg det hon behöver, så förhoppningsvis kommer det så småningom att hittas en bra familj med barn. :)
 

Liknande trådar

Småbarn Jag har en dotter som är snart 6 år (början av sommaren) som är väldigt känslig. Det var, och är, även jag. Så jag kan känna igen mig i...
Svar
7
· Visningar
975
Senast: Praefatio
·
Småbarn Den här veckan har sonen fått ytterligare två affektanfall, utöver det som han fick under påskhelgen. Det senaste väntade jag mig...
Svar
9
· Visningar
1 799
Senast: Linn-Nora
·
Gravid - 1år Det här kan bli lite rörigt, jag ber om ursäkt på förhand. Jag och maken har en dotter på 1.5 år. Hon är det bästa som hänt oss och...
2 3 4
Svar
72
· Visningar
9 953
Senast: gulakatten
·
Småbarn Vi har sökt vård både på jourcentral, akuten och kommer sannolikt behöva söka oss till VC nästa vecka om symtomen inte släpper - men är...
2 3
Svar
49
· Visningar
4 429
Senast: Blyger
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Flämtningar
  • Guldfasanerna
  • Jaktgolden eller jaktlabrador?

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Hämta eller sälja? Toyota Auris
Tillbaka
Upp