Hejsan, jag är ny här och har en fråga. Vet inte om den hamnar rätt. Varning för långt...
Jag köpte för ca ett år sedan en jättemysig valack, fem år vid köpet, nu sex år. För ca fem månader sedan flyttade han till lösdrift med 10 andra och fri tillgång på hö. Han har alltid varit positiv till att komma till mig och göra saker tillsammans. Jag har inte ridit jättemycket det här första året utan arbetat mycket från marken och ridit ut samt byggt vår relation. Men de senaste tre månaderna har saker blivit svårare och svårare. Det har varit väldigt mycket förändringar i flocken han går i nu, på tre månader har det flyttat sammanlagt fem hästar, en dog för nån vecka sedan (gammal) och totalt har tre nya kommit varav två ston i förrgår. Nu är han inte alls lika positiv längre, han är avvaktande när jag kommer men vänder sig oftast mot mig och ser glad ut, ibland går han iväg men stannar och väntar efter några meter, han får morot, jag sätter på grimman, kliar och så går vi ut ur hagen. Men det går segare och segare. Och han stannar på vägen till grinden och på vägen mot stallet. Jag har provat lite olika approacher, tryck i grimman och lätta av när han går fram (går nån meter sen stopp), flytta honom åt nåt annat håll och få igång rörelsen igen, och även peta på honom vid skänkelläget med spö när jag går vid bogen. Allt funkar "ok" men det går ändå segt. Jag kämpar med att inte bli frustrerad utan är positiv och berömmer när han går fram, ger höpellets och morot som positiv förstärkning. På väg tillbaka till hagen går det såklart utan problem, då väntar ju flocken och maten.
Jag har kollat honom med min veterinär för nån vecka sedan och tandläkaren var här förra veckan (inga konstigheter i munnen, allt såg bra ut) min osteopat har känt igenom honom och gett lite massage för fascian då han haft en för trång sadel som skapat spänningar. Hans hovverkare var ute igår och tyckte hovarna såg kanon ut. Jag har hjälp av en tränare som jobbar från marken med beteendeproblem etc och hon menar att jag måste vara tydligare och mer konsekvent, jag provar för mycket olika saker och ger upp lite för lätt när det inte funkar direkt
Jag har provat ut en ny sadel nu då han växt ur den förra, och han vilade helt från ridning ca fyra veckor och då gjorde vi varierat arbete från marken inkl extra vila. Jag försöker alltid variera arbetet och aldrig traggla för länge, vissa dagar är det bara mys, pyssel och mat då han fortfarande är ung. Han är lugn vid stallet och uppskattar pyssel och kli.
Jag börjar dock känna att detta med oviljan att lämna hagen tär på mig och vår relation. Jag vill att han fortfarande ska vara så glad och positiv som han var i början av vår korta tid tillsammans. Jag har även en del problem på det personliga planet just nu som tar mycket av min energi och ork, och jag fattar att han märker av detta, även om jag verkligen försöker koppla bort det i stallet. Men det är svårt. Jag känner samtidigt pressen att han "måste arbetas". Mina vänner är på mig och tycker att jag "aldrig rider" etc. Han är lite överviktig och behöver nån form av motion helst fem dagar iaf annars blir jag orolig för fång etc. Han står på fri tillgång på ganska näringsfattigt hö med slow feeding nät, och får bara lite uppblötta höpellets med lite betfor efter träning för att få i sig mineraler etc. Jag förstår att för honom är dessa förändringar i flocken stressande, och det skapar otrygghet. Sen är matte också lite ur balans, ingen bra kombo.
Skriver väl egentligen här för att få lite pepp, är ganska under isen även om jag kämpar med att inte ta det personligt. Så var snälla tack, jag gör verkligen så gott jag kan och är väldigt mån om min häst. Och jag har haft hästar i över 30 år, många unga hästar men dessa svårigheter är nya för mig.
Jag köpte för ca ett år sedan en jättemysig valack, fem år vid köpet, nu sex år. För ca fem månader sedan flyttade han till lösdrift med 10 andra och fri tillgång på hö. Han har alltid varit positiv till att komma till mig och göra saker tillsammans. Jag har inte ridit jättemycket det här första året utan arbetat mycket från marken och ridit ut samt byggt vår relation. Men de senaste tre månaderna har saker blivit svårare och svårare. Det har varit väldigt mycket förändringar i flocken han går i nu, på tre månader har det flyttat sammanlagt fem hästar, en dog för nån vecka sedan (gammal) och totalt har tre nya kommit varav två ston i förrgår. Nu är han inte alls lika positiv längre, han är avvaktande när jag kommer men vänder sig oftast mot mig och ser glad ut, ibland går han iväg men stannar och väntar efter några meter, han får morot, jag sätter på grimman, kliar och så går vi ut ur hagen. Men det går segare och segare. Och han stannar på vägen till grinden och på vägen mot stallet. Jag har provat lite olika approacher, tryck i grimman och lätta av när han går fram (går nån meter sen stopp), flytta honom åt nåt annat håll och få igång rörelsen igen, och även peta på honom vid skänkelläget med spö när jag går vid bogen. Allt funkar "ok" men det går ändå segt. Jag kämpar med att inte bli frustrerad utan är positiv och berömmer när han går fram, ger höpellets och morot som positiv förstärkning. På väg tillbaka till hagen går det såklart utan problem, då väntar ju flocken och maten.
Jag har kollat honom med min veterinär för nån vecka sedan och tandläkaren var här förra veckan (inga konstigheter i munnen, allt såg bra ut) min osteopat har känt igenom honom och gett lite massage för fascian då han haft en för trång sadel som skapat spänningar. Hans hovverkare var ute igår och tyckte hovarna såg kanon ut. Jag har hjälp av en tränare som jobbar från marken med beteendeproblem etc och hon menar att jag måste vara tydligare och mer konsekvent, jag provar för mycket olika saker och ger upp lite för lätt när det inte funkar direkt
Jag har provat ut en ny sadel nu då han växt ur den förra, och han vilade helt från ridning ca fyra veckor och då gjorde vi varierat arbete från marken inkl extra vila. Jag försöker alltid variera arbetet och aldrig traggla för länge, vissa dagar är det bara mys, pyssel och mat då han fortfarande är ung. Han är lugn vid stallet och uppskattar pyssel och kli.
Jag börjar dock känna att detta med oviljan att lämna hagen tär på mig och vår relation. Jag vill att han fortfarande ska vara så glad och positiv som han var i början av vår korta tid tillsammans. Jag har även en del problem på det personliga planet just nu som tar mycket av min energi och ork, och jag fattar att han märker av detta, även om jag verkligen försöker koppla bort det i stallet. Men det är svårt. Jag känner samtidigt pressen att han "måste arbetas". Mina vänner är på mig och tycker att jag "aldrig rider" etc. Han är lite överviktig och behöver nån form av motion helst fem dagar iaf annars blir jag orolig för fång etc. Han står på fri tillgång på ganska näringsfattigt hö med slow feeding nät, och får bara lite uppblötta höpellets med lite betfor efter träning för att få i sig mineraler etc. Jag förstår att för honom är dessa förändringar i flocken stressande, och det skapar otrygghet. Sen är matte också lite ur balans, ingen bra kombo.
Skriver väl egentligen här för att få lite pepp, är ganska under isen även om jag kämpar med att inte ta det personligt. Så var snälla tack, jag gör verkligen så gott jag kan och är väldigt mån om min häst. Och jag har haft hästar i över 30 år, många unga hästar men dessa svårigheter är nya för mig.