Min pappa är rasist

Milosari

Trådstartare
Och jag vet inte hur jag ska tackla detta :(. Hans åsikter har svängt lite fram och tillbaka de senaste åren och det har blivit ganska många hetsiga diskussioner. Men igår så hade min mamma (som inte lever med honom, de är separerade sedan 30 år) ordnat med en fin middag för att fira födelsen av min son. Pappa bjuder på champagne och är glad och trevlig. Men mitt under efterrätten så kläcker han ur sig några riktigt grova rasistiska saker. Helt ärligt hade han lika gärna kunnat ställa sig upp och göra en Hitlerhälsning, så illa var det.

Jag blev väldigt ledsen och skämdes som en hund för att min sambo skulle behöva se detta. Så vi åkte därifrån ganska omgående. Min mamma blev också ledsen, det var ju inte såhär middagen skulle bli.

Nu funderar jag lite på framtiden. Hade det varit vilken annan person som helst så hade jag klippt banden direkt. Men detta är ändå min pappa. Fast sedan vill jag nog inte att han ska få något inflytande över mitt barn.

Nu blir det en paus från honom i några veckor. Det gör tyvärr att han kommer missa en viktig tid i sitt barnbarns liv, och det kommer ju bli lite konstigt när min och sambons familj ska träffas. Men jag känner inte att jag har så mycket att välja på,

Hjälp mig att tänka! Hur gör ni andra som har familjemedlemmar med hemska åsikter?
 
Vad händer om du ber honom att lufta sina åsikter någon annanstans, struntar han i det eller skulle det fungera? Jag är också lite "mesigare" med min familj - det är lätt att ta bort någon halvbekant på fb men svårare med familjen tycker jag.

Jag har en bror som drar åt det hållet också, inte lika illa som det verkar på din pappa, men han vet vart jag står och han vet också att han inte behöver kläcka ur sig grejer i tid och otid, han har även vid något svagt ögonblick sagt att han önskar att han var mer som mig - men att han är så jävla arg, och tjaaa, det kan han ju vara - men helst inte när jag är med. Vi umgås utan några som helst problem. Ibland nämner han något och frågar vad jag tänker om det, så pratar vi om det väldigt sansat och sen är det bra med det. Väldigt skönt.
 
Har du pratat med honom om det, att du känner som du gör (både personligen och för ditt barns skull)? Jag tänker mig att det i så fall kanske skulle gå att "kompromissa" - dvs att han får hålla de åsikterna för sig själv i sällskap med dig/din familj. Kan han inte det så får han väl finna sig i att inte umgås med er.
 
Jag förstår att du är upprörd över din pappas agerande och att du för din egen del behöver ta en paus. När det gäller er framtida kontakt och hans eventuella inflytande på barnet så håller jag inte riktigt med om att det nödvändigtvis är bäst att skydda barnet från hans sällskap för att barnet aldrig ska råka få höra vad din pappa tycker. Det finns ju (tyvärr) även andra i omgivningen som har rasistiska åsikter så förr eller senare lär barnet utsättas för dem.

När jag funderar på hur jag ska hantera liknande situationer med mina eventuella framtida barn så tänker jag att man får använda dem som utgångspunkt för egna samtal om vilka konstiga saker folk kan tycka och hur man bäst bemöter dem. Naturligtvis får man göra en nivåanpassning utifrån ålder men det känns t ex som ett jättebra utgångsläge för grundläggande källkritik och idéhistoria.
 
Och jag vet inte hur jag ska tackla detta :(. Hans åsikter har svängt lite fram och tillbaka de senaste åren och det har blivit ganska många hetsiga diskussioner. Men igår så hade min mamma (som inte lever med honom, de är separerade sedan 30 år) ordnat med en fin middag för att fira födelsen av min son. Pappa bjuder på champagne och är glad och trevlig. Men mitt under efterrätten så kläcker han ur sig några riktigt grova rasistiska saker. Helt ärligt hade han lika gärna kunnat ställa sig upp och göra en Hitlerhälsning, så illa var det.

Jag blev väldigt ledsen och skämdes som en hund för att min sambo skulle behöva se detta. Så vi åkte därifrån ganska omgående. Min mamma blev också ledsen, det var ju inte såhär middagen skulle bli.

Nu funderar jag lite på framtiden. Hade det varit vilken annan person som helst så hade jag klippt banden direkt. Men detta är ändå min pappa. Fast sedan vill jag nog inte att han ska få något inflytande över mitt barn.

Nu blir det en paus från honom i några veckor. Det gör tyvärr att han kommer missa en viktig tid i sitt barnbarns liv, och det kommer ju bli lite konstigt när min och sambons familj ska träffas. Men jag känner inte att jag har så mycket att välja på,

Hjälp mig att tänka! Hur gör ni andra som har familjemedlemmar med hemska åsikter?
Min svåger och svägerska kläcker ur sig en hel del slörasistiska saker, på det där ganska vanliga viset som mest känns väldigt obildat och okunnigt. Men det kan inte ursäkta dem, för de är inte obildade och okunniga för övrigt, utan tvärtom mycket högutbildade.

Jag har klart och tydligt markerat att jag inte låter något jag uppfattar som rasistiskt passera, även om det kan anses att jag "förstör stämningen", tex vid dop och födelsedagar. För att göra det lättare för min svärmor, har jag även sagt till henne att det är helt ok att inte bjuda mig om hon vill att den här sonen kommer och att stämningen är trevlig.

Men det är ju enklare när det inte är min släkting, utan min partners bror med fru. Men jag har alltså inte klippt banden, bara klargjort att jag inte accepterar rasistiskt prat för att "bevara stämningen". Enligt min mening är det det rasistiska pratet som förstör stämningen, inte mina svar på det.
 
Min pappa är homofob, och tar varje chans att påpeka hur sjukt det är... :yuck:
Jag biter ifrån och sen träffas vi väldigt lite, dels pga avstånd men även för att jag inte orkar med honom. Jag har banden så tunna det bara går, och det endast för att mina barn ska få en bild av sin morfar, eftersom att han är en bättre morfar än pappa. Men jag ber honom vara tyst om sånt och han är aldrig själv med barnen.
 
Nu funderar jag lite på framtiden. Hade det varit vilken annan person som helst så hade jag klippt banden direkt. Men detta är ändå min pappa. Fast sedan vill jag nog inte att han ska få något inflytande över mitt barn.

Nu blir det en paus från honom i några veckor. Det gör tyvärr att han kommer missa en viktig tid i sitt barnbarns liv, och det kommer ju bli lite konstigt när min och sambons familj ska träffas. Men jag känner inte att jag har så mycket att välja på,

Hjälp mig att tänka! Hur gör ni andra som har familjemedlemmar med hemska åsikter?
Ärligt talat, VARFÖR är det egentligen skillnad bara för att han råkar vara din genetiska far?
Själv klipper jag banden med personer som inte tillför något positivt i mitt liv, oavsett blodsband.
(Båda mina föräldrar är förvisso bortgångna numera, men innan de gick bort hade jag perioder då de var helt bortkopplade ur mitt liv. min bror och jag har förvisso inget otalt med varandra, men vi har inte heller något gemensamt. Alltså ungås vi inte och har ingen kontakt)
 
Jag håller med om att det kan ställas som krav att han ska vara tyst om det där i din och din familjs närhet eftersom ni tar illa vid er. Kan han inte respektera detta så kan jag inte se att du/ni ska umgås med honom. Det är ju inte honom du tar avstånd ifrån utan hans åsikter och detta ska han ju ha klart för sig.

Rasism bottnar i rädsla och då uppstår ett behov av att sätta sig på andra, i det här fallet de som kommer från andra länder och kulturer. Att sätta sig på andra blir ett missriktat försök att höja sig själv och försöka framstå som bättre på något sätt. I själva verket blir effekten det motsatta. Man upprätthåller rädslan genom att fortsätta reagera på det sättet.

Jag föreslår att du vid något tillfälle ger honom en yogakurs. Yoga har en tendens att stärka utövare på ett naturligt sätt, skapa trygghet, öppna hjärtat och öka sin empatiska förmåga. Behovet att sätta sig på andra upphör.
 
Jag skulle markera att det aldrig är okej med sånna kommentarer och sedan skulle han inte få vara själv med barnen. Jag skulle helt enkelt "bevaka" för att se att han sköter sig. Gör han det så skulle jag nog kunna lätta på det så småning om när han bevisat att han kan hålla det snyggt med barnen inblandade. För barnen tror jag att det är viktigt att känna till sin bakgrund och kunna relatera så långt bak i generationerna det går (sen går det inte alltid av en eller annan orsak, men det behöver vi ju inte gå in på här). :)

Edit: Skulle han inte sköta sig, även under "bevakning" så skulle jag kapa banden.
 
Min pappa är SD:are och åtminstone halvrasist (han gör skillnad på de som bla bla och de som ditt datt).

Jag vet vad han tycker. Jag vet vad han tycker. Han vet att han åker ut/jag lägger på luren/går om han drar igång. Han respekterar det hyfsat, jag får säga till ibland bara.

I övrigt är han ju min pappa med de bra kvaliteer han har med, så ser ingen anledning klippa banden. Även om jag gör det med många andra som uttrycker samma åsikter.

Men jag försöker se det som så att pappa faktiskt inte klippt med mig för att jag står på rak motpol mot vad han tycker, och han är en viktig person i mitt liv, jag är en viktig person i hans liv - dessutom blir han inte mindre SDare etc för jag bryter kontakten. Så det räcker för mig att han kniper igen om det.
 
1. Grattis till den lille/lilla. :love:

2. Jag gör ingen skillnad på släkt eller inte; häver någon ur sig något idiotiskt så får de svar på tal. Jag är inte konflikträdd och bryr mig inte om "stämningen" - den är ju redan förstörd. Hjälper det inte att diskutera saken för att få vederbörande på bättre tankar, så klipper jag banden. Jag umgås inte med idioter.

Det viktiga för ett barn är att ha kärleksfulla, goda människor omkring sig - inte att man är släkt.
 
Jag tänker att så många i samhället har så många olika åsikter, att hade jag brytt mig om vad alla tycker och tänker hela tiden, speciellt de som tänker olika från mig så hade jag inte haft någon kvar att umgås med. Jag tar gärna på mig att ha en diskussion dessutom där jag yttrar mina åsikter, varför jag tänker såsom jag gör och utbildar (inte uppfostrar). Jag kan parera åsikter och argument rätt så bra, så jag hade tagit diskussionen med min pappa om varför han tänkte som han gör.

Några åsikter diskvalificerar direkt vänner, men släkt har jag lite större utrymme för. Och sen är jag väldigt övertygad om att människor äger sina egna åsikter och tankar baserat på sina egna erfarenheter i livet. Personer som är uppvuxna i en invandrartät förort har en massa fördomar, precis som de som är uppvuxna i andra delar av Sverige har, även om de fördomarna är helt olika varandra.

Jag hade inte låtit det förstöra middagen i alla fall, utan snarare ifrågasatt om personen inte hört uttrycket att om man inte har någonting gott att säga ska man inget säga alls, och fortsätta med att middagen skulle vara en rolig tillställning där alla trivdes. Man behöver sällan markera mer än så. Jag vägrar ta på mig någon typ av offerkofta och avbryta mitt roliga, det är ju inte jag som sköter mig som ska avlägsnas, utan personen som stör i så fall.
 
Och jag vet inte hur jag ska tackla detta :(. Hans åsikter har svängt lite fram och tillbaka de senaste åren och det har blivit ganska många hetsiga diskussioner. Men igår så hade min mamma (som inte lever med honom, de är separerade sedan 30 år) ordnat med en fin middag för att fira födelsen av min son. Pappa bjuder på champagne och är glad och trevlig. Men mitt under efterrätten så kläcker han ur sig några riktigt grova rasistiska saker. Helt ärligt hade han lika gärna kunnat ställa sig upp och göra en Hitlerhälsning, så illa var det.

Jag blev väldigt ledsen och skämdes som en hund för att min sambo skulle behöva se detta. Så vi åkte därifrån ganska omgående. Min mamma blev också ledsen, det var ju inte såhär middagen skulle bli.

Nu funderar jag lite på framtiden. Hade det varit vilken annan person som helst så hade jag klippt banden direkt. Men detta är ändå min pappa. Fast sedan vill jag nog inte att han ska få något inflytande över mitt barn.

Nu blir det en paus från honom i några veckor. Det gör tyvärr att han kommer missa en viktig tid i sitt barnbarns liv, och det kommer ju bli lite konstigt när min och sambons familj ska träffas. Men jag känner inte att jag har så mycket att välja på,

Hjälp mig att tänka! Hur gör ni andra som har familjemedlemmar med hemska åsikter?

Mina föräldrar är lika. Pappa snäppet värre än mamma - han hade spottat mot en tiggare och sagt "åk hem vart du kommer ifrån" O_o

Dom går överhuvudtaget inte att diskutera med. Jag totalignorerar och går till ett annat rum för att slippa höra eländet...
 
Jag håller med om att det kan ställas som krav att han ska vara tyst om det där i din och din familjs närhet eftersom ni tar illa vid er. Kan han inte respektera detta så kan jag inte se att du/ni ska umgås med honom. Det är ju inte honom du tar avstånd ifrån utan hans åsikter och detta ska han ju ha klart för sig.

Rasism bottnar i rädsla och då uppstår ett behov av att sätta sig på andra, i det här fallet de som kommer från andra länder och kulturer. Att sätta sig på andra blir ett missriktat försök att höja sig själv och försöka framstå som bättre på något sätt. I själva verket blir effekten det motsatta. Man upprätthåller rädslan genom att fortsätta reagera på det sättet.

Jag föreslår att du vid något tillfälle ger honom en yogakurs. Yoga har en tendens att stärka utövare på ett naturligt sätt, skapa trygghet, öppna hjärtat och öka sin empatiska förmåga. Behovet att sätta sig på andra upphör.


Jag förstår din goda intention, men du rekommenderar yoga mot allt. Det kan jag inte riktigt förstå. Yoga har varit bra för dig men det är inget mirakelmedel.
 
Oavsett om det gäller släktingar eller ej, om jag är värd sätter jag ribban och de andra har att acceptera, är jag gäst så har ngn annan det ansvaret med det tillägget att jag kan resa mig och gå när jag vill.

Sedan går jag oftast inte i taket oberoende på vilka åsikter någon framför, det är ju inte mina åsikter.

Förstör ngn stämningen bör man dock ta upp det med honom henne, mellan 2 par ögon, annars eskalerar det hela lätt
 
Jag tänker att så många i samhället har så många olika åsikter, att hade jag brytt mig om vad alla tycker och tänker hela tiden, speciellt de som tänker olika från mig så hade jag inte haft någon kvar att umgås med. Jag tar gärna på mig att ha en diskussion dessutom där jag yttrar mina åsikter, varför jag tänker såsom jag gör och utbildar (inte uppfostrar). Jag kan parera åsikter och argument rätt så bra, så jag hade tagit diskussionen med min pappa om varför han tänkte som han gör.

Några åsikter diskvalificerar direkt vänner, men släkt har jag lite större utrymme för. Och sen är jag väldigt övertygad om att människor äger sina egna åsikter och tankar baserat på sina egna erfarenheter i livet. Personer som är uppvuxna i en invandrartät förort har en massa fördomar, precis som de som är uppvuxna i andra delar av Sverige har, även om de fördomarna är helt olika varandra.

Jag hade inte låtit det förstöra middagen i alla fall, utan snarare ifrågasatt om personen inte hört uttrycket att om man inte har någonting gott att säga ska man inget säga alls, och fortsätta med att middagen skulle vara en rolig tillställning där alla trivdes. Man behöver sällan markera mer än så. Jag vägrar ta på mig någon typ av offerkofta och avbryta mitt roliga, det är ju inte jag som sköter mig som ska avlägsnas, utan personen som stör i så fall.
Det är både olyckligt och tragiskt att svenskar inte kan skilja på don eller person.
Har du inte rätt värdegrund så får du inte vara med i Sandlådan. Det är bara i Sverige där man inte ens får debattera något som helst problem med invandringen. Är det farligt? Jante när den är som bäst.
Här skriver du att de som bott, levt och har förstahandsinfo är rasistiska och har fördomar. Ma n kan även kalla det för verkliga erfarenheter.
Lever man i skyddad verkstad är det klart att det kan te sig så.
Vilken splittring det blir även inom familjer för att det rättrogna anser sig ha tolkningsföreträde.
Acceptera andra människor och inom familj och vänskap behöver man inte diskutera politik eller hur det ser ut i dag. Bara att lalla på.
Jag vet inte vad mina vänner har för partitillhörighet och det är oväsentligt. De är inte dåliga människor för det, men de flesta har levt i verkligheten o har inte stängt den ute.
Jag skulle aldrig tycka illa om någon för att den inte håller med mig! Det är helt barockt.
Här verkar man inte ens inse hur mycket man påverkar sina barn. Man ska bevaka dem och stoppa i dem rätt värdegrund. Vad tror ni att Pisaförfallet beror på? Många barn idag har ett rent :devil: i skolan idag. Ingen studiero o även lärare stoppar i dem de enda rätta åsikterna. Ingen tänker på alla de barn som rånas, trakassera våldsamt. Mobbningen har eskalerat sedan föräldrar mobbar andra vuxna.
De gör inte som vi säger utan som vi agerar. Det borde alla veta om.
Varför rånas svenska barn, vuxna och våra gamlingar?
http://mobil.dn.se/nyheter/sverige/invandrare-krigar-mot-svenskar-med-ran/
När verkligheten kommer nära.
Vad gör ni när barnen kommer hem och har haft hemska erfarenheter? Säger åt dem att de har fel?
Då är man inte bättre än de mammor som skyddar den mannen de lever med som utsätter barnen för obehagligheter o bara avfärdar barnet. Sen om det blir riktigt illa så skyller man på att man har varit helt ovetandes.
Vilken splittring och HAT vi har fått när vi inte kan respektera att andra inte har samma åsikter.
Som om det vore farligt.
Här anser alla samma sak. Nu ska den som inte håller med bespottad och mobbas.
Då är man riktigt duktig även om ni här inte representerar hela den svenska befolkningen . Tack och lov.
Så visa nu er bästa sida som ni överför till era barn.
Kommer era barn att förskjuta er för vad ni har gjort mot dem? Jag skulle ta mig en rejäl funderare över mitt eget beteende.
 
Senast ändrad:
Jag har uttryckt det tidigare, och säger det igen. Jag ser ingen anledning att skydda sina barn för vad som är verklighet. Vi har olika åsikter. Även de vi tycker om kan ha åsikter vi inte tycker om. I ett perspektiv är det ju bättre att redan från början i lugn och ro få förklara och resonera kring vad jag ser som obehagliga åsikter. Eftersom jag vet att det förekommer i just umgänget med xxxx.

Sedan hade jag absolut tyckt det var jobbigt att farsgubben var "en sån" i brunt, men det är hans åsikt och jag får respektera att han har den. Med det sagt tycker jag ni kan vara överens om att inte vara överens och helt enkelt inte diskutera politik. Det kommer ju aldrig att gå väl. Men det finns väl annat ni kan diskutera?
 

Liknande trådar

Relationer Träffade min nuvarande sambo för ca 4 år sedan och vi har ett barn tillsammans som nu är ca 2 år. Förhållandet är inte alls bra och de... 4 5 6
Svar
106
· Visningar
11 959
Senast: monster1
·
Juridik & Ekonomi Jag vet inte vad jag vill med tråden men,, jag behöver lämna. Jag har koll på alla bostadsköer, privata hyresvärdar och blocket bostad... 8 9 10
Svar
181
· Visningar
23 512
Senast: Görel
·
Övr. Barn Hej på er alla kloka! Förlåt för ett långt inlägg men jag har verkligen ett behov av råd och tips. Jag har sen en tid tillbaka... 2
Svar
27
· Visningar
6 785
Samhälle Jag har valt att vara anonym på grund av, vad jag tycker, uppenbara anledningar. Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva det som har... 2
Svar
39
· Visningar
7 435
Senast: mars
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Tillbaka
Upp