Misshandel i grannrummet på hotell, vad hade ni gjort?

[Myrten]

Jag hade liknande erfarenhet för ett år sedan när min granne blev misshandlad. Jag ringde polisen. Det är vad man ska göra när man möter pågående brott. I mitt fall handlade jag lite "fel" eftersom jag först rusade ut och skrek att jag hörde dem + att han skulle komma och "ge sig på någon i sin egen storlek" (=jag, jag vet inte hur välövervägt det var men jag var asförbannad!). Då slutade de. Polisen sa att nästa gång skulle jag ringa direkt till dem. Nu blev det ingen nästa gång aset flyttade och har inte synts till sedan dagarna efter misshandeln. En vän som är åklagare berättade att polisen troligen hört av sig till kvinnan i alla fall, för så brukar de göra när de fått in en anmälan. Jag hoppas att det gav henne råg i ryggen att be honom dra. Borta är han i alla fall.

Så det man ska göra i ett dylikt läge är att ringa polisen!

 

[marshall]

Förstår alla upprörda svar här.
Men sanningen är att det är tyvärr så här de flesta gör.
Jag hjälper själv till på kvinnojouren så jag vet!

Du kan ju prova ringa och nu i efterhand och anmäla! Ni är ju lite vittnen ändå som låg och hörde det i en timme och det var rummet ovanför.

 

[bettysmatte]

I detta fallet VET jag att jag hade ingripit. Jag är annars inte den modigaste, och tror till exempel att jag skulle ha väldigt svårt för att vara först på plats vid en trafikolycka och liknande saker. Men, som sagt, detta var relativt "enkelt". Man behöver inte utsätta sig själv för fara på något sätt. Bara att ringa. Ingen behöver veta att det var person x i rum y som ringde.

 

[Manji]

Tillbringade en weekend med sambon och femåriga sonen i huvudstaden. Bodde två nätter på ett helt standard 4stjärnigt hotell. Första kvällen, när sambon och jag hade lagt oss (sonen sov redan) började det låta från grannrummet. Eller rummet tvärsöver korridoren, svårt att säga. Först lät det bara som högljutt sex och det är väl ok. Verkade ju vara lyhört. Men efter ett tag urartade det och man hörde en kvinnoröst säga "nej, sluta", "aj, det gör ont" allt mera högljutt tills hon skrek och grät, följt av dunsar som lät som att hon jagades runt i rummet.
Pågick i en timme kanske, sen blev det tyst. Sambon blev illa berörd men somnade efter att det blev tyst medan jag själv låg vaken en bra stund. Kändes helt absurt att ligga trygg i min säng med min familj när en annan kvinna misshandlades på andra sidan väggen. Har funderat mycket på det här efteråt, borde jag/vi ha gjort nånting? Ringt hotellpersonal/polis? Tilläggas bör att hotellet var hyfsat fullbelagt så fler än vi hörde säkert vad som hände. Ingen ursäkt till att inte ingripa, jag vet... Någon som har varit med om liknande, och vad gjorde ni då? Kan inte släppa händelsen riktigt....

Man ringer SJÄLVKLART POLIS OMGÅENDE!!!!!!!!!!!! Hur kan man inte göra det?!

Bäst är egentligen att direkt ingripa genom att banka på dörren och avbryta misshandeln, men vågar man inte så ringa polis som minst!

 

[Amha]

Jag hade (och har gjort) ringt polisen och kontaktat receptionen alternativt bett receptionen att kontakta dem/skicka upp ordningsvakt om de har sådan tillgänglig. Och ja, receptionen anser jag är rätt väg att gå så de vet vad som pågår när polisen stormar in och att de då kan visa.

 

[Luna10]

Man ringer SJÄLVKLART POLIS OMGÅENDE!!!!!!!!!!!! Hur kan man inte göra det?!

Bäst är egentligen att direkt ingripa genom att banka på dörren och avbryta misshandeln, men vågar man inte så ringa polis som minst!

Förstår alla som är upprörda. Skulle jag ha tillfrågats före det här hände så skulle jag helt självklart ha sagt att jag skulle ringa på hjälp. Men nu gjorde vi inte det. Kan ju säga för de som undrar att sonen sov tungt genom alltihop, så han hörde ingenting, vilket jag är glad för.

Sen funderar jag ju på att om ALLA andra är så rättrådiga att de genast ringer polisen så fort de hör nånting, hur kan de då komma sig att förhållanden där våld förekommer fortsätter i åratal? Knappast händer allt ute i stugor i skogen utan grannar på en kilometers radie. Utan även i lägenheter i hus med grannar vägg i vägg som inte anmäler.

Jag erkänner villigt att vi gjorde fel denna gång men kanske kan den här tråden fungera för en väckarklocka för någon annan i samma situation, att man SKA anmäla.

 

[monster1]

Förstår alla upprörda svar här.
Men sanningen är att det är tyvärr så här de flesta gör.
Jag hjälper själv till på kvinnojouren så jag vet!

Du kan ju prova ringa och nu i efterhand och anmäla! Ni är ju lite vittnen ändå som låg och hörde det i en timme och det var rummet ovanför.

Väldigt tråkigt om det är så, om jag visste att det var en misshandel som pågick hade jag lätt ringt polisen eller om man då är på ett hotell receptionen de borde ju ha väktare på standby. Hemma är det dock svårare att veta vad som pågår, grälar folk högljut eller blir någon misshandlad? Jag har vid ett tillfälle missat att min närmaste granne blev svårt sjuk (diabetes) trots att jag hörde att något gnydde i huset men jag trodde det var grannarna ovanförs baby som lät (som vanligt). Det har jag väldigt dåligt samvete för.
Jag är inte tillräckligt kaxig för att gå in och avbryta tex en fest ensam mitt i natten, jag har varken vapen eller tillräcklig kroppsbyggnad för att backa upp.

 

[Raderad medlem 6459]

@Luna10 Jag kan bara svara för mig själv och ja, precis så rättrådig är jag. Jag har ringt polisen flera gånger och skulle inte tveka att göra det igen.

Att det kan fortgå utan att nån anmäler är väl för att många gör som du: ingenting. De som skulle göra ingenting låter förmodligen bli att svara i en sån här tråd.

 

[Lovisaleonora]

Helt ärligt handlar det ju i det här fallet inte om att fysiskt gå in och bryta ett slagsmål.

Det handlar om att orka bry sig tillräckligt för att ringa ner till receptionen och lägga ansvaret på dem. Ni kanske är de enda som hört misshandeln? De enda som kunnat agera? Jag hade inte klarat att ligga EN TIMME och lyssna på när någon annan blir misshandlad. Jag hade inte klarat fem minuter.

Jag blir ledsen.

 

[Raderad medlem 6459]

@monster1

Hemma är det dock svårare att veta vad som pågår, grälar folk högljut eller blir någon misshandlad?

Precis det har jag undrat över också en gång. Ringde dock polisen för säkerhetens skull.

 

[Gnist]

Sen funderar jag ju på att om ALLA andra är så rättrådiga att de genast ringer polisen så fort de hör nånting

Uppenbarligen är inte ALLA det..

Jag kan bara svara för mig själv och jag vet att det finns inte en suck i helvetet att jag skulle sitta och lyssna på en misshandel i en timme eller ens i 10 minuter utan att göra något.

 

[Luna10]

Ja. Och eftersom jag skäms för att jag gjorde ingenting så startade jag tråden, trots att jag självklart förstod att jag skulle få skit för att jag ingenting gjorde, med allt rätt.
Men kanske kan det få någon annan att våga ta steget och anmäla/ringa efter hjälp istället för att göra ingenting.

 

[Mammadutt]

Jag hade ringt 112. Absolut, ingen tvekan om saken.

Om kvinnan anmält, vilket är möjligt... Ring 11414 och berätta vad som hände, du kanske är ett avgörande vittne...

 

[monster1]

Jag hade ringt 112. Absolut, ingen tvekan om saken.

Om kvinnan anmält, vilket är möjligt... Ring 11414 och berätta vad som hände, du kanske är ett avgörande vittne...

Precis hon kanske behöver vittnen!

 

[iNHALE]

Jag sällar mig till skaran som undrar hur man kan ligga där en timme och inte göra något. Jag hade börjat med att ringa till receptionen och sagt att det pågår en misshandel i ett näraliggande rum, och sedan hade jag ringt polisen direkt efter. Blir jäkligt beklämd när jag läser om folk som hör eller ser brott bli begågna utan att så mycket som lyfta ett finger. Detta visar om något på hur jäkla konflikträdda en del människor är.

Denna kvinnan kommer garanterat få mén för livet efter detta, främst psykiska, men vem vet, kanske även fysiska. Det är inte helt ovanligt att personer som lever med denna typen av våld från sin partner inte vågar anmäla dem för att dem är rädda att de ska åka på ännu mer stryk. Tänk om denna kvinnan varit en av dem, som inte vågar anmäla sin partner? Hade du lyft luren och ringt polisen är det möjligt att du kunnat rädda henne ur det förhållandet så hon kunde få hjälp att lämna sin partner.

 

[Manji]

Sen funderar jag ju på att om ALLA andra är så rättrådiga att de genast ringer polisen så fort de hör nånting, hur kan de då komma sig att förhållanden där våld förekommer fortsätter i åratal? Knappast händer allt ute i stugor i skogen utan grannar på en kilometers radie. Utan även i lägenheter i hus med grannar vägg i vägg som inte anmäler.

Att våld i nära relationer fortsätter har inget med grannar att göra. Läs på om den psykiska terrorn som pågår i relationen och normaliseringsprocessen som sker hos offret så hittar du anledningen till varför våldet fortsätter. Största anledningen till varför våldet fortsätter är dock pga att våldsutövaren fortsätter att leva.

Och ja, jag ringer och ingriper direkt när jag anar oråd. Finns inget annat jag kan göra, att bara lyssna och somna om är inget alternativ.

 

[Blueberry]

Jag hör till skaran som häpnar.

Tack och lov är både jag och maken så handlingskraftiga att vi hade agerat. Han hade antagligen först spelat in ljud för att ha bevis, sedan knackat på och slitit ut aset i korridoren (så att dörren stängs och han inte kan komma in) medan jag ringt polis och bett receptionen skicka upp en vakt.

(Jag är ärligt talat helt fantastisk i olycks- och krissituationer. Har varit med om en del och vet att jag reagerar snabbt och rätt. Har tappat räkningen på hur många gånger jag har ringt 112, och har ändå aldrig gjort det i onödan.)

 

[Luna10]

Ja, konflikträdd är jag, absolut, det erkänner jag. Det finns också orsaker till det från tidigare i livet. Det är ingen ursäkt i det här fallet, men kanske en förklaring. Tror också att många liksom jag som är uppvuxen på liten ort har fått attityden "var och en sköter sitt" med sig hemifrån. För man vill inte stöta sig med grannarna. Se bara på alla fall av vanvård av djur som fortgår utan att något görs. Alla har inte det civilkurage man kunde önska tyvärr. Inte jag heller tydligen

 

[lil-sis]

Vi hade grannar under som bråkade regelbundet.

Så länge de bara skrek på varandra fick de vara (i rimliga mängder, störningsjouren kontaktades ibland).

En kväll gick det tydligt överstyr och då ringde vi polisen och pappa gick ner och ringde på.

Ringa polisen har jag gjort fler gånger och önskar att fler kunde göra vid misstanke.

 

[LadyCovergirl]

Jag vet med mig att jag hade agerat. Jösses, jag har gått emellan i bråk både på jobb och på fritiden. På jobbet gäller det dessutom bråkstakar som tidigare visat sig kapabla till både det ena och det åttiofemte, även mord.
I min värld finns det inga andra alternativ. Hade jag haft min dotter med mig så hade prio ett varit att hon inte riskerar att bli utsatt samt kontakta polisen, prio två att gå emellan. Men att reagera och agera (på något vis) kommer jag alltid anse som självklart och det förutsätter jag att även min dotter kommer anse.

(Däremot är jag inte korkad, finns det tillhyggen så kommer jag inte gå emellan. Är det i tjänsten så finns det dessutom regler för vad jag får göra. Där har vi iofs möjlighet att använda batong och OC-spray samt rusta insatsstyrkan.)