Bukefalos 28 år!

Misshandel i grannrummet på hotell, vad hade ni gjort?

När jag var en 18-19 hörde jag och min sambo hur paret i lägenheten ovanför grälade, sedan vältes saker och slutligen hör vi hur kvinnan ropar nej nej nej följt av sängens gnisslande.

Så medan jag ringde polisen och så gjorde vi oss hörda i hopp om att han skulle sluta..det hjälpte!

Tyvärr så höll de sig knäpptysta när väl polisen kom så de kunde inte göra mkt.

Och ja, jag har filmat och anmält vanvård av häst trots att det var "känsligt". Flertalet andra hade sett vanvården i ETT år utan att ha gjort något.

Jag förstår inte vad man är rädd för?

Nog för att jag inte skulle våga bryta ett slagsmål, men när man hör och ser, då kan man ju tryggt ringa polisen..
 
Jag förstår inte vad man är rädd för?

Jag tror man ofta är rädd för att ha fel...?

Själv tillhör jag den usla skaran som suger fett i akuta situationer, jag tenderar att bli handlingsförlamad. Det betyder inte att jag inte vill hjälpa, det betyder bara att min hjärna funkar helt fel för sådana situationer. Jag vet att fler funkar som jag och tycker det är jobbigt att erkänna (och jag vet att jättemånga tror de vore superduktiga i en akutsituation innan de varit i en, och sedan fått lära sig hur fel de haft), men jag skäms inte för det. Det är en ofrivillig reaktion, och så är det bara.

Det betyder dock inte att jag skulle lyssna på pågående misshandel minut efter minut (snälla TS, du måste ha missuppfattat tiden, inte kunde ni lyssnat på det där i en hel timme!?) utan att göra något, men det skulle garanterat ha tagit längre tid för mig att "bryta mig loss" och plocka upp telefonen än det skulle gjort för många andra.

Jag blir väldigt ledsen av att tänka på det här misshandelsoffret. Jag undrar om hon undrade om någon kunde höra dem... :(
 
Ja. Och eftersom jag skäms för att jag gjorde ingenting så startade jag tråden, trots att jag självklart förstod att jag skulle få skit för att jag ingenting gjorde, med allt rätt.
Men kanske kan det få någon annan att våga ta steget och anmäla/ringa efter hjälp istället för att göra ingenting.
Även om jag förstår att det känns hårt vad folk skriver i tråden så tycker jag nog ändå att det är bra att folk reagerar: det visar kanske andra, som inte skriver här, hur viktigt det är att man ringer polisen om man hör något. Hur farligt det är att bara sitta bredvid och inte våga sig på något.

Jag tycker att det var bra av dig att starta tråden och jag hoppas att du nästa gång, om du är i en liknande sits igen, vågar göra något för att stoppa det.
 
Jag såg ett avsnitt av en tv-serie där en våldtäkt och ett mord skedde i ett bostadsområde. Alla hörde vad som hände och alla sa att någon annan säkert redan ringt polis och liknande så de själv behövde inte gripa in. I själva verket hade ingen rignt någon och ingen grep in och kvinnan hittades på morgonen död.

Jag förstår att sånt här kan ske. Men jag förstår inte varför man inte griper in på ett eller annat vis när man hör något eller ser något. T.ex. om en person kollapsar på trottoaren eller parkbänken. Varför bryr folk sig inte? Varför går så många förbi utan att göra något?
 
Jag såg ett avsnitt av en tv-serie där en våldtäkt och ett mord skedde i ett bostadsområde. Alla hörde vad som hände och alla sa att någon annan säkert redan ringt polis och liknande så de själv behövde inte gripa in. I själva verket hade ingen rignt någon och ingen grep in och kvinnan hittades på morgonen död.

Jag förstår att sånt här kan ske. Men jag förstår inte varför man inte griper in på ett eller annat vis när man hör något eller ser något. T.ex. om en person kollapsar på trottoaren eller parkbänken. Varför bryr folk sig inte? Varför går så många förbi utan att göra något?
Jag har för mig att någon tittat närmare på det här och kommit fram till att när man var ensamen på plats när en olycka eller brott inträffade så var man mer benägen att göra något men när det var på en plats där det fanns flera andra i närheten så förväntade man sig att "någon annan" skulle göra något.
 
Jag har för mig att någon tittat närmare på det här och kommit fram till att när man var ensamen på plats när en olycka eller brott inträffade så var man mer benägen att göra något men när det var på en plats där det fanns flera andra i närheten så förväntade man sig att "någon annan" skulle göra något.
Ja, det har jag också läst.
 
TS, försök att fokusera på vad du kan göra NU, det som hänt har hänt och du agerar förhoppningsvis annorlunda om du hamnar i liknande sits igen.

Du kan fortfarande göra skillnad genom att ringa 11414 och anmäla misstänkt våldtäkt/misshandel, du har ju ungefärligt rumsnummer. Det är bättre att ringa en gång för mycket än inte alls.

Som sagt, fokusera på vad du faktiskt KAN göra. Du kan inte ringa 112, banka på dörren och ställa till ett jädra liv, den möjligheten är förbi... Men du kan fortfarande anmäla! :)
 
112 omedelbart och sedan receptionen. Jag hade nog inte våga ingripa själv om jag har barn med men göra någonting, absolut.
 
Jag har för mig att någon tittat närmare på det här och kommit fram till att när man var ensamen på plats när en olycka eller brott inträffade så var man mer benägen att göra något men när det var på en plats där det fanns flera andra i närheten så förväntade man sig att "någon annan" skulle göra något.
Jupp det stämmer. Är ett ganska välkänt fenomen.

Dessutom är det effektivaste sättet att få hjälp på är att skrika "Hjälp det brinner".
 
Jag kan inte låta bli att känna "Tänk om det varit jag i rummet intill!" Tanken på att bli våldtagen och misshandlad i en timme, skrikande och kämpande för mitt liv i ett hotellrum med massa människor som hör men ingen ingriper känns skrämmande och surrealistisk. Tänk om det var du? Tänk om det var din son eller dotter (inte riktat specifikt till TS utan generellt). Det är kanske så vi ska tänka för att våga ingripa. Och så vi ska tänka om polisen kommer när vi spelar Twister eller har vild, frivillig sex.
 
Satt faktiskt på ett liknande mål som nämndeman en gång. En kvinna blir misshandlad med vad det nu heter som man använder på bilar för att fixa punktering? Så ja, hon var i direkt livsfara. Det här händer på en parkering omgiven av bostadshus. Massor med människor går ut på balkongerna och bara tittar på, ingen hjälper eller ens ringer polisen trots att kvinnan skrek förtvivlat på hjälp. En man kommer ut på balkongen ser vad som händer och vrålar åt mannen att sluta. Springer sedan ner på parkeringen men ingriper inte fysiskt eftersom han tror att mannen har kniv. Skriker igen sluta och att polisen är på väg. Gärningsmannen springer då från platsen. Vittnet ringer därefter polisen och stannar kvar med kvinnan tills ambulans och polis var på plats.

Kvinnan överlevde som tur var och i rätten satt vittnet där stor, bufflig med trasiga jeans, biffig med tatueringar och såg ut som en hells angel, men han var så gullig att man bara ville krama honom :love:

Se där, en liten solskenshistoria om vad som kan hända när människor ingriper.
 
Men herre Gud!!! Låg ni där i 1 timme och lyssnade på hur någon blev misshandlad! Skäms på er!
Ring receptionen eller polisen, det är vad man gör!
 
Jag blir verkligen så ledsen och så förskräckt av att läsa inlägget i trådstarten. Jag kan inte tro att någon kan lyssna i en hel timme på när någon annan blir misshandlad. Jag vill inte tro att någon kan göra det utan att göra allt i hens makt för att avbryta misshandeln och rädda personen som blir misshandlad.

Jag hade (och har) omedelbart ringt efter hjälp vid en liknande situation. Hade jag inte gjort det så hade jag skämts ögonen ur mig inför mig själv. Man behöver inte ingripa personligen om man inte vill, kan eller är rädd för att själv bli skadad men att ringa polisen är det minsta man kan göra och i det här fallet även hotellreceptionen så att polisen snabbt blir visad till rätt rum. Kanske hade de en vakt i receptionen som hade kunnat få stopp på misshandeln omedelbart? Istället för att lyfta luren så lät ni det fortgå? Jag förstår verkligen inte varför? Jag är också uppvuxen på landet där var och en ska sköta sitt men det har aldrig hindrat mig ifrån att hjälpa människor som behöver hjälp. Om någon ramlar ihop på gatan, man hör dunsar i väggen och skrik ifrån lägenheten intill eller om en katt har sprungit bort nog hjälper man till!

Var är världen påväg när människor bara kan lyssna på när någon annan blir misshandlad utan att ingripa? Hur hade du själv känt om du blev misshandlad i en hel timme och du visste att grannarna med största sannolikhet hör dig skrika men de gör absolut ingenting. Det är ju en mardröm! Och att dessutom som Ts man sedan somna när det blir tyst? Jag hade blivit allvarligt oroad över min egen hälsa om jag hade varit så kall att jag hade kunnat somna efter en sådan fruktansvärd upplevelse. Inser man inte att det är en levande människa som kämpar för sitt liv? Någons dotter, någons mamma. En kvinna med samma människovärde som alla andra.

Ts.
Ring genast till hotellet och fråga om receptionisten såg någon som såg mörbultad ut vid utcheckningen dagen efter. Ta reda på vad de hette och ring sedan polisen och berätta vad ni hörde. Ni kan vara de vittnena som behövs för att den som misshandlade ska bli dömd. Ni kan inte göra det ogjort att ni inte gjorde något i det akuta läget men ni kan göra det enda rätta nu.
 
Se där, en liten solskenshistoria om vad som kan hända när människor ingriper.

Jag har starkare drag åt pessimism än du, och fokuserar tyvärr mer på alla de andra - de som inte gjorde något... :(

Men det gick ju trots allt bättre för henne än för Kitty Genovese, så du har väl rätt i att det är en... sorts solskenshistoria i alla fall.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Hotellrum eller stuga
Tillbaka
Upp