Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Jag undrar fortfarande hur du förklarar fel som inte "får" göras ändå görs?
När vården t ex missar en cancer, har patienter som får hepatitsmittat blod eller andra som dör på operationsbordet - tror du då att det beror på att vården tycker att det är acceptabla fel?
Inget av det "får" naturligtvis hända. Ändå händer det.
KL
Ett problem i det här tror jag är att en del förväntar sig att vårdpersonal är under av empati. Det är de inte alltid. Jag lade 5000 spänn på ett halvår hos en neurolog som egentligen var en skitstövel. Jag var alltid ledsen och kände mig överkörd när jag gick därifrån. Men: han ansågs vara en av de främsta experterna på sitt område. Och det jag ville var att bli friskare, inte gullad med. Så jag bet ihop och gick kvar (tills han drog igen och flyttade utomlands).
Den jag nu istället går hos är däremot ett under av empati. I somras kom han in från sommarstugan på sin semester för att sjukskriva mig och en annan stackare. Hans sköterska, som följt mig i över 10 år, är underbar. Varje gång jag ringer och lipar av förtvivlan lyckas hon peta in mig på en tid även när det är fullt (förra veckan köpte jag med praliner till deras fika för att visa min uppskattning av just hennes bemötande i telefon).
Men: hade skitstöveln varit kvar hade jag förmodligen fortsatt där. Han är nämligen skickligare. Ingen av dem har kunnat lindra min sjukdom på något avgörande sätt, men det beror nog mest på att forskningen inte är där än. Skulle jag spela på det skulle jag sätta pengarna på att det var skitstöveln som i längden skulle kunna hjälpa mig.
End of rant men jag tror alltså att bemötandet ibland får för stora proportioner när någon säger sig vara missnöjd med behandlingen hen fått i vården. Det ena förväxlas med det andra. Och bemötandet är mindre viktigt än behandlingen.
Inte konstigt att sjukvården är så tungrodd då folk resonerar "Det händer ändå".
Eller så var bussen full, ute på tomkörning, beordrad att inte stanna osv. Det finns många anledningar till att köra förbi. Önskvärt vore ju att stanna och förklara men det brukar inte sluta så bra (de flesta tränger sig på och sen tar det 20min att komma därifrån, fortfarande med personen kvar på hållplatsen).
Hos oss rapporterar man in att man har fått lämna någon, vilken hållplats och varför. Som en lex-anmälan
Jag är alltid trevlig mot personal oavsett ställe och bokar inte saker jag inte har tid med. Men jag vill gärna att någon förklarar när de tagit en kroppsdel och varför det blev fler snitt än väntat. Och typ vad det innebär för framtiden. Och lite sådana smådetaljer.
Det är politikernas ansvar att se till att det finns tillräckliga resurser så att det inte är underbemanning. Jag är faktiskt övertygad om att personalen gör allt de mäktar med utifrån de förutsättningar som råder.
Men det är väl ändå inte patientens sak att förstå det?
Ursäkten "Ändå så händer det" är bara så dålig och typiskt sjukvården. Hade mitt företag resonerat så så hade vi haft den ena allvarliga olyckan efter den andra.
Inte konstigt att sjukvården är så tungrodd då folk resonerar "Det händer ändå".
Men snälla, har du missat att många inom vården går totalt på knäna? Alltså de är människor, inte maskiner - givetvis reagerar de utifrån sin situation. Och alla i Sverige vet väl hur jävla tuff arbetssituationen är inom vården?
Och jag tycker att du som patient har rätt till ett korrekt bemötande och en korrekt behandling.
Att låta en läkare fortsätta hålla på så är skamligt och under all kritik. Sjukvården i ett nötskal.
Jag jobbar inte inom vården. "Ändå händer det" är alltså ingen ursäkt från vården. Det heller ingen ursäkt från mig.
Det är ett konstaterande. Sådant som du påstår inte "får" hända, det händer ändå. Varför svarar du inte min fråga: När sådant händer, tror du då att det händer för att vården anser att det får hända?
I din värld händer inga olyckor. För de får inte hända. Lucky you.
Jag fick korrekt behandling. Jag fick inte korrekt bemötande. Vem skulle stoppa honom, jag? Han var privat utan vårdavtal, jag hade bara kunnat låta bli att gå dit (och sparat flera tusen). Men eftersom han var en av de främsta inom sin specialitet så bet jag ihop och fortsatte. Det var viktigare för mig att försöka bli frisk än hur han bemötte mig.
Nej i min värld jobbar man för att det inte skall hända olyckor och man nöjer sig under inga omständigheter med "Ändå händer det".
Du svarar ju själv på din fråga "Ändå så händer det" med den attityden är det ju inte så konstigt att saker och ting händer.
Det är ditt val att du låter någon behandla dig så.
Det är en förklaring. Folk går på knäna = alltså är de kanske inte superpedagogiska jämt. Antingen kan man ju sitta och orera över att folk inte är tillräckligt socialt skillade eller så kan man ju fatta att problemet ligger någon annanstans.
En gång till då: jag jobbar inte inom vården. Min attityd kan alltså inte påverka vården alls.
Tror du alltså att kollektivtrafiken är mer mån än sjukvården om att det inte ska hända olyckor med de personer de för tillfället ansvarar för?