Mitt barn är beroende, del 2

Jag raderade förra tråden eftersom detaljer gjorde oss lätta att identifiera om man känner oss i verkligheten, och det vill framför allt inte sonen. Men jag sparade ner den först, för att kunna gå tillbaka och läsa stöd och tips

"Not fragile like a flower, fragile like a bomb" är väl temat just nu. Det händer en del här åtminstone.

Sonens skola är helt och fullt informerad nu, och han har godkänt att hans mentor får prata med mig. Mentorn är positiv till att han åtminstone kan gå ut med godkända betyg om situationen rätas upp. De har en plan A och en plan B från skolans sida där. Jag fick veta varför elevhälsoteamet inte varit inkopplat innan - sonen hade vägrat. Han tyckte att Minimaria gav bättre stöd eftersom de är experter på beroendeproblematik. Så jag låter det vara där just nu.

Jag har pratat mer med sonen om bruket av kristall också, varför han gör det nu. "Jag får ångest av abstinensen" säger han. Han skulle vilja ha stöd runt sig dygnet runt. Min stackars lille

Pappan och småsyskonet vet också. Pappan tog det mer empatiskt än jag trodde, det är en väldig lättnad för mig och sonen. Syskonet blev mest överraskad men tog det väldigt lugnt. Jag håller ögonen på hen dock, för att se om något bubblar upp.

Själv har jag träffat mitt anhörigstöd för första gången. Skärpt och ärlig person dendär socialsekreteraren, jag gillar hen. Jag har fått mer kunskap om beroende vilket är precis vad jag behöver nu, och av bara farten borrade hen rätt in i förklaring varför jag reagerar så katastrofartat starkt på situationen. Hej mina gamla demoner från förr, vi möts igen

Och så har jag gått ner i arbetstid tillfälligt eftersom jag a) har samtal och möten utanför jobb som jag inte orkar samla ihop flex för och b) är skör och sover dåligt. Det räcker med att obefogat ha exploderat på en kollega en gång liksom... Jag får bra stöd av min chef iallafall, den trygga klippan behöver jag

 

[Panikpanik]

Han har åkt nu. Ville komma bort från allt och få stöttning dygnet runt, så vi hittade ett privat behandlingshem på rimligt avstånd som kunde ta emot honom på kort varsel.

Sonen var glad och lättad så fort beslutet var taget, skolan är införstådd med att han är sjukskriven en månad och ska göra anpassningar utifrån det. Själv är jag ledsen, för nu när jag slappnar av kommer sorgen ifatt mig. Livet skulle inte vara såhär, han skulle vara hemma och inte bli avlämnad hos professionellt vänliga människor som säger att de ska söka igenom hans väskor medan vi kramar honom hejdå. Menmen. Jag hoppas han kan vända situationen nu. En månad framöver kan jag vila i att han blir omhändertagen och bara behöver fokusera på att jobba med beroendet.

 

[Askur2017]

Han har åkt nu. Ville komma bort från allt och få stöttning dygnet runt, så vi hittade ett privat behandlingshem på rimligt avstånd som kunde ta emot honom på kort varsel.

Sonen var glad och lättad så fort beslutet var taget, skolan är införstådd med att han är sjukskriven en månad och ska göra anpassningar utifrån det. Själv är jag ledsen, för nu när jag slappnar av kommer sorgen ifatt mig. Livet skulle inte vara såhär, han skulle vara hemma och inte bli avlämnad hos professionellt vänliga människor som säger att de ska söka igenom hans väskor medan vi kramar honom hejdå. Menmen. Jag hoppas han kan vända situationen nu. En månad framöver kan jag vila i att han blir omhändertagen och bara behöver fokusera på att jobba med beroendet.

Ta hand om DIG nu

 

[Ceta]

Han har åkt nu. Ville komma bort från allt och få stöttning dygnet runt, så vi hittade ett privat behandlingshem på rimligt avstånd som kunde ta emot honom på kort varsel.

Sonen var glad och lättad så fort beslutet var taget, skolan är införstådd med att han är sjukskriven en månad och ska göra anpassningar utifrån det. Själv är jag ledsen, för nu när jag slappnar av kommer sorgen ifatt mig. Livet skulle inte vara såhär, han skulle vara hemma och inte bli avlämnad hos professionellt vänliga människor som säger att de ska söka igenom hans väskor medan vi kramar honom hejdå. Menmen. Jag hoppas han kan vända situationen nu. En månad framöver kan jag vila i att han blir omhändertagen och bara behöver fokusera på att jobba med beroendet.

Tycker det tyder på stor mognad att han inser det behovet. Superbra att han kommer iväg och kan ju ge en bra start i hans nya liv.

Förstår att det är tungt för dig när du får tid att tänka efter, men passa på att försöka bearbeta och återhämta dig

 

[Panikpanik]

Ta hand om DIG nu

Ja Jag ska umgås med det yngre barnet. Försöka hålla borta kraven på mig själv så gott det går. Just nu är nån annan eldvakt så att säga, jag får vila

 

[Panikpanik]

Tycker det tyder på stor mognad att han inser det behovet. Superbra att han kommer iväg och kan ju ge en bra start i hans nya liv.

Förstår att det är tungt för dig när du får tid att tänka efter, men passa på att försöka bearbeta och återhämta dig

Han är ju så himla klok egentligen, så jag hoppas det här blir en vändpunkt. Jag ska landa och bearbeta nu

 

[Panikpanik]

Jag var och storhandlade i eftermiddags och fick med mig en flaska hjortronglögg hem, för jag älskar hjortron. Och när jag kom hem upptäckte jag att 1) det var lättvinsglögg 2,2% och 2) mitt tankemönster blivit lite konstigt. Min reaktion var "HELVETE jag måste hitta ett bra ställe att gömma flaskan!" Jag funderar alltså på att smussla undan alkohol så att inte sonen får tag i den, det känns inte helt friskt. Nu är han ju inte hemma på en månad så jag kan nog dricka upp den innan dess. Men det hade ju varit lite rimligare att hälla ut den om han var hemma, inte gömma nånstans... Nu får den iallafall stå i skafferiet.

 

[hundtant]

Vilken lättnad! Nu slipper du ansvaret en hel månad och kan vila lite. Alltså du har verkligen inte ansvaret för hans missbruk men jag gissar att det nånstans därinne känns så. Och nu slipper du det ett tag.

Otrolig vettig unge dessutom!

 

[Panikpanik]

Vilken lättnad! Nu slipper du ansvaret en hel månad och kan vila lite. Alltså du har verkligen inte ansvaret för hans missbruk men jag gissar att det nånstans därinne känns så. Och nu slipper du det ett tag.

Otrolig vettig unge dessutom!

Jag förstår precis vad du menar Det är inte min skuld och mitt ansvar, *men* ända sen kvällen han berättade har jag lagt det på mig själv. Om jag bara ansträngde mig mer, hade noggrannare koll, bara var bättre helt enkelt så skulle jag kunna hindra missbruket. Helst skulle jag inte ens sova eftersom han har tagit droger då... Intellektuellt fattar jag ju mycket väl att det inte är så. Sonen har dessutom varit rörande tydlig med att jag inte bär nån skuld, att det inte är konstigt att jag inte fattat för han har mörkat allt vad han kan. Men min lilla reptilhjärna håller inte med...

Nu kan jag iallafall få släppa de tankarna. Sonen verkar fortsatt nöjd, han har proffs runt sig. Och till helgen får jag hälsa på honom

 

[tott]

Jag förstår precis vad du menar Det är inte min skuld och mitt ansvar, *men* ända sen kvällen han berättade har jag lagt det på mig själv. Om jag bara ansträngde mig mer, hade noggrannare koll, bara var bättre helt enkelt så skulle jag kunna hindra missbruket. Helst skulle jag inte ens sova eftersom han har tagit droger då... Intellektuellt fattar jag ju mycket väl att det inte är så. Sonen har dessutom varit rörande tydlig med att jag inte bär nån skuld, att det inte är konstigt att jag inte fattat för han har mörkat allt vad han kan. Men min lilla reptilhjärna håller inte med...

Nu kan jag iallafall få släppa de tankarna. Sonen verkar fortsatt nöjd, han har proffs runt sig. Och till helgen får jag hälsa på honom

Vet du, jag tror att allt kommer att sluta bra. Sonen verkar vara väldigt klok och verkar lita på dig till 100%. Det att han vågar, kan och vill öppna sig så där för dig tyder på att du är en jättebra mamma - en trygg, klok, kärleksfull och stabil.
Håller tummarna för er!

 

[Panikpanik]

Vet du, jag tror att allt kommer att sluta bra. Sonen verkar vara väldigt klok och verkar lita på dig till 100%. Det att han vågar, kan och vill öppna sig så där för dig tyder på att du är en jättebra mamma - en trygg, klok, kärleksfull och stabil.
Håller tummarna för er!

Tack för pepp och tumhållning

 

[Panikpanik]

Behandlingshemmet ser till att han kan gå på sina vanliga AA-möten också, skönt. Och jag har anmält mig till en anhörigkurs som de håller också.

 

[Panikpanik]

Halva tiden på behandlingshemmet har gått, och det känns som det nya normala nu. Det var väldigt skönt att få träffa honom några timmar förra helgen och vi har precis bestämt besökstid för kommande helg. Sonen verkar fortsatt nöjd, jag har fått träffa några av de andra klienterna på hemmet och de var väldigt gulliga. Han har fortsatta avtändningsproblem av kristallen så det är skönt att han har personal runt sig hela dygnet. Men han har däremot kommit igång med träningen igen och det är jag glad för. Hans sömn och ätande funkar så mycket bättre då vet jag.

Skönt också att ha en deal med min chef om att ta ut lite tjänstledigt de veckor det blir mycket med anhörigkurser, annars hade jag stressat för mycket med att jobba in flex. Jag känner mig fortsatt inte som mitt bästa jag på jobbet, med kort tålamod och lätt ofokusering. Men tydligen är mitt inte-bästa-jag tillräckligt balanserat för att bli ombedd att gå in på halvtid och vara nånslags medlare/lugnande inverkan i projekt där det gnisslar just nu Jag tycker det ska bli kul!

 

[Panikpanik]

Jag har haft anhörigträff nu, det var tveeggat. Behandlingspersonen som höll det var superbra, speciellt som hen delade med sig av sina egna erfarenheter som missbrukare. Hen kunde också förmedla hopp i situationen. Men att höra de andra anhöriga dela sina liv kändes som totalt jävla mörker. Jag fattade vad mitt anhörigstöd menade när hen sa åt mig att "anhöriggrupper kanske inte riktigt är vad ditt katastroftänk behöver just nu". Och jag trillade ner i rätt mycket av ett svart hål under mötet, med tankar om att min familjs liv kommer bli som historierna jag fick höra. Sådetså.

Men, efter att ha gråtit lite lyckades jag damma av mig och klättra ur det svarta hålet. När jag inte är djupt nere i det kan jag se flera skillnader i sonens och min situation jämfört med de andras. Han har en egen vilja att bryta beroendet. Och jag är inte fullständigt ensam som anhörig och kämpar med att hålla uppe fasaden mot resten av världen. Mina viktigaste vänner vet och stöttar, jag har anhörigstödet, min chef (och buke )

Jag hade lite debriefing med mitt anhörigstöd också, hen kunde få mig att landa ytterligare. Det kommer finnas en återfallsrisk för sonen när han inte längre är på behandlingshemmet och jag behövde lufta oron för den efter att ha hört de andras berättelser. Hen påminde mig också om sinnesrobönen, att den gäller för mig med. Det finns saker jag inte kan påverka och jag behöver acceptera det.

I övrigt: sonen var glad i helgen när vi sågs och jag kan vila i trygghet ett tag till av tanken på det.

 

[Panikpanik]

Han är hemma igen nu
Det är skönt att se att han mår bättre, han har fått tillbaka några kilon kroppsvikt genom att få äta och sova ordentligt. Och så är det såklart läskigt för jag tänker på risken för återfall. Han erbjöd sig självmant att jag kan få ta urinprov och blåstester på honom om jag skaffar hem sånt, så att jag känner mig trygg. Jag har inte tänkt klart där än, men har sagt att jag vill veta direkt om han tar ett återfall så vi kan hantera det. Och att jag inte vill ha in droger i mitt hus nånsin mer.

Sen vill han bo hos mig 100% i fortsättningen, och det får han såklart. Det har kommit fram detaljer om hur släpphänt hans far varit, jag fick andas i fyrkant ett tag när jag fick höra. Typ släppt kontrollen helt efter artonårsdagen, sonen har kunnat vara iväg och supa en hel helg utan nån reaktion eller kontakt...
Känslan att pappan inte bryr sig är tung för honom att bära, och det har han börjat nysta i under terapitimmarna senaste månaden. Skönt också att han har uppföljningssamtal varje vecka ett bra tag framöver.

Jag vaknade av ångestattacker under de sista tre nätterna innan sonen kom hem, men jag är lugnare nu. Hoppas kunna sova bättre inatt

 

[Panikpanik]

Skolavslutning idag efter några dar tillbaka i skolan. Jag höll på att börja gråta av lättnad första skolmorgonen när jag hörde att han redan var uppe och duschade när jag vaknade.

 

[Panikpanik]

Sextio dagars drogfrihet idag! Vi har firat med god middag ikväll

 

[Panikpanik]

Livstecken från oss: han är uppe i över fyra månaders drogfrihet nu, inklusive att ha klarat en skidresa med klassen. Ibland känns det som att hösten bara var en fasansfull mardröm, och ibland känns det som att jag kommer ägna resten av mitt liv åt att oroa mig för honom. Det är ju ett maratonlopp han springer i det tysta för att hålla beroendet i schack. Jag funderar på om han verkligen är där han säger han är, och om han bara är tonårstrött och trumpen eller om det lurar något annat bakom. Det är en balansgång, jag vill inte bli överkontrollerande och misstänksam. Han går på sina möten, Minimaria och har eftervård en gång i veckan, tackolov för det för då får han träffa terapeuterna som hade hand om honom på behandlingshemmet.

Och han går i skolan, håller på med sitt gymnasiearbete, alla tecken tyder på att han kommer att gå ut gymnasiet med högskolebehörighet. Ett par icke-nödvändiga ämnen har han redan F:at, skolan lät honom "tenta av dem" för att få tid att fokusera på sina kärnämnen. Dvs han hade en bokad tid, gick dit och bara skrev sitt namn på en provlapp och sen hade han fått F i slutbetyg på den kursen. Beroende på hur hösten ser ut kan han komma tillbaka och plugga upp de ämnena om han vill, men hans plan är att plugga vidare med hjälp av högskoleprovet. Han lyckades nämligen skriva ett helt okej resultat på det i våras trots att situationen var svajigare då än jag kunde ana.

Så vi förbereder studenten här, och på ytan ser det mesta normalt ut igen. "Rena segertåget för honom ju" säger min chef som håller koll på mig än med regelbundna avstämningar. Och ja, vi har kommit långt från novembermorgonen jag satt framför chefen i ett mötesrum och bara hyperventilerade medan jag försökte berätta vad som hände.

Sonen bor fortfarande bara hos mig, det känns tryggt tycker både jag och han. Vi hade ett fint gottgörandesamtal nyligen, och i julklapp fick jag ett halsband med ett litet litet hjärta av honom. Mycket välvalt med tanke på det smeknamn jag haft på honom sen han var liten. Han är mitt lillehjärta, då och nu och alltid

 

[Panikpanik]

Fem månader drogfri idag!

 

[Panikpanik]

Sex månaders drogfrihet nu, han säger att det går lättare och lättare. Han har t o m lett ett möte nu, fick hantera två nya medlemmar då så det blev lite mer än han tänkt sa han Ska jobba skift hela sommaren, skönt tycker jag för då har han inte tid att bli uttråkad och hitta på något. Dessutom bra eftersom han behöver betala tillbaka CSN från i höstas.

Jag har kommit ner i stress lite men kommer nog inte sluta oroa mig på länge än. Till exempel kan jag överhuvudtaget inte somna om han är ute nån kväll, jag behöver höra honom komma hem först. Som tur är för mig så händer det inte så ofta nuförtiden, han står över många studentfester pga ekonomisk. Det blir nämligen inte lägre pris om man som han inte dricker alkohol, och det gillar han inte. Jag låter honom såklart inte veta något om mitt sömntrassel, det är min grej att bära och inte hans. Evt ska jag prata med psykolog några gånger som "eftervård" åt mig själv, min chef säger det kan fixas genom jobbet. Men på det stora hela mår vi alla enormt mycket bättre än för ett halvår sen