Miumius stora flytt-tråd

  • Dagbok
  • Trådstartare Trådstartare miumiu
  • Startdatum Startdatum
  • Svar Svar 79
  • Visningar Visningar 7 927

Bukefalos 30 år!

Efter vad som känns som en halv evighet och tusen år av otålig väntan verkar det ändå som att det händer nånting och kugghjulen börjar röra på sig. Fortfarande inga kontrakt skrivna men det är i pipelinen dom kommande dagarna (?) / veckorna och det kan enligt högsta hönset "gå fort" när allt väl är påskrivet. Så denna tråden vill jag använda till att ventilera alla känslor jag har inför kommande flytt, vilket främst är positiva men såklart mycket stress och oro också. Framför allt vad gäller flytten av Kaj.

Vi trivs så himla bra där vi står nu och skulle gärna hitta nåt liknande i Jkpg, men det är liksom svårt att hitta stallplats innan man har hittat boende och vi vet ju faktiskt inte exakt vart vi kommer bo ännu. Men vi letar boende mellan Bankeryd och Tenhult ungefär. Jag har absolut noll koll på dessa områden själv så får bara gå på vad Erik säger. Min dröm är ju att ha stallet på cykelavstånd från hemmet (typ 20 min max) men det kanske är orealistiskt. Ni som är från trakten och har bättre koll på områdena runt omkring, är det svårt att få stallplats? Här är det nämligen huggsexa om dom bra ställena 😬

Har satt ut annons i en grupp på FB där det tydligt framgår att vi flyttar till sommaren och fått en hel del svar som låter intressanta men dom har ju plats ledig nu, som jag då antar kommer vara tagen till sommaren?

Snälla Buke-folket lugna mig nu med att allting kommer bli bra 😅 Har haft en riktigt tuff höst/vinter men sjukskrivning pga utmattningsdepression och ångest men är nu såpass bra att jag kan jobba 50%, dock känns denna ovisshet lite övermäktig just nu och jag fick en rejäl baksmälla på allt adrenalin i helgen.
 
Senast ändrad:

I måndags flyttade Erik så han bor hemma hos sin pappa nu. Jag och W är kvar, jag har börjat med slow running och håller på och tömmer stallet. Blir ju några vändor med min lilla bil.

Erik kommer hem i helgen så då ska vi göra ett sista gemensamt ryck med lägenheten. Känns typ overkligt att om en dryg vecka bor vi inte här längre?

Var hos pappa på förmiddagen idag eftersom han fyller år och passade på att gå förbi Slottis när jag ändå var i krokarna. Blev sentimental. Så mycket av mitt liv har utspelat sig där; Först en barndom, sen en ungdom och ett vuxenliv. Fattar att det bara är en park men det har varit min park. Där jag träffade min första pojkvän. Hade min första karatefylla. Gick mina ätstörningspromenader. Och sen jobbade med djuren i flera år. Hittade tillbaka till urkraften.

Har svårt att tro att en annan park kan komma att betyda så mycket känslomässigt för mig. Men under spårvagnsresan hem utbyttes mitt nostalgiska vemod snart mot irritation över det gamla vanliga. Stora uppfläkta hål i asfalten överallt. Gnisslande spårvagnar med svettiga kroppar som trängs och suckar och ser ut att vilja upplösas i kosmos. Alternativt teleporteras till en mera rofylld plats. Byggnader som inte talar till mig längre, dom känns nästan främmande. Som Erik Dahlbergsgatan där Jazzhuset vibrerade av liv och tomma löften, där finns inte ett spår av vare sig Pop-Björn eller My Darling You! längre. Jag har däremot en kompis som flyttat in lite längre upp på gatan i en flådig tvårummare med inte mindre än två kakelugnar, men jag tänker att hon kan bo där utan att känna vemod för att hon är en världsmedborgare och jag är, ja, vad är jag? Det är väl dags att ta reda på det I guess.
Det finns ju inget motsvarande slottis i Sverige. Och Erik Dahlbergs gatan är död, övre husar tog över. Och Göteborg kommer alltid finnas kvar, med gropar, sprängningar och gnisslande spårvagnar. Men jag tror ni gör helt rätt i att flytta.
 
Har börjat skriva här så många gånger men liksom kommit av mig. Känns som jag lever i en torktumlare av motstridiga känslor, behov, önskningar och avgörande livsval. Allt har såklart inte med flytten att göra men den har ställt mycket på sin spets, framförallt för mitt barn som har lite problem att acklimatisera sig.

En del av mig förstår honom helt och hållet och vill såklart skydda honom mot alla obehagliga känslor, samtidigt som en annan del vet att obehaget inte går över för att man undviker det obehagliga. En annan del av mig är bara trött på att alltid få ta all skit?

Flytten av Kaj har iaf gått förhållandevis bra! Efter att ha gått i egen hage en månad blev han lite desperat efter artfränders sällskap så dom första dagarna var han extremt flockbunden, gick inte att ta ut honom ur hagen utan att han jagade upp sig. Nu har vi jobbat med myrsteg över till andra sidan grinden men bara ridit vid hagen så han kan se dom andra. Sickan verkar också ha acklimatiserat sig bra, han gillar trädgården och att det finns en övervåning som han kan retirera till när vi får besök.

IMG_4640.webp
 
Jag har ju ett hästnätverk i krokarna som jag s.a.s. inte använder nu eftersom jag inte har någon häst. Foder (köpte i Lekeryd bla) hovslagare etc. Säg till om du saknar något.
 
Jag har ju ett hästnätverk i krokarna som jag s.a.s. inte använder nu eftersom jag inte har någon häst. Foder (köpte i Lekeryd bla) hovslagare etc. Säg till om du saknar något.
Tack! ❤️ Alltså vad jag saknar just nu är mest stallkamrater att bolla tankar med och så. Vi är ju bara två inhyrda här och vi går våra pass "omlott", den andra hyresgästen har precis fått en bebis så hon har ju fullt upp såklart. Har haft med diverse familjemedlemmar ut men ingen av dom är ju direkt hästkunnig.
 
IMG_4694.webp


Känns bättre idag. Har lämnat W hos farfar och tagit en pytteliten barbackatur med Kaj i skogen. Saker kring betet gör att jag inte kan ha med W på ett säkert sätt och det gjorde mig lite modstulen, men denna situationen som vi är i nu kommer ju inte vara för evigt så får försöka göra det bästa av läget just nu.
 

Liknande trådar

  • Mitt lilla problembarn
  • Min rygg
  • Att leva och inte bara överleva
  • Mamma

Hästnyheter

Bukefalos, Radannonser

Allmänt, Dagbok

Barn

Hund

Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp