Mobilförbud i skolan (utbruten från Vad gör vi? Del CCXXXV)

[Lingon]

Risken är så ja.

Skolans personal har sjukt lite att säga till om. Och facket, som borde vara ett av Sveriges starkaste, är lama och gör .... ingenting.

Ett år när löneförhöjningen skulle diskuteras så la de sig platt med ett 'vi vet att huvudmännen ger lärarna en rättvis löneökning. Jag fick 0,6% det året.

Det kämpas mot låga löner (jmf med längd på utbildning), klasstorlek, undervisningstid, vettig fortbildning mm. För varje år blir förutsättningarna sämre och facket klappar sig själva om ryggen och tycker de är bra för att de har byggt in en tids-tracker i hemsidan så man kan logga sin arbetstid och se hur mycket övertid man egentligen jobbar och inte får betalt för.

De flesta lärarna gör bra saker. De kämpar mot både de kommunala krafterna (de som håller i pengarna) och de statliga (de som bestämmer reglerna) för att göra så att det blir så bra som möjligt för så många som möjligt. Finns det elever som mår dåligt och inte presterar? - ja, självklart. Men det har nog mindre med lärarnas vilja att göra.

Och, helt ärligt, någonstans måste lärarnas (och skolans) uppdrag ta slut. Att fixa vänner till elever... ligger utanför vad skolan kan och skall göra. Se till att elever inte är utsatta, ja. Men tvinga folk att bli kompisar? Nej.

Men varför kämpar inte lärarna tillsammans med föräldrarna till hemmasittarna? Varför kämpar så många lärare mot dem? Vi borde kämpar tillsammans istället. Men det finns nån märklig lojalitet med skola/huvudman istället för med eleverna.

Enskilda anställda har alltid sjukt lite att säga till om. Men går man ihop kan man göra mycket.

 

[bettysmatte]

O

En sak förstår jag inte. Det är varför skolpersonal försvarar skolan med näbbar och klor inkl attacker mot föräldrar till hemmakämpare. Istället borde skolans personal slå ihop sig med föräldrarna och kräva mer resurser. Berätta hur det är, kräva mer. Backa upp föräldrarna istället för att kämpa mot dem. Från min synvinkel känns det som att många i skolan har en felaktig lojalitet mot skolan istället för mot eleverna. Eller råkar personalen illa ut om de skulle ställa sig på elevernas sida istället för skolans/rektorns/kommunens?

Om man tror att det funkar på det viset så förstår jag den märkliga och fruktansvärt oproportionerliga aggressionen mot lärare. Vad tror du att en lärare har för makt gentemot budgeten? Det är INGEN som är emot barn och elever - alla gör vad de kan med de resurser som finns tillgängliga. Om det fanns mer pengar hade det funnits mer resurser tillgängliga inom förskola och skola. Bottom line. Så "enkelt" är det. Men självklart är man lojal mot sin arbetsgivare. Det krävs väl inom alla branscher och yrken? Det gäller säkerligen dig också.

 

[Elo]

Men varför kämpar inte lärarna tillsammans med föräldrarna till hemmasittarna? Varför kämpar så många lärare mot dem? Vi borde kämpar tillsammans istället. Men det finns nån märklig lojalitet med skola/huvudman istället för med eleverna.

Enskilda anställda har alltid sjukt lite att säga till om. Men går man ihop kan man göra mycket.

Det gör de.

Men helt krasst: skolans uppdrag börjar när eleven kommer in genom skolans dörrar. Skolan kan, och får inte, jobba med elever utanför den. Det ligger på föräldrar och socialtjänst.

Där jag jobbade tidigare fanns en specialare av socialtjänsten som på olika sätt jobbade med hemmasittarna för att få dem till skolan. Skolans jobb, därifrån, var att introducera dem tillbaka till skolan. Vi jobbade med superkorta scheman (30min om dagen, två-tre dagar i veckan som sakta utökades till 5 dagar i veckan och sedan till 60 min och tillslut till 3 timmar), specialkost, fika, speciella rastaktiviteter mm. Socialtjänsten löste att eleven kom till skolan, ångesthantering och, väldigt ofta, hjälp med sociala kontakter och situationer.

Men. En elev kunde kosta lika mycket som en halv klass. Inte då en halv klass för en lärare, utan två sådana här elever kostade lika mycket som en hel klass i, tex, åk 8. Och krävde lika mycket resurser. Det är inte hållbart. Och speciellt inte efter SD kom till makten i kommunen och drog ner budgeten i skolan med 10%.

 

[Elo]

Ska också säga att på en deltidstjänst hade jag ca 15 mentorselever plus 170 undervisningselever.

Varje vecka var jag schemalagd 32h på plats (plus 8 timmar förtroendetid). Av de 32 timmarna undervisade jag 16,5. Förutom de timmarna la jag minst en timme om dagen på att flytta mig mellan klassrum och sätta upp/avsluta Varje lektion (17,5). Jag hade 1 timma rastvakt (18,5h) och 100 minuter pedagogisk lunch) (20,2). Samt 1h mentortid. Vi hade 4,25h stående möten varje vecka (25,45).

Dessa återstående 6,5 timmar skulle jag hinna göra någon form av planering för de 17 lektioner jag hade, iaf den planering som krävde typ kopiering, koordination med andra lärare och liknande. Samt kontakt med vårdnadshavare. Dvs typ 20min per lektion. Denna tiden var också väldigt upphackad så ibland har man 10min mellan lektionerna och ibland 30min.

Dessa 20 min försvann också fort när elever också behöver hjälp med att öppna skåp, behöver prata en stund, jag behöver hoppa in och ha en extra lektion för att en annan lärare är sjuk mm. Samt att dessa 20 min skall räcka till 25-30 elever. Det är inte många sekunder per elev. Hur mycket man än vill, så räcker man inte till*. Och visst, jag hade kunnat lägga de 6,5 timmarna på en hemmasittare. Men det hade inneburit att övriga 169 elever hade fått inget alls. Är det schysst mot hemmasittaren? Nej. Men alternativet är inte schysst mot de andra eleverna heller.

Vad användes förtroendetiden till då? Mest efterarbete (rättning, betygssättning, uppföljning mm) samt långtidsplaneringen som inte krävde tillgång till allt material. Det var väldigt få veckor som detta endast tog 8h.

*det här var också anledningen till att jag slutade. Jag mådde så dåligt av att aldrig få göra ett tillräckligt bra jobb.

 

[Cambrie]

Ska också säga att på en deltidstjänst hade jag ca 15 mentorselever plus 170 undervisningselever.

Varje vecka var jag schemalagd 32h på plats (plus 8 timmar förtroendetid). Av de 32 timmarna undervisade jag 16,5. Förutom de timmarna la jag minst en timme om dagen på att flytta mig mellan klassrum och sätta upp/avsluta Varje lektion (17,5). Jag hade 1 timma rastvakt (18,5h) och 100 minuter pedagogisk lunch) (20,2). Samt 1h mentortid. Vi hade 4,25h stående möten varje vecka (25,45).

Dessa återstående 6,5 timmar skulle jag hinna göra någon form av planering för de 17 lektioner jag hade, iaf den planering som krävde typ kopiering, koordination med andra lärare och liknande. Samt kontakt med vårdnadshavare. Dvs typ 20min per lektion. Denna tiden var också väldigt upphackad så ibland har man 10min mellan lektionerna och ibland 30min.

Dessa 20 min försvann också fort när elever också behöver hjälp med att öppna skåp, behöver prata en stund, jag behöver hoppa in och ha en extra lektion för att en annan lärare är sjuk mm. Samt att dessa 20 min skall räcka till 25-30 elever. Det är inte många sekunder per elev. Hur mycket man än vill, så räcker man inte till*. Och visst, jag hade kunnat lägga de 6,5 timmarna på en hemmasittare. Men det hade inneburit att övriga 169 elever hade fått inget alls. Är det schysst mot hemmasittaren? Nej. Men alternativet är inte schysst mot de andra eleverna heller.

Vad användes förtroendetiden till då? Mest efterarbete (rättning, betygssättning, uppföljning mm) samt långtidsplaneringen som inte krävde tillgång till allt material. Det var väldigt få veckor som detta endast tog 8h.

*det här var också anledningen till att jag slutade. Jag mådde så dåligt av att aldrig få göra ett tillräckligt bra jobb.

Och på vilket sätt är det här ett problem att lägga på föräldrar och inte sin arbetsgivare?

 

[Elo]

Och på vilket sätt är det här ett problem att lägga på föräldrar och inte sin arbetsgivare?

På vilket sätt har min beskrivning av verkligheten lagt något som helst krav på någon förälder?

 

[MacGyver 2.0]

Ska också säga att på en deltidstjänst hade jag ca 15 mentorselever plus 170 undervisningselever.

Varje vecka var jag schemalagd 32h på plats (plus 8 timmar förtroendetid). Av de 32 timmarna undervisade jag 16,5. Förutom de timmarna la jag minst en timme om dagen på att flytta mig mellan klassrum och sätta upp/avsluta Varje lektion (17,5). Jag hade 1 timma rastvakt (18,5h) och 100 minuter pedagogisk lunch) (20,2). Samt 1h mentortid. Vi hade 4,25h stående möten varje vecka (25,45).

Dessa återstående 6,5 timmar skulle jag hinna göra någon form av planering för de 17 lektioner jag hade, iaf den planering som krävde typ kopiering, koordination med andra lärare och liknande. Samt kontakt med vårdnadshavare. Dvs typ 20min per lektion. Denna tiden var också väldigt upphackad så ibland har man 10min mellan lektionerna och ibland 30min.

Dessa 20 min försvann också fort när elever också behöver hjälp med att öppna skåp, behöver prata en stund, jag behöver hoppa in och ha en extra lektion för att en annan lärare är sjuk mm. Samt att dessa 20 min skall räcka till 25-30 elever. Det är inte många sekunder per elev. Hur mycket man än vill, så räcker man inte till*. Och visst, jag hade kunnat lägga de 6,5 timmarna på en hemmasittare. Men det hade inneburit att övriga 169 elever hade fått inget alls. Är det schysst mot hemmasittaren? Nej. Men alternativet är inte schysst mot de andra eleverna heller.

Vad användes förtroendetiden till då? Mest efterarbete (rättning, betygssättning, uppföljning mm) samt långtidsplaneringen som inte krävde tillgång till allt material. Det var väldigt få veckor som detta endast tog 8h.

*det här var också anledningen till att jag slutade. Jag mådde så dåligt av att aldrig få göra ett tillräckligt bra jobb.

Det är många lärare som likt dig slutat just pga. att dom inte klarar av att se förfallet och bränner ut sig i ett försök att få allt att funka, dagens skola borde göras om från grunden, mycket var inte bra när jag gick i skolan men mycket var bra mycket bättre än det är nu och då kunde en elev handgripligen ledas ut i korridoren och få sitta på avbytarbänken utan att det blev några som helst repressalier för lärarna och det visste bråkstakarna, dom visste också att avvek dom blev det kvarsittning och föräldrarna blev underrättade.Det som skulle tagits hårdare tag i var mobbingen men många lärare valde att inte se vad som försiggick tragiskt nog.
Våran klass hade mellan 15-18 elever samt en assistent.

 

[MacGyver 2.0]

Om personen är halvblind till exempel?

Då är det nog lite problematiskt att hantera en mobil också.

 

[nullo-modo]

Ska också säga att på en deltidstjänst hade jag ca 15 mentorselever plus 170 undervisningselever.

Varje vecka var jag schemalagd 32h på plats (plus 8 timmar förtroendetid). Av de 32 timmarna undervisade jag 16,5. Förutom de timmarna la jag minst en timme om dagen på att flytta mig mellan klassrum och sätta upp/avsluta Varje lektion (17,5). Jag hade 1 timma rastvakt (18,5h) och 100 minuter pedagogisk lunch) (20,2). Samt 1h mentortid. Vi hade 4,25h stående möten varje vecka (25,45).

Dessa återstående 6,5 timmar skulle jag hinna göra någon form av planering för de 17 lektioner jag hade, iaf den planering som krävde typ kopiering, koordination med andra lärare och liknande. Samt kontakt med vårdnadshavare. Dvs typ 20min per lektion. Denna tiden var också väldigt upphackad så ibland har man 10min mellan lektionerna och ibland 30min.

Dessa 20 min försvann också fort när elever också behöver hjälp med att öppna skåp, behöver prata en stund, jag behöver hoppa in och ha en extra lektion för att en annan lärare är sjuk mm. Samt att dessa 20 min skall räcka till 25-30 elever. Det är inte många sekunder per elev. Hur mycket man än vill, så räcker man inte till*. Och visst, jag hade kunnat lägga de 6,5 timmarna på en hemmasittare. Men det hade inneburit att övriga 169 elever hade fått inget alls. Är det schysst mot hemmasittaren? Nej. Men alternativet är inte schysst mot de andra eleverna heller.

Vad användes förtroendetiden till då? Mest efterarbete (rättning, betygssättning, uppföljning mm) samt långtidsplaneringen som inte krävde tillgång till allt material. Det var väldigt få veckor som detta endast tog 8h.

*det här var också anledningen till att jag slutade. Jag mådde så dåligt av att aldrig få göra ett tillräckligt bra jobb.

Själv blev jag helt paff när jag pratade med en som jag brukade jobba med när han sommarjobbade där jag jobbade.

Alla föräldrar ni ska hantera och deras mail som skrivs under med yrkestitel. Nej dit barn presterar ju inte bättre för att du har en hög position på ett företag.

 

[Elo]

Själv blev jag helt paff när jag pratade med en som jag brukade jobba med när han sommarjobbade där jag jobbade.

Alla föräldrar ni ska hantera och deras mail som skrivs under med yrkestitel. Nej dit barn presterar ju inte bättre för att du har en hög position på ett företag.

Jag har blivit hotad av div föräldrar i mitt tjänstemannautövande och även med att ett par föräldrar skulle dra in advokat (?) För att deras barn inte fick det betyg som föräldrarna tyckte att det skulle få.

Har blivit hotad med 'jag betalar skatt, alltså din lön, alltså har jag rätt att bestämma över dig!' När en elev missade ett prov och jag erbjöd möjlighet att göra provet på annan tid. Detta passade inte eftersom barnet hade fotbollsträning då och den betalade föräldrarna faktiskt för och var därför mycket viktigare än skolan!

 

[Elo]

Vilka är det då som har inflytande över skolan?

Politiker.

På statsnivå bestämmer de hur skollag och kursplaner skall se ut. Det är INTE experter på pedagogik eller lärare som gör detta, utan det sker helt partipolitiskt. Den nuvarande skollagen och kursplanerna är Liberalernas och den blåa sidans skötebarn LGR 11 med vissa uppmjukande röda inslag genom LGR 22. Bla ändrade man så att eleven inte tvunget måste uppnått A i alla bedömningspunkter för att få A samt tog bort regeln som gjorde att om eleven presterade A A A A A E, så var det högsta betyget man fick ge ett D.

Budgeten sätts, däremot, av politiker. Skolan får elevpeng för hur många elever som går i skolan januari till december. Vilket är ett problem för eleverna går u skolan augusti-juni... och ja, skolan kan bli återbetalningsskyldig om elevantalet är mindre på hösten än vad man sagt i januari.

Alla kommunala skolor hyr sina lokaler från kommunen för en peng som kommunen bestämmer. I de flesta kommuner bestämmer kommunen även hur mycket skolan skall betala för skolmat, städning och vaktmästeri. Enbart en hög skolpeng säger inte så mycket om hur mycket pengar som finns att tillgå för personal och material.

Det man kan göra som förälder är att fundera på vem som skall styra. Dvs, hur det går i val påverkar direkt ens barn (och även andras)

 

[Cambrie]

Då är det nog lite problematiskt att hantera en mobil också.

Hur vet du det? Jag har inga problem att hantera en mobil till exempel men ser ganska dåligt och skulle aldrig sätta mig och läsa en bok. Du är så jävla snabb att tala om hur verkligheten är för andra för att du lever i din bubbla. Sluta med det.

 

[Cambrie]

Själv blev jag helt paff när jag pratade med en som jag brukade jobba med när han sommarjobbade där jag jobbade.

Alla föräldrar ni ska hantera och deras mail som skrivs under med yrkestitel. Nej dit barn presterar ju inte bättre för att du har en hög position på ett företag.

Det presterar kanske bättre om de kommer till skolan alls än att bli hemmasittare????

 

[Cambrie]

Det är många lärare som likt dig slutat just pga. att dom inte klarar av att se förfallet och bränner ut sig i ett försök att få allt att funka, dagens skola borde göras om från grunden, mycket var inte bra när jag gick i skolan men mycket var bra mycket bättre än det är nu och då kunde en elev handgripligen ledas ut i korridoren och få sitta på avbytarbänken utan att det blev några som helst repressalier för lärarna och det visste bråkstakarna, dom visste också att avvek dom blev det kvarsittning och föräldrarna blev underrättade.Det som skulle tagits hårdare tag i var mobbingen men många lärare valde att inte se vad som försiggick tragiskt nog.
Våran klass hade mellan 15-18 elever samt en assistent.

Lärare ser inte mobbing idag heller.

 

[Cambrie]

På vilket sätt har min beskrivning av verkligheten lagt något som helst krav på någon förälder?

Det blir förälderns problem när man som i tråden lägger problemen med sin egen arbetsinsats på föräldern och inte där den hör hemma.

 

[Elo]

Det blir förälderns problem när man som i tråden lägger problemen med sin egen arbetsinsats på föräldern och inte där den hör hemma.

Och var hör den hemma?

Och var, tycker du, gränsen går för skolans ansvar?

 

[nullo-modo]

Det presterar kanske bättre om de kommer till skolan alls än att bli hemmasittare????

Var läste du om att det var från föräldrar till hemmasittare eller ens som riskerade att bli hemmasittare?

 

[Elo]

Lärare ser inte mobbing idag heller.

Inte alla lärare och inte alla fall, självklart förekommer det mobbing. Både på och utanför skolan. Jämför bara med alla de vuxna som skriver här om mobbing på arbetsplatser, i stall osv. Mobbing är hemskt och bör inte få förekomma!

Skillnaden idag är att det jobbas mer aktivt med det i skolan än det gjordes för 30 år sedan, och bara för att det förekommer betyder inte att det inte jobbas med.

Är skolan perfekt? Absolut inte! Den har många hål, fallgropar och problem dom inte borde finnas. Och tyvärr är det så att ingen skola är bättre än rektorn som styr den.

Idag har vi också fritt skolval. Man kan, som förälder, söka om plats var som helst. Sedan har skolorna en begränsat antal platser osv, men är man inte nöjd kan man flytta sitt barn. Det kunde man inte för 15 år sedan.

Tycker jag att det är rätt att flytta på den som får problem istället för den som skapar dem? Nej. Men tvångsflytt av elever är svårt och vilken skola vill ta emot fler problem än de redan har? De säger helt enkelt att deras klasser är fulla.

 

[Elo]

Ytterligare ett inlägg eftersom jag tydligen har tid.

Jag hade blivit hemmasittare om jag inte haft de föräldrar jag har. Jag var ensam, utsatt och mådde mycket dåligt under många år (främst åk 3-9). Jag grät och skrek och var bitvis suicidal. Mamma och pappa tvingade in mig i bilen och körde mig till skolan i alla fall. Eller hotade med att polisen skulle komma och ta mig till skolan. De hade krav på att jag var närvarande för att få lov att göra sådant jag tyckte var roligt på fritiden (läsa böcker, vara i stallet mm).

De visste precis hur dåligt jag mådde men tyckte att skolan var viktig.

På gymnasiet blev det bättre och hur dåligt jag än mådde som barn, så är jag i dagsläget glad över att jag inte blev tillåten att vara hemmasittare.

Jag skriver inte detta för att klanka ner på någon. Eller för att det sättet som mina föräldrar behandlade mig på på något sätt är en lösning på hemmasittande-problem. Jag skriver det mest för att försöka visa att förutom att ha jobbat med flera hemmasittare i rollen som lärare och mentor så har jag varit där många av hemmasittarbarnen är.

 

[Lingon]

Ytterligare ett inlägg eftersom jag tydligen har tid.

Jag hade blivit hemmasittare om jag inte haft de föräldrar jag har. Jag var ensam, utsatt och mådde mycket dåligt under många år (främst åk 3-9). Jag grät och skrek och var bitvis suicidal. Mamma och pappa tvingade in mig i bilen och körde mig till skolan i alla fall. Eller hotade med att polisen skulle komma och ta mig till skolan. De hade krav på att jag var närvarande för att få lov att göra sådant jag tyckte var roligt på fritiden (läsa böcker, vara i stallet mm).

De visste precis hur dåligt jag mådde men tyckte att skolan var viktig.

På gymnasiet blev det bättre och hur dåligt jag än mådde som barn, så är jag i dagsläget glad över att jag inte blev tillåten att vara hemmasittare.

Jag skriver inte detta för att klanka ner på någon. Eller för att det sättet som mina föräldrar behandlade mig på på något sätt är en lösning på hemmasittande-problem. Jag skriver det mest för att försöka visa att förutom att ha jobbat med flera hemmasittare i rollen som lärare och mentor så har jag varit där många av hemmasittarbarnen är.

Dina föräldrars sätt hade kunnat sluta i katastrof. Jag tycker inte skolan ska vara så usel att föräldrar ska behöva bete sig så illa mot sina barn att det gör barnen suicidala.

Det finns inget i det du beskriver som är ok!