Sv: Monty Roberts
Ur människans perspektiv.
Men nu talar vi inte om kommunikation med människor utan vi talar om kommunikation med hästar. Och jag anser att Monty helt missförstått det han sett. Eller så har han inte tänkt efter när han skapade den sk. join-upen.
Första sommaren observerade Monty hästarnas interna kommunikation; han hade läst Henry Blake och trodde att hästarna kommunicerade med olika ljud, som författaren påstod. Naturligtvis kommunicerar inte bytesdjur höggljutt. Det han såg var ledarstoets kommunikation med hästar som riskerade flockens överlevnad, och busens tydliga tecken för att få tillstånd att komma tillbaks till flockens trygghet. Nå, stoet tar ögonkontakt; häst till häst betyder stinn ögonkontakt "gå din väg", tillsammans med en kroppshållning som frontar den andre. Ni som säger er vara "hästar" med era hästar kan ju kontemplera det. Har ni sett två hästar stå och glo varandra i ögonen i mer än 7 sekunder utan att den ena går undan eller den andra förstärker med att visa fler tecken, som att "sura"...? När han insåg rovdjurens roll i hästarnas tillvaro begav han sig sommaren därpå till ett område som innehöll gott om bergslejon. Vilda hästar kan oftast inte välja att leva i ett område utan rovdjur, och rovdjuren kan inte överleva om de inte söker sig till områden med bytesdjur. Monty ville se hur hästarna kunde förhålla sig till rovdjuren utan att vara sönderstressade hela tiden. Han betraktade då samspelet mellan rov- och bytesdjur. Hästarna var oerhört skickliga på att tyda rovdjurens kroppsspråk. Ett mätt rovdjur, med slutna tassar och avslappnad kropp, skrämdes hästarna inte av, de höll sig bara medvetna om var den var. Ett rovdjur som rör sig mot hästen med stinn ögonkontakt väljer ut sitt byte; "jag har tänkt döda dig". Tänk dig alla rörelsemönster du sett hos jagande lejon på TV... En uppspärrad tass som riktas mot hästen är själva attacken. Hästen har en flyktsträcka på ca 500 meter, innan den börjar kolla om rovdjuret riktigt är på hugget eller om det finns en möjlighet till samexistens. Denna sträcka utgår Monty ifrån i rundcorallen. Monty vidhåller att han är ett rovdjur i hästens ögon. Ett rovdjur som vill förmedla att han inte är illasinnad, att han önskar ett samarbete. Ett bergslejon skulle aldrig inbjuda en häst att vara dess vän, det språket finns inte. Däremot kan man använda sin kropp för att tala hästarnas språk, vilket är det språk Monty bjuder in på.
Om du betraktar dig som ett rovdjur eller bytesdjur tror jag är egalt för hästen. Det viktiga är hur hästen upplever dig. Och när du öppnat ditt sinne för att HÖRA vad hästen säger, i stället för att slentrianmässigt avfärda den som "sur" eller "flippig" eller "dum" så kommer nya dörrar att öppnas för dig i din kontakt med hästar. Att "höra" en häst kanske bättre först beskrivs som att se och för en del känna, för de är mest av allt ljudlösa. Öppna dig för möjligheten att en liten trängning med bogen mot dig när ni är på väg ut i hagen kanske faktiskt betyder "bestämmer du över mig?". Det slutliga svaret finner du hemma hos dig själv. Det är du som får leva med konsekvenserna av ditt handlande. Hur du värderar dina hästars "rättigheter" och vad du tror är bra för dem, tja, det är ju upp till dig, på ett mer filosofiskt plan (jag menar utöver djurskyddsbestämmelser).
Sedan är ju frågan vad man vill, vad man är ute efter. Monty själv säger att han inte tycker att det finns något natural i natural horsemanship. Han menar inte att jämföra olika metoder, han menar att natural för hästen innebär ett liv fritt från människor. Trots att Shy Boy valde att lämna sin flock för att komma tillbaks till honom. Det är väl en trösterik tanke att vi faktiskt KAN ge hästen ett liv den skulle kunna tänka sig att välja själv. Men det är ju faktiskt inte ett krav för att hålla häst; människan styr vårt samhälle. Monty själv är en tänvlingsmänniska ut i fingerspetsarna. Han har levt och lever fortfarande på att ta fram tävlingshästar, främst galoppörer. Hans eget mål var att göra det på ett sätt som respekterar hästens natur, och det har han jobbat med hela sitt liv, och jag tycker det är gott så. Han är ju bara en människa; mät honom med samma mått som du mäter dig själv.
Urfolk som fångat hästar har använt sig av samma princip som finns under Join-Up; de har drivit hästar ifrån sig och sedan vänt och fått dem in i en inhängnad som de byggt s a s längs färdvägen. Hästar är flockdjur som har två mål i livet; föröka sig och överleva. Tydligen triggar man överlevnadsinstinkten genom att bete sig på detta vis. Det man ALDRIG får glömma, det är att när ett rovdjur gjort sin Join-Up med bytesdjuret, sagt kom till mig, följ mig, då tar man på sig ansvaret att vara en god ledare. Ett sto som leder sin flock till torka och betesbrist, eller rakt in i rovdjurens munnar, har snart ingen flock kvar. Vi människor däremot, vi har köpt oss bort från vissa av konsekvenserna av uselt ledarskap med hästarna. Många hästar visar i rundpaddocken att de distansierat sig från människor. Hästar har även sin personlighet. En del protesterar vilt, andra tappar sin livslust. Konsekvenserna finns där, om du vill se dem.
Det finns så mycket att tänka på och diskutera. Precis som med allt möjligt annat finns många "läror" och skillnaden på oss vanliga och personer som MR och KFH är väl att de följt sin tråd till den yttersta änden? Jag har studerat båda och jag tycker att de är väldigt lika i vad de säger, fast sedan präglas hur de UTTRYCKER det av deras personligheter; en mer andligt lagd och en tävlingsmänniska.
Jag har aldrig träffat KFH, men hans böcker har gjort starkt intryck på mig. Monty, däremot, har jag träffat flera gånger, både sett på clinics och haft som privat gäst och han har jobbat med våra hästar. Som sagt, han är bara en människa, men varje möte har inspirerat mig helt fantastiskt. Bara hans underbara historier i Hästarna i mitt liv, man skrattar och gråter och vill bara springa UT i stallet!
Jag har ett intellektuellt krävande arbete men jag kan bara säga att så GRYMT som jag fått anstränga mig, rent mentalt, för att rannsaka vad jag gjort och vad jag gör med våra hästar, det går inte att jämföra med någon examen jag tagit! Jag har fått se mig själv i spegeln; fullständigt skoningslöst svarar våra hästar på min blotta existens. Skoningslöst för att de gör det utan ego, jag kan inte snacka bort något, vilket jag annars är utbildad för att göra, hahaha... Om du accepterar premissen att hästarnas språk är kroppsspråk, då får du inse att varje gång du befinner dig inom synhåll för dina hästar PRATAR du med dem. Kanske din häst gillar att någon surrar i tid och otid, kanske inte. Titta och tänk.
Det är en resa utan like, och själv har jag Monty att tacka, trots att jag nog är mer andligt lagd än en tävlingsmänniska.
När jag läser tråden kommer jag att tänka på min 10-årig New Age sväng. Det var tarot och kristaller och pendlar och you name it. Det var en värld som befolkades av sökare, men också många som ville ha en quick-fix, som gick alla kurser men som aldrig följde någon ända tråd till dess ände. Jag har med mig mina urvalda delar och accepterat att jag inte kommer längre än jag själv går. Snacka går ju, men resultaten av vad jag gör landar tillslut i mitt knä.
Jag tycker det vore mer produktivt att föra alla diskussioner framåt, hitta gemensamma nämnare för att hjälpa varandra. Sedan kommer vi inte att vilja samma, allihop, men då kan man ju göra en egen tråd för att finna vänner att utvecklas tillsammans med. Det är trots allt en helt annan sak att fråga någon "hur gör du, hur tänker du" än att klistra på en annan människa ett påstående om hur den gör eller tänker. När det gäller Monty är han mer öppen för diskussion än de flesta jag känner. Världsmästare brukar vara öppna, de har fattat att man stannar i utvecklingen annars ;-). Sedan finns som bekant flera vägar till Rom. Det var ganska underbart och se och höra Monty och Ulla Håkansson vara helt överens om grundläggande hästträning. När 130 år av hästerfarenhet kan umgås och utbyta erfarenheter tvärs över så olika discipliner som western och dressyr, från hästryggen med mikrofonerna på, så kanske vi andra kan tjäna på att ta efter?
Den kommer av bara farten, varför den alltid blir felkodad efter som den vilket blir helt fel då den bytt kod. Inget illa menat med den, jag ser den nog med lite annorlunda ögon än vad som är tänkt. My Bad.
