Mounjaro

[tanten]

DN har en artikel om viktuppgång efter avslutad medicinering.
Enligt artikeln går många patienter mycket snabbare upp i vikt igen, jämfört med andra metoder.

Allt annat än snabbfix mao. Krävs nog mer forskning om patienterna och läkemedlen.

 

[SiZo]

DN har en artikel om viktuppgång efter avslutad medicinering.
Enligt artikeln går många patienter mycket snabbare upp i vikt igen, jämfört med andra metoder.

Allt annat än snabbfix mao. Krävs nog mer forskning om patienterna och läkemedlen.

Fast grejen är väl att man inte ska avsluta medicineringen, utan att den är att ses som livslång? Så det kändes som en lite märklig artikel?

 

[cewe]

DN har en artikel om viktuppgång efter avslutad medicinering.
Enligt artikeln går många patienter mycket snabbare upp i vikt igen, jämfört med andra metoder.

Allt annat än snabbfix mao. Krävs nog mer forskning om patienterna och läkemedlen.

Det har forskat i snart 20 år på både GLP-1 och andra typer av analoger. Slutar du med medicinen och går tillbaka till gamla beteenden så går du givetvis upp i vikt igen. Till och med vid en GBP kan du gå upp i vikt igen om du inte sköter kosten.
Jag räknar med en långvarig behandling i flera år, förhoppningsvis på en låg underhållsdos men man vet ju inte. Sen förhoppningsvis kommer det ännu effektivare mediciner allt eftersom.
Mitt fysiologiska problem försvinner ju inte efter ett par månader på GLP-1. Matbruset och känslan av att aldrig vara mätt kommer ju finnas kvar, det är ju inte botat det är bara dämpat.

 

[Midsommarblomster]

DN har en artikel om viktuppgång efter avslutad medicinering.
Enligt artikeln går många patienter mycket snabbare upp i vikt igen, jämfört med andra metoder.

Allt annat än snabbfix mao. Krävs nog mer forskning om patienterna och läkemedlen.

Jag skulle säga att Ozempic och Mounjaro är jämförbart med exempelvis antidepressiva läkemedel. En del kanske klarar sig utan efter en längre tids medicinering och andra behöver gå på en viss dos livet ut.

 

[Exile]

DN har en artikel om viktuppgång efter avslutad medicinering.
Enligt artikeln går många patienter mycket snabbare upp i vikt igen, jämfört med andra metoder.

Allt annat än snabbfix mao. Krävs nog mer forskning om patienterna och läkemedlen.

Jag räknar med att den här medicineringen är för livet så jag hoppas att det ska bli billigare med tiden.

Jag tycker det är en konstig artikel och börjar bli lite trött på att det här hela tiden tas upp som något sorts argument eller att det skulle vara en snabbfix?

Jag ser inte speciellt många diskussioner om vad som händer om folk slutar ta insulin, eller blodtryckamedicin eller en massa olika läkemedel som behandlar diverse psykiska åkommor. Problemet är att många fortfarande har svårt att acceptera att Obesitas faktiskt är en erkänd sjukdom där övervikt är det största symptomet.

Jag har alltid varit sjuk, även när min vikt var lägre, jag kommer fortsätta vara sjuk även om jag når normalvikt, medicin hjälper mig hålla min sjukdom i schack, det är ingen bantningskur.

 

[Habina]

Smyger in i tråden med en fråga. Läkaren ville att jag skulle prova ozempic när den väl var godkänd i Sverige, men jag kände mig tveksam och sen dess har jag inte varit hos läkaren.

Är medicinen (liknande medicin) passande för personer med atypisk anorexi? Eller tänkte läkaren (i vanlig ordning) att jag ljuger om mitt ätande?

 

[tanten]

Jag räknar med att den här medicineringen är för livet så jag hoppas att det ska bli billigare med tiden.

Jag tycker det är en konstig artikel och börjar bli lite trött på att det här hela tiden tas upp som något sorts argument eller att det skulle vara en snabbfix?

Jag ser inte speciellt många diskussioner om vad som händer om folk slutar ta insulin, eller blodtryckamedicin eller en massa olika läkemedel som behandlar diverse psykiska åkommor. Problemet är att många fortfarande har svårt att acceptera att Obesitas faktiskt är en erkänd sjukdom där övervikt är det största symptomet.

Jag har alltid varit sjuk, även när min vikt var lägre, jag kommer fortsätta vara sjuk även om jag når normalvikt, medicin hjälper mig hålla min sjukdom i schack, det är ingen bantningskur.

Oj. det var verkligen ingen avsikt att skamma någon.
Och! Det var ingen kvällstidningsgrej utan en seriös artikel baserad på vad forskare sett. Och det är väl ett utmärkt argument för att sjuka ska ta hjälp av vården och inte laborera själv med läkemedel från nätet?
Jag ser ingenstans att jag talat mot det du argumenterar för.
Det är väl alldeles underbart att människor blir hjälpta.

Om du kände dig angripen ber jag om ursäkt!

 

[Exile]

Oj. det var verkligen ingen avsikt att skamma någon.
Och! Det var ingen kvällstidningsgrej utan en seriös artikel baserad på vad forskare sett. Och det är väl ett utmärkt argument för att sjuka ska ta hjälp av vården och inte laborera själv med läkemedel från nätet?
Jag ser ingenstans att jag talat mot det du argumenterar för.
Det är väl alldeles underbart att människor blir hjälpta.

Om du kände dig angripen ber jag om ursäkt!

Och jag ber om ursäkt om jag lät arg på dig för det är jag inte, svaret var lite mer allmänt än riktat specifikt mot dig

Jag tror inte det är så många som "laborerar med läkemedel från nätet" utan det är via nätläkare bara. Anledningen till det är inte konstigare än att det kan vara svårt att få sin lokala VC att skriva ut den här typen av läkemedel. Ozempic skrivs inte ut om du inte har diabetes och kunskapen om GLPs verkar överlag vara ganska låg bland allmänläkare. Som en personlig anekdot var vi en gång per år hälsokoll via jobbet och när jag berättade för läkaren där om mounjaro så visste han inte ens vad det var (han har varit läkare i över 30 år). Sen har även tillgången bitvis varit låg. Jag betalar knappt 1000-lappen i månaden för ett abonnemang och det ger mig tillgång till att kunna få min medicin skickad från Nederländerna, det garanterar tillgång och kostar mig ungefär 2000 kr mindre per "penna" än om jag beställt i Sverige.

Den allmänna bilden, både i "samhället" och (tyvärr) inom läkarkåren är att övervikt beror på dålig karaktär eller låg intelligens och därför kommer den här typen av artiklar. Obesitas har varit erkänd som faktiskt sjukdom bra länge nu men det verkar inte förändra speciellt mycket. Det finns också en hel del forskning som visar på hur överviktiga blir diskriminerade inom vården. Det är otroligt vanligt att diverse symptom helt avskrivs som viktrelaterat och inte utreds vidare och alltså leder till sämre vård.

Jag hoppas också verkligen att det här är starten på något nytt. Den här medicinen kostar mig snart närmare 6000 kr i månaden och det är värt varenda öre, samtidigt är en liten del av mig så arg över att jag måste betala så mycket och att det absolut blir en klassfråga om rätt till vård, när vi ska ha "gratis" sjukvård i Sverige.

 

[Happimess]

Jag läste någonstans att de är bäst att ta sprutan torsdag kväll om man jobbar månd till fre och suget är mest på helgerna. Kan de stämma?

Ja! Jag håller på att "skjuta" min injektionsdag till torsdag (har tagit måndagar innan) just för att jag märker att jag är som mest sockersugen och hungrig på helgerna, då ju frestelserna är fler och onyttigheter mer lättillgängliga än under den vanliga arbetsveckan. Tis-ons-tors får jag i nuläget verkligen kämpa för att komma ihåg att äta, sen sätts hungern på lagom till helgen igen. Skulle gärna ha det tvärtom

 

[Happimess]

DN har en artikel om viktuppgång efter avslutad medicinering.
Enligt artikeln går många patienter mycket snabbare upp i vikt igen, jämfört med andra metoder.

Allt annat än snabbfix mao. Krävs nog mer forskning om patienterna och läkemedlen.

Det är ju dock synonymt med alla viktminskningsmetoder. Det är inte nedgången som är det svåra, utan att hålla vikten. Jag är inte det minsta förvånad. Jag har gått ner många kilo många gånger med flera olika metoder och att hålla sig viktstabil kräver oftast att du fortsätter göra exakt samma sak som fick dig att gå ner i vikt; oavsett om det är att ligga på kaloriunderskott, träna stenhårt, keto - eller medicin.

 

[Enya]

Smyger in i tråden med en fråga. Läkaren ville att jag skulle prova ozempic när den väl var godkänd i Sverige, men jag kände mig tveksam och sen dess har jag inte varit hos läkaren.

Är medicinen (liknande medicin) passande för personer med atypisk anorexi? Eller tänkte läkaren (i vanlig ordning) att jag ljuger om mitt ätande?

Tycker att det är en bra fråga! Jag funderar på samma. Jag har inte diagnosen atypisk anorexi, men äter alldeles för lite. Hjälper då en medicin som gör att man inte är hungrig, när det är något jag inte är i förväg?

 

[cewe]

Smyger in i tråden med en fråga. Läkaren ville att jag skulle prova ozempic när den väl var godkänd i Sverige, men jag kände mig tveksam och sen dess har jag inte varit hos läkaren.

Är medicinen (liknande medicin) passande för personer med atypisk anorexi? Eller tänkte läkaren (i vanlig ordning) att jag ljuger om mitt ätande?

Oj, en komplex fråga

GLP-1 mediciner är ju till för att öka mättnadskänslan men hjälper ju även till att öka insulinkänsligheten.
Insulinresistens är ju en vanligt orsak till viktuppgång och svårigheter gå ner i vikt. Hur ser ditt fastesocker och långtidsocker ut.
Skulle nog försöka hitta en läkare som är specialiserad på övervikt och obesitas för att få hjälp och råd.

 

[tanten]

Det är ju dock synonymt med alla viktminskningsmetoder. Det är inte nedgången som är det svåra, utan att hålla vikten. Jag är inte det minsta förvånad. Jag har gått ner många kilo många gånger med flera olika metoder och att hålla sig viktstabil kräver oftast att du fortsätter göra exakt samma sak som fick dig att gå ner i vikt; oavsett om det är att ligga på kaloriunderskott, träna stenhårt, keto - eller medicin.

Ja. Precis som artikeln säger har de flesta svårt att inte gå upp efteråt om det var en "kur"
Men artikeln berättar att de som går upp gör det snabbare efter de nya viktmedicinerna än efter andra metoder.

 

[Habina]

Oj, en komplex fråga

GLP-1 mediciner är ju till för att öka mättnadskänslan men hjälper ju även till att öka insulinkänsligheten.
Insulinresistens är ju en vanligt orsak till viktuppgång och svårigheter gå ner i vikt. Hur ser ditt fastesocker och långtidsocker ut.
Skulle nog försöka hitta en läkare som är specialiserad på övervikt och obesitas för att få hjälp och råd.

Jag har försökt få hjälp i så många år, så tveksamt om det går att få nån hjälp med detta. Var lite hoppfull i år då sjukgymnast skickade mig till dietist. Hon kunde dock inte hjälpa utan skickade mig till kurator. Hon var otrevlig och krävde att vi inte skulle prata om mat och sen bokade hon aldrig in nåt nytt möte.

Mitt socker är på normala nivåer och läkaren begriper inte hur jag kan ha så låga blodfetter och kolesterol när jag är så fet.

 

[Enya]

Jag har försökt få hjälp i så många år, så tveksamt om det går att få nån hjälp med detta. Var lite hoppfull i år då sjukgymnast skickade mig till dietist. Hon kunde dock inte hjälpa utan skickade mig till kurator. Hon var otrevlig och krävde att vi inte skulle prata om mat och sen bokade hon aldrig in nåt nytt möte.

Mitt socker är på normala nivåer och läkaren begriper inte hur jag kan ha så låga blodfetter och kolesterol när jag är så fet.

Märkligt så illa bemött man blir när man väger mycket! Läkarna blir alltid tydligt förvånade över mina provsvar och blodtryck. De är ju helt normala liksom, blodtrycket har alltid varit åt det låga hållet till och med.

 

[SiZo]

Jag har försökt få hjälp i så många år, så tveksamt om det går att få nån hjälp med detta. Var lite hoppfull i år då sjukgymnast skickade mig till dietist. Hon kunde dock inte hjälpa utan skickade mig till kurator. Hon var otrevlig och krävde att vi inte skulle prata om mat och sen bokade hon aldrig in nåt nytt möte.

Mitt socker är på normala nivåer och läkaren begriper inte hur jag kan ha så låga blodfetter och kolesterol när jag är så fet.

Jag tänker att ingen av oss kan tala om vilken effekt just du kommer få. Om läkare tycker att du ska prova så kan det vara värt att prova - du kan sluta om du upplever att det inte fungerar.

Jag har i princip noll kolesterol, och långtidssockret är om något för lågt, och ändå tycker jag att det funkar för mig, även om jag måste passa mig lite och äta oftare än jag är van vid för att inte bli väldigt trött.
Men jag har inte anorexi som bakgrund.

Men det gäller att gå in i det med öppna ögon.

 

[sthu]

Märkligt så illa bemött man blir när man väger mycket! Läkarna blir alltid tydligt förvånade över mina provsvar och blodtryck. De är ju helt normala liksom, blodtrycket har alltid varit åt det låga hållet till och med.

Eller hur! De verkar förutsätta att alla värden ska vara åt helvete rent ut sagt.
Jag har också bra värden och lågt blodtryck trots 30 kg för mycket. En sjukgymnast utbrast "du är ju stark!", som om det vore helt otänkbart att vara överviktig och stark.

Ja jösses.. Bemötandet från vården är (ibland) under all kritik.

 

[Enya]

Eller hur! De verkar förutsätta att alla värden ska vara åt helvete rent ut sagt.
Jag har också bra värden och lågt blodtryck trots 30 kg för mycket. En sjukgymnast utbrast "du är ju stark!", som om det vore helt otänkbart att vara överviktig och stark.

Ja jösses.. Bemötandet från vården är (ibland) under all kritik.

JA! Samma med att jag också är stark! Jisses, det är inte bara fett vi bär runt på liksom! Folk är så oinsatta! Jag har PCOS vilket ju gör att man har lite mer manligt könshormon=även det ger ju lite styrka+ svårigheter att gå ner i vikt, och ändå så förvånade!

Jag har svårt att söka vård numera, är det inte fetman som man skyller på är det depressionen... Bara smala människor kan ha fysiska problem tydligen.

 

[tanten]

Eller hur! De verkar förutsätta att alla värden ska vara åt helvete rent ut sagt.
Jag har också bra värden och lågt blodtryck trots 30 kg för mycket. En sjukgymnast utbrast "du är ju stark!", som om det vore helt otänkbart att vara överviktig och stark.

Ja jösses.. Bemötandet från vården är (ibland) under all kritik.

Ja, det behövs utbildning för att bekämpa fördomar. Och okunskap.

 

[Monimaker]

Jag går på Mounjaro och lider av bulimi, vilket föreskrivande läkare på min vanliga hälsocentral är medveten om då jag kommunicerat detta samt att det finns som diagnos i min journal. Jag har även ett annat läkemedel – ett antiepileptiskt sådant – utskrivet via psykiatrin (Topiramat) som minskar hungerskänslor/aptit och bidrar till ökad mättnadskänsla.

Jag tycker att det psykologiska har varit långt mycket värre än det fysiska. Mot illamåendet fick jag Ondansetron utskrivet att ta efter behov (efter att inte ens kunnat äta en halv portion tomatsoppa utan att det kom upp) vilket fungerade bra, men att plötsligt inte ha sina 'trigger foods' som ångestdämpande/säkerhet i perioder mellan mer restriktiva episoder skapade ett stort emotionellt tomrum som jag försöker fylla med annat, vilket ofta kan bli ganska självdestruktivt. Vilket i och för sig hetsätning också är. Skulle inte mina föräldrar fråga mig vad jag tänker äta till middag den dagen (standarden för mig är ett mål mat om dagen) så skulle jag nog inte äta alls i långa perioder.

Jag erbjöds kontakt med en dietist via hälsocentralen vid insättningen av medicinen, men när denne fick höra att min ätstörning var aktiv på första mötet blev hen ytterst avvisande. Hen visade bilder på några portionsförslag enligt tallriksmodellen och frågade om det kändes, 'ouppnåeligt'. När jag sa ja sade personen att jag skulle remitteras tillbaka till psykiatrin och följde mig till ytterdörren. Det blev inget mer där.

Men på det stora hela, ner i vikt har jag gått och ännu sämre aptit/matlust än innan har jag. Vilket ju är bra, det är ju det medicinen gör.